Kallanders café
Författare: Anders Datum: 2004-07-08 12:21:16
Kategori: Heterosex
Läst:
8 747 gånger
Betyg: 2.6 (204 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Hej Anna!
Tack för dansen i lördags och tack för ditt mail! Kul att du längtar ...för det gör jag också! Hoppas vi kan träffas snart...men jag vet ju att du inte har så lätt att komma ifrån. Hör av dig när det passar.
Men du, jag måste bara få berätta för dig nåt alldeles förskräckligt....jag är inte längre herre i mitt eget hus! Detta hände för ungefär tre månader sedan då jag plötsligt, när jag kommer hem efter att ha slitit med jobbet en lång dag, hör ljud inifrån mitt sovrum. Min första tanke var att jag har en tjuv i mitt hus....men ljuden fortsatte lika energiskt fastän jag hostade för att påvisa uppmärksamhet. Det var tungt vill jag lova....men försiktigt närmade jag mig sovrummet...men hann inte fram till den stängda dörren förrän mitt framför mig står en stor skäggig karl, som med mörk stämma meddelar att "-Jag saknar stolar!"
Stolar var väl inte det jag hade närmast till i hjärnan...så jag blev helt stum...men fick ändå fram ett förvånat "-Stolar??" "-Jaa, stolar, fortsatte denne enorme karl, hör du illa....det fattas stolar!!" Samtidigt som min hjärna voltade flera varv försökte jag se ett mönster i det hela...och upptäcker en skylt på sovrumsdörren: Kallanders café! Nu började jag känna mig kränkt och fick till ett muspip som röt "-Vad står det där? Café i mitt sovrum?? Aldrig i livet!!"
"-Självklart får du betalt för hyran, fortsätter genast denne man, och jag kommer att vara generös mot dig, det ska du veta....bara du ordnar fram stolar!" Du kan ana att det snurrade inom mig....delad hyra vore ju inte fel....men...mitt sovrum?!? Efter att ha satt mig ner vid köksbordet, med den vilde på andra sidan försökte jag sansa mig. För det första frågade jag mannen hur i himmel han tagit sig in hos mig. Jag fick till svar att han gått till vår vicevärd och frågat efter en tänkbar lägenhet att hyra in sig hos. Han hade fått idén efter en enkät som visade att det fanns ett stort intresse för ett café på området. Tillsammans med vicevärden hade de kommit fram till att mitt boende skulle passa bäst...mest centralt i området och dessutom inga barn i huset. Till det hade vicevärlden tillagt att den boende är ju musiklärare så då kan det ju också bli trevligt med lite musik till fikat.
Jag måste medge att jag samtidigt kände mig hedrad...bli utvald av vicevärden...och dessutom uppmärksammad för att jag spelar ett instrument. Jo, jag smälte alltmer...men fortfarande fanns det många frågor kvar. Vilka öppettider handlade det om...hur mycket folk skulle springa ut och in i mitt hem...o s v? Han hade svar på allt...jag skulle inte behöva bry mig mer än att han behövde mer stolar, låna min frys och räkna med att badrummet ingick i hyreskontraktet. Visst...det skulle bli lite besvärligt...men samtidigt tänkte jag att jag kan ju gå till grannarna och duscha när jag ska på dans...om caféet är öppet just då alltså....och det där med frysen går väl alltid ordna på nåt sätt.
Jag sa till honom att jag behövde betänketid till dan därpå...och det var helt OK...bara jag skaffade fram fler stolar, sa han. Den kvällen hade jag svårt att somna...tankarna rumlade omkring i hjärnan...och till sist somnade jag utan att ha formulerat ett svar. Det behövdes egentligen inte för klockan sex morgonen därpå bankade det på dörren som om det brann i huset bredvid.
"-Öppna!!!...skrek en kraftfull stämma och innan jag hunnit ur sängen hade karln låst upp och stod vid fotändan av sängen.
"-Nååå...sa han med barsk stämma...blir det nåt café eller??"
