Hennes önskan och vilja
Författare: tagen av livet Datum: 2015-08-13 05:29:40
Läst:
17 229 gånger
Betyg: 2.6 (7 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Hon kom gåendes i regnet. Det öste ner, såg inte ut att minska i intensitet. Hon svor inombords över bilar som alltid måste krångla. Bilen vägrade att starta när hon skulle hem. Hon orkade inte ta tag i problemet idag, det fick vänta till nästa dag. Hon ville hem, hem till lugnet, hem till ensamheten. Hon hade haft nog av idioter och problem på jobbet under dagen.
Hon började gå i regnet och blev blötare och blötare för varje steg. Kroppen skakade av kylan och hon började ångra sitt beslut. Och varför bytte hon inte skor innan hon började gå den långa vägen hem? Högklackade skor som mest bestod av remmar och bar hud. Inte den bästa fotbeklädnaden i det här vädret. Som för att understryka den insikten stänkte det upp vatten ur en pöl över hela högerfoten och det ilade till i henne av kylan.
Tankarna vandrade och hon funderade över vad som skulle vara bäst och enklast att göra. I samma stund som hon hade beslutat sig för att leta på en buss, så såg hon att det fortfarande lyste i ett kontorsrum på firman där hennes granne jobbade. Tänk om hon hade sådan tur att det var han som var kvar. Hon skyndade bort till huset och gick fram till fönstret och såg in på lampskenet. Hon kunde föreställa sig värmen där inne. Hur torrt och skönt det skulle kunna kännas. Hon knackade på fönstret och väntade en stund. Ingen reaktion. Hon knackade lite hårdare. Fortfarande ingen som kom. Nu hann hon surna till. Vad var nu detta? Inte lämnade de väl kontoret och lät alla lampor lysa för fullt? Hon lyfte handen för att bulta mer ilsket på rutan och såg i samma ögonblick att någon kom in i rummet. Hon hejdade sin rörelse och omskapade den till en mild knackning. Mannen i rummet stannade till och vände sig om och såg bort mot fönstret.
Hon hade tur, det var hennes granne. Han skyndade sig fram till fönstret och hon pekade ivrigt bort mot ingången och försökte med tecken och gester visa hur blöt hon var och att hon ville komma in.
– Åh, vilken tur att du var kvar här och hörde mig, sa hon och skyndade sig in förbi honom där han stod och höll upp dörren för henne. Hon ruskade lite lätt på sig och golvet runt omkring henne målades i ett fint mönster av vattendroppar som lossnade från hennes hår och kläder. Hon log lite för sig själv, och insåg att hon nog närmast såg ut som en halvdränkt katt vid det här laget.
Han såg förvånat och lite förskräckt på henne.
– Vad gör du här? Och varför är du ute och går i regnet? Han såg på henne och ner mot hennes fötter, där det hade bildats en liten pöl. Och varför har du inget vettigt på fötterna, frågade han. Hon skrattade.
– Vettigt, sa hon. Visst har jag vettigt på fötterna, men kanske inte passande för en långpromenad i det här vädret. Men de är förfärligt vettiga i övrigt. Bilen krånglade och jag fick lov att gå hem. Jag såg att det lyste här och hoppades på att du skulle vara här, så jag kunde få torka mig lite och kanske få skjuts hem. Hon tog ett par steg mot honom och slog ut med armarna som för att visa hur genomblöt hon var. Han stängde snabbt ytterdörren och såg till att den gick i lås.
-Självklart, självklart, sa han snabbt. Kom med, vi går in på mitt kontor. Där finns ett badrum du kan använda. Handdukar finns i skåpet. Jag fortsätter jobba en stund.
Han visade henne badrummet och var allt fanns. Stod kvar aningen för länge medan hon började ta av sig de blöta kläderna. Den tunna, regnvåta kappan var redan av. Hon hade börjat knäppa upp sin blus. Hon hejdade sig mitt i en rörelse och såg menande på honom. Han ryckte till, såg lite skamsen ut och ursäktade sig och gick till sitt skrivbord.
Hon drog igen dörren en aning, fortsatte knäppa upp blusen och drog av sig den. Behöll linnet på, som hon hade på sig under. Det hade klarat sig rätt bra från regnet. Kjolen däremot var blöt och hon hängde upp den på handdukstorken, tog fram ett par handdukar och började torka av sig. Torkade av fötterna och skorna noggrant, fortsatte med håret som var mättat av regnvatten och envisades med att släppa ifrån sig droppar överallt. Hon hängde upp handdukarna bredvid kjolen och kappan och gick ut i kontorsrummet.
Han satt vid skrivbordet och läste i ett dokument. Hon tittade på honom. Den strikta, lite torra och menlösa grannen, som inte klarade oordning. Skrivbordet vittnade om detta, allt i perfekta högar där inget papper stack utanför, pennorna lutade alla åt samma håll, whiteboard-pennorna stod i militärisk ordning, böckerna i bokhyllan var i möjligaste mån ordnade efter storlek. Inget stack ut, inget gav liv. Hon kunde inte låta bli att undra hur man kunde bli sådan. Själv var hon full av liv och gjorde inget annat än stack ut på alla sätt och vis. Hon gick fram till skrivbordet. Han var så uppslukad av sitt dokument att han inget märkte förrän hon rörde om i burken med pennorna. Han tittade snabbt upp och rodnade när han märkte att hon stod där, utan annat än sina stringtrosor och linne på sig. Hon sköt snabbt bort några dokumenthögar, drog av sig trosorna och rullade bort hans stol ett par decimeter från bordet. Nu fick hon plats att glida in mellan honom och skrivbordet. Hon satte sig på hans älskade dokument, särade lite på sina ben, men bara en aning.
