Showtime del 37
Författare: Lord Anonymous Datum: 2004-07-10 13:55:44
Kategori: Heterosex
Läst:
3 067 gånger
Betyg: 2.6 (153 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Hon såg på mig med sina glittrande ögon. ”Du är inte så tokig själv.” När hon slätade till sin klänning passade Jennie på att plocka upp sina trosor och stoppa ner dom i min kavajficka. När jag såg efter så putade kavajen ut betänkligt på två strategiska platser. Jag hoppades att inte byxorna skulle bli den tredje platsen det putade ut på! En annan tanke som slog mig var att det kanske kunde bli svårt att komma igenom tullen om säkerhetspersonalen såg det, nåja det fick bli en senare fråga att fundera på. När vi till slut öppnade dörren och gick ut i V I P rummet till de andra försökte vi ignorera alla glada kommentarer som kastades mot oss från alla möjliga håll. Alyssa flyttade sig från sin plats bredvid Sarah och satte sig istället bredvid Jennie och lyfte upp henne klänning. När hon såg upp hade hon ett stort leende över sitt vackra solbrända ansikte. Alyssa gjorde tummen upp mot de övriga och jublet bröt ut. Nu hade alla 7 Gudinnorna lämnat över det intimaste en kvinna har, sina använda trosor. Alyssa undrade vad som hänt därinne. Jennie såg ner i golvet och slätade till nederdelen på sin klänning och svarade att hon skulle berätta allt senare. Bridget kollade tiden på sin klocka och konstaterade att det var dags. Jag hoppade upp ur soffan och Winona var först in i min famn. ”Ta hand om dig, Steve. Kom ihåg att vi älskar dig.” Jag kysste henne på läpparna och lovade att göra som hon sade. Med en sista kram tackade jag Winona för allt hon gjort för mig. Hon vände sig snabbt bort för att dölja sina tårar.
Jennifer stod näst i kön.” Det har varit en snabb och intensiv resa.” Hon log med sina stora mörka ögon som uttryckte så mycket känslor.” Jag älskar dig, Steve.” Jennifers lilla kropp skakade till när jag svarade att jag älskade henne också. Jag uppmanade henne att se upp för Leo di Caprio så att inte han stal hennes hjärta. Med ett skratt pussade hon mig på kinden och lovade att se upp för Titanic stjärnan om jag lovade att hålla händerna borta från Kate Winslet. Självklart lovade jag den lilla brunetten att passa mig för engelska skådespelerskor.
Jag kände en klappning på ryggen. När jag vände mig om såg jag Sarah Michelle se på mig med ögon som var fyllda med tårar.” Sarah, du vet väl att Buffy aldrig gråter. Vad ska alla vampyrer tro om du visar vanliga dödliga känslor?” Hon klängde sig fast vid mig som ett tuggummi under skon.” Kom igen, Sarah. Vi ses snart igen, jag lovar.” Det var så skönt att krama henne.” Jag lovar att titta på dig varje fredag.” Hon såg på mig med sina tårfyllda ögon och lyckades få fram att Buffy går på måndagar.” Jag vet. Måndagar är det. Jag lovar att titta varje måndag.” Hon drog ner mitt huvud till sitt och gav mig en kyss som aldrig ville ta slut. När hon till slut bröt kyssen lovade Sarah att dedicera nästa vampyrpålning i Buffy till mig. Jag pussade hennes söta näsa.” Det, min sköna, vore en ära.”
Heather var inte långt från tårar när hon slog sina armar om mig.” Tack, Steve. Tack för allt.” Hon klarade inte av att hålla sin röst stadig så hon viskade i mitt öra. Jag svarade henne att det var jag som skulle tacka henne för att hon gett mitt liv en mening igen. Det var hon som fått mig att tro på mänskligheten igen. Vi kysstes under total tystnad. Heather bröt kyssen i ett tappert försök att få kontroll över sina känslor. ”Lova att du träffar mig och Alyssa på Melrose Place i kväll?” Jag nickade och lovade henne att jag skulle vara där.
