”Vad har man vänner till.” Kom svaret,” Ja, just det. Patricia Richardson frågade efter dig, Jennie. Hon sitter i en soffa någonstans.” Jennie nickade som svar. Heather vände sig till mig,
”Kom, Steve så ska jag presentera dig för några andra personer.” Vi började gå när hon kom på en sak till. Hon tog fram en tablettask med minttabletter och räckte den till mig och Jennie. Jennie skrattade och tog för säkerhets skull två stycken. Även Heather tog två medan jag nöjde mig med en tablett,” Det gäller att alltid vara redo.” Skämtade hon. Jennie gav mig en kram,” Tack, Steve. Du är bäst.” Jag besvarade kramen med inlevelse. ”Tack själv, Miss Garth. Det var dyrt, men det var värt varenda dollar.” Vi vinkade till varandra. Jennie försvann åt ett håll medan Heather drog med mig åt det andra hållet,” Du är kvällens givna samtalsämne, Stevie ponken.” Hon skrattade till lite lätt,” Alla kvinnorna tycker att du är supergullig medan männen respekterar dig, men samtidigt anser de att det är något skumt med dig.” Jag stannade upp och såg på min följeslagerska. ”På grund av pengarna?” Frågade jag. Hon fortsatte,” En del tror att du är en excentrisk miljonär, andra tror att du försöker nästla dig in i familjen Fonda/Turner för att komma åt deras förmögenhet.” Jag skrattade högt,” Något mer intressant skvaller?” Heather såg på mig med glittrande ögon,” Man försöker lista ut vem av de båda du ligger med. En del tror på Bridget medan en del gissar på Winona. Resten anser att du är för perfekt och trevlig, så du måste var bög!” Jag stannade tvärt och stirrade på Heather,” Det var det……bög!” Hon skrattade nu högt. ”Men du, Heather. Om du flirtar med mig så förstår alla att jag är en helt vanlig kille.” Hennes skratt ville aldrig ta slut,” Tror du verkligen att en vanlig skulle få en sån som mig? Stirra inte på mig, det var inte jag som startade ryktet. Skyll på Brad Pitt. Han har alltid varit tänd på Bridget, det var han som satte igång det.” Hon gav mig en kram,” Du skulle älska om jag flirtade med dig, eller hur?”
Min tystnad var talande. När vi kom fram till alla de andra såg vi att de flesta gått ut på verandan. En del var kvar inomhus. I en soffa satt Tori Spelling, Meg Ryan och Mira Sorvino inbegripna i ett samtal som verkade intressant. Okej, sanningen är att det enda intressanta med det samtalet var att Meg Ryan satt i soffan. Denna lilla kortklippta blondin. Gud, vad jag gillade henne! Tanken på att få komma innanför hennes trosor var mycket tilltalande. Hon var den där typen av kvinna som man kände att, henne måste jag beskydda från allt ont i världen. I närheten av dem satt Glenn Close ( Såg ni henne som Vice President i Dave? ) Hon pratade med Danny Glover och Jack Lemmon. Jag siktade in mig på den kvinnliga trion i soffan. Heather förstod så klart varför jag ville till soffan. Hon nöp mig i armen och väste fram,
”Uppför dig!” Ur ena mungipan väste jag till svar,” Ja, mamma!” Meg Ryan såg upp när vi närmade oss,” Hej, Heather.” Gud, vad hon var söt! Det blonda håret, de ishavsblå ögonen, den smala midjan, hennes….ja, du vet!
