Showtime del 5
Författare: Lord Anonymous Datum: 2004-07-10 13:02:55
Kategori: Lesbiskt
Läst:
4 135 gånger
Betyg: 3 (249 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Jag släppte askfatet jag hållit i handen på golvet, bredvid Alyssas angripare. Han skulle nog få en rejäl bula och en kraftig huvudvärk av slaget jag tilldelat honom. Mitt raseri hade varit som en bombexplosion. Slaget träffade perfekt på hans skalle och han tuppade av direkt. Jag hade gärna slagit honom en gång till, men tyvärr hade det inte behövts. Jag satte mig ner på sängen, lösgjorde Alyssas armar och ben från repen och sa det enda jag kunde komma på. ”Det ordnar sig, jag lovar. Det ordnar sig.” Jag hoppades att jag lät övertygande. Alyssa satte sig upp i sängen, slog armarna om mig och pressade sitt ansikte mot min axel. Hon skakade i hela kroppen. Jag tog av mig min kavaj och hängde den över hennes axlar. Hennes huvud vilade mot min axel och jag smekte hennes hår med försiktighet och talade samtidigt lugnande till henne. Alyssas tårar ekade i rummet. ”Är du svårt skadad?” frågade jag oroligt.
Orden trängde in i Alyssas undermedvetna, trängde tillfälligt undan det hemska och hon svarade utan att vara medveten om det. ”Nej…jag, jag tr..tror int…inte det!”
Vi avbröts av en knackning på dörren. Jag lösgjorde mig försiktigt från Alyssas grepp medan jag talade till henne så mjukt jag kunde. ”Det är ingen fara. Allt ordnar sig. Jag ska ta hand om avskummet. Han kommer aldrig mer att besvära dig.” Jag gick till dörren, innan jag öppnade tog jag en titt genom titthålet, utanför stod Jennie Garth och Sarah Michelle Gellar de två skådespelerskorna jag hade tillbringat mitt livs skönaste timme tillsammans med i hissen tidigare på kvällen. Tillsammans med dem var en tredje kvinna vars ansikte delvis doldes av de andra så jag kunde inte identifiera henne först. Vad jag såg var att hon hade axellångt blont hår, hon var ungefär lika lång som Sarah Michelle, strax under 170 centimeter lång. Hon var klädd i en vit åtsmitande klänning med tunna axelband. Mina ögon fastnade för en kort sekund vid den djupa urringen som visade delar av en som jag uppfattade vacker byst. Plötsligt slog det mig. Herregud! Den blonda kvinnan är Heather Locklear! Stjärnan från Melrose Place och därmed Alyssas motspelerska i Melrose Place. Heather Locklear, min favorit bitch! Jag tvekade lite innan jag bestämde mig för att de tre kvinnorna var nog precis vad Alyssa behövde i det här ögonblicket. En kvinna vet naturligtvis bäst hur man hanterar det hemska som Alyssa tvingats gå igenom. Jag öppnade dörren.
De tre kvinnorna stirrade förvånat på mig när jag öppnade dörren till Alyssas svit. Den första som sa något var Jennie. ”Åhhh! Det är du, hej! Jag hoppas vi inte avbröt något. Alyssa sa hon inte mådde bra och åkte tillbaka till hotellet, så vi tänkte titta till henne. Vi blev lite oro….” Hon tystnade mitt i meningen. Av mitt ansiktsuttryck förstod hon att något var på tok. Jag tecknade åt dem att komma in. Sarah var den första av de tre att observera blodet på min tröja och gav Jennie ett snabbt ögonkast, trängde sig förbi samtidigt som hon med vass röst frågade, ”Var är Alyssa?”
”Hon är i sovrummet, men det har hänt en sak…” Jag hann inte längre innan Jennie knuffade undan mig och sprang efter Sarah. Jag gick ut i badrummet, blötte ansiktet med kallt vatten, torkade mig med Alyssas handduk och fortsatte sedan ut till baren för att ta en näve is. Heather som nu hade stigit in i rummet och stängt dörren efter sig, följde efter mig under tystnad.
