Vid det här laget hade USA vaknat upp och fått veta vad som hänt föregående kväll och natt. Enligt nyhetsprogrammen hade en stalker försökt kidnappa eller mörda skådespelerskorna Heather Locklear och Jennie Garth på ett privat party hos filmlegenden Peter Fonda. Det hela avslöjades när en icke namngiven gäst överraskade mannen och blev nedskjuten. Den okände gästens tillstånd var kritiskt. Stalkern hade i sin tur skjutits till döds av Peter Fonda. Efter flera timmars förhör hos L A polisen hade Peter Fonda släppts utan att åtalas för något. Han hade uppmanats att stå till polisens förfogande för ytterligare förhör. Sjukhuset släppte en kommuniké angående Steves tillstånd, skottskador och prognosen för hans tillfrisknande. Trots medias krav vägrade sjukhusledningen att offentligöra hans namn med motiveringen att de ännu inte lyckats informera hans anhöriga om det inträffade.
I Hollywood blev det en dag till eftertanke. Chocken hade nöjesstaden i sitt grepp och alla inspelningar ställdes in under åtminstone en dag. Många av dem som var på partyt kom inte hem förrän tidigt på morgonen. Sarah och Jennifer sov över hos Alyssa. Ingen ville vara ensam denna dag. Alyssas tre hundar kastade sig över henne när hon öppnade dörren. De var arga över att hon inte kommit hem föregående kväll och tog igen det med att skälla och slicka henne i ansiktet. Hugo, Alyssas stora schäfer, fick en puss på nosen av matte medan de två mindre hundarna kelade med Sarah och Jennifer. De tre tjejerna åt en tidig frukost. Alyssa gav hundarna mat och körde sedan ut dem i trädgården. Alla var trötta så efter en snabb frukost gick de upp till andra våningen och klädde av sig för att sedan utmattade somna i Alyssas stora säng.
Några timmar efter skottlossningen började telefonerna att ringa på olika platser i USA. Det var CIA som sökte uppgifter som kunde avslöja varför en av deras agenter låg för döden på ett sjukhus i Los Angeles, och varför han var på ett privat kändis party med Hollywoods elit. De började följa Steves spår under de senaste två veckorna för att se om det inträffat något under dessa veckor som kunde ge ett svar på frågan, varför? Efter ett tag började ett mönster att visa sig för den mäktiga underrättelseorganisationen. Steves anhöriga och arbetsgivare informerades av L.A.P.D som, i motsats till vanliga rutiner, hjälpte till med att boka platser på första bästa plan. Polisledningen hade fått order av stadens borgmästare att göra allt som de kunde för att underlätta, detta med tanke på att stadens största och mäktigaste personer verkade vara inblandade.
Åtskilliga timmar senare vaknade tjejerna. De kände sig helt slut av att ha varit uppe hela natten och dessutom varit på helspänn i fruktan för ett negativt besked från läkarna. De gjorde sig i ordning för att träffa de andra på sjukhuset. Jennifer ringde för att få veta senaste nytt om Steve. Svaret hon fick var att, om ville ha information om en patient, var hon tvungen att komma ner till sjukhuset personligen. Sådana uppgifter lämnades inte ut på telefon. När de kom dit var alla de andra redan där. Heather och hennes far, Jennie, Bridget och Winona tillsammans med deras familjer. En liten grupp av andra skådespelare/spelerskor var på plats för att ge ett moraliskt stöd. Farbror Ted höll sig i bakgrunden. William Bradford, Peters advokat, tog hand om det första uttalandet. Han informerade pressen om hans klients kontakter med polisen och deras utredning. De första frågorna gällde Peter Fonda och besvarades kort och koncist.
