Glöd - Del 4
Författare: asinonisa Datum: 2015-03-16 16:00:43
E-post: centurionqueen@live.com
Läst:
18 544 gånger
Betyg: 3.3 (7 röster) 8 medlemmar har denna novell som favorit
VARNING: novellen innehåller bondage, förnedring, och mildare former av tortyr. Om något av detta anses som stötande, läs ej vidare.
-----------------------------------------------------------------------
Fy. Fan. Så kallt!
Det kan inte ha varit mer än några få grader över noll i den, nu kolsvarta, jordkällaren. Det tog inte lång tid innan jag var helt knottrig med gåshud över min nakna kropp.
Det var först nu när Nadine och Erik släckt i köket och gått upp till övervåningen som jag på allvar insåg vilken situation jag hamnat i. För första gången någonsin var jag helt hjälplös. Både i min lägenhet, och när de bestraffade mig vid vägkanten så hade möjligheten funnits att avbryta leken. Det alternativet var nu borta.
Det isande stålgallret tycktes skicka elektriska stötar genom mig varje gång jag försökte röra mig i den trånga buren. Hänglåset satt säkrat och på plats, väl utom räckhåll bakom mig. Även om jag hade haft en nyckel hade jag inte nått att öppna det. Jag var fast, så enkelt var det. Att ta sig ut var numera en omöjlighet. Av någon anledning gav insikten mig en pirrande känsla i magen, och fick mitt underliv att börja läcka lustsafter.
Att sova fanns inte på kartan, och det måste Nadine ha förstått. Ironin slog mig i ansiktet. Sovplatsen var en vakenplats! Ett litet leende kom ut trots min situation.
Med ganska mycket möda lyckades jag, trots min begränsade rörelsefrihet, få in en hand mellan benen. Fingrarna kändes som is mot min hud när jag särade på blygdläpparna. Det verkligen rann ur mig, och min hand dränktes i den varma vätskan. Jag kunde inte fatta det själv men redan efter några sekunders smekning skakade jag till i en orgasm som fick mig att nudda ytor av burens galler som min kropp inte lyckats värma upp. Det var som om någon petade på mig med isbitar. Tortyr i sin renasate form, men jag tror aldrig jag kommit så hårt.
Jag suckade djupt, och började sedan om på nytt med fingerrörelserna. Några minuter senare skakade jag till igen i en smärtfylld orgasm. Jag kved till och började om på nytt. Exakt hur länge jag höll på är svårt att säga, men mina lår var helt våta, och den bakre delen av min bur var en enda stor pöl.
”Min bur”, viskade jag.
Det sista jag minns av den första natten var hur jag rodnade av skam i mörkret.
Jag vaknade nästa morgon av att Nadine och Erik gick runt i köket ovanför, tydligen utan några tankar på att släppa ut mig. Plötsligt sköljde en våg av illamående över mig; hur kunde de utsätta mig för denna grymhet? Vidriga sadister var vad de var. Någonting slog över inom mig.
”Nadine!” skrek jag, och skakade buren. ”Släpp ut mig för i helvete!”
Det tog någon minut innan luckan i taket öppnades och en kniv av ljus delade på mörkret. Nadine trippade ner för trappan med en nyckel i ena handen, och en kopp kaffe i den andra. Utan en min försvann hon bakom mig och någon sekund senare klickade låset till och buren öppnades.
Mödosamt började jag långsamt krypa baklänges ut ur min trånga fångenskap. Nadine var redan uppe i köket när jag kom ut. Mina leder värkte av stelhet, och det gjorde verkligen ont att räta ut ryggen.
Stapplande tog jag mig upp ur källaren till det varma köket. Nadine stod vid spisen, och kollade med samma uttryckslösa min på mig.
”Fy fan!” skrek jag i hennes ansikte. ”Ni borde skämmas!”
När ingen av dem svarade vände jag på klacken och marscherade ut i badrummet. Jag kokade fortfarande av ilska när jag klev in i duschen. Hur kunde de vara så grymma? Jäkla svin alltså, hur kunde de behandla mig så här. Hur kunde jag låta mig bli behandlad så här?