"-Självklart...självklart ska vi ha café här, försökte jag komma undan yrvaken som jag var och mer skräckslagen än förnuftig...självklart...det blir mysigt, kom det sedan ur min mun". "-Vaddå...mysigt, sa jätten...det här är ett arbete precis som ditt och inte nåt jävla mystillhåll. Här ska slitas ont och här ska utvecklas en verksamhet som ska ge mat till mig och de anställda och en kopp kaffe åt de som känner för det!" Anställda...hörde jag mitt i hans utläggning....himmel.....det sa han inget om...men jag vågade inte fråga, utan kände att stunden krävde en låg profil.
"-Visst...det är helt OK för mig", fick jag ur mig till sist och det nöjde han sig med.
Nästa dag fraktades stolar från ett bönhus i närheten och mitt mysiga sovrum bytte karaktär...blev mera likt ett kombinerat bönhus och café än det det en gång var ämnat för. Nåja...jag hade ju gått in i detta och då var det bara att rida ut stormen på bästa sätt. Allt eftersom försökte jag glida ur engagemanget i denna caféverksamhet och märkte också att Kallander över tiden allt mindre frågade efter min hjälp och det kändes skönt.
Så en dag, i mitten av oktober, möttes jag av ljud ifrån mitt sovrum som jag inte tidigare hört. Jag förstod att Kallander var där, men det satt ingen öppet-skylt på min ytterdörr, så jag blev ändå förvånad. Eftersom dörren var stängd ville jag inte bara kliva in sådär utan satte mig vid köksbordet och tog mig an min post istället. Det skrattades därinne och tjoades...och som jag uppfattade ...hördes även en kvinnoröst mitt i stojet. Nån halvtimme senare fick jag svaret. Ut kommer en rödbrusig kvinna i 25-årsåldern med kläderna i oordning och går, utan att titta åt sidan, med raska steg till ytterdörren och försvinner. En stund senare kommer Kallander efter med ett leende på läpparna. Han ser min frågande uppsyn och förstår. "-Jag behöver en servitris...det är bara så, svarar han undvikande...och jag ställer speciella krav på deras kompetens...för jag ämnar utveckla verksamheten!"
Tja, vad skulle jag svara på det...det var ju liksom hans business, bara jag fick hyran betald för att han använder mitt sovrum så. Kvinnor kved nära nog varje eftermiddag som jag kom hem från jobbet. Alla åldrar var aktuella...och Kallander myste. Så en dag presenterade han den nya servitrisen...en bystig kvinna i 25-årsåldern med långt ljust hår och stora läppar...typ Barbie. "- Får jag presentera Bettan, sa han, hon är min nya servitris...och hon är bra, det kan jag försäkra dig och blinkade samtidigt med ena ögat!"
Det blev en otrolig fart på verksamheten...folk, mest karlar, fikade som aldrig förr och dessutom under alla tider på dygnet. Jag försökte protestera, men insyltad som jag var fanns det inget annat att välja på än att sova hos grannen de gånger Kallander hade nattöppet. Jag måste medge att jag själv blev sugen på att fika därinne nån natt också...men var samtidigt lite för feg för att våga. Jag anade ...men visste ju inte vad som pågick därinne och höll mig därför undan.
En dag när jag kommer hem ligger all min frysta mat utslängd på bron. Jag känner hur ilskan rinner till, men denne grove karl får en att smälta rätt fort, så min knutna näve blir till en beskedlig fråga. "-Vad är det som är på gång nu då? frågade jag lite försynt...mera utveckling av rörelsen eller?" "-Japp...fick jag till svar....det är för få kvinnor som besöker caféet...det är bara så, dundrade jätten!" "Och...försökte jag?"
