När jag körde från restaurangen var hela mitt inre i uppror. Jag förstod det inte själv. Hur kunde jag bara lämna fyra undersköna kvinnor. Begick jag mitt livs misstag eller inte? Det värsta var egentligen inte detta utan det faktum att jag hade dragit in de fyra i min egen värld av mörker och skuggor. Hollywood var en stad som aldrig glömde. Skvaller blev till sanningar, ett förfluget ord kunde förstöra en livslång karriär. Knivhugg i ryggen hörde till vardagen. Med ett telefonsamtal förstördes karriärer och liv ödelades. I min värld kunde ett telefonsamtal få än värre konsekvenser. Det kunde i värsta fall leda till att en kedja av händelser startade som i värsta fall satte världen i brand. Regeringar kunde krossas, ekonomier gå över styr och människor mista livet. Jag hade lämnat den världen några år tidigare och istället gått över till tidningsvärlden. Det hände ibland att jag påmindes om mitt mörka förflutna när spöken från förr jagade mig i mardrömmar som jag inte ens önskade mina fiender. Mardrömmar vars scenarion är för otroliga för att beskrivas, dessutom har jag tystnadsplikt och kan därför inte berätta för er hur gärna jag än vill lätta mitt hjärta.
En snabb titt på klockan sade mig att jag hade tre timmar kvar till planet skulle lyfta. Mina tidigare erfarenheter av Los Angeles Airport gjorde att jag visste att det räckte att checka in 30 minuter innan utsatt tid så jag bestämde mig för att njuta av den fina dagen och köra en sväng upp i bergen. Jag hade tidigare kört en sväng som tog ungefär en timme att köra. Den mynnade så småningom ut vid flygplatsen och var väldigt naturskön, med skog, berg, raviner och en utsikt som är hänförande. Det bästa av allt var att jag slapp alla trafikstockningar som
plågade Änglarnas stad.
Jag trampade ner gasen på min hyrda bil och flög förbi lyxvillorna som beboddes av Hollywoods elit på min väg mot natursköna områden. Snart var jag ute ur Hollywood och började njuta av bilresan. Efter ett tag kom jag upp i bergen och fick sakta ner farten. Varningsskyltar för lösa stenar och skred syntes lite överallt. Så här hade det inte varit när jag åkt här ett par år tidigare. Vädret förändrades plötsligt och den klarblå himlen övergick i grått. Som om inte det räckte kom regnet strax efter och gjorde att sikten begränsades till ett minimum. I backspegeln såg jag en Volvo närma sig i hög fart. Innan jag hann svänga in till kanten för att släppa förbi den flög Volvon om mig i en fart av säkert 120-130 km i timmen.
När bilen passerade mig försökte jag se de som satt i den. Föraren var svår att urskilja medan passageraren log mot mig. Det var blondin som jag tyckte påminde om Jennie. Jag följde bilen med blicken tills den försvann runt nästa krök och var borta. Jag tänkte på kvinnorna som helt plötsligt hade dykt upp i mitt liv och förändrat det. Jennie var den klassiska skönheten. Hon påminde om Grace Kelly. Hon var inte bara vacker utan hade även begåvats med intelligens och inte att förglömma en rejäl portion flörtighet. Heather å sin sida var mer laid back medan Jennie var tjejen du drömde om att få bjuda på skolbalen. Heather passade bättre på stranden. Sarah var grannens dotter som du träffade ibland och hälsade på med föreställningen att hon aldrig var ute på äventyr. Vilket hon ibland kunde när inte föräldrarna var hemma. Sarah var den sorts flicka alla mödrar drömde om att deras söner skulle ta med hem och presentera och den typ av tjej alla söner drömde om att få ta med hem och presentera. Sedan hade vi Alyssa. En kombination av oskuldsfullhet och passion. Hon var en kvinna i en tonårings kropp. Var och en av de fyra hade förmågan att förödmjuka dig i ena sekunden för att i nästa krypa upp i din famn och somna med ett leende på läpparna i vetskapen att du beskyddade dem från allt hemskt som hände i världen.