Det varma vattnet var rent ut sagt himmelskt efter den obarmhärtiga kylan, och jag lät det rinna tills det tog slut. De fick fan duscha i kallvatten, rätt åt dem. Jag torkade av mig och klev ut. Jag drack vatten från kranen, borstade tänderna, och gjorde mina behov. Jag orkade inte måla på mer än ett tunt lager smink.
Jag kom på att jag inte hade mina kläder. Fortfarande ganska ilsken, klev jag ut ur badrummet och in i köket igen. Nadine stod nu lutad mot köksbordet, och Erik satt i soffan framför en sprakande brasa.
De tycktes syna mig, och jag blev plötsligt generad över min nakenhet.
Jag korsade armarna och kollade surt på Nadine. ”Ge mig mina kläder.”
Nadine tvekade. För ett ögonblick verkade hon splittrad. Erik däremot såg road men bestämd ut.
”Detta är exakt det vi pratade om igår”, sa han vänd mot Nadine. ”Du kan inte låta hennes humör påverka dina beslut. Hon vet att det är du som bestämmer, och så fort du slutar tvivla på dig själv kommer hon börja rätta sig därefter.”
”Jag vet, jag vet. Det är bara så svårt. Jag antar att jag fortfarande lever lite halvt i det förflutna.”
”Hon är nog lika delad som du. Ni kanske behöver lite hjälp med att separera världarna? Jag minns att du ville vänta med det”, sa han med en nick mot köksskåpet. ”Men det kanske är dags?”
Återigen pratade de så där högdraget över mitt huvud, som om jag inte var där. Av någon anledning fick det mina kinder att blossa. Att rodna satte liksom käppar i hjulen för min hårda framfart. Ilskan utbyttes helt plötsligt med en överväldigande osäkerhet. Jag visste att mitt utbrott troligen skulle stå mig dyrt, men jag bestämde mig ändå för att försöka avsluta det jag påbörjat för att behålla några korn av stolthet.
”Leken är slut nu”, sa jag, men beslutsamheten var bortblåst, och orden stakade sig. ”Mina kläder, kan jag få… ge mig dem, Nadine...”
Nadine log ondskefullt, medan hon närmade sig mig. Hon kom så nära att mina näsborrar fylldes av hennes söta parfym. Hon såg mig rakt i ögonen, och jag kände hur jag sviktade ytterligare. Nu väntade bara förnedring, det visste jag innan hon ens öppnat munnen. Långsamt sökte sig hennes hand till min armbåge, och utan större motstånd särade hon på mina korsade armar. Utan att bryta ögonkontakt fortsatte sedan Nadines hand uppåt och stannade tillslut på min axel. Hon log igen, och jag kände hur hennes hand på min axel applicerade tryck nedåt. Jag öppnade munnen för att säga något, men pekfingret från hennes andra hand tystade mina läppar.
Jag kände hur mina knän började ge vika, och tillslut sjönk jag resignerat ner på mina knän framför henne på köksgolvet. Jag rodnade av skam, och slog ner blicken. Jag hörde hur Erik öppnade köksskåpet, hur det prasslade från en påse, och sedan hur han gick fram till Nadine. Det pirrade i hela kroppen; vad hade de planerat nu?
Jag kände Nadines mjuka handflata mot min kind, och jag vågade mig en titt uppåt. Objektet hon höll i var av blankt svart konstläder, ringformat, och lite mer än en halv decimeter i höjd. Den hade en stålring framtill och ett låsbart spänne där bak. Chocken när det gick upp för mig vad den förnedrande kragen var för något, och att de faktiskt tänkte använda den som ett hundhalsband på mig, fick det nästan att svartna för ögonen.
Jag såg upphetsningen i båda deras ansikten, och kände hur den spreds till mig.
”Gillar du den, Natalie?” sa Nadine med en retsam ton.