Jag drog mig runt från Heather och Jennie gav mig den där blicken jag aldrig kunnat neka något.” Lova att du håller kontakten.” Jag nickade tillbaka.” Lovar du det, Steve?” Som svar drog jag in henne i en omfamning och en het kyss. Jag lovade det om hon lovade att sluta med telefonsex. Det fick henne att skratta. Vilket var skönt med tanke på alla tårar som fälldes i rummet.” Jag älskar dig, Steve.” Jag svarade. ”Jag älskar dig också Jennif…..Jennie!” Den avsiktliga felsägningen fick henne att stelna till för en sekund.” Passa dig.” Sedan mjuknade hon igen. ” Har du min adress?” Jag log ömt mot henne och svarade. ”Beverly Hills 90210!”
Jag såg mig om efter Alyssa och hittade henne stående framför det stora panoramafönstret som var av den speciella modellen där det går att se ut men inte att se in. Hon såg på flygplanen som lyfte och landade. Jag närmade mig henne bakifrån och slog mina armar om hennes smala midja. Alyssa tog tag i mina händer och höll mig kvar i den positionen under en lång stund. Vi såg på varandras spegelbilder som reflekterades i det stora fönstret. Tystnaden fanns runt omkring oss. Jag såg tårarna som rann nerför Alyssas vackert skulpterade ansikte. Hon grät under tystnad. Hennes vemodiga tårar föll i strida strömmar för att försvinna när de nådde fram till slutet på hennes haka. Jag försökte trösta henne med att hon skulle klara sig bra utan mig. Hon snyftade till.” Jag vet, Steve. Men jag kommer att sakna dig.” Jag kramade henne lite hårdare och sade att det handlade bara om en månad, sedan skulle hon komma till New York och hälsa på. Så var framtidsplanerna. För att få henne att piggna till lovade jag att visa henne alla New Yorks sevärdheter.” Visar du mig frihetsgudinnan också?” Jag nickade.
”Kan vi göra det i facklan?” Jag skrattade högt och lovade att vi skulle älska i facklan men att vakterna troligen skulle kasta ut oss, särskilt med tanke på att hon kunde vara ganska högljudd när hon kom! Alyssa vände sig om och torkade tårarna. Sedan gav hon mig en kram som var lika intensiv som när en koalabjörn klamrar sig fast vid ett eukalyptus träd. Jag förde hennes läppar till mina en sista gång och smakade på den underbara Alyssa. Hennes tårar fortsatte att rinna och träffade mig på kinden. Det började bli svårt för mig att kontrollera mina känslor. Varför? Det var den fråga jag ställde mig om och om igen. Varför, tvingade mig ödet att agera som jag skulle komma att göra? Hennes salta tårar ökade mitt vemod och fick mig att trycka den magnifika kvinnans läppar än hårdare mot mina egna. Efter kyssen fick jag ta tag i hennes händer för att få henne att släppa mig. Alyssa vände sig snabbt om mot fönstret och stirrade ut i den stora tomheten. Den vackra skådespelerskans kropp skakade om och om igen av nya gråtattacker. Heather gick fram och tog sin unga kollega från Melrose Place i famnen i ett försök att trösta henne.
Jag gick fram till den sista av Gudinnorna, Bridget, som stod i ensamhet och väntade på mig. Vi drogs till varandra som en björn dras till honung. Passionen hade oss i sitt grepp när vi kramades. Våra andetag var djupa och kom samtidigt.” Hur ska jag kunna sova utan dig vid min sida?” Hennes fråga kom från det innersta av det hjärta som dunkade intensivt. Jag svarade att det räckte att hon blundade och tänkte på mig så skulle jag vara där vid hennes sida. Även om avståndet var stort kunde inget hindra våra tankar från att mötas. Tyst så att bara hon kunde höra det viskade jag orden jag aldrig sagt till en kvinna förr, i alla fall inte utan att det hade en bakomliggande tanke. Skillnaden nu var att jag kände i det innersta av mitt hjärta att jag menade de tre orden. ”Jag älskar dig.” Hon blundade.” Jag vet. Jag älskar dig också.” Våra läppar möttes men de starka känslorna hade fått passionen att svalna och gjorde det i det närmaste omöjligt att kyssas. Vi kramades istället, en kram som slutade med att vi såg varann i ögonen på armlängds avstånd medan vi höll i varandras händer.
