Ninnis sommar del 1
Författare: ds_allegro Datum: 2016-01-02 13:16:58
Läst:
38 656 gånger
Betyg: 4 (7 röster) 7 medlemmar har denna novell som favorit
Ninnis sommar
När tåget passerade Sundbyberg började övriga passagerare lyfta ner sina väskor och kassar från bagagehyllan. Hennes resesällskap de senaste två timmarna, ett äldre par på väg att besöka sin dotter och svärson och det nyss tillkomna barnbarnet, önskade henne lycka till som farväl. Hon log artigt till svar. De hade inte brytt sig så mycket om hennes tystnad utan verkat nöjda med att hon då och då hade nickat lite eller ställt någon försiktig följdfråga. De hade varit vänliga och genuint intresserade av vart hon var på väg och det haltande samtalet hade fått tiden att gå lite fortare. Damen hade pratat hela tiden, även fört hans talan, fast då och då inflikade han med ett ja eller ett bekräftande mm-ljud. Ninni började också göra i ordning sina saker, även om det inte var så mycket att göra med en resväska och en liten handväska som hade legat orörda sen resans start.
Hon lade märke till det orörda smörgåspaketet i handväskan. Kanske hade hon tappat aptiten för smörgåsarna redan när hennes mamma bredde dem och samtidigt höll ett evighetslångt förmaningstal om hur farlig världen var. Särskilt för nyss fyllda 17-åriga flickor verkade den enligt henne vara så farlig att det var ett guds under att så många kvinnor i världen fått uppleva sin 18-årsdag. När förmaningarna hade övergått till att göra antydningar om hur barn kommer till hade Ninni för första gången höjt rösten och påmint om att det faktiskt var 1969 och det var 17 år hon hade fyllt, inte sju. Hon fick genast dåligt samvete och kramade om sin mamma som nu rodnade och knappt hörbart fick fram att hon bara ville hennes bästa och att det var en mors uppgift att vara orolig.
Hon följde strömmen av människor från perrongen. Kryssade mellan kramandes par och människor på väg att ta farväl och när hon väl var utanför centralstationen kände hon hur svetten rann nerför ryggen. En kombination av julivärmen och att plötsligt få tankar om att mamma kanske haft rätt. Plötsligt verkade världen så mycket större och farligare än hon någonsin upplevt. Hon satte sig ner på kanten till en fontän och lugnade ner sig med att plocka fram lappen med vägbeskrivningen. Hon hade läst den så många gånger att hon kunde den utantill, likväl kändes det bra att läsa igenom den. Särskilt nu när hon äntligen var här. Hon orienterade sig och började gå upp mot hötorget.
Det var i början av maj som mamma och pappa hade velat prata med henne efter söndagsmiddagen. Moster hade under våren jobbat som kontorist i Stockholm på ett av de större förlagen. Hennes chef, som enligt henne var en av de mest charmerande och trevliga männen i hela stan och med en ännu trevligare fru (alla som kunde kallas rika och förmögna tyckte hennes moster var trevliga människor) hade frågat henne om hon kände till någon skötsam, trevlig flicka som kunde tänka sig att jobba som barnflicka en månad under sommaren. De hade hyrt ett hus i skärgården men hans fru Annelie var konstnär och skulle passa på att jobba när de var där. Själv hade han avancerat till den avundsvärda positionen att det inte var möjligt att vara helt ledig och han behövde således ibland åka in till stan för att fullgöra sina plikter. Kände möjligtvis Fru Andersson någon lämplig flicka? Om hon gjorde?! Hon hade troligtvis sprungit hela vägen från kontoret till den lilla övernattningslägenheten bara för att kasta sig över telefonen och ringa sin syster för att berätta om det fantastiska erbjudandet.
Först hade Ninni varit tveksam. Hon hade sällskapat lite med Johan under våren och att åka ifrån honom under varmaste sommaren kändes inte så lockande. Men när hon skulle berätta för honom om erbjudandet kommande fredag verkade han inte lyssna alls utan lade all fokus på att få in handen under hennes blus. När hon tio minuter senare låg och tittade i taket och lyssnade på hans tunga andhämtning efter han hade nått sitt klimax bestämde hon sig för att hon skulle ta jobbet. Det var bra betalt, hon tyckte om barn och hennes moster hade försäkrat henne om att det här var exemplariska barn på alla vis. Nej, hon hade förstås inte träffat dom men det kunde hon försäkra Ninni om. Barn till så fint folk kunde inte vara annat än väluppfostrade.