Skammen kröp återigen upp över mina kinder. Jag tror aldrig jag har rodnat så många gånger förut. Jag svarade inte, jag kunde inte.
Erik böjde sig ner. Han lyfte mitt hår, och höll det medan Nadine placerade kragen mot min strupe. Det svarta materialet luktade starkt och kändes lent mot min hud. Hon slöt den runt min hals och spände fast den baktill. Jag kände att det läderartade materialet bara var ett omslag, och att det faktiskt var stål inuti. Nadine höll sedan upp ett hänglås framför mitt ansikte. Detta var mindre än det till buren, men såg ut att vara av samma höga kvalité. Hon öppnade det med en liten nyckel, och böjde sig sedan över mig, och låste fast kragen runt min hals. Jag såg hur hon sedan stoppade ner nyckeln i sin BH.
”Du vet själv att du har uppfört dig illa hela morgonen”, sa Nadine hotfullt, och drog åt sig mitt ansikte med ett finger genom den lilla stålringen framtill på kragen. ”Vad tycker du jag borde göra åt saken?”
Jag såg bedjande på Erik, men hans min var obeveklig. Min hand letade sig halvvägs upp till kragen innan jag kom på bättre tankar. Jag vågade inte möta Nadines glödande blick, så jag höll den fäst på hennes bröst. Jag visste vad hon ville att jag skulle säga, men förödmjukelsen höll på att förgöra mig.
”Bestraffa mig”, sa jag till sist med en väldigt liten röst, så tyst att det nästan inte hördes.
Nadine släppte ringen, och min rumpa föll återigen i kontakt med mina hälar. Hon såg hånfullt ner på mig där jag satt naken på knä på golvet med endast ett förnedrande hundhalsband på mig och bad om att bli bestraffad. Ett leende spred sig över hennes läppar. Jag kände en rysning gå över ryggen. De röda ränderna på mina skinkor var fortfarande färska sedan gårdagen.
Sedan var det laddade ögonblicket plötsligt över, och stekpannan som värmts på spisen fylldes med ett fräsande ljud när Erik gick igång med att laga frukost. Från min plats på golvet kunde jag inte se vad det var han lagade, men det luktade fruktansvärt gott och jag kände hur min mage knöt sig i hunger. Vad det än var i stekpannan så var det klart ganska snabbt. Jag ställde mig till sist upp just som Erik skrapade ner vad som såg ut att vara omelett på tre tallrikar. Han gav den första tallriken till Nadine, som log till tack. Sin egen tallrik placerade han mitt emot Nadines. Slutligen vände han sig mot mig, och utan en min böjde han sig ner och ställde fatet på golvet.
Något inom mig exploderade. Hjärtat bankade i bröstet, medan pärlor av svett gjorde min panna prickig. De ville att jag skulle äta på golvet som ett djur! Utan bestick! Av allt de utsatt mig för hittills så var denna simpla akt av förnedring i särklass värst. Både för att den helt krossade det lilla som fanns kvar av min värdighet, men också för den på ett så oväntat sätt fick mig att vilja röra mig själv igen.
De kollade roat på medan jag långsamt förlorade den inre striden. Nästan svimfärdig sjönk jag återigen ner på golvet vid Nadines fötter. Jag tvekade ytterligare ett par sekunder, men det var redan försent.
Jag suckade uppgivet och böjde mig ner på alla fyra över fatet. En rodnad av renaste skam spred sig över hela kroppen när jag förde munnen ända ner till fatet och började äta. Jag kände att det rann ner för mina lår, och hoppades tyst att det inte syntes.
Som ett bildspel såg jag mig själv på golvet, sedan hur Nadine böjde sig ner med en servett och torkade av min mun. Nästa bild var Nadine som hämtade min tandborste från toaletten, och sedan borstade mina tänder. Lamslagen stod jag bara stilla på alla fyra utan någon möjlighet att förhindra den fortsatta förnedringen. Jag kunde knappt fatta vad som hände. När Nadine sedan knäppte fast ett koppel i mitt halsband följde jag henne lydigt på alla fyra genom stugan.