Heather och Jennie gjorde ett kort uttalande vari de tackade allmänheten för deras stöd och uppmanade folk att be för den sårade mannen, vars namn de inte ville avslöja. De fick besvara en del idiotiska frågor från journalisterna. Utan att darra på stämbanden förnekade de varje relation med mannen som räddat deras liv. Plötsligt började det hagla frågor om Mr Steve Colt vars namn precis offentliggjorts av polisen. Bridget och Winona tog över och bröt tystnaden om sin olycka. Deras väninnor stod i ett hörn av rummet och såg på när journalisterna exploderade och kastade fram frågor. Kameror blixtrade och mikrofoner kastades fram som vore de gåvor som överräcktes till gudarna. Folk skrek i munnen på varandra. Efter flera minuter av totalt kaos avslutades presskonferensen och tjejerna lämnade podiet. Säkerhetsvakter beskyddade dem från de mest närgångna reportrarna som försökte ta sig fram till de berömda personerna.
Den lilla gruppen som var utsatt för medias besinningslösa frågor gick in i sjukhuset under tystnad. Frågorna blev för närgångna till slut. För säkerhetskull tog de separata hissar till intensivvårdsavdelningen. Vid mottagningen där sjuksköterskorna satt fanns flera stora blomsterkorgar. Först fram var Bridget som frågade och fick svaret att Steves tillstånd var stabilt och att han just nu sov och inte fick bli störd. I väntrummet satt två kvinnor. De hade blickarna riktade mot en tv som var uppsatt på en hylla i vänster hörn av rummet. Båda kvinnorna var förhållandevis långa, cirka 175 centimeter. Den ena kvinnan var betydligt äldre än den andra. De var välklädda och såg ut att vara i bra form med vältränade kroppar. På teven syntes en av de större nyhetskanalerna som direktsände presskonferensen som just avslutats. Den kvinnliga reportern gav de sista kommentarerna till det hela.
Den äldre av kvinnorna vände sig från teven och såg mot dörröppningen där Jane Fonda var först med att gå in. Hon kände omedelbart igen den kvinna som på sjuttiotalet var en av Hollywoods ledande skådespelerskor, reste sig upp och närmade sig gruppen med utsträckt hand och ett leende på läpparna,” Jag heter Nancy Greyson och jag är flygredaktör på Janes Magazine. Det är jag som är Mr Colts chef.” Den yngre kvinnan reste sig också upp och ställde sig bredvid den Nancy,” Den unga damen är Linda Colt, Steves syster.” Nancy bar en grå dräkt som var perfekt skuren med en persikofärgad blus. Hennes mörkbruna hår hade svaga stänk av silver. ( Man säger inte grått hår om en kvinna! ) Heather gissade att hon var mellan 50-55 år ung. Hon hade ett utseende som påminde starkt om Lauren Bacall. Steves syster hade långt mörkt hår som inramade ett bedårande ansikte. Det fanns en klart synbar likhet mellan henne och Jennifer Love Hewitt. Det såg ut som om hon var en äldre version av Jennifer med den skillnaden att hennes byst var mindre. Hon var klädd i en vit kjol med matchande kavaj, en ljust blå blus syntes under kavajen. Hennes glasögon gjorde att man kunde ta henne för en plikttrogen sekreterare. De båda nykomlingarna presenterades för de övriga. Efter det satte sig alla ner och pratade. Bridget och Winona informerade dem om allt som hänt föregående natt. Nancy och Linda var båda, minst sagt, chockade över vilka vänner Steve hade skaffat sig i Kalifornien.
Jennie och Heather gick in till Steve på hans rum på sjukhuset. De eviga frågorna från media hade hållit de båda kvinnorna borta från den man som så osjälviskt riskerat sitt liv för att rädda deras. Medan de övriga hade fått tackla det värsta av medias tjatande hade de varit hemma och tagit hand om sina respektive barn. Klockan var strax efter 15 på eftermiddagen när de öppnade dörren till rummet. Steve låg fortfarande och sov. Jennie överraskades av alla maskiner och trådar som var kopplade till hans kropp. Hon uppfattade det som om det inte var Steve som låg i sängen utan ett tomt skal där han för länge sedan lämnat kroppen och befann sig någon annanstans. Enbart ljudet från de blinkande maskinerna fick henne tillbaka till denna världen igen och hon insåg att han låg där och, viktigast av allt, han var vid liv. Som de säger i USA om personer som kämpar för att hänga kvar. Elvis had not yet left the building.