"-Ja, jag måste ju få hit kvinnorna på nåt sätt, avbröt genast Kallander...verksamheten ska utvecklas!" För det första ska jag förändra sortimentet...därför behöver jag utrymme i din frys. Till kaffet ska min servitris, blott och bart till damerna, föreslå ett nytt bakverk som kommer att bli en given succé. Jag konstruerade den i morse och har testat den på min servitris som funnit den alldeles förträfflig. Den har ett bredare användningsområde än det man vid första anblicken tror och det är där
poängen ligger. Den inte bara smakar bra...den stimulerar också fantasin!"
Fram kommer Kallander med nåt jag aldrig tidigare sett och som, måste jag erkänna, gjorde mig faktiskt generad. "-Jag kallar dom iskukar rätt och slätt, sa han och fortsatte med att du ska veta att jag grunnat länge på att få till den rätta storleken...och där har Bettan varit till stor hjälp". Jag kan stolt meddela att den är anatomiskt riktig och ger fullvärdig stimulans på flera sätt! Den har en bredd som fyller kvinnans behov och längden är anpassad efter den genomsnittliga kvinnan...inte för lång och inte för kort...lagom, med andra ord...och smälter perfekt i munnen!" Min erotiska fantasi är väl inte lika rik som Kallanders, det insåg jag genast, men nånstans därinne började jag förstå att jag har ett geni i huset. Karln är ju ett fenomen....och helt säkert blir detta en succé.
Så sant som det var sagt....kvinnor kom och kvinnor gick...med rosa kinder och ett leende på läpparna. Så en kväll bestämde jag mig för att låta mig bjudas på en kopp och med egna ögon ta del av den caféverksamhet som pågick i min lägenhet, i mitt eget sovrum! När jag satt där vid ett bord i det inre hörnet kunde jag se hur en del av kvinnorna lät iskuken smälta i munnen samtidigt som man hela tiden hörde hur dom njöt. Iskuken smälte så snabbt i värmen att saften från den rann ner efter hakan och halsen och förstärkte den sensuella upplevelsen...det var ingen tvekan om att kvinnorna njöt. Andra däremot betalade sin glasskuk...men sen såg man aldrig till den....det enda som märktes var att kvinnan hade svårt att sitta still och man såg också hennes rosiga ansikte och hur blicken liksom stirrade ut i tomma intet.
Caféverksamheten blomstrade...när kvinnorna kom, kom också karlarna och det var ett stim och stoj i mitt sovrum som aldrig förekommit i den lägenheten förr. Ändå hade det börjat komma in klagomål till Kallander från kvinnornas håll. Nog var iskuken bra....men det upplevdes som falskt att bara stimuleras och inte få nå den slutgiltiga explosionen. Dom hade fått en "på gränsen"-upplevelse....men inte nått den stund när allt bara försvinner och man blir ett med allt omkring...och det upplevdes som ett svek av en del. Detta tog Kallander hårt och han började grubbla....fick veck i pannan jag aldrig tidigare sett...och nu var också jag engagerad.
I min enfald vet jag att jag föreslog att jag personligen skulle hjälpa dessa damer över tröskeln. Tack och lov insåg jag, efter att ha tänkt igenom det hela, att nog finns orken där...men himmel vilken kraft det skulle ha slukat. Det kunde ju vara ett 25-tal kvinnor som trånade en kväll och det skulle ju ha satt verksamheten i konkurs om jag utlovat nåt som jag inte höll. Ett 10-tal skulle väl gå an...men 25...nej, det var väl häftigt...och dessutom kväll efter kväll! Ändå var Kallander glad för att jag verkligen försökte se detta positivt och bidra med tankar. Han var också inne på att Bettan skulle få hjälpa till....men trodde inte att så många av damerna var mogna för den typen av stimulans....nej, det krävdes ett nytt tänkande, det var bara så!