På bussen ut mot skärgården somnade hon till och det var först när bussen bromsade in vid färjeläget som hon vaknade. Blusen klibbade och det kändes som hon hade färdats i en vecka. Hon lyssnade i smyg på två kvinnor i 30-årsåldern och förstod att de skulle till samma ö, så hon följde efter dem på lagom avstånd och kände sig nöjd att hon med sin list klarade sig från pinsamma förfrågningar som skulle avslöja henne som den lantis hon var.
På bryggan stod Annelie och Erik och väntade med sina två söner mellan sig. Det gick inte att ta miste på att det var de som stod där, redan femtio meter innan land hade hon räknat ut vilka de var bland fiskare, sommargäster på väg till stan och en och annan öbo som mest var nyfiken på vad båten skulle leverera för folk till ön just den här gången. Erik hade skjorta på sig, dock var den inte nedstoppad i byxorna och det var väl det som visade att han var sommarledig. Han var brunbränd och det bakåtkammade håret var ljust, på gränsen till vitt. Annelie hade korpsvart och midjelångt hår. Tillsammans såg de ut som ett av de där tecknade paren som illustrerade novellerna i Hemmets journal. Ninni kände sig blyg och bortkommen bara av att se dem och hon kände sig långt ifrån så världsvan som hon gjort när hon förklarade för sin bästa vän om sommarens äventyr. Att ryggen kändes klibbig, magen kurrade av hunger och vetskapen om att i handväskan låg det ostsmörgåsar som var ännu klibbigare än hennes rygg gjorde inte tankarna lättare att bära.
Båda log stort när hon klev av båten, som om hennes ankomst var det absolut roligaste som hänt familjen det året. Det var värme i deras leenden och Ninni kände sig välkommen, om än något överraskad och generad när Annelie gav henne en kram. Ninni kompenserade det för sig själv genom att niga lite lätt när hon tog Erik i hand och hon hälsade artigt på pojkarna som hette Peter och Karl. De var sex och åtta år gamla och mer vilda än tama, berättade Annelie samtidigt som Erik tog hennes väskor och började gå mot bilen. Pojkarna hade fått sin pappas ljusa hårfärg och första intrycket var att de var blyga. Ninni lyssnade intresserat när de berättade om bad och fiske och innan de kommit fram till huset hade båda börjat slappna av och visade att de tyckte om henne och nog skulle kunna leverera mycket mer än blyghet de kommande veckorna.
De gick längs en liten stig ner mot huset. Det fläktade från vattnet och bortom doften av skog fanns andra nyanser som Ninni aldrig hade upplevt innan. Det var som om Anneli kunnat läsa hennes tankar när hon utan att förvänta sig ett svar frågade om hon inte tyckte det var fantastiskt fint där. Huset låg precis vid vattnet. Det var inte så stort men hade en stor terrass längs med hela huset. Nere vid vattnet låg en gäststuga som nu fick tjäna som ateljé och en segelbåt låg och guppade intill bryggan. Annelie visade henne runt i huset. Där fanns tre sovrum. Efter stora rummet som också tjänade som kök, kom en liten korridor. Längst till vänster låg Annelie och Eriks sovrum, i mitten pojkarnas och i andra änden det rum som skulle vara hennes hem i nästan fem veckor. Annelie lämnade henne i rummet och hon började packa upp sina kläder. Vek dem omsorgsfullt och lade in plaggen prydligt i garderoben som luktade nytt trä. Hon duschade länge trots att vattnet inte var så varmt och njöt när hon äntligen fick ta på sig rena kläder. Nu kändes den långa resan som ett bleknande minne.
De satt på altanen och åt grillad korv och potatissallad. Erik och Annelie drack rött vin till. Det hade imponerat på mostern om hon vetat. Rött vin var för fint folk och inget som brukade drickas i Ninnis familj. Erik frågade om hennes framtidsplaner, vad hon var intresserad av för ämnen i skolan och om hennes familj. Hon svarade artigt på alla frågor men kände sig räddad när Annelie sade till honom att det fick räcka med polisförhör för den här kvällen. Istället vände hon sig till Ninni och berättade att de ville ha ett samtal med henne efter pojkarna somnat. De dukade av och medan Annelie nattade sina söner hällde Erik upp en stor kupa konjak av finaste sort.
