Jennie gjorde som Alyssa ville och Heather rekommenderade en lugn restaurang utanför storstaden. Jag kände inte till restaurangen men färdbeskrivningen jag fick över telefonen var noggrann så jag skulle nog hitta dit. Jag frågade om de behövde hjälp med packningen.
”Nej vi klarar oss. Vi ses sedan.” Jennie avslutade samtalet. ”Okej. It´s showtime!”
Heather ringde till den avsedda restaurangen från sin mobiltelefon och bokade bord till klockan 13.00. Hon var noga med att säga till om ett privat bord, som helst skulle ligga lite för sig själv. För en person med Heathers stjärnstatus var det sällan problem med sådana speciella krav. För att ytterligare förenkla det hela var restaurang ägaren en gammal vän.
Alla fyra tog på sig samma förklädnad som Alyssa, scarves och svarta solglasögon. Hotellpersonalen som kom upp bar ner deras bagage till lobbyn. Heather, Jennie och Sarah bildade en löst formad barriär runt Alyssa för att inte någon skulle kunna se hennes skador och eventuellt tipsa skvallerpressen. Dessutom fanns risken att en eller flera paparazzi gömde sig i lobbyn. Väl nere i lobbyn lät de hotellpersonalen gå först och på sätt fösa undan folk. Vid disken lämande de snabbt över sina nycklar och checkade ut. Den lite äldre och mer erfarna Heather öppnade snabbt två knappar i sin blus med avsikten att fånga intresset från mannen bakom disken. Det lyckades över förväntan. Han ägnade inte Alyssa en enda blick. Allt han såg var klyftan mellan Heathers bröst. Hon hade för säkerhets skull tagit på en pushup bh för att förstora bysten ytterligare. Faktum är att Alyssa var tvungen att säga till flera gånger innan hon fick sin räkning. Eftersom hotellet riktar in sig på de rika och kända har man givetvis sidoentréer för dessa. Tjejernas bilar var parkerade direkt vid den utgången och bagaget packat. De skyndade sig in i bilarna och åkte i riktning mot restaurangen och middagen med Steve. Sarah åkte ensam i sin röda Porsche 911, Jennie kom efter i sin silverfärgade BMW medan Heather körde Alyssas röda Ford Mustang Cabriolet med Alyssa som passagerare.
Den fartglada Sarah var först in på restaurangens parkering, slumpen gjorde att hon parkerade sin bil bredvid Steves hyrda Lexus. En dryg minut senare kom Jennie och strax därefter anlände Heather och Alyssa. Klockan var ett par minuter före 13.00. Heather visade de andra vägen till en sidoingång. Värden tog emot dem med entusiastiska välgångsönskningar, ”Miss Locklear vad roligt att se er igen. Ni ser lika fräsch ut som vanligt.”
”Serge, du vet alltid vad du ska säga för att få mer i dricks.” Svarade Heather med ett leende.
Mannen satte upp en sårad min innan han brast ut i ett skratt. Det tog en liten stund innan han observerade de övriga gästerna av vilka han identifierade kvinnorna omedelbart med ett förtjust leende. Mig däremot kunde han inte placera så han accepterade bara att jag var i sällskap med de övriga. Han visste att vi ville ha ett privat bord så han bad oss följa efter honom. Vi vandrade iväg genom en smakfullt dekorerad hall, fortsatte upp för en trappa innan vi slutligen visades in i ett privat rum med en strålande utsikt mot staden som syntes som en parentes långt bort. Bordet var avsett för max sex gäster och eftersom vi var fem så var det inga problem att få plats. Heather satte sig närmast dörren med Jennie på höger sida. Jag föreslog att Alyssa skulle sätta sig längst in i hörnet så hon fick fönstret i ryggen. Min tanke var att eftersom solen sken starkt innebar det att alla som försökte se hennes ansikte skulle bländas av den starka solen. Jag drog sedan, som den väluppfostrade gentleman jag är, ut en stol för Sarah och satte mig sedan ner bredvid Alyssa snett emot Heather.
Hovmästaren, som presenterade sig som Eric, informerade oss om husets specialiteter och överlämnade sen menyerna. Han undrade om vi ville ha varsin drink innan han avlägsnade sig och stängde glasdörrarna in till vårt privata rum. Efter detta tog tjejerna av sig såväl scarves som solglasögon. Jag stirrade häpet på Alyssa. Heather hade gjort ett fantastiskt jobb med henne. Sminket dolde så gott som alla blåmärken och svullnaden kring ögat var närmast osynlig. Det var tyst runt bordet i ett tiotal sekunder innan Alyssa stämde upp sin lena stämma, ”Steve jag måste passa på att tacka dig för att du skickade den underbara Dr Kwan till mig. Han var helt enkelt fantastisk.”