Dörren till rummet öppnades och en manlig flygbolagsrepresentant kom in.” Mr Colt. Ert plan lyfter om några minuter. Om ni vill vara så vänlig att följa med mig.” Tjejerna kunde inte undgå att lägga märke till att killen från flygbolaget var en snygging som de normalt lagt ut sig för, men nu kastade de bara en flyktig blick och glömde bort honom några sekunder senare. Han log i alla fall mot de kvinnliga filmstjärnorna och tog Steves handbagage och frågade om det var något mer. Winona plockade upp ett litet paket bakom den ena soffan.
”Jag höll så när på att glömma. Den här är till dig, Steve.” Det var ett litet rektangulärt paket som var väl inslaget. Jag gissade att det var en stor bok eller också ramen till vad som kanske var en målning. Hon räckte paketet till mig. Jag tog emot det och sade att de inte skulle ha gjort sig besväret. Jennifer log mot mig och sade att jag nog skulle älska det som fanns i. Jag viskade i hennes öra att kunde det kanske vara nakenbilder på dom alla tillsammans? Jennifer ryckte till och gav mig en armbåge på min skadade arm. När jag stönade till av smärtan som skar genom mig som en kniv genom smör satte hon handen för munnen och bad om ursäkt.
Jennie lade en arm om Jennifer.” Det är ingen fara, Love. Om jag känner Steve rätt så förtjänade han säkert den smällen. Det var bara rätt åt honom.” Jag fick en sista kram från var och en av de gudomliga Gudinnorna och gick sedan ut genom dörren. Killen från flybolaget gick före. Innan dörren stängdes efter mig kastade jag en sista blick över axeln. De stod tillsammans och kramades. Jag nickade i rikting mot dem och sedan stängdes dörrarna bakom mig. Tjejerna gick fram till fönstret för att se på när planet lyfte. Sarah pekade ut det, det var nästan rakt ner från den plats där de befann sig. Heather frågade om Jennie hade köpt en fönsterplats. Hon nickade som svar. Jag satte mig tillrätta i förstaklass avdelningen. De övriga passagerarna väntade på mig och tittade nyfiket eftersom jag kom sist ombord. När jag såg ut genom fönstret vid min plats kunde jag se mina kvinnliga vänner. Trots att de bara befann sig på en vingbredds avstånd kändes det som en hel ocean. När tjejerna såg mig vinkade de intensivt och jag vinkade tillbaka. Tillsammans med alla män som såg att de sju filmstjärnorna vinkade!
De såg på när flight L 1011 lämnade Los Angeles International Airport och lyfte upp mot den blå himlen för att förena sig med änglarna som dansade någonstans däruppe bland molnen. De tröstade varandra under tiden planet lyfte högre och högre och slutligen försvann så att de inte kunde se det längre. Alyssa talade för hela gruppen när hon frågade om det bara var hon eller om någon mer tyckte att det var svinkallt i rummet? ( Går man ut utan trosor får man skylla sig själv! ) De andra skrattade hjärtligt. Jennifer Love funderade högt utan att tänka på det. Hon undrade vad Steve egentligen hade tänkt göra med trosorna som de gett honom? De övriga såg på varandra, sedan på Jennifer, och ropade sedan samtidigt.” FRÅGA INTE!” Jennifer fick en hel del dumma kommentarer när de gemensamt gick mot utgången.
Halvvägs till New York plockade jag fram tjejernas gåva och såg på den. Ytterst försiktigt tog jag bort pappret som fanns som omslag. Det var en mahognyram som inneslöt ett färgfotografi. Bilden var 20 gånger 30 centimeter stor. Det var ett fotografi av de sju Gudinnorna mot en ljus bakgrund. Den var tagen i Alyssas trädgård. Heather, Winona och Bridget satt på en träbänk. Jennie, Alyssa och Sarah satt på gräset vid deras fötter medan Jennifer låg ner framför dem. Det syntes att bilden var tagen av ett proffs. Det enda som var annorlunda var att alla Gudinnorna var klädda i sina vardagskläder. Inget plagg var för kort eller för tajt. De såg alla naturliga ut, ingen var sminkad som till Oscarsgalan. Längst ner på bilden fanns deras autografer.