Heather presenterade oss. Jag lyckades låta bli att stirra ner i Toris urringning när vi hälsade, även om det var svårt. Hennes byst var till och med större i verkligheten än på film. Mira Sorvino var en ypperlig liten bekantskap. Hon var otroligt söt i en kort framknäppt klänning utan urringning. Hennes byst verkade mycket liten bredvid Miss Spelling, men hennes ben vägde upp det, de var nästan lika perfekta som Buffys. Mira visade sig vara inte bara söt utan dessutom intelligent. När det gäller Tori var det tvärtom, hennes hjärnkapacitet var inte i nivå med bystomfånget. Men, med tanke på vem hennes far var, så spelade det ingen roll. Pengar och roller fanns det ändå. Medan jag samtalade med tjejerna kom Bridget fram med Eric Stolz. Hon presenterade oss för varann. Heather och Meg ursäktade sig och reste sig upp för att gå ut och få lite frisk luft. Efter ett tag märkte Bridget att Tori flirtade hejdlöst med mig. Hon rätade till axelbandet på klänningen, spillde vin på bysten och, när hon trodde att Bridget inte såg på, gav hon mig leenden som betydde, ta mig! Bridget tröttnade till slut och ursäktade sig med att hon ville presentera mig för några andra personer. När vi gick därifrån anmärkte jag att, den där Miss Spelling verkade vara en trevlig flicka. Bridget gav mig en iskall blick och muttrade ord som,” Bimbo,” och,” Silkonhjärna!” Jag undrar om hon syftade på Tori? : )
Ute på verandan var gästerna uppdelade i grupper som samtalade åt eller dansade till musiken. Peter hade engagerat en liten orkester som han samarbetat med i filmproduktioner tidigare och då och då engagerade när han hade stora bjudningar. En svalkande vind svepte in över oss utan att det för den delen blev så kyligt att vi var tvungna att gå inomhus. Jag såg efter de andra Gudinnorna. Sarah pratade med Jennifer Jason Leigh och Helen Hunt. Winona satt vid ett bord och åt tillsammans med Joanne och Val Kilmer. Jennifer dansade med Johnny Depp och Alyssa dansade med Brad Pitt. Jag blängde på honom under några sekunder. Tänk att han lät påskina att jag var bög! Jag funderade på att ge honom stryk, en tanke som försvann på två röda sekunder när min vackra bordsdam drog med mig ut på dansgolvet. Orkestern spelade en underbar gammal låt ” Strangers in the night” Hon kändes mjuk och doftade ljuvligt när jag tog henne i mina armar och virvlade ut i takt med musiken. Bridget vilade sitt huvud mot mitt bröst ett tag innan hon berömde mig,” Du dansar riktigt bra, Steve.” Mitt svar kom direkt,
”Officersskola! Du dansar lika bra du, min sköna.” Hon rodnade lite innan hon svarade,
”Internatskola!”
Under tiden vi dansade hörde vi hur folk runt omkring anmärkte hur bra vi rörde oss tillsammans och att vi passade bra ihop. Jag kände mig stolt när jag hörde kommentarerna. Det är inte varje dag man får chansen att dansa med en så vacker kvinna som Bridget. Jag drog henne så nära mig jag kunde och passade på att insupa atmosfären och spara den på den hemligaste platsen i mitt hjärta. Den plats där jag sparar de bästa händelserna i mitt liv. Bridget såg upp på mig. Hon märkte att jag njöt av dansen,” Trivs du?” Vilken fråga! ”Om jag gör! Din familj har vänner jag aldrig trodde att jag skulle få träffa. Jag har hälsat på Clint Eastwood och kan du tänka dig att Sigorney Weaver kysste mig!” Jag kände mig som ett barn på julafton efter Kalle Anka, i väntan på julklappsöppningen! Bridget log,” Farbror Clint gav mig min första ponny när jag fyllde 10 år.”
Jag såg ner på henne,” Farbror Clint!” Vilka vänner hon har denna fantastiska kvinna. Vi dansade så nära att jag kunde se månen reflekteras i hennes blå ögon. Hon kunde i sin tur inte se ett enda dugg i Steves ögon. De var visserligen glada med ändå uttryckslösa. Typiskt män, tänkte hon, att inte våga visa sina känslor för andra. Nåja, hon visste att han njöt av varje ögonblick de tillbringade tillsammans. Vi såg ut över den stora trädgården, fontänerna som sände vatten upp i luften i en båge innan det samlades upp i en liten bassäng. Månen speglade sig inte bara i Bridgets vackra ögon, den visade dessutom upp sig från sin bästa sida i vattnet. Jag såg något långt bort som fångade mitt intresse,” Vem är det som är tillsammans med Heather och Jennie?” Frågade jag Bridget medan jag spanade bort mot dem. Bridget kikade bort mot de tre personerna som syntes som en silhuett på avstånd,” Jag vet inte?” Hon började bli orolig när hon kände min osäkerhet.
Jag kände en isande känsla i magen som talade om för mig att något var på tok. Att något allvarligt var på väg att hända,” Röker Jennie eller Heather?” Frågade jag så lugnt jag kunde. Bridget skakade på huvudet. Jag förstod att om min misstanke var riktig, vilket jag var säker på, då svävade Jennie och Heather i livsfara! Jag höll hårt i Bridgets arm och viskade till henne utan att släppa de tre med blicken,” Hämta din pappa och ta med honom ut hit omedelbart!” Innan hon fick en chans att ställa frågor vände jag henne om mot ingången och knuffade iväg den oroliga kvinnan i den riktning jag ville att hon skulle gå. Bridget skyndade sig in i huset för att leta efter sin far. Jag vände mig om och gick med snabba steg nerför de få trappstegen till den stora gräsmattan som var byggd i flera etage. Jag genade över några blommor och mellan fontänerna. Hjärtat bankade när jag kom närmare och närmare. Jag var bara tio meter ifrån de tre. Den främmande mannen hade ryggen vänd mot mig.