Förödmjukelsen verkade inte ha något direkt resmål, och varv efter varv ledde hon mig som en hund runt i det lilla huset. Jag kände mig både yr och darrig av den kränkande behandlingen. Det hela var som en bisarr uppvisning av hennes makt över mig – en parad av skam – och hon verkade njuta av varje sekund.
Världen snurrade fortfarande när Nadine ledde mig in i vardagsrummet och satte sig på kanten av soffan. Hon vevade in mig med hjälp av kopplet, som en fiskare, med hennes hand som spole. Jag stod nu på knä framför soffan lutad mot hennes ben.
Hon böjde sig fram och kysste mig i pannan. Hon ett finger under min haka, och lutade mitt huvud bakåt. Sedan kysste hon mig på munnen. Yr och berusad av hennes mjuka läppar, mötte jag kyssen. Det pirrade i hela kroppen; jag hade aldrig kunnat ana att en kyss med Nadine skulle kännas så rätt. Jag märkte att jag hyperventilerade när hon tillslut bröt kontakten mellan våra läppar och lutade sig tillbaka. En sekund senare träffade hennes hand min kind med en sådan kraft att mitt hår fladdrade till av vinddraget. Jag rös genom hela kroppen, men kände knappt smärtan genom de lummiga dimmorna av lust.
”Så till ditt straff”, viskade Nadine.
Den grymma tonen i hennes röst och glöden i hennes ögon, gjorde mina knän helt darriga. Det var tur att jag redan satt ner. Tydligen var förnedringen hittills inte straff nog. Hon instruerade mig att lägga mig på mage på golvet. Lydigt kröp jag till mitten av rummet och lade mig där, varpå hon lossade kopplet från min krage.
Erik kom in med en svart plastpåse fylld med något formlöst, och tillsammans satte han och Nadine sig ner på vardera sidan om mig. I speglade rörelser tog de tag om varsin av mina armar och förde dem bakom min rygg. Det prasslade av plast, och sedan kände jag rep sluta sig runt mina handleder. Nadine surrade flera varv runt mina handleder medan Erik höll mina armar i position, och drog sedan åt.
Känslan av repens textur mot min hud fick mig att minnas cowboy och indian lekarna från vår barndom, som ofta slutade med mig bunden.
Redan då hade Nadine varit skicklig med repen, och jag kom ihåg att hon alltid varit tvungen att hjälpa mig loss när leken var slut.
När hon var klar med mina handleder och allt var knutet och säkrat, hade jag några sekunder att känna på repen, medan hon återigen rotade runt i påsen. Det var otroligt tight; jag tvivlade på att jag skulle kunna ta mig loss – hon hade verkligen varit noggrann.
Jag kände återigen Eriks händer på mig när han föste ihop mina armar ytterligare bakom min rygg. Mina armbågar möttes nästan. Nadine tog en ny längd rep och började vira in dem. Sedan spände de repen ytterligare och jag kände hur huden vid mina armbågar till sist möttes under repens tryck. Nadine säkrade även dessa rep noggrant, och jag kände hur min frihet gradvis minskade. De var dock inte klara med, och jag kände mer rep mot min hud; denna gång runt mina axlar och överkropp. Erik höll mig medan Nadine fäste rep som ett harnesk runt min bröstkorg och axlar. Hon band sedan ihop repen med de runt mina armar så hela konstruktionen blev om möjligt ännu mer tight.
Jag fick sedan några varv rep runt midjan, som bands ihop med repet runt mina handleder.
Med en nöjd min försvann Nadine sedan ut ur mitt synfält. Jag kämpade lite med repen, men de satt som sten. Jag kände Nadines naglar mot undersidorna av mina fötter och fick återigen gåshud. Hon lekte ett ögonblick med rynkorna och vecken i mina fotsulor innan hon tog tag i en ny bunt rep. De föste ihop mina ben, och började sedan linda rep runt mina fotleder. De band även mina lår, strax över knäskålarna, med samma orubbliga noggrannhet.