Det dova ljudet av regnet som hamrade mot vindrutan fick mig tillbaka till verkligheten. Det blev sämre och sämre. Mörka moln syntes överallt på himlen. Plötsligt kom ett skred rasande ner på vägen en bit framför mig. Jag chansade och trampade ner gasen så mycket jag vågade och hann precis förbi innan de stora stenarna kom farande. Med stenarna kom lera och annan bråte. Jag körde runt krönet och såg framför mig Volvon som redan hade hunnit till nästa krön. Den hade inte samma höga fart som tidigare men låg fortfarande en bit framför mig. Vi höll avståndet mellan bilarna även runt nästa krön. När jag passerade krönet efter det såg jag det som inte fick hända. Ett nytt skred, nu framför mig. Jag förbannade min otur. Nu skulle jag missa flyget! Jag stannade en bit framför barrikaden av träd och jord som låg tvärs över vägen. Jag funderade över mina alternativ, tog mobiltelefonen och ringde efter hjälp. Trodde jag! Den var död. Ingen kontakt alls. I min besvikelse såg jag ut genom passagerarfönstret och tyckte att jag såg något. Det såg ut som ljus som riktades upp mot himlen. När jag granskade ljusen kunde jag se hjulspår som svängde av från vägen och ner mot en öppning bland träden.
Jag sträckte mig mot baksätet och fick tag i en liten väska, öppnade den och tog fram första hjälpen och en ficklampa. ( Det kanske verkar otroligt att jag hade med allt detta, men ni ska veta att jag är en gammal scout och som sådan är jag alltid redo!) Regnet visade upp sig från sin sämsta sida så jag tog på mig min trench coat och gick ur bilen och tog några steg fram mot klippkanten. Det var svårt med sikten men jag kunde se att en bil hade glidit nerför ravinen, genom träden och stannat 70-80 meter längre ner vid kanten på sjön som låg därnere. Jag tvekade inte en sekund utan sprang så fort det bara gick nerför slänten. När jag var halvvägs nere kastade jag en blick mot bilen och såg hur den gled ner i vattnet. Jag ökade på stegen och kom fram till sjön precis när bilen började glida allt längre ut i vattnet. Inifrån bilen hördes en kvinnas skrik på hjälp. Jag slet av mig de otympliga kläderna och vadade ut till bilen. När jag nådde förarsidan hade vattnet redan nått upp till dörren och var på väg att sluka bilen helt och hållet. Föraren kämpade desperat med bilbältet. Airbagen hade lösts ut och förhindrade hennes desperata ansträngningar från att lyckas. Jag tog tag i dörren och lyckas genom att ta i så hårt jag kunde få upp dörren. Kvinnan bakom ratten stirrade på mig med chockad blick. Hon försökte nå mig men det var omöjligt med airbagen i vägen. Jag fick slita hårt för att punktera den och sträckte mig in i bilen över henne, fick tag i bältet och löste henne från det. Bilen sjönk nu allt fortare ner i vattnet. Jag lyckades få ut henne och simmade tillbaka till stranden med kvinnan i ett stadigt grepp. På stranden gjorde jag det som krävdes och fick ur henne allt vatten som hon fått i sig. Hon hostade och satte sig upp med huvudet mellan knäna. När jag såg att hon andades tryggt vände jag om efter passageraren. Hon var helt livlös när jag fick ut henne ur bilen.
När vi kom fram till stranden satt den andra kvinnan upp och tittade desperat på mig när jag kämpade med hennes väninna När hon såg sin väninnas livlösa kropp i mina armar skrek hon högt och hennes ansikte gick från att ha varit oroligt till hysteriskt. Kombinationen av den livlösa kroppen och en fullständig främling blev för mycket för henne. Jag vadade de sista stegen till stranden och lade ner kroppen och började medelbart med hjärt/lung räddning. Först tryckte jag på hennes bröst för att få vattnet ur lungorna och började sedan med mun mot mun metoden, vilket var besvärligt eftersom jag var helt slut av att ha varit allt för länge i det kalla vattnet. Kvinnan på stranden lämnade sitt hysteriska tillstånd när hon förstod att hon måste hjälpa till för att rädda sin väninnas liv. Hon började trycka på bröstet under tiden jag gjorde mun mot mun. Det tog nästan fem minuter innan kvinnan på stranden hostade till och började få tillbaka färgerna i ansiktet. De båda kvinnorna föll i varandras armar och med tårarna rinnande prisade de sin lyckliga stjärna som sände en främling för att rädda deras liv mitt ute i ingenstans.