Bridget som i det närmaste var i upplösningstillstånd av nervositet, hittade sin pappa i köket tillsammans med Steven Spielberg och Farbror Ted. Peter log varmt mot sin dotter när han såg att det var hon som kom in i köket. Leendet stelande när han såg den oroliga blicken i Bridgets ansikte. Samtalet avstannade tvärt och alla såg på den blonda kvinnan,” Vad är det älskling?” Frågade Peter sin dotter med oro i rösten. ”Det är en man därute i trädgården med Jennie och Heather. Jag vet inte vem det är. Steve tror att något är galet. Han sprang ner för att……..”
PANG!!!!! PANG!!!!!!
De vände sig alla fyra i rikting mot skottlossningen. Bridget sprang ut ur köket innan de hade en chans att hejda henne. Skräcken hade henne i sitt grepp. Inom sig hörde hon en röst som skrek, nej, nej, nej, om och om igen. ”BRIDGET!!!!!” Peter ropade högt efter sin dotter. Sedan sprang han och Ted efter henne. Ljudet av de två skotten fångade allas uppmärksamhet. De som befann sig på verandan stirrade chockade i den riktning som skotten kommit från. De såg sig förvirrat omkring. Först med att se mannen som avlossat skotten var Robert Redford. Folk sprang fram till räcket som omgärdade verandan, som om det vore en bilolycka de bevittnade, som de gamar vissa individer är. Andra sprang in i huset för att sätta sig i säkerhet. Becky sträckte sig omedelbart efter telefonen och ringde 112. Bridget sprang förbi alla och närmade sig de trappsteg som leder ner till trädgården då hon fångades in av Sidney Poitier. Han höll henne i ett stadigt grepp för att förhindra att hon sprang ner och även hon blev utsatt för livsfara. ”SLÄPP MIG!! SLÄPP MIG!!!” Den store mannen vägrade släppa den kämpande kvinnan,” Nej, Bridget! Det är för farligt! Du kan ändå inte göra något för dem!” Hon vände sitt ansikte mot hennes faders gamle vän och grät in i hans bröst. Det var som om hennes tårar inte ville ta slut. Han kramade henne och smekte henne längs med håret. Den gamle skådespelaren vände ryggen till det inträffade för att skydda sin gode väns dotter med sin kropp om det skulle komma fler skott.
De andra Alyssa, Sarah, Jennifer och Winona stod som förstenade vid räcket. Ingen av dem trodde att det var sant. Vad hade hänt? Vem sköt? Och mot vem? Tårar började rinna nerför deras kinder. Chock och oro kunde skönjas i deras tårindränkta ansikten. De vanligtvis välsminkade kvinnornas ansikten var nu strimmiga av rinnande smink. De försökte fånga varandras blickar, men vågade inte, utifall att den bredvid visste mer än den andra.
När Steve sprang nerför gräsmattan mot de båda kvinnorna och den främmande mannen, bad han en bön att mannen inte skulle vända sig om innan han kom fram. Den första att se honom blev Heather som i panik och skräck skrek rakt ut,” STEVE!!!!!” Mannen vände sig om och såg vad som väntade. Han avlossade omedelbart de två skott som hörts av alla på verandan och i huset. Det första träffade höger arm, det andra skottet trängde in nära skuldran. Steve vacklade till av kraften när skotten trängde in i kroppen och tappade balansen. Jennie skrek, precis som Heather, av skräck,” NEEEEEJ!!!!!!!!”
