I huset hade de övriga gjort upp planer för morgondagen och sedan bestämt sig för att klockan var mycket så det var dags att krypa ner i sängen. Strax efter midnatt smög Alyssa ur sängen hon delade med Jennifer. Hon klädde sig snabbt och smög nerför trappan, ut i hallen och fram till dörren. Långsamt, för att inte väcka någon, öppnade hon ytterdörren. Plötsligt tändes lampan och hon reagerade som om hon avslöjats med att snatta godis.” Herregud!” Hon hoppade nästan upp i taket av rädsla.” Heather! Vad gör du här?” Heather satt i en stol och såg på den unga kvinna som var hennes kollega i Melrose Place. ”Lustigt nog tänkte jag fråga dig samma sak.” Alyssa rodnade och sökte efter en förklaring.” Jag kunde inte sova, så jag tänkte ta en promenad.” Det där köpte inte Heather.” Är du inte lite oklädd för en nattlig promenad?” Alyssa hade på sig en t-shirt och ett par shorts. Hon gav upp. ”Avslöjad?” Heather reste sig upp och släckte. ” Avslöjad var det. Marsch i säng.” Alyssa stängde dörren och smög tillbaka till sängen där Jennifer låg och sov.
Jag var redan uppe när jag såg Jennie komma ridande nästa morgon. Hon satt på en fantastisk vit Palomino, efter sig hade hon en grå Appalosa.” Hoppa upp. Jag tänkte att vi skulle rida en stund så kan vi prata ostört.” Jag såg upp på den stora hästen och talade om för henne att jag inte hade ridit sedan jag var liten. Jennie skrattade till och sade att hästen var snäll så det borde inte vara några problem. Jag gick fram till den snälla hästen och hoppade upp. Jennie förklarade hur jag skulle hålla o s v och så satte vi av i ett långsamt tempo, sida vid sida. Under tiden vi red frågade jag var de andra var och hur det var med dem. Jennie berättade allt som hänt under de senaste veckorna, vilket tog lite tid. Det var bara två veckor kvar till jul så jag passade på att fråga om de hade gjort upp några planer för julfirandet. Winona och Bridgets familjer skulle fira jul tillsammans. Jennifer skulle åka hem till sina föräldrar och fira medan de andra stannade i Los Angeles för att vara med sina familjer. Jennie frågade hur jag mådde och vad jag tyckte om deras affärsförslag. Jag berättade inte så mycket om mina känslor, men jag erkände att jag tänkt på dem alla varje vaken minut och att jag drömt om dem på nätterna. När det gällde deras affärside ansåg jag att den verkade genomförbar med rätt personer i ledningen. En sak som bekymrade mig var finansieringen eftersom de hade tänkt ta ut en i det närmaste symbolisk avgift av sina klienter. En annan sak var den summa de själva tänkte satsa, 10 miljoner dollar! Det var väldigt mycket pengar de riskerade om det hela gick överstyr. Å andra sidan var förslaget med fonder för att täcka upp eventuella förluster lysande. Det fanns en potential i det hela som var spännande.
Jennie följde en stig som ledde upp i bergen ovanför hennes ranch. Utsikten vi hade var magnifik. Men det är klart att jämförde jag naturen med den vackra kvinnan framför mig, då vann människan en överlägsen seger! När vi till slut stannade så var jag helt färdig. Mina ben värkte av den långa ritten. Vi hade stannat strax under en bergstopp på en platå som var ganska stor. Nedanför den sluttade ett brant stup på minst 150 meter rakt ner. Jennie undrade hur det var. Jag tänkte inte gnälla så jag ljög och sade att kändes toppen. Efter några minuter hördes hovarna från andra hästar. Jennie flyttade sig till andra sidan av platån. Bakom henne kom de andra Gudinnorna. Heather var först på en svart hingst, sedan Winona, Bridget o s v. Till slut var de alla sju framför mig. Jennie hade lett mig rakt in i ett bakhåll. Det kändes som om håret reste sig i min nacke, det här hade jag inte räknat med. De blickar de gav mig var till och med hårdare än de jag fått av den andra sidan under kriget på Balkan.
