CLINCH. del 1

Författare: tugboat Datum: 2014-04-27 11:19:58

Kategori: Onani och Age play

Läst: 33 247 gånger

Betyg: 4.7 (4 röster) 7 medlemmar har denna novell som favorit



CLINCH

Förord: Den här berättelsen skenade snabbt iväg och blev betydligt längre än jag först hade räknat med. Jag har ändå trots det försökt göra den så lättrodd som möjligt och hoppas att den blir lika intressant för dig att läsa som den var för mig att skriva. :-)
OBS! jag var vid ett tillfälle tvungen att byta kapitel under en pågående scen. Detta för att det inte skulle bli allt för många sidor att läsa i följd. Läs därför helst kapitlen i nummerordning. /mvh tugboat



Del 1.



Under den tid som Olivia hade bott i Sverige, hade hon alltid fascinerats av fenomenet ’lagom’. Att inget fick vara vare sig för mycket eller för litet. Det gav henne ofta en bisarr känsla av att leva i en glasbubbla där man inte fick sticka ut. Men kunde också vara avslappnande då de flesta människor i hennes vardag inte var så påträngande som hon annars var van vid.

Olivia kom ursprungligen från England. Hon var en lättsam, lekfull person, även efter att hon hade uppnått den repektabla åldern 33. Hon hade i sin fortfaranda närbelägna ungdom träffat en förtjusande svensk gästarbetare, blivit kär och emigrerat med honom utan någon närmare eftertanke. Förhållandet med killen avtog så småningom men ersattes istället av en mer seglivad kärlek för landet. Efter 12 år som svensk, behärskade hon språket flytande men hade fortfarande en tydlig brittisk brytning. En smärre skavank som de flesta hon mötte tyckte var charmig.

Olivia hade ganska nyligen genomgått en utmattande separation från vad hon hade trott skulle vara hennes livs kärlek, Johnny. Trots att det hade gått 6 månader kunde hon fortfarande känna sig ganska nere. Lyckligtvis hade hennes kompis Iris beslutat att ta med henne ut på landet för att få luftombyte. Iris ledde vägen till en gullig liten stugby och husvagnscamping vid en sjö i någon av de där undangömda små orterna som Olivia hade problem att komma ihåg namnen på.

Sjön, skogen och det omgivandande lugnet var en idyllisk tillflykt och redan andra dagen hade Olivia glömt sin oro för att utveckla akut lappsjuka. Det var skönt att bara få vara en stund. Så när Iris var tvungen att åka tillbaka till jobbet föredrog Olivia, som fortfarande hade semester kvar, att stanna en extra vecka ensam.





Det var redan starkt ljus när Olivia vaknade och fåglarna hade tystnat, så dagen hade antagligen flutit på några timmar. Olivia sträckte sig reflexmässigt efter mobiltelefonen för att kontrollera klockan men påminde sig själv om att hon faktiskt var ledig. Med en belåten suck sjönk hon tillbaka ned i sängen och njöt av den lätt sträva smekningen som lakanen gav mot hennes bara hud. Hon låg stilla och stirrade i taket en stund medan hon tog sig tid att klarna till och ta in omgivningen: det starka soljuset som delvis bröt igenom gardinen, täcket som skonsamt slöt om hennes helt nakna kropp, den lätt instängda men trivsamma doften av den väldigt många gånger såpaskrubbade stugan, den överväldigande tystnaden som verkade fylla ut rummet mer än något ljud.

Olivia reste upp ett knä, sträckte på sig med en gäspning och lät benet falla ut åt sidan. Täcket sjönk ned mellan låren och gav en lätt beröring mot hennes allra känsligaste kroppsdel. Det kittlade skönt. Olivia följde impulsen och sträckte lite extra på axlarna så att hennes bröstvårtor också ströks mot lakanet. En snabb ilning gick längs ryggraden och fick henne att rycka till.