Sarah hade stannat i dörröppningen till Alyssas rum, hon stod helt orörlig. Hennes stopp var så plötsligt att Jennie sprang in i henne. Sarah skrek rakt ut, ”Herre Gud, Alyssa!”
Alyssa satt på ena sänghalvan, hennes händer var fortfarande sammanbundna. Hon var böjd framåt med ansiktet begravt i händerna. Tårarna strömmade ner längs kinderna. Sarahs utrop fick Alyssa att lyfta huvudet upp mot dörröppningen. Hennes normalt vackra ansikte var oigenkännligt. Vänster öga var svullet och runt det fanns regnbågens alla färger, hennes näsa var blodig, ur ena mungipan rann det blod. Hennes ansikte var helt enkelt fruktansvärt med blod, maskara och tårar som hade blandats, kletats ut och ställt till det så att inte ens Hollywoods bästa sminkös hade kunnat göra om det med smink och andra fejk produkter.
”Vad har han gjort med dig?!?” Sarah vände sig om, knuffade undan Jennie och sparkade mig på den plats vi killar absolut inte vill bli sparkade. Du vet var jag menar så nog om det. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det. Smärtan var, nej jag ska inte gnälla. Jämfört med Alyssas traumatiska upplevelse var det ingenting.
”DITT JÄVLA SVIN!!! HUR KUNDE DU GÖRA SÅ MOT HENNE!!! DIN SJUKA JÄVEL!!! JAG SKA DÖDA DIG!!!!!!” Sarah var vansinnig. Jag låg på golvet och vred mig i plågor, smärtan gjorde dessutom att jag inte kunde svara.
”NEJ!” Alyssa ropade till mitt försvar, ”Det var inte Steve, han räddade mig, från honom.” Hon pekade mot svinet som låg i ena hörnet bredvid sängen.
Jennie gick runt den stora sängen och såg den utslagna kroppen av mannen som försökt våldta Alyssa. ”Är han död?” Hennes röst avslöjade ingen medkänsla med den eventuellt döde mannen bredvid sängen.
Jag hade lyckats ta mig upp på knä och stönade fram, ”Nej! Han är bara utslagen.”
Sarah kom fram och hjälpte mig upp på fötter, ”Jag är ledsen för sparken, sorry. Jag trodde, du vet…” Hennes röst försvann.
”Det är okej.” Jag plockade upp handdukarna och isen som jag tappat när hon sparkade mig,
”Du har bra kraft i högern Sarah, jag är glad att jag inte är någon vampyr!”
När Heather som sista person kom in i rummet så satte hon handen för munnen och dämpade på så sätt effektivt det skrik hon annars hade väckt hela hotellet med. När hon såg sin skådespelarkollega från Melrose Place knuffade hon undan de andra och satte sig ner på sängen och drog den gråtande Alyssa till sig. Heather som var den äldsta kvinnan i rummet visste av erfarenhet, inte av våldtäkt utan av erfarenhet av dåliga Hollywood förhållanden, vad Alyssa var i behov av. Hon drog henne till sitt bröst och viskade tröstande ord och fortsatte sedan med att ta handduken och försiktigt torka av hennes tårindränkta ansikte. Sarah knöt upp Alyssas händer och började sedan gnugga handlederna med isen jag burit in i rummet. Efter att hon mjukat upp Alyssas handleder så hon kunde röra på dem utan smärta, tog hon isen och höll den mot blåmärkena i hennes ansikte. Efter en stund av vänliga ord och kvinnligt omhändertagande började Alyssa återfå sin självkontroll och började berätta om det hemska som hänt under nattens första timmar. Då och då bröt hon ut i nya gråt attacker som de andra tröstande lyckades få att bli kortare och kortare allt eftersom hennes berättelse fortskred. Sarah ville ringa efter en läkare och polisen men Alyssa vägrade bestämt att lyssna på detta. Hon var skräckslagen för tanken att det kunde läcka ut i medierna och i så fall förstöra hennes karriär. Under tiden Jennie, Sarah och Heather tröstade Alyssa koncentrerade jag mig på mannen på golvet. Han var fortfarande utslagen, inte så konstigt med tanke på att jag hade slagit till ordentligt med askfatet. Jag kollade i hans fickor efter en plånbok men fann ingen, däremot hade han i ena fickan en sjukhusnål och ett litet paket med ett vitt pulver.