Jag var nu helt inkapabel att röra mig, men de var fortfarande inte klara. Mer rep. Nadine fäste det nya repet i det som redan höll mina fötter fångna, och vikte sedan upp mina ben bakom mig över min rumpa.
Hon drog sedan det nya repet genom spindelnätet av rep, som var baksidan av harnesket runt min bröstkorg, och började dra åt. Jag kände hur mina fötter långsamt rörde sig i riktning mot min nacke. Min ryggrad kröktes långsamt, och ett kvidande läte kom över mina läppar på grund av tightheten. För att få in ytterligare några centimeter, lyfte Erik upp min överkropp och pressade den sedan bakåt, varpå Nadine säkrade repet. När de släppte mig vaggade jag några gången fram och tillbaka, som en gunghäst.
Slutligen, när jag äntligen trodde det var över, tog Nadine tag i mitt hår och formade det till en hästsvans. Hon fäste sedan mitt hår i en ögla av det sista repet, lutade mitt huvud bakåt så långt det gick, och fäste sedan repet i härvan runt mina fotleder.
”Försök ta dig loss”, sa Nadine retsamt, och petade på mig med tån.
Jag kunde inte röra mig en hårsmån, och den ansträngade positionen som repen höll mig i, började redan tära på mig. Nadine log gillande och försvann sedan ut i köket. Hon återvände med två öppnade ölflaskor i ena handen, och en pekpinne av trä i den andra. Hon gav ölen till Erik som slog sig ner i soffan och tog några klunkar. Sedan gick hon ner på ett knä framför mig, och drog upp en röd boll fäst i två läderremar ur fickan.
”Vet du var det här är?” frågade hon.
Jag var oförmögen att skaka på huvudet, men det verkade inte som om hon var ute efter ett svar.
”Gapa”, sa hon bestämt, och jag öppnade försiktigt munnen.
Hårdhänt tryckte hon in bollen i munnen på mig och spände sedan fast den bakom mitt huvud.
”Perfekt.”
Nadine försvann återigen in bakom mig, och jag kände hennes hand mot mina fötter. Hon tog tag om tårna på min högerfot och vek dem en aning bakåt, och blottade min fot. Hon vilade träet av pekpinnen mot min häl.
”Säg till om det gör ont”, kvittrade hon, och började sedan i en jämn takt hamra min fot med pinnen.
Visst gjorde det lite ont, men det var inget jag behövde skrika för. Nadine underskattade helt klart min tålighet för smärta. Sedan utan förvarning stannade takten, och i ett kort ögonblick undrade jag om hon redan var klar.
Ett hårt slag med pinnen träffade sedan min fot, och en skjutande smärta exploderade genom mig. Stjärnor studsade framför mina ögon. Jag skrek. Som jag skrek! Den röda bollen gjorde väldigt lite för att dämpa ljudet. En sträng av saliv rann ner för min haka, samtidigt som
två tårar flöt över mina kinder.
”Andas”, sa Nadine, och återupptog den jämna takten med pinnen mot min fot.
Det tog dock inte lång tid innan det hårda slaget skickade en elektrisk stöt genom min kropp igen. Förgäves slet jag i mina rep, och skrek för full hals.
Ytterligare tre hårda slag träffade min högra fot innan Nadine bytte till min vänstra. Hon upprepade samma procedur där, med samma obevekliga grymhet, trots mina skrik och obegripliga böner genom den röda bollen.
När hon var klar log hon nöjt och drog ur, den nu kladdiga bollen, ur min mun.
”Det brinner”, snyftade jag bedjande. ”Mina fötter brinner.”
”Tydligen inte tillräckligt”, svarade Nadine hårt.
”Tack!” snörvlade jag desperat fram, ”Tack, Nadine!”
”Hon lär sig”, sa Erik roat, och tog sig en klunk.
”Jaha, vad ska jag göra åt dina brinnande fötter då?” muttrade Nadine till sig själv, och proppade återigen in den röda bollen i min mun.