Jag låg på rygg på stranden, stirrande upp mot den mörka himlen samtidigt som jag kämpade efter luft. Det tog några minuter innan jag hade återhämtat mig så pass att jag kunde titta på de två kvinnorna vars liv jag så hjältemodigt hade räddat. Den blonda kvinnan hade axellångt hår, blå ögon som jag misstänkte normalt uttryckte allt det som en vacker kvinna normalt visar med sina ögon. Hon var cirka 170 centimeter lång, klädd i en enkel blå sommar klänning som var täckt med vita blommor. Klänningen formade sig efter hennes vältränade kropp. Det faktum att den var blöt gjorde att jag kunde se igenom den och synen av hennes kropp var som en uppenbarelse. Hon bar en blå spets bh och trosor i samma material och färg. Hennes väninna brunetten var lite kortare, ungefär som Alyssa. Håret var klippt kort i en nästan pojkaktig frisyr. Hennes figur var slimmad, smal, bortsett från brösten och höfterna som hade den rundning som jag tycker om att se på kvinnor. Hon bar vita byxor och en svart topp. De vita byxorna smet åt om hennes ben och höfter. Vätan i kombination med den vita färgen gjorde byxorna transparenta. Jag såg tydligt hur de vita bomullstrosorna smet åt om underlivet och hur de gled in mellan hennes skinkor. Det kalla vattnet hade haft effekt på hennes bröstvårtor som stod rakt ut som den vassa spetsen på en penna. Hon bar ingen b-h under toppen så bröstvårtorna pressade rakt mot toppens genomblöta tyg.
Jag tyckte jag kände igen de båda men kunde inte placera någon av dem. Båda kvinnorna stirrade på mig med förvåning när jag vadade ut i det kalla vattnet på nytt och var borta i några minuter. När jag kom tillbaka bar jag på två väskor som jag höll upp som troféer. Tjejerna klappade händerna och sprang under förtjusta rop ut i vattnet, kramade om mig och gav mig varsin puss på kinden. De tackade mig om och om igen med nya kramar och kindpussar innan det gick upp för dem att jag var klädd enbart i mina kalsonger som precis som deras kläder smet åt om kroppen och framhävde allt som kunde framhävas. De tyckte båda att jag nog borde på klä på mig innan jag drog på mig lunginflammation. Jag kunde inte undgå att känna hur deras blickar fastnade vid den region av min kropp som kvinnor njuter av att se på och uppleva! Jag plockade upp mina kläder och visade kvinnorna vilken väg vi skulle gå för att komma upp till vägen igen. Det var inte så brant så det gick bra att klättra upp. Jag var inte dummare än att jag lät tjejerna gå först. Av två orsaker. Den första var att jag kunde vara behjälplig med att stötta bakifrån om någon av dem skulle ramla och den andra var som följer. Eftersom deras kläder smet åt om kropparna så räknade jag med att få en underbar syn av deras bakre regioner. Vilket jag också fick! När vi kom fram till min hyrda bil startade jag den och satte på värmen för fullt och lät tjejerna hoppa in. Själv öppnade jag bagaget och tog fram några handdukar och gav de blöta kvinnorna varsin och lät dem byta om inne i bilens värme medan jag själv ställde mig utanför bilen och drog ner kalsongerna och bytte om så fort det bara gick. Jag lyckades låta bli att titta in i bilen när de två där inne drog av sig sina blöta kläder och tog på torra istället.
Regnet hade slutat och värmen var på väg tillbaka. Jag funderade på hur många jordskred som hade inträffat och hur länge det skulle dröja innan räddningspersonal kunde undsätta oss i vår prekära belägenhet. Det var inte downtown Los Angeles direkt, utan någonstans i bergen. En av tjejerna öppnade dörren och sade att jag kunde komma in och sätta mig. Blondinen låg i baksätet och den kortklippta brunetten satt i framsätet på passagerarplatsen. Jag sträckte fram handen mot henne och presenterade mig, ”Jag heter Steve Colt.”
Brunetten log ett snett leende, tog min hand i sin förhållandevis lilla hand och svarade, ”Jag har aldrig varit så glad åt att träffa en man som nu. Du har min eviga tacksamhet, Steve! Jag heter Winona och blondinen i baksätet heter Bridget.”
Jag tittade först på brunetten och sedan på blondinen, ”Betyder det att era efternamn är Ryder och Fonda?” Winona nickade. Jag kunde inte låta bli att tänka att gudarna måste skämta med mig! Som om det inte räckte med allt jag upplevt tillsammans med Jennie Garth, Sarah Michelle Gellar, Alyssa Milano och Heather Locklear så satt jag nu i en bil med Winona Ryder och Bridget Fonda! Nog var livet ibland bra underligt. Jag satte på radion (Håll inne med din snuskiga fantasi, jag sa radion inte någon av tjejerna!) nyheterna sände oupphörligt rapporter om jordskredet. På vissa platser var strömmen borta. Stadens räddnings team räknade med att alla skulle ha strömmen tillbaka inom 12 timmar. Reportern fortsatte med att babbla samma nyheter så jag stängde av och vände mig till mina nyfunna bekanta, ”Det verkar som om vi blir kvar här ett tag.”