De närmade sig sakta sängen. Deras riddare hade inte längre den skinande rustning de var vana att se honom i. Heather lutade sig fram och tryckte ömt sina läppar mot Steves. En ensam tår rann från hennes öga längs med kinden och droppade ner på hans kind. ”Förlåt mig.” Viskade hon tyst. Jennie kramade hans hand och torkade tårarna som vällde fram ur hennes vackra blå ögon, ”Snälla, Steve. Lämna oss inte. Vi älskar dig.” Hon grät med tårar som fläckade hennes kinder. De blå ögonen var fyllda med sorg och saknad.
Någonstans inne i de bakre delarna av hans hjärna, såg Steve hur han satt på ett enkelt träbord och stirrade Döden in i ögonen. Bärande en svart huva erbjöd den honom den eviga vilan på en lugn plats. Lugn och ro, tystnad och inga skatter att betala. Det bästa var att han blev erbjuden en garanterad plats i himlen och återförening med sedan länge bortgångna släktingar. Det var ett frestande erbjudande. Steve såg sig om över axeln. Där syntes ett massivt mediauppbåd som väntade på honom om han återvände till de levandes skara. Han såg sitt och de sju Gudinnornas liv slitas i stycken på hundratals tv-kanaler över hela världen. Rättegångar, skilsmässor, karriärer, allt drogs fram i ljuset och avslöjades lika naket som när en exklusiv kristallvas krossas mot ett marmor golv. Kanske var det bäst så här, en kort tid av smärta för hans familj och nära vänner mot att de fick livslång säkerhet. Om han försvann in i evigheten skulle ingen jaga Gudinnorna med frågor om hans bakgrund. En död talar inte, som bekant. Han sträckte ut handen mot Döden. En vit benig hand sträcktes fram ur kåpan och tog tag i honom. Från någonstans bakom honom hörde Steve ett fruktansvärt skrik som skar genom alla delar av kroppen.
Jennie skrek om och om igen. Monitorerna som ögonblicket innan vandrat upp och ner, så som de ska göra, var nu ett enda rakt streck. Heather rusade till dörren och skrek efter hjälp. Ett helt team av läkare och sjuksköterskor kom springande när de hörde skriken. Stetoskopen svängde fram och tillbaka när de körde ut Heather. Jennie stod i ett hörn av rummet med skräck i sina uppspärrade ögonen. Två personer påbörjade livräddning medan de andra ställde upp sig runt sängen och förberedde sig på att göra sitt. Någon skrek, ”UNDAN!” Elektroder sattes fast på Steves bröst. En sjuksköterska slog om en kontakt och ström sändes till hans hjärta för att stimulera det. Hans kropp flög upp i luften. Den ansvarige läkaren såg på monitorn och suckade bedrövat. Ingen förändring. De fortsatte sitt arbete. I dörröppningen samlades hans familj och vänner. Bridget begravde sitt ansikte i sin pappas bröst och grät ut de tårar som aldrig ville ta slut. Winona höll i Heathers och Sarahs händer. Alyssa gick in i rummet för att krama om Jennie. De kunde bara hjälplösa stå och se på när personalen gjorde sitt yttersta för att rädda deras riddares liv. Efter tio hemska minuter upphörde allt arbete. Tystnaden spred sig i rummet.
”NEEEEEJJJJJJJJJ!!!!!!” Hördes Linda skrika ut i bakgrunden. Jennies mamma försökte trösta den förtvivlade flickan. Det var nu helt tyst i rummet. ”Vad är klockan?” Frågade en läkare. Han ville veta dödsögonblicket. En av sjuksköterskorna tittade på väggklockan,
”15.20.” Blev svaret. Ett ljud bröt tystnaden. Den gröna linjen på EKG monitorn vaknade till liv. Steves kropp ryckte till lite. En sjuksköterska ropade ut att hon hade livstecken på den monitor hon läste av. Steves syster sprang fram till sängen, bakom henne trängde sig Alyssa och Jennie fram. Linda tog tag i sin brors hand och förde den till sitt bröst. Hon kramade så hårt hon kunde.” Kom igen, Steve. Ge inte upp. Du klarar det.” En annan kvinna trängde sig fram mellan de församlade personerna. ”Linda!”
