Soldaten på fältsjukhuset

---

---

Min första novell, jag gör inga anspråk på att vara varken historiskt eller medicinskt korrekt, även om jag gjort mitt bästa. Hoppas ni njuter lika mycket som jag gjorde när jag skrev den.

Frankrike sommaren 1944 - fältsjukhus för allierade styrkor.

Kriget var inne på sitt fjärde år, men nu sades det närma sig sitt slut. Beatrice hade tagit tjänst på fältsjukhuset, så fort som hon fått höra att de behövdes sjuksköterskor till västfronten inför den stora invasionen. Hon hade nyss fyllt 18 och längtade bort från den lilla engelska byn hon var uppväxt i, och bort från hennes föräldrars förmaningar om vad som var rätt och vad som var fel. Hon var beredd att hjälpa sina landsmän på det sätt hon kunde och som hennes kön tillät. I början hade hon haft det svårt att anpassa sig, det var så många förfärliga krigsskador, så många unga pojkar och män som helt förlorat sin framtid. Många som inte ens överlevde och många som fick men för livet. Efter ett tag hade hon dock vant sig, delvis för att hon hade tvingat sig själv till det. Hon kunde inte bara ge upp och återvända hem, som en person som svek sina landsmän i denna nödens timme. Men det fanns en annan orsak också, hon fattade tycke för många av de sårade soldaterna. Det var något med dessa fallna hjältar som attraherade henne. När hon såg deras veka leenden av tacksamhet, efter en lyckad operation, eller efter att bara ha blivit serverad ett glas med vatten, förstod hon att hon var på rätt plats och gjorde nytta.

En dag som var som vilken dag som helst, fick de in en soldat som fångade hennes intresse mer än någon annan. Han var svårt skadad och tillfälligt blind, kanske till och med permanent. De sa att han var en stor hjälte och skulle troligtvis få en medalj om han överlevde, eller postumt om han inte gjorde det. Beatrice visste inte varför, men hon kände sig extra dragen till honom än någon av de andra. Hela dagen när hon gick runt och lade om sår och annat bland de andra patienterna så sneglade hon hela tiden åt hans håll. Han låg stilla och andades tungt och långsamt och gjorde inte så mycket mer och kunde det inte heller. Förutom skadorna han hade, så såg han ganska sliten ut. Han såg ut som en som verkligen skulle behöva hennes vård. Hon undrade vad han tänkte på och hon blev mer och mer nyfiken på honom. Hon hade inte fått assistera vid just hans operation, det hade en annan sköterska fått göra och det hade gjort henne lite besviken.