Bridget stack fram sitt blonda huvud mellan framsätena. Hon muttrade fram, ”Jag bryr mig
inte om hur lång tid det tar. Jag är bara glad att jag lever.”
Winona log mot sin väninna, ”Det är jag också.” Winona böjde sig bakåt mot Bridget och kysste henne ömt rakt på munnen, satte sig ner igen, fällde ner sätet och lutade sin trötta kropp mot ryggstödet och somnade så fort hon lade sitt huvud mot nackstödet. Bridget sträckte ut sig i baksätet och slöt sina ögonlock så att de himmelsblå ögonen innestängdes och somnade även hon. Själv lutade jag huvudet mot vindrutan och somnade även jag. Det dröjde några timmar innan jag vaknade.
Det var ett ljud som väckte mig ur min sömn. Kroppen kändes stel av den obekväma ställning
jag tvingats tillbringa några timmar i. Ljudet som väckt mig ekade i öronen, min hjärna började så smått att registrera ljudet som påminde om något jag hört under den märkliga och minst sagt minnesvärda natten på hotellet. Jag gnuggade sömnen ur ansiktet och tittade åt sidan. Passagerarsätet var tomt. Ljudet jag hörde var små njutningsfulla stönanden som emellanåt steg till en nivå som påminde mig om en operadivas skrik på Metropolitan. Jag vände långsamt huvudet runt och kikade över axeln mot baksätet. Det jag såg där fick nästan mina ögon att trilla ur hålorna! Bridget låg på rygg på baksätet med benen brett isär och fötterna pekande rakt upp i luften. Winona befann sig mellan hennes lår med ansiktet begravt i den allra kvinnligaste delen av hennes kropp.
Jag lät min förvånade blick vandra upp mot Bridgets ansikte. Det stod inte att finna. Istället såg jag Winonas höfter pressa ner över och omsluta Bridgets ansikte i ett försök att klä henne med den kvinnliga nektar som av deras stönanden att döma snart skulle rinna ur deras kärlekshål. Jag hörde Bridget skrika ut sin längtan efter orgasmen som hon visste var på väg. När hon kom dränkte hon sin väninna i kärlekens budskap. Winona pressade sitt ansikte djupt in i Bridget i ett försök att dricka hennes innersta helt rent. Hon slickade överallt på Bridget, lårens insidor, läpparna som glänste av juice kort sagt varje del som var täckt av den ljuvliga kvinnliga juicen berördes av Winonas tunga och hamnade i hennes ivrigt väntande mun.
Winona å sin sida lät som en spinnande katt när hennes älskarinna lät sin tunga fladdra över hennes klitoris i ett försök att även låta Winona uppleva orgasmens himmelska nivåer och på så sätt skölja bort de hemska tankarna på vad som kunde ha hänt om inte, Damernas Riddare Steve, hade dykt upp från ingenstans och räddat deras liv. Bridget kysste ömt de känsliga läpparna som fanns nedanför den svarta hårbusken. Nej buske är fel ord. Winona var som alla andra unga kvinnor mycket noga med att sköta sitt underliv. Det jag kallade buske var en välskött triangel som trimmades noga varje vecka. Bridget sög in så mycket hon kunde i munnen och smakade på juicen som hon väntade på. En av höjdpunkterna med deras älskande var alltid när de fyllde varandras munnar med kvinnlig kärleksdryck. Winonas kropp började rycka som ett tecken på att hon var på god väg att explodera. Det tog några sekunder sedan fylldes Bridgets väntande mun med det hon längtade efter. Hon drack allt hon kunde. Winona satte sig upp. Hon hade fortfarande underlivet över den blonda kvinnans ansikte. Medan orgasmens vågor dog ut började hon smeka Bridgets bröst. Bridget å sin sida förde in ett finger så långt det gick i Winona samtidigt som hon slickade för allt vad hon kunde på varje tänkbar liten plats där det kunde finnas dryck att dricka. Winona ryckte till på nytt när den andra orgasmen skakade hennes kropp och fick till följd att hon kollapsade på Bridget. De två kvinnorna låg blickstilla i nästan 10 minuter innan de förmådde röra på sina svettindränkta kroppar. Jag satt hela tiden med blicken riktad mot dem. Jag hade svårt att tro på vad jag just sett. Fastän det hände framför mina ögon var det på något sätt ofattbart. Två världsberömda kvinnor som älskar i en bil mitt ute i ingenstans medan en främmande man tittar på. Det var som manuset till en riktigt dålig Hollywood film. Men detta var ingen film, det hade hänt rakt framför mig med mina ögon som vittnen.