– Är det här intressant, frågade hon och pekade ner mellan sina ben? Han rodnade ännu mer och visste inte vart han skulle titta.
– Är det här intressant, envisades hon med lite mer skärpa i rösten. Hon höll sitt pekfinger stadigt kvar och pekade. Han tittade på fingret, svalde nervöst.
– Du sitter på mappen jag jobbar med, det är viktiga papper, sa han.
– Så, är det intressant?
– Ja, jo, kanske, fast mer viktigt än intressant kan man säga, svarade han osäkert.
– Vad är intressant då? Hon särade lätt på benen, lutade sig lite bakåt och stödde sig på händerna. Är det mer intressant nu? Han tittade som förhäxat ner mellan hennes ben. Hon log lite snett och nöjt, särade ännu mer på benen. Lade upp sitt högra ben på hans axel. Han andades tungt, tittade ännu mer, lutade sig lite närmare och lyfte sin högra hand som för att känna på hennes sköte.
Snabbt lyfte hon sin vänstra fot och tryckte hans ansikte bakåt med sin klack mot hans haka.
– Nej du, sa hon bestämt. Du rör inte förrän du fått mitt tillstånd! Till dess får du bara titta. Sedan gör du precis vad jag säger till dig. Varken mer eller mindre. Har du förstått? Han nickade stumt.
– Har du förstått? Du ska svara med ord, inte nicka.
-Ja, sade han. Jag har förstått.
-Bra, svarade hon nöjt. Du är duktig. Hon särade mer på sina ben. Hade kvar ena foten på hans axel, lade den andra på sidan om honom, på stolens armstöd. Hon började smeka sig själv. Först sakta, lite dröjande, efter en liten stund lät hon ett finger glida in i den fuktiga grottan. Hon drog ut fingret, höll det framför honom .
– Gapa, sa hon. Slicka av mitt finger. Han lydde snabbt. Hon log.
-Duktig, sa hon. Gör det ordentligt. Medan han slickade hennes finger såg hon sig omkring. Hon tog en av whiteboardpennorna och förde in i sig. Knep fast den där och lutade sig bakåt, stödjande sig på händerna.
– Nu är det din tur, sa hon. Ta pennan och för den in och ut i mig. Sedan tar du en penna till, och en penna till medan de andra sitter kvar i mig. Fortsätt tills jag säger stopp. Han skyndade sig att sträcka sig efter sina whiteboardpennor. Fumlade nervöst och tappade två på golvet. Tänkte böja sig ner och ta upp dem, men fick en örfil av henne.
– Sa jag åt dig att röra dig? Ta de pennor som finns och börja! Han skyndade sig tyst att göra som hon sa. Hon såg hur trångt det var innanför hans byxor och log. Hon njöt av situationen och hur han plågades. Han stoppade försiktigt in penna efter penna. Det började bli trångt och svårt att få in en ny utan besvär. Han fumlade lite och en av de tidigare pennorna gled ur. Hon fräste till.
-Koncentrera dig! Det här är inte så jävla svårt! Hon lutade sig bakåt på ena armen och började smeka sig själv samtidigt som han fortsatte stoppa in pennor i hennes våta glittrande öppning.
– Så, det räcker nu, sa hon. Nu tittar du en stund. Hon smekte sig en stund, snabbare och snabbare. Hennes andetag ökade i samma takt som smekningarna. Pulsen snabbades på. Allt koncentrerades kring hennes klitoris och hennes pennfyllda grotta. Hon älskade synen av hans ögon som var fastklistrade vid hennes sköte. Hon älskade synen av utbuktningen på hans byxor, att hans kuk var instängd, plågad av att inte få röra sig fritt, inte få delta.
Hon kände hur hon närmade sig orgasmen och kroppen exploderade i spasmer. Hon kände hur hon kramade hårt kring pennorna, om och om igen. Hon njöt av stunden. Av hans blickar.
– Ta ur pennorna, beordrade hon honom. En efter en, och slicka ren varje penna innan du lägger ifrån dig den.
Han gjorde som hon sa, som ett hypnotiserat djur gjorde han precis som hon sa. Han tog en penna, förde den till sin mun, slickade noggrant av den. Lade ifrån sig den på bordet. Tog nästa penna, upprepade proceduren, tills alla pennorna låg i en prydlig rad på bordet bredvid honom.
-Nu, sa hon, ska du slicka mig. Du ska slicka mig ren, du ska slicka mig till ännu en orgasm. Men, du får inte känna med dina fingrar i mig, du får inte känna med dina fingrar på mig. Du får inte komma. Är det förstått? Han nickade.
-Är det förstått?? Hon upprepade frågan med en skärpa i rösten som kändes som ett piskrapp för honom.
-Ja, jag har förstått, svarade han snabbt.
– Åh, duktigt, sa hon mjukt. Så sätt igång. Om du gör det här bra så kanske du får känna på mig nästa gång. Kanske till och med känna med ett finger i mig. Det vill du väl? Eller hur? Han nickade, kom snabbt på sig och svarade henne högt och tydligt.
-Men så där ja, sa hon. Du börjar förstå. Sätt igång, det finns många uppgifter för dig framöver. Det här är bara början…
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| En intensiv upplevelse | Kinky | 2.5 | 13/8-15 |
| Ombytta roller | Kinky | 2.8 | 13/8-15 |
| Kvällen då hon förstod | Kinky | 1.7 | 13/8-15 |
| Hennes önskan och vilja | Bdsm | 2.6 | 13/8-15 |