Mannen avlossade ett skott till. Denna, den tredje kulan, trängde in på vänster sida av Steves bröst. Steve gick ner på knä och föll sedan framstupa och rullade över på sidan. Liggande på rygg kände han igen vapnet. Det var en 0.38 kalibers revolver. Han hade fallit bara några få steg från revolvermannen och de båda kvinnorna. Mannen gick fram till Steve för att se vem han skjutit. När han inte kände igen honom blev han förbannad och muttrade högt,” Vem fan är du?” Han såg sedan på sina kvinnliga offer. De såg på honom med vädjan i ögonen. En vädjan om att skona Steves liv. Mannen som var lång och smal, med ett orakat ansikte och långt blont hår såg på Heather och Jennie. Den skottskadade Steve gjorde ett sista desperat försök att skydda de båda Gudinnorna och sparkade till mannen på benet. Rakt under knät. Han skrek ut sin smärta och gick ner på knä. Steve försökte resa sig upp, men det var omöjligt. Heather och Jennie sprang fram, men det var för sent. Han viftade med revolvern mot dem och de stannade upp bara några steg ifrån den man som skjutit deras vän och älskare. När han märkte att han ånyo hade kontroll över kvinnorna vände han sig om mot sitt manliga offer. Han reste sig upp och med raseri i blicken såg han på Steve,” DIN JÄVEL! DU SKA DÖ! DIN JÄVLA SKITHÖG!!!!”
Han avlossade ett nytt skott som träffade Steve i benet. Ett skott till avlossades som missade sitt mål. Steve skrek rakt ut av smärta. Det var ord som är så grova att jag som, berättelsens författare, inte kan återge dem för er. Kvinnorna skrek ord som var till och med värre än så. Steve försökte komma ihåg hur många skott som avlossats. Var det fem eller sex? Mitt i all uppståndelsen glömde han en sån elementär sak som att räkna skotten! Hur dum får man vara!
Mannen vände sig om mot kvinnorna och viftade med vapnet i rikting mot de båda skräckslagna skådespelerskorna. Steve föll ihop på marken. Ur skotthålen pumpades blod som fläckade ner kläder och gräs. En röd fläck syntes på olika platser. Jennie och Heather skrek hysteriskt ut sin rädsla. Åskådarna på verandan såg chockade på när mannen riktade revolvern mot de båda hjälplösa kvinnorna. De båda blonda kvinnorna kramade varandra som om de trodde att mannen inte skulle våga skjuta om de stod tätt tillsammans. Den man som hotade att ta deras liv skrek till dem,” Jag ville ju bara att ni skulle älska mig! Titta vad ni har gjort!” Han pekade mot Steve,” Om ni bara älskat mig hade jag inte behövt skjuta honom! Ni är ingenting annat än horor som bjuder ut er i min teve varje kväll! Jag har sett signalerna ni sänder till mig! Jag har dyrkat er i åratal, men nu är det slut med det! Ni ska dö!!!!”
Steve, som forfarande var vid medvetande, hörde allt utan att kunna ingripa. Han bad till Gud att Han skulle ingripa. Han bad att Han skulle skona Gudinnorna. Ta mitt liv, men, snälla, snälla, skona Jennie och Heather! Steve blundade. Om det mardrömslika inträffade och de båda kvinnorna mördades ville han inte att det skulle bli det sista han såg innan han själv fördes bort till dödens väntrum. Ljudet av en avtryckare som drogs bakåt hördes som ett eko, trots att det var knappt hörbart.
I den kalla nattens mörker skakades allt av ett sista skott. Ekot av skottet färdades vida omkring innan det dog bort och allt blev tyst. En tystnad som bröts av ljudet av en kropp som föll samman och träffade marken med ett dovt ljud. Sedan exploderade natten av ljud. Steve hörde kvinnoröster som skrek in i hans stackars öron,” Gud! Nej! Nej! Gud! Nej!” Om och om igen. Den andra rösten, som han inte kunde identifiera, mumlade mellan tårarna,” Dö inte! Dö inte! Dö inte!” Steve försökte öppna ögonen, men det var omöjligt. Kroppen ville inte lyda hjärnans signaler. Han kände hur kraften sakta försvann och rann ur hans kropp tillsammans med det blod som bildade en allt större pöl på gräset under honom. Steve tyckte sig höra ljudet av springande steg men kunde inte avgöra om de kom mot eller var på väg bort från honom. Ett befriande mörker tog tag i den sårade mannen och förde honom bort mot skymningslandet. I bakgrunden hördes en ensam violin spela, Närmare Gud till dig.
You said you needed me
I thought my dream came true
You said you wanted me
And i changed my world for you
I gave my heart to you
I pledged you everything
I proved my love for you
I even wore your ring
You promised that our love would never die
You promised that you´d never say goodbye
When i remember all the good times
And all the happiness we shared
If only love could last forever
You said you needed me
And i gave my heart to you
But you played me for a fool
You lied to me - You broke my heart
I trusted you and every single word you said
I trusted you – I should have run away instead
You promised that our love would never die
You promised that you´d never say goodbye
You lied to me
Text av Tom Milano och Joey Carbone