Steves syster vände sig om.” Här, Cathy!” Ropade hon tillbaka till den kvinna som trängde sig fram. Steve såg på Döden, över ena axeln hade den en klocka som stannat på 15.20. Skriken som hördes ekade genom hans undermedvetna med en dåres envishet. Döden tog ett fastare grepp om honom, då han plötsligt hörde en välbekant röst genom dimman mellan liv och död. En andra röst hördes direkt efter den första. Det var något välbekant med rösterna. Döden släppte sitt grepp om honom, vände, och försvann in i dimman. Klockans visare började sin vandring på nytt, han kände det som om han lämnade sin plats och gick rösterna till mötes. När han efter en viss kamp lyckades få upp ögonen kände han doften av vanilj eller var det jasmin? Framför ögonen skymtade till en början vaga skepnader som efterhand blev starkare och snart övergick till att bli levande personer. Han kände igen Alyssa sedan Jennie. Deras ögon var rödgråtna och svullna. De två kvinnliga rösterna var omöjliga att placera. Ansiktena var dunkla, den ena kvinnan påminde om Jennifer, men verkade äldre. Hon var i alla fall snygg, precis som den andra kvinnan som talade var. Det konstiga var att de påminde om hans systrar, vilket var omöjligt eftersom de befann sig på andra sidan av det stora landet. Han mindes alla tillfällen han spionerat på dem under deras uppväxt då de klädde av eller på sig.
”Steve, hör du mig?” De till om med lät som hans systrar! ”Steve, vakna!” Han blinkade till några gånger,” Linda? Cathy?” Det var hans systrar! Cathy log ett varmt leende,” Hej, lillebror!!” Hon andades ut av lättnad. ”Välkommen tillbaka brorsan!” Sade Linda och pussade honom på pannan. Han såg sig omkring och upptäckte Alyssa och Jennie som också andades ut av lättnad. En läkare lutade sig över honom och placerade ett iskallt stetoskop på hans bröst. ( Kan någon förklara för mig varför vi kan åka till månen, men inte uppfinna ett stetoskop som är varmt eller medicin som inte smakar gammal lever! ) ” Du kommer att klara dig. Jag heter Alan Edwards och är din läkare. Kan du säga ditt namn?”
”Steve. Steve Colt.” Doktorn frågade sedan Steve om han visste dagens datum, hur han mådde o s v. Sedan vände han sig till Steves systrar och förklarade att faran var över. Deras bror skulle klara sig. Efter det gick all personal ut ur rummet. Steve rörde vid Jennies arm och viskade fram en fråga om Heather. Jennie log tillbaka och sade att hon var oskadd och befann sig utanför rummet. Han försökte resa sig upp men smärtan fick honom att avstå. Steve stammade fram en fråga om Jennie och fick till svar att ingen mer hade blivit skadad vid överfallet på partyt. Jennie pussade honom på pannan och uppmanade Steve att vila och bli frisk och att han skulle låta henne och de andra kvinnorna ta hand om honom för en gångs skull. Han sjönk ner och trots sitt dimmiga tillstånd kunde han inte låta bli att se på hennes bakre regioner som gungade när hon lämnade rummet. EKG-monitorn började springa för fullt när han följde Jennie med blicken, så han tvingade sig att tänka på Hillary Clinton, vilket hade avsedd effekt.