Jag tittade på henne en liten stund innan jag svarade, ”Jag ber om ursäkt för att jag inte ringde innan han kom och förvarnade. Jag kom att tänka på Dr. Kwan innan jag gick i morse och ringde honom och frågade om han kunde undersöka en vän till mig. Jag lovar dig att han är en man du kan lita på till 110 = Jag gav henne ett försiktigt leende.
Jennie hoppade in i diskussionen ”Det var ett underbart initiativ av dig. Vi är alla tacksamma mot dig för det.”
Sarah tittade upp från sin meny, ”Jag håller med. Du är en väldigt speciell man.”
Heather var sist med att öppna munnen, ”Jag undrar hur många män som hade tänkt så långt som du gjorde.”
Jag kände mig lite besvärad av deras superlativer. För att få dem att sluta bytte jag snabbt ämne och tog själv ordet, ” Jag träffade Kwan på en flygresa från kust till kust för några år sedan. Han hade aldrig varit i New York så jag visade honom runt. Året efter besökte jag L A och nu var det hans tur att visa mig alla berömda platser. Vi har träffats då och då allt sedan dess. ”Kyparen kom in och tog upp våra beställningar. Jennie och Alyssa beställde fisk Heather föredrog en köttbit medan Sarah valde husets berömda pasta. Själv gjorde jag som Heather och tog en köttbit. Istället för vin valde vi alla juice. Detta med tanke på att fyra av oss körde bil. För Alyssa var inte alkohol att tänka på. Dr Kwan skulle ha blivit vansinnig om hon drack alkohol. När allt var klart och vi återigen var ensamma ville de veta allt om min dag. Jag berättade att jag hade besökt flygplanstillverkaren McDonnell Douglas. Besöket gällde framförallt deras nya förarlösa flygplan som de utvecklade för armén. Den nya generationen hade en helt nyutvecklad motor som tillät planen att flyga högre och fortare än något liknande plan. Vi avbröts av kyparen som kom in med juiceglasen. Tjejerna skålade för mig och jag skålade för deras succé vid Emmy galan. Efter det svängde samtalet till Hollywood skvaller om relationer, vem som låg med, nya tv-shower o s v. Vi fick maten serverad och den kunde ingen klaga på. Det var perfekt helt enkelt. Alla tyckte det var bra att Seinfeld äntligen hade lagts ner, däremot var tjejerna rörande överens om att det var synd att Dr. Quinn var nedlagd. Heather sköt in att nu var det på tiden att Beverly Hills också lades ner för då skulle Melrose Place lättare kunna konkurrera ut Ally McBeal.
Jennie tittade upp från maten och sade med syrlig röst, ”Om de tog bort kvinnan som spelar Amanda och ersatte henne med en yngre och vackrare skådespelerska skulle hela serien lyfta.” ( Heather gör rollen som Amanda Woodward i Melrose Place. )
Heather svarade bitskt, ”Och detta ska komma från en kvinna som inte ens kan få en man.”
Innan Jennie hann svara räckte Heather ut tungan åt henne. Vi fick oss alla ett gott skratt.
Sarah kände sig föranlåten att hoppa in i diskussionen, ”Ni behöver åtminstone inte springa omkring i superkorta kjolar i vartenda avsnitt.”
”Det är det bästa med din serie, ”mumlade jag tyst.
Sarah svarade med en armbåge i min midja. Vi fortsatte vårt samtal under glada skratt och intressanta diskussioner ända till Alyssa ställde frågan som fick alla att tystna av spänd förväntan. ”Steve, vilken är din favoritserie?”
Alla stirrade på mig. Ingen tog en tugga av maten innan jag hade svarat. Jag funderade desperat efter en utväg innan jag drog till med, ”Vänner!”
Omedelbart slängde tjejerna massor av brödbitar på mig. Vi skrattade alla åt min kommentar. Kyparen kom in och dukade undan och serverade oss kaffe. När han bar ut en del tallrikar passade jag på att skämta med dem. ”Javisst ja. Jag höll så när på att glömma.” Jag stack ner handen i fickan och plockade upp två par trosor som jag nonchalant slängde på bordet. ”Jag undrar vem som har tappat dessa?”
Sarah ryckte till sig trosorna samtidigt som kyparen återvände efter de sista tallrikarna. Blicken Sarah gav mig sade allt. Det var en blick hon normalt bara använde för vampyrerna i sin tv-serie. Hon räckte de vita trosorna till Alyssa och de gömde båda undan plaggen i sina respektive handväskor. Heather såg på dem med chock. Jennie började fnittra.
”Och du kallade mig för lössläppt, ”sade hon till Jennie när chocken släppt.