Så en morgon...tidigt...jag skulle vilja kalla det mitt i natten...bultar det nåt alldeles förskräckligt på ytterdörren. När jag öppnar kränger sig karln in med en konstruktion jag aldrig tidigare sett. "-Jag har det...utropar han...jag har det!!" Innan jag hann fråga vad han hade så började han demonstrera sin konstruktion. Det var i grunden en cykel, det såg jag, men den såg ändå inte ut som en cykel! Under den var det fastsvetsat ett stag som gjorde att bakhjulet hela tiden hängde i luften...och från bakhjulet kom en slang upp mot en ränna i sadeln som var kluven på längden och i den rännan vilade slangen på små hjul. Med andra ord...cykeln hade inget däck därbak utan bara en slang som passerade bakre fälgen och sedan upp till sadeln....en märklig syn, vill jag lova!
Under tiden han gick igenom de tekniska detaljerna i konstruktionen kom Bettan in genom dörren...yrvaken och fortfarande i morgonrock. Kallander var ivrig och vände sig genast till Bettan "-Ja, jag ringde efter dig för jag har uppfunnit något nytt i världshistorien och jag vill att du undersöker om min tanke håller!" "-Så här gör du, forsatte han utan att knappt hinna andas, ta av dig trosorna, dra upp morgonrocken och sätt dig på sadeln!" "-Självklart ska du hålla i styret," sa han samtidigt som han la hennes händer på nåt som i mina ögon helt klart såg ut som en stort stånd därframme på cykeln.
Det var faktiskt en stor massagestav han monterat fast där styret normalt sitter på en cykel. Kvinnan satt nu på plats och fick i uppgift av Kallander att börja trampa. Gummislangen började snurra och ganska snart hördes hur Bettan njöt...slangen stimulerade ju hennes sköte samtidigt som hon trampade. Det gick inte att ta miste på att hon blev upphetsad...och snart såg man henne också med kraft ta tag i massagestaven därframme och smeka den uppifrån och ner samtidigt som hon trampade. Hon gled med händerna runt på toppen på den medan hon började cykla allt fortare och fortare...och fortare! Till sist trampade hon som en galning och sträckte sig fumlande framåt, stoppade in ståndet i munnen och skrek av vällust samtidigt som det ryckte i hela kroppen på henne så att hon höll på att falla av cykeln....men
tack vare att hon ankrat fast i ståndet därframme satt hon kvar. Kvinnan var helt slut när hon så småningom lämnade sadeln!
Kallander hade lyckats igen och trots att han tog 300 kronor för att låna ut cykelstimulatorn var den igång hela tiden. Kvinnorna njöt och detsamma gjorde karlarna som till kaffet kunde avnjuta ett skådespel de sällan skådat. Jag måste medge att det låg ett skimmer över tillvaron....folk som kom och gick var så glada och prisade mig för att jag upplåtit min lägenhet till en så välgörande verksamhet. En del gav antydningar om att det inte utan skäl skedde inför julen...och att det hade ett budskap i julens anda...om omsorg om alla...att dela med sig av sina gåvor....att glädja människan....värme och ljus. Ja, jag har fått höra så många vackra ord på sistone, så hälften vore nog.....men ändå kvarstår problemet att jag inte längre är herre i mitt eget hus!
Det känns bra att fått lätta mitt hjärta för dig...för kommer du på onsdagskväll och det springer kvinnor och karlar in och ut ur mitt sovrum, vill jag att du ska veta varför. Risken jag tar är ju att du hellre vill vara med därinne...men den får jag väl ta då. Fördelen är att jag kan låna dig den där cykeln utan kostnad...om du nu skulle vilja prova? Men vad jag vet så håller den på att vara rätt nött vid det här laget...så jag undrar om den är så bra idag?
Jag har berättat för Kallander att jag skulle skriva till dig om caféet...och han bad mig hälsa till dig. Du ser, han är egentligen en godhjärtad man...bara lite bullrig och oerhört enveten när han får en idé på hjärnan! Jag måste medge att han i det fallet påminner om mig själv...det är kanske därför jag står ut med honom.
Må din jul fortsätta lika glatt som det hjul Kallander har därbak på sin cykelstimulator....då får du kul!
Fler noveller av samma författare