I väntrummet drog en våg av lättnad genom gruppen. Doktor Edwards förklarade vad som hänt och hur det skulle påverka Steves tillfrisknande. Han hade fått en mindre hjärtattack och hade varit, kliniskt sett, död under drygt en minuts tid. Det positiva var att han hade kommit tillbaka till livet på egen hand och att han var vaken. Läkaren försäkrade att det innebar att hans chanser att bli fullt återställd hade mångfaldigats. Dock skulle han under den närmaste tiden vara svag och i behov av hjälp och omvårdnad. På frågan när de fick besöka honom ordentligt blev svaret att de kunde komma tillbaka morgonen efter. Innan folk lämnade sjukhuset presenterade Linda sin syster Cathy för de övriga. Hon sade att hon visste att brorsan hade träffat en del kända personer, men att han inte nämnt några namn. Heather frågade om de hade någonstans att bo. När svaret blev att de bodde på ett dyrt hotell tog hon fram papper och penna och skrev ner sin hemadress med förklaringen att de var välkomna att bo hos henne och hennes dotter Eva. Hennes make var ute på ytterligare en turné och dessutom var det säkrare där, eftersom media inte kunde komma åt dom i hennes välbevakade hus. Nancy tackade för erbjudandet men sade att hon föredrog hotellet eftersom hon hade affärer att ta hand om i L.A. Linda tog emot lappen och sade att de inte ville tränga sig på. Heather skrattade och sade att hon hade massor av tomma rum och dessutom hade hon massor av frågor om Steve som de kanske kunde besvara. Cathy kramade om henne och tackade för hennes gästfrihet. Sedan frågade hon om Heather visste var Steve bodde. Hon sade att hon vill ta hand om hans kläder och ta dom med sig. Winona svarade snabbt att hon skulle se till att Steves saker skickades hem till Heather. Nancy sköt snabbt in att hon ville ta hand om Steves dator. Heather vände sig mot henne och med uppmaningen att komma hem till henne och äta middag senare under kvällen så kunde hon ta med sig datorn personligen. Faktum är att hon bjöd in alla till middag klockan 18.00. Efter det lämnade de väntrummet. De fick med sig uppmaningen att inte klä upp sig och att använda hotellets bakdörr för att undvika pressen. Sarah viskade till Heather att det var genialiskt tänkt, eftersom de nu fick tillfälle att ställa frågor om Steve till hans systrar. Alyssa sköt in att Amanda Woodward hade varit stolt över henne. Heather log tillbaka. Hon kunde var snabb i tanken när hon kände för det.
När gruppen kom ner till bottenvåningen exploderade pressen i frågor. Under dagen hade de fokuserat på Mr Fonda. Media vädrade blod och hoppades på en ny O.J Simpson rättegång. Två faktorer tog under de kommande veckorna bort medias intresse. Det första var bilolyckan där Prinsessan Diana omkom och det andra var Moder Teresas bortgång. Världen bevakade istället dessa händelser och glömde bort det som hänt hos familjen Fonda. En tredje faktor var Ted Turner och hans nära relation till Jane Fonda. Ingen ville ha honom till ovän. Han var så rik och mäktig att han kunde köpa upp tidningar och lägga ner dom om han blev förbannad. Eller också göra som han gjorde med en radiokanal som spred lögner om honom. Han köpte den och lät riva rasket och anlägga en park som är öppen för allmänheten.
Sist att anlända hem till Heather för middagen var Winona. Det var bara Sarah, Alyssa och Jennie som kunde närvara tillsammans med Jennies familj och Alyssas föräldrar. Heathers mor öppnade när Winona ringde på dörrklockan och släppte in henne. Den kortklippta filmstjärnan hörde högljudda skratt när hon hängde av sig ytterkläderna. Skratten kom från det stora vardagsrummet. Heather kom Winona till mötes. Tillsammans med henne kom hennes två hundar som skällde och viftade på svansen om vartannat. Kvällens värdinna körde i väg hundarna och gav Winona en kindpuss. De övriga vinkade till henne eller ropade ut glada hälsningar. Hon vinkade tillbaka och gick direkt på maten som var placerad på det stora matsalsbordet. Det var kinesiskt, vilket hon var väldigt förtjust i. Winona tog för sig och satte sig tillsammans med de övriga.
Linda höll precis på att berätta för de övriga om Steves tid på högstadiet,” Han var rätt så aktiv på den tiden. Det var olika klubbar han var med i. Politiska klubben, schacklaget, astrologiklubben.” Hon skrattade när sade det sista. Winona hade satt sig ner bredvid Sarah Michelle,” Menar du att Steve tror på astrologi?” Linda skrattade högt, ”Nej, nej, nej. Han gick med bara därför att han trodde att det var ett bra sätt att träffa tjejer.” Alyssa tittade ner på bordet och frågade tyst,” Träffade han några?” Hennes mor knuffade till sin vackra dotter med uppmaningen att inte vara så näsvis.