Natten kom och Beatrice skulle ensam ta hand om nattpasset. Om något allvarligt skulle inträffa skulle hon genast väcka överläkaren i byggnaden intill. Det hoppades hon inte skulle behövas denna natt. Efter att alla patienter blivit kollade för natten, gick hon naturligtvis fram till Honom. Hon ställde sig intill sjukbädden och betraktade honom närmare. Den vita ögonbindeln han hade på sig gjorde det omöjligt att veta om han sov eller inte. Plötsligt rörde han på läpparna, och hon fattade det inte först men han sade något till henne. Han var alltså vaken, och han märkte att hon stod där.
”Sätt er ner snälla ni, sade han med låg röst. Hon lydde, och när han märkte det sade han.
”Här, ta min hand."
Och hon tog honom i handen, en varm svettig maskulin hand.
”Jag vill bara hålla någon i handen.” Sade han.
Hon blev förvånad, att han, en stark modig soldat vill hålla någon i handen. Men det var just detta som attraherade henne. Samtidigt så stark och maskulin och samtidigt så sårbar. Det var något i den kontrasten som hon tyckte var sexigt. Hon tänkte att hon skulle vilja ge så honom så mycket mer än bara en hand. Han fortsatte:
”Det verkar som att jag överlever trots allt, men synen kanske jag aldrig får tillbaka”. Han suckade. Beatrice visste inte vad hon skulle säga, hans sårbarhet lockade henne. Han låg där svag och kunde inte se, egentligen var han helt i hennes våld. Hon kramade hans hand och sa tröstande:
”Vi får alla offra något för freden och för England”. Förvånad av sådana storvulna ord från en ung kvinna, smålog han och nickade svagt till svar.
Överläkarens ord ekade ständigt i hennes huvud: ”Beatrice, du får absolut inte bli känslomässigt involverad med någon av patienterna.” Men hon kunde inte så emot längre.
”Låt mig lätta er smärta” Sade hon och hon gav ifrån sig ett hyssjande ljud och förde sitt pekfinger mot hans mun som när man ska tysta någon. Så satte hon sig på ena sidan av sängen med framkroppen vänd mot honom, hon drog ner täcket och började knäppa upp hans skjorta, långsamt, knapp för knapp. På hans dogtag som nu syntes, kunde hon läsa hans namn. Sergeant Kyle Fields. Hon gillade det, det låg bra i munnen. Bröstet hävde sig långsamt upp och ner, han hade massor av härligt hår och det glänste av svett. Det var ju sommarnatt och varmt och klibbigt i den stora sjuksalen. Han var muskulös upptäckte hon nu. Hon började smeka hans bröst, först upptill och så långsamt nedåt åt magen. Kyles andhämtning blev tyngre, men han verkade inte ha något emot det hon gjorde, för han gjorde inget motstånd. När hon kommit så lång ner som till under naveln började hon lossa på hans skärp, det var lite knixigt först , men det gick. Sedan fortsatte hon med att knäppa upp knappen och dra ner blixtlåset på byxorna. Det var tyst och stilla i salen. Hon drog hans byxor så tyst som möjligt. Så såg hon det hon hoppats på. Utanpå underbyxorna upptäckte hon den kraftfulla bulan som stod ut. Hon tänkte att detta som hon nu tänkte göra borde hon inte göra. Det var självklart strikt förbjudet, men det såg så lockande ut. Endast ett tunt tyg skiljde nu hennes händer från den mest manliga kroppsdelen av alla. Hennes händer började smeka hans lår, först längre bort, sedan längre och längre in mot könet. För varje smekning kändes det som att Kyle sjönk in i ett annat land. Beatrice märkte hur bulan växte, och hon log inombords åt synen. Till slut började hon smeka själva bulan, han stönade överraskande till. Hon hyssjade återigen, sedan drog hon ner underbyxorna och hela hans praktfulla stånd syntes nu klart. För att få en bättre ställning satte hon sig gränsle över hans lår och tog tag i hans lem med båda händerna, hon tittade upp på hans ansikte för att se hans reaktion, hon kunde inte urskilja något. Den vita ögonbindeln skvallrade inte om så mycket direkt, så hon frågade om hon var till besvär. Kyle skakade svagt på huvudet och smålog. Hon tog det som ett klart godkännande och började runka av honom. Sakta i början, upp och ner, fram och tillbaka. Nu kunde han inte vara tyst längre, han stönade, inte direkt högt men det hördes ändå. Hon struntade i det, nu ville hon se honom spruta. Hon fortsatte snabbare, och resultatet lät inte vänta på sig, han kom snabbt. Han skakade till, det sprutade ordentligt, ett långt stön och det var över. Beatrice steg ner från sängen, och gick hämtade en trasa som hon torkade bort satsen med, från hans mage och lår, hennes egen klänning och andra ställen det hamnat på. Hon betraktade honom. Han låg stilla och verkade njuta av lugnet efteråt.
”Sjuksyster, tack” Sade han. ”Det var…” Han gjorde en paus. ”Det var skönt. Jag skulle gärna vilja veta er namn.”
Beatrice som nu stod på ena sidan av sängen, böjde sig över honom, tog hon tag i hans händer och förde dem mot sina kinder.
”Det här är jag, Beatrice heter jag, jag vet redan vad ni heter Sergeant Fields”
Han blev lugn inombords, när han fick känna på hennes ansikte och skulle gärna velat känna på resten av hennes kropp också. De tankarna avbröts när hans fingrar nuddade hennes läppar. Beatrice förde undan hans händer och böjde sig ner och kysste honom istället.
”Nu måste jag se efter de andra patienterna.” Sade hon sakligt.
”Vi ses väl igen?” Frågade Kyle oroat.
”Självklart gör vi det, ni är en mycket speciell patient Sergeant Fields och sådana behöver extra mycket vård.” Sa hon och gick iväg. Ett leende spred sig över hans ansikte. Mitt i allt detta lidande som kriget innebar låg han i ett fältsjukhus på västfronten, han var svag, han kunde inte se. Men han längtade redan till nästa natt, då en sjuksyster var hans enda ljus i mörkret.

Kommentera gärna! Vill ni läsa en fortsättning?

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Soldaten på fältsjukhuset	Fetish	2.5	15/8-14

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.