Jennie och Heather hjälpte Alyssa in i badrummet där de noga kontrollerade hennes kropp efter skador och blåmärken, och tappade upp ett varmt bad. Alyssa hade kraftiga märken på armarna och vid revbenen där hon, olyckligtvis, fått en ordentlig spark. De var bekymrade över det men sa inte så mycket till Alyssa för att inte skrämma upp henne ytterligare. Det viktigaste var att inga revben var skadade dessutom verkade hon ta det hela bättre än väntat. Väl nedsänkt i det varma vattnet började Alyssa lugna ned sig, chocken var på väg att släppa. Heather masserade hennes axlar och Jennie pratade lugnande. Sarah kom in i badrummet med ett glas vodka som hon räckte till Alyssa med uppmaningen att dricka ur glaset. Hon var inte svårövertalad. Vodkan gled ner utan problem. Alyssa var lättad över att inte se blod på sina ben, det gjorde ont som bara den men inget verkade brutet. Hon bad Sarah att kontrollera hennes vagina så att inte hennes så ömt vårdade mödomshinna var skadad. Sarah vätte ett finger i vattnet och gick ner på knä vid badkaret. Alyssa särade benen så mycket hon kunde med tanke på smärtan, Jennie tog tag i hennes axlar medan Heather gjorde sitt genom att hålla isär Alyssas knän så att hon inte skulle slå ihop benen. Sarah öppnade ytterst försiktigt Alyssas vagina och förde in fingerspetsen. Alyssa spände sig och stönade av smärta vilket fick Sarah att snabbt ta ut sitt finger. Alyssa tittade på Sarah och nickade till henne att försöka på nytt. Sarah började om hon fick in halva fingret innan hon gjorde en paus, Alyssa bad henne fortsätta, Sarah gjorde så och fick kontakt med barriären som Alyssa sparade till sin drömprins. Hon drog tillbaka fingret en bit och fortsatte med att känna på insidan av sin väninnas vagina. Hon kunde inte finna några tecken på skador, som skrapmärken och blod, ej heller sperma. Alyssa kunde andas ut, hon var fortfarande oskuld. Svinet som låg medvetslös i rummet hade inte lyckats utsätta henne för någon form av sexuellt övergrepp. Alla kvinnorna drog en djup suck av lättnad. Heather sänkte ner Alyssas ben i det varma vattnet medan Jennie gav henne en varm kram och pussade henne på pannan. Inga ord behövdes behövdes för att beskriva allas känslor över att inget (Inom parentes sagt) hade hänt.
När detta hände i badrummet stod jag i sovrummet och undersökte mannen. En plan hade börjat formas i min hjärna, en dödlig plan. Jag visste vad jag ville, nu gällde det att övertala tjejerna. Jag knackade på badrumsdörren. Jennie öppnade och släppte in mig efter att Heather slängt en handduk över Alyssa. Jag förklarade min plan, tjejerna tvekade. De tyckte att det var alltför riskabelt. Alyssa var den enda som inte sa något, hon stirrade ut i rymden med slutna ögonlock. Jag förklarade att eftersom de inte kunde ringa till polisen var min plan den enda tänkbara och att det var upp till dem att bestämma. Jag sade också till dem att om han fick gå skulle han antingen komma tillbaka eller attackera någon annan kvinna. Och nästa gång kanske det inte fick en så lycklig utgång som det hade fått i natt. Jag sade vidare att, eftersom mannen inte gjort det minsta för att dölja sitt ansikte, hade han troligen haft för avsikt att döda Alyssa efter att han fått vad han varit ute efter. För Alyssas skull sade jag inte vad jag hade hittat i hans fickor. En Schweizisk armékniv, en tändare, vaselin och några alligator klämmor. Jag var övertygad om hans avsikt. Han hade planerat att våldta, tortera och döda eller lämna henne levande men med livslånga ärr som aldrig skulle gå att läka. ( Du förstår nog vad jag ville göra med svinet.) Jag talade också om det för dem att med tanke på mängden kokain han hade med sig så var han garanterat välkänd av narkotika polisen. Ingen polis i världen skulle sörja över hans frånfälle. Om det sedan handlade om en överdos eller ett antal kulhål spelade knappast någon roll. Till slut fick jag över de på min sida De hade inget val. Antingen min plan eller också skulle hela världen snart känna till vad som hänt.