”Is kanske?” spekulerade Erik. ”Det finns ju gott om det ute.”
”Bra idé. Kan du hjälpa till?”
Jag försökte protestera men det lät bara dumt genom bollen.
Tillsammans lyfte de mig genom köket, och ut på den snöbetäckta gården. Minusgraderna och de tighta repen bet obarmhärtigt i min nakna hud när de ställde ner mig i snön. De kastade och sparkade snö på mig tills jag låg halvt begravd i den hjärtlösa positionen. Sedan tog Nadine ut sin mobil.
”Julkort, 2015”, sa hon och fotade mig.
Jag kände hur mina kinder hettade till trots kylan, och hur snön började bränna min hud. De lät mig ligga där en lång stund, tills tårarna på mina kinder började bli iskristaller, sedan lyfte de in mig igen och placerade mig tacksamt nog framför brasan.
Erik lagade lunch medan Nadine började knyta upp repen. Det tog en lång stund innan var klar, men till sist låg jag naken på mattan framför brasan, med repmärken över hela kroppen. Mina fötter värkte från den grymma behandlingen. Nadine satte återigen fast kopplet i mitt halsband, och slog sig sedan ner i soffan med benen på mig som ett fotstöd.
Erik serverade henne i soffan, och jag fick en tallrik på golvet. Jag var för utmattad för att känna skam, och åt hungrigt av maten.
Resten av eftermiddagen spenderade vi framför brasan; jag, naken på golvet, och Nadine i soffan, hållandes i mitt koppel. Hon och Erik diskuterade nonchalant ett flertal ämnen, medan jag låg och tyst lyssnade från golvet.
När kvällen sedan kom, och det var dags att sova, ledde Nadine ner mig i den kalla jordkällaren. På grund av kåtheten som byggts upp under dagen såg jag otroligt nog fram mot lite privat tid i den trånga buren. Mitt underliv verkligen vibrerade av upphetsning. Som vanligt beordrade Nadine mig ner på knä medan hon gjorde iordning buren.
Jag blev smått förvånad när Erik kom ner för trappan hållandes i någon konstig manick av läder och stål.
”På alla fyra”, sa Nadine och lossade kopplet.
Jag lydde henne, och kände den kalla marken under mina handflator. Deras händer rörde vid mina höfter och jag kände till min förskräckelse att det började spänna på mig något. Jag förstod med ens vad det var de höll på med, och skrek inombords av frustration. De låste fast kyskhetsbältet med tre kraftiga hänglås.
”Vi såg vilken röra du ställde till med förra natten”, sa Nadine ondskefullt, när det sista låset klickade till. ”Så kan vi helt enkelt inte ha det.”
Arg, beskviken, tjurig, och omöjligt kåt, ledde de in mig i mitt trånga fängelse för natten. Jag kände stålet från bältet som en sköld över mitt kön. När jag väl var inne och de välkända ilningarna från det kalla gallret genomsyrade min kropp, stängde Nadine luckan och låste den.
”Händerna”, sa Nadine och kom runt buren.
Som den undergivna varelsen jag förvandlats till stack jag resignerat ut handlederna genom gallret, och lät henne låsa fast ett par handbojor runt dem. Nu var alla möjligheter till njutning eliminerade. Hennes grymhet verkade inte ha några gränser.
”Sov så gott”, sa Nadine elakt, och försvann upp för den knarriga trappan.
Ljuset släcktes; och jag låg återigen darrande i mörkret där jag börjat min dag.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Har nu läst igenom alla fyra delarna och kan kallt konstatera att detta har INGET med BDSM att göra utan detta är rena övergrepp och tortyr, med tanke på debatten som är just nu hade det varit på sin plats med en rad till om detta i varningstexten!
Som novell är det mycket välskrivet om än inte direkt osande sex eller något mer än just förnedring så den delen har du verkligen lyckats med.
Undrar nyfiket hur nästa del blir?
Mighty
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Riktigt bra! Längtar till nästa del! :)