”Steve var inte så duktig på det här med att dejta. Om jag inte minns fel var det bara Patty Ambrusher som fattade tycke för honom men hon var inte hans typ. Hon var ganska vild av sig och Steve var mer den lugna typen som föredrog att sitta hemma och läsa äventyrsromaner.” Linda såg på sin syster och de båda log åt sina minnen. Lin Milano såg på Steves systrar,” Av vad jag har hört om er bror kan jag bara be en bön om att min dotter en dag träffar en man som han.” Alyssa blev högröd i ansiktet,” MAMMA!”
Moderns blick sade allt, hon hade fallit för den fantastiska mannen. De andra tjejerna tänkte alla för sig själva vad Alyssas mor skulle säga om hon kände till sanningen om sin dotter och Steve. Alyssas pappa uppmanade sin fru att låta deras dotter vara. Den generade kvinnan stirrade förvånat på sin far. Han såg med glupsk blick på Sarah Michelle. Hon hade svårt att ta till sig att hennes pappa stirrade på en kvinna som var yngre än hans egen dotter! Egentligen borde hon inte bli förvånad med tanke på hans reaktion när hon vek ut sig naken 1996. Hon hade räknat med att han skulle bli vansinnig men, till hennes förvåning, var han förstående och sade att om det är vad hon vill, så får hon göra det.
Jennie frågade om Steve var populär i skolan. Linda svarade att han hade vänner men man kan inte säga att han var populär. Steve var en av de snälla killarna som inte väckte så mycket uppmärksamhet,” Jag kommer ihåg ett tillfälle när en av tjejerna i min klass blev mobbad av några killar. Steve såg det och sade till dom att låta henne vara.” Heather såg på Linda med glittrande ögon,” Har jag rätt om jag tror att Steve körde bort dom och räddade tjejen från mobbarna?” Cathy tog över,” Nej. Dom tog tag i Steve och stoppade ner honom i en soptunna med huvudet före! När det hände kom jag och Linda förbi. Vi hörde honom skrika och bestämde oss för att ingripa. Vi slog och sparkade på killarna tills de försvann. Efter det lämnade de tjejen i fred för all framtid.”
Skratten hördes i rummet. Cathy fortsatte,” Jag tror inte att Steve har förlåtit oss än för att vi lade oss i. Han var så otroligt arg.” Winona sköt in,” Det måste ha varit förödmjukande för honom?” Cathy skrattade högt. ”Om det var. Att bli räddad av sina systrar! Varje gång han hamnade i en diskussion sade andra till honom att springa efter mig eller Linda. Annars kanske de gav honom stryk! Han var så otroligt arg för det.”
Linda stämde in i skrattet,” Pappa såg till att jag och Cathy fick ta karate lektioner när vi var små, så vi kunde minsann ta för oss om det behövdes.” Sarah såg på Cathy,” Hur långt kom ni?” Sarah har blivit expert på kampsporter genom tv-serien Buffy, så det var självklart att hon var nyfiken. ”Vi har båda svart bälte, men vi har inte tränat på några år.” Heathers pappa myste belåtet,” Där hör du, Heather. Jag är inte den enda pappa som tvingar döttrarna att ta lektioner.” Cathy frågade Heather om hennes karatekunskaper,” Jag kan judo, taekwando och framförallt är jag expert på Smith and Wesson! När jag var tonåring var killarna rädda för mig istället för pappa!” Återigen hördes skratt från de församlade personerna.
Alyssa frågade varför inte Steve tog karatelektioner,” Jag antar att pappa ansåg att, eftersom Steve är kille, så borde han kunna ta hand om sig själv. När vi var runt 14 år växte vi förbi honom, han kom nog aldrig över det. Jag tror det var därför han tog värvning.” Heathers pappa suckade förnöjt. Hon skyndade sig att förklara att hennes far hade varit i marinkåren. Mr Locklear uppmanade de övriga att kalla honom Bill och förklarade att han varit överste i kåren och sade till dem att inte blanda ihop kåren med töntarna i den reguljära armèn. Heather gjorde en min av avsmak,” Pappa var i kåren redan när jag var liten. Faktum är att jag kallade honom Sir istället för pappa ända tills jag fyllde 8 år.” Till och med Heathers pappa skrattade åt den sista kommentaren.