Jag letade upp en tesked, plockade av mannen allt kokain han hade och lade det i en plastpåse som jag stoppade på mig. Efter det öppnade jag dörren och ute i korridoren fann vad jag sökte, en tvättvagn som städerskan lämnat kvar. Tillbaka i rummet lyfte jag upp mannen och la honom i tvättvagnen och täckte över kroppen med handdukar. Min plan var att ta service hissen ner till källaren och väl där ta hand om allting enligt min plan. En sak jag tänkte på var att inte placera några fingeravtryck på mannen eller hans kläder o s v. Ingen i L A skulle bry sig om en knarkare som dött av en överdos. Det hände överallt i staden. Jag injicerade kokainet på rätt plats och det dröjde inte många minuter innan mannens hjärta slutade slå. Kroppen dumpade jag utanför källaren, hela tiden noga med att inte upptäckas av säkerhetskamerorna. När allt var klart åkte jag upp till 20:e våningen, ställde tvättvagnen på dess rätta plats och knackade på dörren till Alyssas svit. Sarah öppnade och släppte in mig. Klockan var nu efter två på natten. Mycket hade hänt under de sista timmarna.
Väl inne slängde jag mig med djup suck av lättnad ner på soffan. Ingen ställde några frågor. Det räckte med att de insåg konsekvenserna om det kom till allmän kännedom. Märkligt nog verkade alla tjejerna oberörda av det inträffade. Antingen var de alla otroligt kalla eller också världens bästa skådespelerskor. Jag lutade åt det senare alternativet. Under tiden jag var borta hade de gemensamt bestämt sig för att flytta Alyssa inklusive allt bagage till Jennies och Sarahs svit en bit bort i korridoren. Dels för att ge henne en chans att sova ostörd och det skulle ge städerskan chansen att städa rummet ordentligt så att alla spår försvann. Sarah och Heather samlade ihop allt, Jennie hämtade en filt som hon svepte om Alyssa. Själv undersökte jag sviten noga efter spår av något misstänkt eller om något stod på fel plats. Jag rättade till ett par detaljer i rummet innan jag ansåg att allt som kunde uppfattas som misstänkt var åtgärdat. Sarah hjälpte Alyssa upp ur fåtöljen och Jennie svepte filten om hennes värkande kropp. När allt var klart lyfte jag upp Alyssa i min famn. Hon stönade av smärtan och slog armarna om mig. Heather hängde ”Stör ej,” skylten på dörren och sedan lämnade vi alla rummet.
Väl inne i den andra sviten bar jag Alyssa direkt till sovrummet och lade henne försiktigt på sängen. Alyssa sträckte sig upp och kysste mig på munnen och sa ”Tack för att du var där.”
Jag log ett generat leende och uppmanade henne att vila och ta det lugnt. Hon påminde mig om en 12-åring klädd som hon var i en vit bomulls pyjamas med rosa teddybjörnar överallt. De andra tjejerna bar in hennes kläder och slängde allt på golvet. Heather kom med ett glas vatten och några piller. ”Det här hjälper dig att sova.” Alyssa svalde tabletterna och la sig ned.
Jennie började dra ner dragkedjan i sin klänning, tittade på mig och sa åt mig att lämna rummet. Självklart gjorde jag som hon sa. I vardagsrummet fanns bara Heather, Sarah hade försvunnit in i sitt rum. Jag tog av mig kavajen, hängde den på soffkanten och öppnade slipsen. Det visade sig att Jennie, Sarah och Alyssa berättat allt för Heather om vår dramatiska hissfärd utan att nämna exakt hur jag lyckats bota deras klaustrofobi. Alyssa å sin sida hade sagt att hon av en slump stött ihop med mig i lobbyn, gett mig en nyckel så att jag kunde komma upp till henne för en pratstund. Motivering? Jag bodde i New York, den stad där Alyssa var född. Om Heather köpte det vet jag inte men hon visade i alla fall inget utåt.