To Steve. For being there.
Sarah Michelle Gellar, Jennie Garth, Jennifer Love Hewitt, Heather Locklear, Winona Ryder,
Bridget Fonda, Alyssa Milano.
Jag såg ut genom flygplansfönstret på molnen som gled förbi. För första gången på många år kände jag tårar rinna nerför mina kinder. Det som borde vara ett av de finaste minnena i mitt liv var istället en påminnelse om livets bräcklighet och fick mig att tänka på en tragisk händelse från min bakgrund i statens tjänst. Varför måste dom 7 vara så trevliga och underbara? Varför? Det gjorde mitt beslut, som var oåterkalleligt, svårare att genomföra. Jag torkade tårarna men de fortsatte att rinna. Till slut gav jag upp och lät dom fortsatte sin färd nerför mina kinder.
Tillbaka i New York slogs mitt liv i spillror på nolltid. Jag förlorade mitt arbete på tidningen. Nancy erbjöd mig en annan befattning men jag kände att skrivbordsjobb var inget för mig. Jag hade arbetat ute på fältet hela mitt liv och skulle inte klara av sitta framför ett skrivbord dagarna igenom. Jag tackade även nej till ett delägarskap. CIA var otänkbart. Eftersom jag var känd kunde jag inte arbeta som tidigare och det gjorde att de förklarade att de inte hade någon användning för mig längre. Där ser man en av baksidorna med att vara för känd. Media ringde mig om interjuver. De försökte få mig att berätta om tjejerna men jag förklarade varje gång att jag hade inget att säga i den frågan. Rykten om mitt gamla liv florerade och de började komma allt för nära sanningen för att det skulle vara hälsosamt. Till allt detta hade mina mardrömmar från förr kommit tillbaka och jagade mig på nätterna. De nätter jag kunde sova. Folk stoppade mig på gatan för att skaka min hand eller be om en autograf. Främmande kvinnor kramade om mig och kysste mig utan någon annan anledning än den att jag var känd. Det verkade som om alla vill ha något av mig. Produktplacerare, bokförlag, filmbolag och souvenirföretag. Alla erbjöd mig stora pengar om jag skrev på ett kontrakt med just dom, men jag avböjde allt.
Jag dolde allt detta för tjejerna som ringde mig minst två gånger per vecka. Oftast hade vi en telefonkonferens där alla deltog eller också träffades de hemma hos någon i gruppen och använde sig av en högtalartelefon. Jag låtsades som om allt var toppen och att jag arbetade intensivt. Ljudet av deras glada röster var som den värsta tortyr för mig. Jag försökte se deras program på tv, men jag klarade aldrig av att se klart på deras tv-serier. Livet blev allt svårare att leva utan dem alla i närheten. Jag var skräckslagen för att en dag slå på teven och upptäcka att de inte fanns kvar. Att någon av dom var borta för alltid. En vecka innan Alyssa skulle komma på besök tog jag ett drastiskt och definitivt beslut. Jag gick till min bank och avslutade mitt konto och tömde min förvaringsbox. På väg tillbaka till lägenheten stannade jag till vid en affär och handlade några saker. Jag packade ner mina få kläder i en väska och fyllde den också med några personliga saker, bland dom fotografiet på tjejerna. Jag ville egentligen inte behålla det eftersom det innebar alltför många minnen av De 7 Gudinnorna, men jag kunde inte förmå mig till att förstöra det.