Nancy ville veta varför Steve tog värvning. Cathy och Linda såg förvånade på Nancy. De hade svårt att tro att deras bror inte berättat det,” Vi vet inte riktigt varför, men vi tror att det berodde på pengar.” Heathers mamma passade på att säga att det kan inte ha varit lönen som lockade, eftersom en nyanställd tjänar väldigt dåligt. Cathy skakade på huvudet,” Nej det var inte lönen som lockade. När vi var tonåringar hade vi det inte så bra ekonomiskt. Mamma och pappa hade bara råd att låta två av oss tre gå på college. Eftersom Steve är äldst var det han som hade första valet. Hans betyg var höga så han kunde söka vart han ville.” Hon såg ner på bordet,” Under hans sista skolår rasade betygen. Han kom hem en dag och sade att han skulle ta värvning och börja på militärskola.”
Heather undrade varför hans betyg rasade. Linda ryckte på axlarna, ”Vi vet inte säkert. Han har aldrig pratat om det. Men vi tror att det beror på att vi inte hade så mycket pengar. Om han åkte skulle bara en av oss få gå på college. Vi fick ta över pengarna, och genom att jobba extra lyckades vi få ekonomin att gå ihop och klara av skolan. Dessutom skickade Steve hem alla pengar han kunde undvara så att vi alltid skulle ha en buffert om vi behövde det.” Heather såg på dem med glittrande ögon,” Er bror är en märklig man.”
De två systrarna log tillbaka,” Vi vet, Det enda felet är att vi inte ser honom mer än två gånger per år.” Nancy såg på dem och sade att de inte skulle skylla på henne. Hon uppmanade Steve att åka hem varje gång de sågs, men han brydde sig inte. Han var ständigt på resande fot. Linda sade att det var trevligt att träffa Steves arbetsgivare. Nancy såg på henne och frågade om hon såg ut som det monster de förväntat sig? Systrarna såg generade ut. Nancy skrattade till lite och sade att det gör inget, hon visste att Steve, bakom hennes rygg, kallade henne Saddam Husseins mamma, orsaken till att stålmantlade kulor uppfanns. Cathy försökte försvara sin bror genom att säga att han nog inte menade så illa. Nancy viftade avvärjande, ”Det gör inget. Jag älskar er bror som en son. Jag tjatar jämt på honom att han ska leta upp en tjej och slå sig till ro.” Linda lutade sig fram och frågade om de kände till om deras bror träffar någon tjej. ”Han berättar aldrig något för oss.” Nancy skrattade till,” Han berättar inte för mig heller, så då är vi tre som inte vet.” Winona och de andra försökte att inte visa några känslor. Vad skulle Steves systrar säga om de kände till hans relation till de 7 Gudinnorna?
Winona ville veta om Steve aldrig gjorde något för egen vinning. Cathy berättade om de tillfällen när hon var på date och Steve smög efter och förstörde så mycket han kunde. Linda berättade att han en gång lämnat henne flera mil hemifrån därför att han ville åka hem till en tjej som bodde i närheten. Den muntra stämningen avbröts av barngråt. Heather och Jennies mödrar reste sig upp för att hämta sina barnbarn. Jennies mor var först tillbaka med Luca Bella i famnen. Jennie tog emot sin dotter samtidigt som Heathers mor kom in med lilla Eva, som precis som Luca Bella såg nyvaken ut, i famnen. När Alyssa och Winona såg barnen vaknade deras modersinstinkter till liv.
Timmarna gick och man gjorde upp planer på att visa Linda och Cathy omkring i L.A och se till att de hade det bra under den tid de stannade i änglarnas stad. Det bestämdes att Heathers föräldrar skulle köra Steves systrar till sjukhuset följande morgon och att de övriga skulle titta in under dagen eller kvällen. Nancy åkte tillbaka till hotellet med Steves dator i säkert förvar. Hon hade ett möte bestämt med CIA:s högste ansvarige i Kalifornien. Hon var mycket intresserad av att gå igenom datorn och ta reda på vad det var som Steve dolde för henne. De andra hjälpte Heather att städa efter middagen.