Heather och jag satt i soffan och kallpratade om allt och inget. Jag lyssnade beundrande på en av televisionens största stjärnor medan Heather försökte luska ut vem denna mystiska man kunde vara. En man som på bara några timmar tidigare hade träffat och vunnit hennes bästa väninnors förtroende och respekt. Hon tyckte om vad hon såg, han var ingen dumbom den saken var klar. Alla ska veta att underhållningsbranschen är full av lycksökare och en kvinna i Heathers position hade aldrig nått så långt om hon inte lärt sig att se vem som var att lita på och vem som inte var det. Efter en kvart fick vi sällskap av Sarah som passat på att byta om till en lång röd t-shirt som nådde henne till knäna. Hon satte sig bredvid Heather som nästan genast ursäktade sig och gick in i samma sovrum som Sarah Michelle hade varit i. Vi, jag och Sarah, pratade om prisutdelningen, partyt, vilka som var där, vilka om inte var där o s v.
Vi pratade en stund innan vi fick sällskap av Jennie. Hon hade skrubbat bort maskaran. ( De produkter ni tjejer använder är obegripliga så jag försöker mig inte på en beskrivning utan vi går vidare med berättelsen.) Håret som tidigare under kvällen var uppsatt i en underlig frisyr var nu utslaget. Precis som Sarah Michelle hade Jennie byt ut sin exklusiva klänning och de höga klackarna mot något bekvämare. Ett nattlinne med de 101 dalmatinerna på. Jennie styrde stegen mot baren och frågade vad vi ville dricka. Sarah nöjde sig med ett glas juice medan jag bad om en konjak. När Jennie kom med glasen i händerna gick hon förbi en stark golvlampa. I skenet från den fick jag snabb glimt av hennes vältränade kropp som syntes i silhuett genom nattlinnet. Jennies små, fasta bröst stod ut utan att hänga det minsta. Detta trots att hon hade ammat sin dotter. Genom tyget kunde jag se bröstvårtorna som lämnade sina avtryck mot tyget. Hennes smala midja planade ut i vad jag tyckte var ett vältrimmat underliv, fina välrakade ben och en söt häck. Hon räckte Sarah juicen och böjde sig fram mot mig med konjaksglaset. När hon gjorde detta gled fronten på nattlinnet upp och jag kunde se rakt ner mellan hennes bröst. Det var ingen dålig syn jag fick. Ett par fina bröst och dessutom såg jag hela vägen ner till det som fanns kvar av håret ovanför kärleksgrottan.
Jennie kunde inte undgå att se min beundrande blick, hon tag ett bestämt tag under min haka och såg till att vi fick ögonkontakt. ”Nu sköter du dig, annars får jag ta i tu med dig!” Hon var inte arg, hennes röst lät flickaktigt glad när hon räckte mig glaset. Hon satte sig bredvid Sarah med benen gömda under sig. Sarah satt med benen i kors och drack sin juice. Jag behöver knappast tala om för er att konsekvensen av detta blev att nederdelen på hennes t-shirt gled upp och visade allt för mig. Precis som Jennie hade hon inga trosor på sig. Min expert blick sa mig att slidan hade samma utseende som en oskulds. Hennes sexuella erfarenhet var troligen inte stor. Det låter kanske motsägelsefullt med en sexbomb som inte har upplevt så mycket inom sexualitetens underbara värld. Det var inte så konstigt som det låter, eftersom Sarah var uppfostrad av sina föräldrar att som man säger, hålla på sig. Du vet, inte hoppa i säng med första bästa kille.
Jennie knuffade till Sarah med armen, ”Sitt som en Lady kära du, inte som en slinka, annars kommer stackars Steve att drägla över hela golvet.”