När allt var klart färgade jag mitt mörka hår ljust så att det skulle matcha bilden i mitt förfalskade id-kort som jag hämtat från förvaringsboxen. Det var en komplett uppsättning papper och dokument som innebar att jag kunde åka vart som helst och starta ett nytt liv utan att riskera att träffa någon som kände till mig eller min bakgrund i underrättelsevärlden. Jag visste att det inte skulle hindra CIA från att få tag i mig, om de ville det. Men, varför skulle dom söka efter mig nu när jag var avpolleterad? För resten av världen skulle jag bli ännu en John Blow. Jag lade mina riktiga papper i ett förseglat omslag och slängde in det i resväskan. Från och med nu upphörde Steve Colt att existera. Kanske skulle han komma att återuppstå en vacker dag, men nu var jag Stephen Mare. För hur lång tid visste jag inte. Jag ställde mina väskor vid dörren tillsammans med en mindre metallväska. Den var full med CIA-dokument och hemlig kommunikationsutrustning. Ingen från CIA hade krävt att få tillbaka den, så jag blev tvungen att ta den med mig. Kanske kunde jag få användning för innehållet i framtiden. Jag såg mig omkring i lägenheten en sista gång med vetskapen att jag aldrig skulle komma tillbaka. Med väskorna placerade utanför stängde jag och låste. Nycklarna kastade jag in genom brevinkastet. Telefonen ringde. Den var drygt 10 på kvällen. Jag förstod att det var en av tjejerna. Jag önskade att jag kunde svara men visste samtidigt att det var omöjligt. Med sorg i hjärtat tog jag upp väskorna och började gå nerför trappan till ytterdörren.
Alyssa blev irriterad när hon bara fick kontakt med Steves telefonsvarare. Hon lämnade ett kort medelande där hon sade att hon skulle ringa senare. Hon ringde tre gånger till under naten. För varje misslyckat försök blev hon mer och mer orolig. Dagen efter försökte hon med ett e-mail men det kom tillbaka. Det fanns ingen mottagare med den mailadressen. Några timmar senare, timmar som var fyllda av oro, ringde hon till Nancy på Janes Defence Weekly. Nancy informerade Alyssa om att Steve hade slutat för två veckor sedan och att hon inte hade hört något från honom sedan dess.
När Nancy hörde att Steve inte gick att få tag på blev hon mycket orolig även om hon inte låtsades om det mot Alyssa. Hon skickade över folk för att kontrollera Steves bostad och ringde till hans systrar. Dagen efter ringde hon tillbaka till Alyssa och meddelade att Steve var försvunnen utan så mycket som ett spår. Alyssa frågade om det kunde vara CIA som skickat bort honom, men fick till svar att CIA hade ingen aning om var han befann sig. Dessutom var de också på jakt efter honom nu när han var försvunnen eftersom han tagit med sig hemliga dokument. Alyssa blev mycket orolig, men Nancy lovade henne att de skulle hitta Steve. Förmodligen hade han bara tröttnat på sin nyfunna berömmelse och dragit iväg för några dagar. Så fort hon visste något lovade hon att ringa upp och meddela det, vare sig det var bra eller dåliga nyheter.
I ren desperation rotade Alyssa igenom sin handväska och slutligen hittade hon vad hon sökte. Ett gammalt visitkort. Efter några misslyckade försök på grund av sina darrande händer lyckades hon slå rätt siffror och kom fram. En orientalisk röst svarade. ”Dr Kwan.” Alyssa klarade strupen. Paniken slog igenom när hon talade. Den gode doktorn förstod att det var något som hänt och uppmanade henne att berätta så lugnt hon förmådde. Hon andades in flera gånger för att få kontroll över sin röst. ” Jag är en god vän till Steve Colt. Kommer ni ihåg mig?” Alyssa berättade allt som hänt sedan det fruktansvärda våldtäktsförsöket på LA Hilton fram till vad hon fått veta av Nancy. Dr Kwan lyssnade utan att avbryta en enda gång. ” Jag ska höra mig för, Miss Milano. Steve har många vänner över hela världen. Oroa er inte. Vi ska hitta honom.” Efter samtalet ringde Alyssa till de övriga i gruppen och berättade. De blev alla lika chockade som hon. Chockade, förvånade och skrämda. Spionen som kom in från kylan och stal deras hjärtan hade försvunnit som en tjuv om natten.
You were my strength when i was weak
You were my voice when i couldn´t speak
You were my eyes when i couldn´t see
You saw the best there was in me
Lifted me up when i couldn´t reach
I´m everything i am
Beacause you loved me
Sång från - Up Close and Personal
Text av Diane Warren
Sång av Celine Dion
Fler noveller av samma författare