Jag riktade min blick mot Heather och både frågade och konstaterade, ”Det var du som tog hand om mig i natt, eller hur?”
”Jag som trodde du sov, ”svarade hon med ett stänk av anklagelse i rösten.
Jennie satte handen mot munnen för att inte brista ut i ett gapskratt. Alyssa och Sarah förenade sig med Jennie vilket fick Heather att börja skratta även hon. Heather erkände mellan skratten att hon var midnattsbesökaren. Tjejerna berättade för henne hur jag hade kommit i besittning av deras trosor i hissen.
”Wow! Det låter som manuset till en riktigt dålig porrfilm!” kommenterade Heather det hela.
”Eller ett avsnitt av T.J.Hooker!” Jennie var blixtsnabbt i repliken. Den nämnda serien var den första som Heather hade medverkat i. Hon spelade en polis som var klädd i en för liten uniform. Skratten ekade runt bordet.
”Nu är ni taskiga. Så dålig var inte serien.” Heather lät sårad, men man visste inte om hon spelade eller inte.
Sarah såg frågande ut, ”Vad pratar ni om?”
Jag tog tillfället i akt att kommentera det hela, ”Det var en polisserie som gick på sjuttiotalet innan du var född. Heather spelade en polis som brottslingarna sprang efter för att helt frivilligt bli kroppsvisiterade av.”
Alla utan Heather skrattade. Hon slängde istället en pappers servett på mig. ”Om du inte passar dig hämtar jag handklovarna och låser fast dig vid stolen.”
Alyssa log med hela ansiktet, ”Tänk på vad du säger Heather. Steve kanske gillar kinky lekar med handklovar, kedjor och sånt!”
Heather log mot först mig sedan Alyssa, ”I så fall tror jag inte han skulle njuta av att ha mig som Dominatrix.”
Jag tog en klunk kaffe, ”Löften. Inget annat än löften.”
Jennie förde samtalet tillbaka till vardagen igen, ” När ska du vara tillbaka i New York?”
”Jag ska faktiskt inte till New York. Jag är inbokad på flight 119 till Tokyo i eftermiddag.”
Alyssa fick en plågad min i ansiktet, ”I eftermiddag! Kan du inte stanna till i morgon bitti?”
Jag skakade beklagande på huvudet. Jag ville inte lämna henne. Helst hade jag stannat och tagit hand om henne under några dagar. I det fallet kretsade mina tankar inte omkring sex. Jag förstod att Alyssa behövde vänner omkring sig just nu och hon hade fattat tycke för mig. Vilket bara var förståeligt med tanke på vad hon tvingats gå igenom de senaste dagarna.
Sarah kom med följdfrågan, ”Hur länge blir du borta?”
Jag slet blicken från Alyssas sorgsna ansikte och vände mig till Sarah Michelle, ”Jag blir borta i tio dagar. Efter det stannar jag en dag här i L A innan jag flyger till New York.” Jag såg att även Sarah fick en lite sorgsen blick i sina underbara blå ögon.
En glimt av hopp tändes i Alyssas blick när hon vände sig till mig, ”Betyder det att vi kan träffas när du kommer tillbaka från Japan?” Hon lät ivrig när hon frågade.
Jag ville inte göra henne besviken men var naturligtvis tvungen att säga som det var, ”Jag vet faktiskt inte. Den dag jag tillbringar här måste jag tillbringa med vissa toppgubbar hos Lockheed.” Jag kände mig som en förrädare och hade svårt att hålla blicken stadigt fäst på Alyssa. Faktum är att jag tittade bort från Alyssa och såg inte att alla fyra tjejerna tittade snabbt in i ögonen på varann och nickade utan att säga ett ord.
Kyparen avbröt vårt samtal när han kom med räkningen. Som ensam man i sällskapet ansåg jag det vara min plikt att ta hand om betalningen. Alyssa försökte ta den ifrån mig men jag höll undan den, ”Nej, jag betalar. Omkostnader, ni vet.”
Sarah protesterade. ”Vi betalar. Och det är vår avskedspresent till dig.”
Jag såg på dem var och en, ”Hur ska jag betala tillbaka det?”
Jennie satte ner sin kaffekopp och funderade lite innan hon yttrade sig, ”Vi är skyldiga dig mycket. Pengar kan inte ersätta vad du gjorde för oss.” Hon tystnade,” Men tänk på att vi alla har gott om den varan så sluta nu protestera och låt oss betala.”