Sarah drog snabbt upp benen under sig och drog ner t-shirten så att jag inte kunde se något och gav mig ett generat leende. Heather kom ut från badrummet iklädd ett av Jennies nattlinnen. Ett blått linne med gula ränder. Heathers bröst var större än Jennies så nattlinnet smet åt om bysten. Tyget som skavde mot henne för varje steg hon tog fick bröstvårtorna att styvna och peka rakt ut under det tajta plagget. Heather hade en kopp varm choklad i handen när hon satte sig bredvid mig. Jag visste redan en hel del om dem så det var inte mer än rätt att jag svarade på deras frågor. Jag berättade om mig själv. Född i Michigan, två yngre systrar Linda 25 och Cathy 27, själv var jag nyss fyllda 32. Våra föräldrar hade gått bort i en bilolycka 1993, vår uppväxt var trygg i ett typiskt medelklassområde. Jag berättade vidare att jag hade tagit examen från West Point 1986, tillbringat de följande fem åren i marinkårens underrätelsetjänst. Efter det följde sex år på olika amerikanska ambassader i Europa innan jag slutligen blev erbjuden ett jobb på ” Janes Defence Magazine,” som konsult i frågor rörande militära underrättelse strategier. Jag förklarade för dem att ”Janes,” var världens ledande och mest prestigefyllda militära tidskrift. Tjejerna var imponerade av min meritlista, ingen av dem hade träffat en riktig ”Spion,” förut.
Vårt samtal avbröts av en hård knackning på dörren, jag tittade förvånat på min klocka, den var över tre på natten. Jennie tittade på mig med en blick som sade, följ med. Tillsammans gick vi mot dörren. Personen utanför knackade igen, denna gången betydligt hårdare. Jennie kikade genom titthålet. Hon såg fyra långhåriga killar i jeans och svarta t-shirts, ”Heather, det är Ritchie och resten av bandet.”
Heather reste sig upp och öppnade dörren och släppte in sin make medan Jennie och jag backade undan mot mitten av vardagsrummet. Heather ställde sig i dörröppningen och förde en ganska högljud diskussion med sin make. Ritchie var uppenbarligen förbannad. Det hördes på röstens höga ljudläge och av det vi kunde se av hans kroppsspråk. Armarna viftade fram och tillbaka. Jag fruktade att han när som helst skulle vifta till så Heather flög i väg med huvudet före in i väggen. Det som han tydligen var upprörd över var att Heather hade lämnat festen med sina väninnor istället för att stanna hos honom och festa och supa. Han kunde inte förstå hur hon hellre ville vara med sina uppnosiga Hollywood väninnor istället för honom och bandet. Heather försäkrade sin förbannade make att så inte är fallet. Hon pratade med honom som man pratar med ett tjurigt barn. Trots att hon två gånger om sa att Alyssas mådde dåligt och att hon och de andra ville vara med henne ifall hon behövde deras hjälp verkade han inte ta in det, istället gormade han vidare om festen och varför hon stack iväg. Heather fortsatte tålmodigt med att säga att hon hade ringt honom på mobilen men eftersom han inte behagade svara så fick han skylla sig själv och förresten om han ville festa med sina kompisar så var hon fri att göra vad hon ville med sina väninnor. Ritchie tröttnade på diskussionen, knuffade undan Heather samtidigt som han muttrade något om att han minsann skulle se själv om hon talade sanning. Resten av bandmedlemmarna följde efter honom in. Var och en tog en ordentlig titt på Heathers bröst som fyllde ut det trånga nattlinnet. Hon var van vid deras blickar, trots allt så var de bara män med allt vad det innebar av hormontillströmning i underlivet. När Ritchie kom in skrek han ”Grattis till priserna, brudar!” innan han fokuserade direkt på Jennie och Sarah. Trots att han var klart påverkad av alkohol så försökte han klä av dem med blicken, detta gick inte så bra, istället gled blicken ganska snabbt över till mig.
”Vem fan är kostym snubben?” Han sluddrade på rösten och benen var inte så stadiga.
Fler noveller av samma författare
