Jag vill gärna berätta om en underbar sak som hände mig för lite mer än en månad sedan. Jag heter Urban, är 42 år gammal och sjukpensionär. Jag jobbade i skogen fram till för två år sedan. Då förändrades mitt liv dramatiskt. Jag blev inblandad i en trafikolycka, och skadade ryggen svårt. Har gått igenom flera operationer, och känner mig väl för det mesta rätt skaplig nu, fast vissa dagar kan vara ett helsike. Men läkarna har förbjudit mig att återgå till jobbet, ja allt som överhuvudtaget omfattar några tunga lyft. Stillasittande är inte hellre bra, så något stillasittande jobb vid en dator som alla ska ha nuförtiden var inte hellre något att tänka på. Därför fick jag sjukpension. Jag bor på en tidigare bondgård, med tillhörande stor ladugård. Eftersom min tidigare sambo lämnade mig bara två veckor före olyckan, kändes det rätt så ensamt när jag blev sittande här. Besvärligt också.
Vissa dagar värker det så att jag har svårt att kliva ur sängen, andra känner jag mig jättepigg. Men, har man eget så behövs det ju någon som kan fixa lite för jämnan. Skotta snö på vintern, klippa gräs, bära ved och annat. Jag funderade en hel del på detta, innan jag kom på en som jag tycker bra lösning.
Här i trakten finns det en hel del ungdomar som är intresserade av hästar. Mest tjejer, men även ett par killar. Med lite hjälp av några bekanta byggde jag om lite i ladugården, så att det blev både boxplatser, selkammare och ett litet fikarum. Sedan fick ungdomarna ta stället i besittning. Det enda jag ville ha som ersättning var lite hjälp dom dagar jag inte klarar av sysslorna själv, och det ställde alla villigt upp på. Dom snälla ungdomarna är nästan för hjälpsamma. Faktiskt är det nästan svårt att få göra något själv ibland. På köpet fick jag ju också sällskap, och behöver inte känna mig ensam. Ofta går jag ute i stallet och skrotar på. Städar och plockar lite, pratar eller sitter och fikar tillsammans med tjejerna och killarna. Några ledsnar och försvinner, men det kommer ständigt nya. Man lär sig faktiskt en hel del av dom här samtalen, fast jag är så mycket äldre än dom. Och dom, tror jag, tycker nog att det är skönt att ha någon äldre att prata med ibland. Det har hänt mer än en gång att någon av dom har kommit och dragit mig åt sidan för att prata med mig ostört.
Ja, jag är ju ingen expert av något slag, men jag råder dom så gott jag kan, och det verkar dom vara nöjda med. Ja, det var nog det bästa jag har gjort, när jag fixade till stallet. Och tack vare det fick jag ju också uppleva den här sköna händelsen som jag egentligen skulle berätta om. Det var en lördagseftermiddag. Jag höll på att sopa stallgången, och kastade en blick ut mot gårdsplanen. Jag såg Pernillas bil där ute, så jag förstod att hon var ute med sin häst. Pernilla är en tjej på 20 år som ofta brukar vara i stallet. Duktig som hon är så fungerar hon ofta som ridlärare åt dom yngre tjejerna. Jag gick ut till hagen utanför, mycket riktigt. Där var hon, tillsammans med två yngre tjejer. Dom hade byggt upp hinder och höll på att träna hoppning. Pernilla är en rätt lång, smal tjej, med pagéklippt, blont hår, små bröst och rätt rak figur. Ser väldigt bra ut på ett pojkflickeaktigt sätt, om ni förstår vad jag menar. Tillsammans med henne var Lena och Marie. Lena är 18 år, håller på för fullt med sitt körkort. En mörkhårig, lite knubbig tjej, med ett härligt humör. Glad och pigg för jämnan, aldrig rädd för att hugga i. Marie är ungefär ett halvår yngre. Rätt kortväxt, men med formerna på dom rätta ställena. Fasta utbuktningar syntes tydligt under hennes vita t-shirt. Alla tre hade på sig ridbyxor och svarta ridstövlar. Det är inte alls något krav att ha några speciella kläder på sig men dom flesta har det i alla fall. Det enda undantaget är tre av dom yngre tjejerna som verkar gå i gympa-skor och jeans helg som vardag, året runt. Ridhjälm däremot, har vi satt som krav för alla som vill vara här och rida. Det är ju en billig försäkring, man kan slå sig rätt så rejält om man ramlar av en häst. Ridbyxorna var av den typen som har resår i midjan och förstärkningar på insidan av låren och i skrevet. Pernillas var beige, dom andra två hade svarta. Jag kunde inte låta bli att titta lite extra på tjejerna, alla snygga på olika sätt, byxorna som klistrade på kropparna och brösten som rörde sig i takt med hästarnas steg.