Steve sov hela natten. Värktabletterna gjorde att han slapp smärtorna. Vid 9-tiden på morgonen öppnade han ögonen och såg Linda sitta bredvid sängen. Han såg på hennes ansikte att hon var orolig för honom. Hon lutade sig fram och pussade honom på kinden. På andra sidan gjorde Cathy samma sak och sade att det var nära ögat ett tag. Steve försökte svara men hans strupe var torrare än Saharaöknen så han fick inte fram ett ljud. Bröstet värkte. Det kändes som om han hade gått tio ronder med Mike Tyson. Cathy gav honom ett glas vatten med uppmaningen att vila och ta det lugnt. Han drack och sade sedan att de båda såg ut vara i fin form och att de var jättesöta.
Cathy var en eller två centimeter kortare än Linda, med en lite rundare figur och fylligare byst. Hon hade blont lockigt hår som räckte ner till axlarna. Hon skakade på sina blonda lockar,” Det måste var morfinet som spökar. Jag tyckte du sade att vi var söta?” Hon skrattade innan hon fortsatte.” Vi har med oss några som vill träffa dig, brorsan.” Bakom Cathy kom Mr och Mrs Locklear fram,” Det här är Heather Locklears föräldrar. Hon är en av de skådespelerskor du räddade livet på.” Steve såg på Heathers föräldrar. Det syntes att Heather var lik sin mamma. Hennes far såg på honom, ”Det är en stor ära att få träffa dig, grabben. Vi har bara vår lilla dotter, så på min och min frus vägnar vill jag tacka dig av hela mitt hjärta för att du räddade hennes liv. Jag kanske ska tillägga att hela marinkåren är stolt över dig!” Han hade svårt att kontrollera sin röst och vände sig bort. Heathers mor kom fram och pussade Steve på båda kinderna. Steve försökte ta henne i hand men det var omöjligt. Hon uppmanade honom att ligga kvar och bli frisk istället för att ödsla tid på handskakningar.
Steve såg på sina systrar och kraxade fram en fråga om hur länge de skulle stanna. Linda svarade,” Vi stannar en vecka och kan du gissa var vi bor? Hos Heather Locklear! Vi åt middag igår med Winona Ryder och Jennie Garth. Alyssa Milano var där också. Hon är inte alls så som tidningarna beskriver henne! Tvärtom var hon väldigt trevlig och faktiskt aningen blyg. Det var jättetrevligt.” Cathy avbröt,” Vi träffade din chef, Nancy. Hon var inte hunnern Attila som du har beskrivit henne.” Som vanligt talade hans systrar fortare än han med att lyssna,” Hon sade att hon skulle titta till dig senare under dagen.” Linda såg ner på sin bror,
”Vi ska gå nu. Heathers föräldrar ska visa oss runt i stan. Vi kommer tillbaka ikväll.” Han fick kramar och sedan gick de och lämnade honom ensam.
Nancy fördes in direkt till CIA:s stationschef, James. De hälsade hjärtligt på varandra. Han kramade om henne och uppmanade sin besökare att sätta sig ner. De kallpratade till en början. Nancy frågade om hans familj. James räckte Nancy en kopp kaffe och svarade att Muriel mådde bra och att pojkarna hade kommit in på UCLA. Han bjöd dessutom in henne på middag senare under kvällen. Nancy accepterade. Hon hade inte träffat Muriel och pojkarna på ett par år. James räckte henne en mapp och frågade hur det var med Steve. Nancy sade som det var att han var stark som ett lejon och att läkarna lovat att han skulle klara sig utan men. James andades ut av lättnad och undrade hur Steves systrar hanterade det hela. Nancy log och sade att de hanterade det hela bättre än väntat och att Miss Locklear hade tagit dem under sina erfarna vingars beskydd. Hon ville veta sedan vad CIA visste om mannen som sköt Steve.