Jag tystnade och gjorde som Jennie ville. Middagen var över så vi reste oss, skakade hand med Serge, han kysste alla flickorna på kinden bortsett från Heather som fick pussar på båda kinderna. Han hälsade henne välkommen tillbaka. Heather skämtade om att nästa gång skulle hon ta med sig Ritchie och grabbarna i bandet. Serge blekande och sökte efter orden. Han förklarade att de serverade mat och inte pommes frites och coca cola. Vi skrattade och Heather försäkrade att hon skämtat. Hon skulle aldrig ta med rockbandet till denna fantastiska restaurang. På väg ut genom dörren stötte vi ihop med storvuxen man. Alyssa ropade efter honom och han vände sig om. När han såg Alyssa sken han upp och kramade henne. Det var Arnold Schwarzenegger. Bakom honom kom hans fru Maria Shriver. Hon hälsade på flickorna och Heather presenterade mig för Arnold och hans fru. Hon sade att jag var en affärskompanjon. Min hand försvann i Arnolds när han greppade min. Arnold berättade för Alyssa om sitt kommande projekt och sade att han hade en roll ledig för henne om hon var intresserad. Alyssa blev eld och lågor men förklarade att hon var under kontrakt med Melrose Place. Maria uppmanade Arnold att prata med teamet bakom Melrose Place och se om han inte kunde ordna det. Arnold lovade att försöka. De båda gratulerade till framgångarna på Emmy galan och gick sedan in för att ta sitt bord i besittning. Sarah var imponerad över Alyssas bekantskap med den store Arnold Schwarzenegger. Hon sade att Alyssa måste vara stolt över att ha jobbat ihop med honom. Alyssa log mot henne och fick skrattande fram att hon hade bara varit tio år vid det tillfället så hon mindes inte så jättemycket av det. Jag själv var oerhört imponerad. Tänk att få hälsa på Arnold och hans fru. Maria var en tvättäkta Kennedy även om hennes efternamn var Shriver. Kennedy, familjen som var U S A:s okrönta kungafamilj.
Jag vände mig om och tittade efter dem när de gick. Utan att tänka mig för sade jag högt, ”Maria är snyggare i verkligheten än på bild.” Vilket var ett misstag. Lektion ett med kvinnor är nämligen; Säg aldrig att någon annan kvinna är vacker med inlevelse när hon är närvarande! De fyra ställde sig framför mig med armarna i kors och bister min. Jag förstod mitt misstag och försökte rädda situationen med, ”De…Det..v..vill säga om du tycker den ssorttttens kvinnor.” Mitt stammande gjorde inte intrycket bättre precis.
Heather greppade min slips och drog mig nära. Hennes ansikte var precis mot mitt, hon ställde sig på tå och väste fram, ”Om du tror att du kan träffa andra än kvinnor än oss tycker jag du ska be en bön att Arnold får tag på dig innan vi får det!” Efter det kysste hon mig passionerat. Sarah stängde dörrarna så ingen skulle få en chans att se oss. Jennie stod på tur. ”Var försiktig. Jag kommer att sakna dig jättemycket.” Hennes kyss var som Heathers, fylld med passion men hon pressade sin tunga mot mina tänder. Sarah var efter Jennie, ”Hej då Steve. Jag hoppas vi ses igen.” Alyssa var sist. Hon lade sina armar runt min midja och pressade sin späda kropp mitt min. Hennes huvud vilade mot mitt bröst. ”Får jag någonsin se dig igen Steve?” Hennes röst var sorgsen.
Jag tittade ner på henne. Jag ville beskydda henne, sluta henne i mina armar och skydda henne från denna världens ondska. Men det var omöjligt, tyvärr är världen inte som vi vill att den ska vara. ”Jag vet inte, Alyssa. Men jag lovar att göra allt för att vi ska träffas igen.”
Hon vände sig upp mot mig. Tårar rann längs kinderna. Jag fick kämpa för att inte förena mig med denna underbara kvinna när hon grät. Jag böjde mig fram och placerade mina läppar på hennes panna. Alyssa pressade snabbt sina läppar mot mina. Hon försökte stjäla luften jag andades genom en evighetslång kyss. Till slut var jag tvungen att bryta kyssen hur ogärna jag än ville det, ”Jag måste åka, Alyssa. Jag måste!”
Alyssa tog fram ett kort ur sin handväska, ”Mitt hemliga privata nummer står på baksidan. Ring mig innan du åker från Japan!” Hon kämpade med rösten. Den var inte stadig utan darrade av rörelse.
Jag tog emot kortet och stoppade ner det i min plånbok samtidigt som jag tog fram mitt eget och gav det till Alyssa, ”Om du behöver ringa mig så finns jag på Hotell Nikkito. Du kan ringa när som helst på dygnet!”
Vi lämnade restaurangen tillsammans. Tjejerna klev in i sina bilar och satt kvar och tittade efter mig tills min bil inte kunde skönjas i horisonten längre. Heather åkte för att leta reda på sin make, Jennie åkte hem till sin familj medan Sarah inviterade Alyssa att bo hos henne i några dagar.