Heather talade för hela gruppen.” Vi vet varför du försvann. Men trots det är vi förbannade för att du inte ringde och meddelade att du lever.” Det kändes som om sadeln trängde in mellan mina skinkor.” Jag är ledsen. Om jag försökt ringa och säga att vi aldrig mer skulle ses….jag hade inte klarat av det. Jag tyckte det var bättre att bara försvinna.” Jennifer klappade sin häst.” Man flyr inte från dom som älskar dig.” Den besvikelse som syntes i hennes ögon var hjärtknipande. Jennifers föräldrar hade gått igenom en tuff skilsmässa när hon var liten. Hennes mamma hade gift om sig och hennes styvfar hade försvunnit utan ett ord när hon var 11 år gammal. Jag hade inte det svar hon sökte efter, allt jag gjorde var att se in i hennes ögon och svarade så ärligt jag kunde.” Rätt eller fel. Jag gjorde det jag ansåg var bäst för oss alla.” Jag red fram till Jennifer.” Du har all rätt i världen att vara förbannad. Jag kan aldrig förstå hur förrådd du måste ha känt dig.” Hon såg på mig och hennes svar dröp av sarkasm.” Ha! Du har åtminstone fattat det. Jag respekterade dig, litade på dig. Jag var på väg att lära mig att älska dig.” Det var hemskt att se smärtan i Jennifers vackra ögon. Smärtan och hatet. De övriga såg på under tystnad. Hon hade talat för hela gruppen när hon öppnade sitt hjärta på vid gavel och släppte ut allt.
”Jennifer, jag ber inte om förlåtelse eller att du ska förstå mina orsaker till att jag försvann. Det är bara det att……..jag visste inte om jag hörde hemma i er värld. Och jag ville inte riskera att ni drogs in i min egen värld. Du får gärna hata mig, men jag vill att du ska veta att om jag var tvungen så skulle jag göra om det. Det finns inte en chans att… du vet….jag är beredd att göra vad som helst för att inte mitt förflutna ska förstöra din framtid.” Jag tystnade för en sekund innan jag fortsatte.” Trots vad vissa säger så kontrollerar vi inte vårt öde. Om mitt förflutna är till skada så måste jag göra allt för att ni inte ska drabbas.” I sitt hjärta kände hon att han hade rätt, hon älskade honom, men hur skulle hon kunna lita på honom i framtiden? Jennifer lutade sig fram i sadeln och gav mig en kram. En stor portion av skuldkänslor lämnade mina axlar. ”Jag förstår fortfarande inte allt. Men jag ska försöka.” Hon grät. Jag höll henne tätt intill mig, så nära det gick med tanke på att vi båda satt på varsin häst. Hennes tårar rann nerför kinderna i strida strömmar. ”Det är allt jag begär.” Hästarna kände på sig att dramat var över och tog några steg bort ifrån de två ryttarna.
Winona frågade om jag hade bestämt mig angående deras jobbförslag. Jag visste att det inte fanns någon betänketid så jag bestämde mig för att säga ja till förslaget. Alyssa drog i tyglarna så att hennes häst tog några steg närmare in.” Då är du den nye sheriffen i stan!” Jag nickade med uttryckslös min. Sarah såg på mig och undrade vilka garantier de hade för att jag inte återigen försökte fly om det inte passade. Jag funderade ett tag på mitt svar. Hennes förföriska gröna ögon borrade sig in i mig och krävde ett svar. Det enda jag kom på att säga var att det visste de inte. Utan vi fick hoppas att det inte skulle behövas. Heather ruskade på huvudet så att hennes blonda lockar flög omkring.” Om du flyr igen så lovar jag att vi ska jaga dig till väldens ände och släpa dig tillbaka, död eller levande.” Hon talade med en klar 1800-tals accent vilket fick Alyssa att börja gapskratta.” Hur bar du dig åt för att få rollen i Dynastin?” Hennes kommentar bröt spänningen och vi andra stämde in i den lilla brunettens skrattattack. Tjejerna red fram till mig och gav mig varsin klapp på kinden. Det kändes skönt att vara tillbaka i gemenskapen igen.
”Jag funderar på att köpa en häst.” Det var Winona som sade det medan vi red tillbaka till ranchen.” Bridget ropade till sin bästa väninna. ”Du gillar bara känslan av ett stort dumt djur mellan benen!”. Heather såg sig om över axeln.” Säg inte så om hästarna. Det är fina djur.” Sarah skrattade högt.” Det gör hon inte!” Jag såg på dem och skakade på huvudet. Om jag inte gissade helt tokigt så menade de mig när de pratade om ett stort dumt djur. Men det var inte läge att klaga, så jag höll tyst. Ritten tillbaka var inte alltför oangenäm. Inne i huset dukade vi fram en försenad frukost. Jag öppnade mitt hjärta och berättade om mina känslor. De var vänliga nog att lyssna ordentligt och hjälpte till med att dämpa min rädsla för deras säkerhet. Jag berättade min version om den fasansfulla natten på bron där Dr Kwans dotter skjutits ihjäl. Det var första gången jag öppnat mitt hjärta för någon om det inträffade. Inte ens mina systrar kände till det. Till slut brast allt och jag släppte lös många års tårar. Heather höll mig i sin famn och pratade tröstande ända till dess att mina tårar tagit slut. Alyssa kom fram och slog sina armar oss båda, sedan kom Jennie fram och efter det var det resten av gängets tur att kramas. När vi slutligen separerade satt Sarah på knä framför mig. I handen höll hon medaljen som bland allmänheten är känd som, Purple Heart.” Kan du inte berätta hur du fick den här?”