Flickorna vinkade till mig då dom fick syn på mig, och deras soliga leenden fick mig återigen att välsigna idén på ridstallet. Jag blev stående en stund och tittade på träningen. Solen värmde skönt och allt kändes fint. Släntrade tillbaka in i stallet och fortsatte med sopandet. Det dunsade av hovar och flickorna kom in. Pratade och skrattade medan dom selade av hästarna, torkade av dom och ledde ut dom i hagen. Jag började känna av ryggen igen, så jag gick in till mig för att vila en stund. Tog mig en kopp kaffe och la mig på soffan med tidningen. Jag slumrade nog till, för nästa gång som jag tittade på klockan var det en dryg timme senare. Reste mig lite stelt och tittade ut genom köksfönstret. Pernillas bil stod fortfarande kvar utanför stallet. Kände mig lite ensam så jag tänkte för mig själv att jag skulle gå ut och få mig en pratstund. Sadlar och betsel var rengjorda och prydligt upphängda och i fikarummet syntes spår efter dom tre, men var fanns dom? Så hördes ett svagt ljud från höskullen. Höll dom på att riva fram hö till hästarna? Jag gick mot trappan längst bort i stallet då jag fick höra ett nytt ljud, ett underligt gnyende. Vad höll dom på med? Kanske bäst att ta det lite försiktigt. Sakta smög jag uppför trappan, noga med att undvika dom ställen som jag visste knarrade mest. Det tog en stund innan jag fick syn på dom, men det som mötte mina ögon var en syn för gudar. Liggande på rygg på en höbunt låg Marie, brett skrevande. Hennes ena ridstövel låg kastad på golvet, den andra hade hon på sig, med ridbyxorna och trosorna nerkavlade över skaftet. På hennes stövellösa fot satt en vit strumpa halvvägs avdragen. Mellan hennes ben låg Lena på knä med huvudet inkört mellan Maries ben. Marie låg med slutna ögon och höll sig krampaktigt i kanten på höbalen.
- Vad gör du med mig? Åh så skönt, sluta inte, snälla, mera, gnydde Marie.
Lena hade ingen tanke på att sluta, ett ivrigt smaskande hördes från platsen mellan Maries ben. Men var fanns Pernilla? Jag tittade mig omkring. Så fick jag syn på henne. Hon stod liksom jag dold bakom höbuntar, och följde scenen som utspelades med kåtblanka ögon. Ett högt stön gjorde att jag återigen vände uppmärksamheten mot Marie och Lena. Maries kropp spändes i en båge, det påminde om när man skulle gå upp i brygga i skolgymnastiken, och en häftig krampliknande rörelse gick genom henne. Så sjönk hon tillbaka med en lättad suck. Mellan hennes ben satte sig Lena flinande upp, alldeles våt och glansig om munnen. Belåtet slickade hon sina läppar.
- Nå, vad var det jag sa? Erkänn att det är skönt att bli slickad.
- Ljuvligt, så här har det aldrig känts förut. När Pelle höll på och slaskade mellan benen på mig kändes det bara pinsamt.
- Man ska veta vad man håller på med också. Det ska nog en tjej till för att veta hur andra tjejer vill ha det.
Lena hade rest sig upp och satt nu på höbalen bredvid Marie. Hon strök med handen över Maries bröst utanpå t-shirten.
- Mm, du har nog rätt, höll Marie med.
- Sköna tuttar du har, sa Lena.
Hon drog upp Maries tröja och blottade hennes fasta, rätt stora bröst. Smeksamt började hon krama och stryka över dom sköna kullarna.
- Använder du aldrig bh?
- Ibland, morsan tjatar ju. Säger att jag får hängbröst annars, men jag tycker bäst om att vara utan.
- Samma här, fast ibland kan det ju vara skönt, om man rider länge eller springer eller nåt.
- Mm
- Är det inte min tur nu? Undrade Lena.
- Va?
- Jag fixade ju en skön orgasm åt dig, eller hur? Nu är det din tur.
- Men jag har aldrig gjort det med en tjej förut…
- Äsch, det är inte så svårt. Gör som jag gjorde bara. Ta lite med fingrarna först. Börja med kläderna.
Lena ställde sig upp. Marie satte sig upp på höbunten, tvekande sträckte hon ut sina händer, fattade tag i midjan på Lenas byxor och drog sakta ner dom till skaftet på ridstövlarna . Så strök hon försiktigt över Lenas vita bomullstrosa innan hon drog ner den också. Så blev hon sittande och tittade på Lenas blottade kön framför sina ögon.
- Ta lite med fingrarna. Kom igen nu, den bits inte, manade Lena på.
Marie sträckte fram sin ena hand, lät fingrarna undersöka väninnans allra heligaste och började försiktigt pulla henne.
- Ta i lite mera. Jag är inte gjord av glas, instruerade Lena.
Marie började köra hårdare och fortare, ökade på med fler fingrar. Ett vått ljud hördes från den upphetsade tonårsmusen.
- Ta mig på tuttarna, stönade Lena.
Marie lydde och stoppade upp sin lediga hand under Lenas tröja. Lena sjönk ner på höbalen bredvid Marie och bresade på benen så gott hon kunde med byxorna runt stövelskaften. Snabbare och snabbare rörde sig Maries fingrar mellan väninnans blygdläppar samtidigt som den andra handen kramade hennes bröst under tröjan. Lena flämtade till, darrade lite och blev sedan liggande stilla på rygg. Marie drog sakta ut sina smetiga fingrar.
- Det där gjorde du bra, berömde Lena flämtande. Men du är fortfarande skyldig mig en omgång med tungan.
- Kan vi inte ta det en annan gång?
- Jodå, Lena satte sig upp.
Hon tog tag i Maries söliga hand och förde upp den mot hennes mun.
- Men du kan väl smaka i alla fall.
Lydigt började Marie slicka av sina fingrar med ett illmarigt leende mot Lena. Jag kände på mig att det var hög tid för mig att försöka smyga mig undan så obemärkt som möjligt. Jag vände mig om och i detsamma stötte jag till en högaffel som dunsade ner på det hötäckta golvet med en svag duns. Jag sneglade mot tjejerna på höbalen, men dom var tydligen för upptagna av varandra för att höra något. Så tittade jag åt Pernillas håll. Hon hade tydligen hört mig. Våra ögon möttes och hon gav mig ett litet leende samtidigt som hon drog sig längre in i dunklet på höloftet.