De satt i den gröna soffan och pratade om vad de förväntade sig av Ninni under de kommande veckorna. Att hon skulle ta hand om pojkarna förstås men de räknade också med att hon gjorde hushållssysslor och vid några inplanerade middagar med betydelsefulla gäster så kunde hon få servera. Erik poängterade att om hon gjorde ett bra jobb skulle nog en liten bonus kunna betalas när tiden var slut. Ninni blev under samtalet påmind om att hon var där för att jobba och faktiskt var någon sorts tjänstefolk. Det kändes väldigt formellt men samtidigt skönt att få klart för sig vad som förväntades av henne och vad hon faktiskt skulle göra under dagarna. Hon ursäktade sig när samtalet hade klingat av och gick och lade sig. Trött, omtumlad och förväntansfull.
De följande kvällarna stupade Ninni i säng strax efter nio, utmattad av att varva lek, diskande, agera badvakt, spela fotboll –som hon innerligt avskydde- och alla de andra tusen sysslorna som verkade ingå i jobbet. Hon började längta hem och funderade på ursäkter för att kunna ta sig därifrån. Men den femte kvällen kände hon sig inte lika trött. Det hade varit en bra dag och det kändes som att pojkarnas testande av gränser hade lagt sig en aning. Diskandet gick per automatik, särskilt när radion spelade Judy min vän som under våren vunnit schlagerfestivalen. När ingen var i närheten höjde hon volymen och sjöng duett med Tommy Körberg. Erik hade varit i Stockholm i två dagar och återkom med sista kvällsfärjan. Han verkade vara på ett extra gott humör och skojade med Annelie, lekte tafatt med Peter och Karl och efter två whisky berömde han Ninni för hennes jobb och skämtade att han för första gången hade varit borta från familjen utan att känna oro för pojkarnas välfärd. Annelies replik på det var att kasta disktrasan i ansiktet och påpeka att om han sprang riktigt fort kunde han hinna med färjan tillbaka till stan. Erik låtsades gå mot dörren med militära steg innan både han och Annelie brast ut i skratt. Ninni skrattade också och det fick även pojkarna att skratta och bli extra besvikna när Annelie strax efter upplyste om att det var dags för tandborstning och pyjamas.
Hon låg i sängen och tittade ut mot trädtopparna. Följde konturerna av björktopparna med blicken som gränsade mot den mörknande himlen. Fönstret var öppet och hon hade bara trosor på sig, ändå kändes det varmt och den riktiga tröttheten ville inte infinna sig. Hon kände sig törstig. Hon tog på sig sitt nattlinne och öppnade försiktigt dörren och gick med mjuka steg mot toaletten. Det kom en våg av värme i magen när hon var utanför Erik och Annelies sovrum, det var sekunden efter den känslan som hon uppfattade vad det var hon hörde.
Annelie stönade dämpat och det knarrade rytmiskt från sängen. Ninni höll andan. Hon stod kvar med en blandning av oro och upphetsning men insåg att så länge hon hörde ljuden var det ingen som skulle öppna dörren och avslöja henne. Hon hörde Erik säga något men kunde inte uppfatta vad det var. Knarrandet ökade i tempo. Annelie stönade högre och Ninni tyckte hon uppfattade att hon sa något om Eriks kuk. Bara tanken på det ordet och att det var Annelie och Erik på andra sidan dörren gjorde henne knäsvag av upphetsning. Nu började Erik stöna, Annelie sade ”ja” om och om igen och för varje gång blev rösten starkare tills hon nästan skrek ut det. De tystnade. Ninni gick med snabba steg tillbaka mot sitt rum, noga med att inte göra några onödiga ljud. När hon låg i sängen igen vad andhämtningen snabb och pulsen hög. Av kåthet. Men också av spänningen att ha stått utanför deras rum med risk för upptäckt. Hon lät handen leta sig innanför trosan och med ögonen slutna och tankarna på vad hon nyss varit med om smekte hon sig till en orgasm som snart övergick till sömn.