De andra blev intresserade och krävde att jag berättade. Bridget var mycket nyfiken.” Jag kan inte påminna mig att jag sett några sår på din kropp.” Jennifer sköt in.” Bortsett från dom från Alyssas naglar.” Hon reagerade direkt.” Sluta nu! Ni är bara avundsjuka för att jag gav min oskuld till en riktig man och inte till en finnig tonåring i baksätet på pappas bil eller till en producent!” En förklaring är på sin plats. När Alyssa gav mig sin oskuld så rispade hon mig på ryggen med sina långa naglar. En tid senare när jag blev skjuten så undrade Dr Mensa, hon som opererade mig, om de visste något om de mystiska märken som hon funnit på min rygg. Självklart var de alla oförstående, trots att de visste att det var Alyssa som orsakat dom.
Jag klappade i händerna för att påkalla deras uppmärksamhet och försöka ta kontroll över det hela innan det spårade ur. ”Jag ska berätta.” De lutade sig fram som en flock hyenor beredda att slita bytet i stycken. Jag såg upp i taket och tänkte för mig själv att det var förnedrade att behöva avslöja orsaken till att jag fått den sista hjältemedaljen. ”Jag tjänstgjorde i Bosnien med IFOR under några månaders tid. Mitt uppdrag var att övervaka underrättelsearbetet. Vid det här tillfället ingick jag i en patrull som var ute och kontrollerade vägarna. Vi kom fram till en muslimsk Checkpoint utanför staden Mostar. Jag gick ur och pratade med soldaterna och övertalade dem att släppa igenom oss när de serbiska styrkorna började beskjuta oss med granater.” Jennie satte handen för munnen.” Blev du träffad?” Jag nickade.” Var?” Jag rodnade på hennes fråga.” I….i…där bak.” Sarah såg min fasta vita bak framför sina ögon.
”Som Bridget påpekade. Du har inga märken eller skador där bak.” Jag drog ihop mina läppar till ett smalt sträck.” Inte så högt upp.” Ett stort och brett leende spreds över deras respektive ansikten när det gick upp för dem var jag blivit träffad.” Får vi se?” Skrek Jennie.” Ja, visa oss!” Ropade Alyssa. ”NEJ!!!” Blev mitt bestämda svar. Bridget kom till min räddning.” Låt honom vara. Någon stolthet kan han väl få behålla.” Jennie flinade mot mig.” Strunt samma. Vi får nog se det så småningom.”
En timme senare åkte Alyssa, Sarah och Jennifer hem till sig. De fyra resterande kvinnorna och jag stannade ett tag till för att gå igenom deras förslag i lugn och ro. Pappersarbetet var klart att signeras, finansieringen var ordnad och en klientlista var på väg att byggas upp. Faktum är att de hade kontaktat fem procent av de förmodade deltagarna och alla hade sagt sig vara intresserade. Allt som behövdes nu var att hitta ett kontor, skaffa rätt utrustning och ordna med personal. Tjejerna och de personer som hjälpt till med att sätta ihop allt hade gjort ett fantastiskt arbete så här långt. De fanns inget att klaga på. En ovanlig detalj för amerikanska företag var att de hade satt av en hel del pengar för att trygga personalens sjukvårdsförsäkringar och lite annat trevligt för de anställda. Det bestämdes att jag under morgondagen skulle träffa deras advokater, bankfolk, revisorer och andra för att sätta snöbollen i rullning. De hade vidare kontaktat en mäklarfirma för att skaffa mig ett hus och dessutom ett kontor som de kunde ha som högkvarter för bolaget. En del hus var redan kontrollerade och avförda medan några ansågs var extra intressanta och det bestämdes att jag skulle se de utvalda husen tillsammans med några av mina nya kvinnliga chefer. Vi skulle gemensamt bestämma vilket hus det var som passade bäst.
När vi var klara åkte jag med Bridget hem. Jag hade fått de övrigas tillstånd att stanna hos Bridget till dess att huset var klart. Vi åt en bit mat i hennes kök utan att den romantiska stämningen infann sig. För ovanlighetens skull hade vi svårt att konversera. Vi lade oss i soffan och såg på nyheterna. Bridget låg med huvudet på mitt bröst medan jag smekte hennes kropp upp och ner. Det enda på nyhetssändningen som fångade mitt intresse var att en Pakistan flaggad lastbåt oförklarligt sjunkit med man och allt utanför den Koreanska kusten. Den förmodades ha sänkts av ett annat fartyg, men det gick inte att bevisa i dagsläget eftersom det inte fanns några spår ännu. Jag funderade på om Nord Korea kunde vara inblandat i sänkningen?