När jag märkte att de två var på väg att vakna till liv vände jag bort blicken och låtsades sova för att de inte skulle förstå att jag hade sett allt. Jag hörde hur de viskade till varandra, men jag kunde till min besvikelse inte höra ett enda ord. Vad jag däremot hörde var när en av dem fnissade så som tjejer gör när de berättar hemligheter för varandra. Passagerarsätet var fortfarande nerfällt till botten så Winona passade på att krypa tillbaka till sin gamla plats där hon sedan liggande på rygg lade upp fötterna ovanför handskfacket.
Jag vände mig till henne samtidigt som jag låtsades kväva en gäspning, ”Har du sovit gott?”
Hon tittade på mig med ett underligt leende, ett leende som var fyllt av kvinnlig mystik, ”Bara bra tack.” Den korta kjolen gled upp på hennes lår när hon långsamt särade på benen. Hon lyfte benen lite uppåt vilket fick kjolen att glida längre och längre upp på låren. Jag kunde inte slita blicken från vad som utspelades framför mig. När hon särade på benen såg jag rakt in mellan Winonas lår. Hennes händer gled ner till benen och masserade, nej fel ord, smekte benen uppåt från strax under knäna till kjolkanten som vilade långt upp på låren. Hon låtsades som om hon inte var medveten om vad hon gjorde och vilken effekt det hade på mig. Självklart var jag påverkad. Jag hade inte en aning om vad jag skulle göra eller säga.
Winona blev den som bröt tystanden, ”Var kommer du från Steve?”
Jag slet blicken från Winonas lår och stirrade istället in i hennes ögon som var fyllda med vad jag tolkade som lust och åtrå. Herregud var denna läckra tjej verkligen tänd på mig? Jag berättade att jag arbetade på en tidning och var på väg till flygplatsen för att ta ett plan till Japan där jag hade som uppdrag att genomföra några intervjuer för tidningen.
Winonas händer fortsatte att smeka låren medan hennes ögon försökte utforska mitt innersta med en genomträngande blick. ”Snälla Steve sätt på radion?”
”Vad vill du höra?” frågade jag medan jag givetvis uppfyllde hennes önskan. Som jag har berättat tidigare så är jag svag för kvinnor. Alla kvinnor. Min stora svaghet är att jag inte kan neka dessa gudomliga varelser någonting. Det räcker med en blick för att få mig att gå ner på knä och dyrka marken hon går på. Vad vore livet utan kvinnor? Inget! Tro mig, jag vet vad jag talar om. Det finns mörka stunder i mitt liv då jag har levt utan kvinnlig närvaro i livet och det är inget jag rekommenderar er att göra. Har du fått en kvinna du älskar, håll fast vid henne så länge du kan.
Winona viskade med förförisk röst, ”Bakgrundsmusik tack.”
Jag hörde hur Bridget rörde på sig i baksätet och kände hur hennes händer slingrade sig om mig. Hon smekte mig på axlarna och placerade händerna på mitt bröst. ”Hur mår du?” Precis
som Winona viskade Bridget fram orden med förförisk stämma.

Jag kände och såg hur Bridgets händer började en vandring nerför mitt bröst mot den plats som jag visste snart skulle resa sig upp i all sin glans. ”Bra. Bara bra.” Lyckades jag få fram utan att stamma. Bridgets händer fortsatte ner mot byxkanten och förbi utan att stanna. Sedan vände hon om igen och gick uppåt till skjortans översta knapp och knäppte upp den,
hon fortsatte ner tills alla knapparna var öppnade. Hennes händer smekte håret på
mitt bröst. Jag kände Bridgets mjuka läppar pressas mot min kind i en öm puss.
Winona knäppte upp alla knapparna i sin blus med ett tempo som var så långsamt att en sengångare skulle ha uppfattats som en raket. Hon gav mig en blick som betydde, kom och ta mig. ”Vi har bestämt oss för att tacka dig för att du räddade våra liv genom att göra det skönt för dig. Så luta dig bara tillbaka och njut.”