Vid frukosten hade hon svårt att möta Eriks och Annelies blickar. Hon kände sig skamsen som om de hade vetat om vad hon hört under natten. Det släppte efterhand och under eftermiddagen övergick den oroliga känslan till upphetsning. Hon studerade Eriks kropp i smyg. Han var välbyggd utan att vara överviktig, troligen räddad av sina 190 cm. Ibland när han gjorde någon hastig rörelse åkte några hårtestar ner över ansiktet som han snabbt drog tillbaka igen med fingertopparna. Hans utseende och Annelies slanka kropp med det svarta håret lät hon fastna på näthinnan, blundade och satte bilder till nattens ljud. Hon fick flera gånger under dagen lust att smeka sig själv och funderade på att smita undan på toaletten men samtidigt tyckte hon om att befinna sig i den förbjudna kåtheten så hon sköt hela tiden upp det. När det närmade sig kvällsmat kunde hon känna en stor längtan efter att få bli själv på sitt rum.
När hon sade god natt satt de i soffan med en nyöppnad vinflaska. Hon klädde av sig helt naken och ställde sig framför spegeln. Hon kände sig nöjd med det hon såg. Det axellånga ljusa håret passade till hennes ljusblå ögon. Hon var smal men hade höfter, brösten var lagom för hennes kupade händer och de senaste dagarnas utomhusvistelse hade gett henne en svag solbränna. Inte hade hon tillhört de populäraste tjejerna i klassen men nog hade hon fått komplimanger och fått höra att hon var söt.
Hon kröp ner under täcket. Ninni kände sig besviken att de satt kvar uppe, hon hade hoppats att få uppleva mer av nattens äventyr. Men det var förstås inte rimligt att tänka sig att de skulle ha sex varje kväll. Inte i deras ålder. Efter en knapp timmes funderande varvat med lätta smekningar över brösten och magen hörde hon att de gjorde sig i ordning för att gå och lägga sig. Spänt väntade hon tills det hade tystnat och hon var säker på att de var i sovrummet. Hon smög mot dörren och öppnade den försiktigt. Tittade bort mot deras sovrumsdörr. En ljusspringa föll mot golvet, dörren var inte stängd! Hon tvekade inför att närma sig dörren men när hon började höra ljud av kyssar tog hon några steg fram men hela tiden beredd på att ta sig tillbaka till rummet och säkerheten.
Hon hörde kyssande och små gnyenden, varje gång det tystnade stelnade hon till och funderade på att vända om. Men upphetsningen gjorde henne modig och ljuden började snart om igen. Hon tog ytterligare några steg. Snart skulle hon kunna se in i sovrummet. Två steg till. Hon gick ner på golvet och kröp den sista biten. I dörrspringan kunde hon skymta Erik som låg på rygg och Annelies hår såg hon mellan hans ben. Hon hade den i munnen! Ninni kände sig kåtare än hon någonsin gjort. Ståendes på knä stödde hon sig med vänsterhanden och förde höger hand mellan benen. Hon smekte över sitt könshår, kom åt blygdläpparna och flämtade till när hon kände hur blöt hon var. Annelie hade nu krupit upp och satt sig grensle över Erik.
Han smekte hennes bröst samtidigt som hon red hans kuk. Hon önskade att det hade varit hon som satt över Erik. Tanken på det och synen av de två gjorde att hon ökade takten på sina smekningar. De bytte position. Annelie på rygg med huvudet mot dörren och Erik som trängde in i henne utan att ta händerna från hennes underarmar som han höll fast med ett stadigt grepp. Ninni kröp fram några decimeter tills hon nästan kunde se hela sängen. Hon blundade och smekte sig hårdare. Ökade takten. Fingrarna var genomblöta och gled över blygdläpparna och klitoris. När det gick för henne var det nära att hon skrek rakt ut men hon bet sig själv i vänsterarmen. Samtidigt hörde hon hur Erik kom med ett långt, utdraget stön. Hon reste sig snabbt och småsprang till sitt rum.
Fler noveller av samma författare
Jag tycker att den hör novellen öppnat bra och framför allt deras fram mot att få läsa vad som kommer hända i den kommande delen.