Vi började se på en film men det tog bara tio minuter så slickade jag djupt inne i Bridget. Hon låg med benen brett isär på soffan och öppnade upp sig för mig. Min tunga spelade över hennes känsligaste delar på jakt efter det kvinnliga guldet. Hela hennes heta kropp brann av åtrå för varje gång min tunga nuddade vid henne. Med munnen sög jag in hennes läppar och borrade mig in så långt jag kunde. Bridget tog tag i mitt huvud och låste fast mig mellan hennes lår när den första orgasmen exploderade och fyllde min mun. För att inte drunkna tvingades jag svälja, vilket var ganska angenämt. Jag fortsatte att slicka henne efter orgasmen. Bridget slog återigen benen om mig och gnuggade sitt underliv mot mitt ansikte. När hon var klar med sin egen njutning knuffade hon ner mig på rygg och började slita i mina byxor på jakt efter den erektion som gömde sig därinne. Jag såg lusten i hennes blå ögon när hon slickade på min styva penis. Först när saliven var slut tog hon emot ollonet i sin mun och började suga. De mjuka läpparna masserade mig samtidigt som hennes tunga dansade över det stora ollonet. Hon retade det lilla hålet längst fram med tungspetsen. Jag blundade när hon tog in mer av mig in i sin varma mun. Den orala massagen fortsatte oförtrutet. Min penis nådde nya dimensioner vad gäller längd och omfång. Hon slutade suga innan hon riskerade att storkna på penisen. Istället lät hon ollonet rulla runt inne i munnen som om hon sög på en bit godis. Jag lät mina fingrar glida genom Bridgets blonda hår. De mjuka smekningarna fick henne att slappna av.
Hennes mun fylldes med en månads sexuell längtan. Bridget slängde sig upp över mig och gled ner över mitt stora organ. Hon var så blöt att penetrationen gick smärtfritt. Jag drog upp mina händer under hennes tröja och drog av den. Tröjan flög iväg över soffan. Mina händer smekte hennes bröst genom den vita bh hon hade under. Bridget knäppte upp den bh som var i vägen och kastade bort även den. Jag tog tag i brösten och förde dom till min mun. Hon pressade in sina styva bröstvårtor in i min längtande mun. Soffan protesterade mot vad vi gjorde. Den gnisslade betänkligt. För oss handlade det inte om kärlek, utan det var lust och åtrå som fick oss att slänga kläderna och förenas i det primitivaste av allt. Jag lyfte upp Bridget och lade ner henne på golvet och med en enda stöt trängde jag in i grottan. Hon särade så mycket hon kunde på benen för att låta mig tränga in så långt det var möjligt. Jag tog henne med allt jag kunde uppbåda. Hennes blygdläppar slöt sig om penisen och kramade för varje gång jag trängde in. Jag fick kämpa för att inte fylla henne med sperma redan vid det första inträngandet. Bridget tog emot mig med smärtfyllda stön utan att protestera det minsta. Varje stöt var ett bevis på den åtrå jag kände för henne. Henne ben slogs ihop om min rygg och tvingade mig längre och längre in i kärleksgrottan. De vaginala musklerna klämde hårdare och hårdare om min penis. Hennes huvud kastades åt sidan när hon skrek ut sin orgasm för hela världen. Jag fyllde henne med min sats. Bridgets innersta fylldes med min heta säd. Mina stötar lugnades ner till dess att de var knappt märkbara. Sperman började rinna ur hennes fuktiga hål. Min penis blev mindre och mindre och till slut drog jag mig ur den underbara kvinnan. Vi höll om varandra under en lång stund för att bevara ögonblicket så länge det var möjligt. Tystanden fanns runt oss när vi kramades. Till slut bröts den av Bridget.” Har du saknat mig?” Jag såg på henne med allvarsam blick.” Du skulle bara veta.” Jag lyfte upp henne i min famn och bar den sköna kvinnan till sängen där natten och mörkret omfamnade oss när John Blund infann sig och vaggade oss till sömns.
There´s a photograph hanging on the wall
A frame in the shape of the heart
Won´t let that picture fall
Another place, another time
I left that place behind
Well i´m standing in front of you now
Right here tonight
Do you see me as i am?
Can you hear me?
Can you hear me when i speak?
Open up your eyes tonight
Before the tears start to fall
Love is no more than any photograph on the wall
The years get swept like dust by a broom
And memories burn like a flame
I need to make new memories now
But you want to keep me in yours
As if you could somehow
Do you want some prisoner of time?
Or someone to love?
Do you see me as i am?
Can you hear me?
Can you hear me when i speak?
Listen to my voice tonight
And let the words find your heart
There is nothing but your fear to keep us apart
Time can be a master thief
With no conscience it seems
Don´t become a victim again
Forever chasing endless dream
Do you see me?
Text av Tom Milano och Charles M. Inoyue