Den första veckan hade Olivia varit för upptagen med att utforska under dagarna och bada i sjön. Under nätterna hade hon oftast varit trött nog att somna direkt. Nu när Iris inte längre var med för att distrahera henne, gjorde den gamla välbekanta klådan sig påmind. Olivia lät en hand glida ned på magen och stryka lätt över huden där. En vecka var egentligen för lång tid att gå utan. En gång om dagen brukade annars vara den gällande rutinen när hon var singel och hon gjorde vanligtvis en ritual av att ta saken i egna händer som första sak när hon vaknade. På så sätt var hon garderad att vad som än hände, alltid få en bra start på dagen.

Olivia hade visserligen haft möjlighet att ta hand om sitt behov tidigare… hon kunde vara tyst om hon var tvungen. Men det hade inte känts särskilt sexigt eller avslappnat att göra det med kompisen sovandes i bädden ovanför. Snarare en plågsam påminnelse om hennes tid som frustrerad tonåring, som desperat onanerade under det ständiga hotet att hon skulle väcka sin lillasyster som låg i sängen 2 meter bort, eller att hennes mamma skulle kliva in i rummet utan varning.

Pappa hade visserligen råkat öppna dörren en gång när hon höll på som bäst i badrummet. Han hade stått tyst under den evighetslånga sekund som deras blickar möttes, bett om ursäkt och snabbt stängt igen. Olivia hade sen kallsvettats och haft magont en hel dag i väntan på att kvällen skulle föra med sig en moralpredikan eller någon pinsamt krystad blommor & bin – föreläsning. Till hennes stora lättnad hade hennes pappa bara nämnt i förbifarten att hon behövde komma ihåg bättre att låsa dörrar. Sedan hade saken aldrig mer kommit på tal.


Olivia log så smått åt sin egen klumpighet som yngre och jagade snabbt undan tanken genom att rota bland sina favorit fantasiscenarion, kryddat med lite nakna kändiskillar som hon tyckte var särskilt snygga. Det fanns inte en chans att hon skulle kunnat fortsätta om hon hade pappa i huvudet. Hon funderade för ett ögonblick på att sträcka sig efter mobilen och porr-surfa, men valde bort det. Den egna skapande fantasin räckte gott nog för tillfället.


Olivia förde ned den andra handen och strök fingrarna över fittan. Ilningen i ryggraden kom starkare. Den var extra ivrig efter en veckas försummelse… det skulle inte behövas mycket. Hon kunde känna hur kroppen hade byggt upp ett tryck som behövde lättas med ett vant handlag. Olivia klämde lagom hårt på sin vulva och njöt av känslan det gav. Hon kom plötsligt ihåg grannarna i stugan intill och stannade upp. Utan att flytta händerna lutade hon huvudet närmare väggen för att försöka höra vad som pågick utanför. Lekande barn hördes i fjärran. Hon tyckte sig också kunna uppfatta en bil som startade någonstans. Olivia låg med en hand kupad över sin mysigt bultande fitta och pillade sig förstrött i naveln medan hon lyssnade. Grannstugan låg tyst vilket antagligen betydde att det sällskapet redan var ute.

Hon började stryka handen fram och tillbaka längs sitt kön och kände hur det hade vaknat och blivit mer mottagligt för beröring. Ett finger smög sig försiktigt in mellan de yttre läpparna och delade på de inre som hade börjat bli kladdiga av hennes kåtsaft. Olivia drog försiktigt i de inre läpparna en stund för att reta sig själv, sen smög hon in sitt långfinger i gången. Där var det vått och gott så det räckte. Muskeln klämde till runt fingret, lite utanför Olivias kontroll. Hon tyckte om reflexen som fick fittan att verka nästan som ett eget väsen.

Olivia knep medvetet en aning hårdare och drog sen prövande ut långfingret, upp genom springan och över klitoriskåpan. Ilningarna hade övergått till en jämnare, kittlande skön känsla. Hon släppte ifrån sig en flämtning och började lätt rulla den blöta fingertoppen runt sin kittlare i en stadig rytm, noga med att hålla sig lite utanför själva knappen. Att gå rakt på klitorisknappen skulle bli för mycket just nu. Hon kände snabbt hur det började rycka i benen och visste att hon skulle komma inom några sekunder om hon fortsatte på det viset. Hon flyttade istället ut handen till ljumsken någon minut för att försöka svalna av. Den andra handens naglar rispade löst längs magen och hjälpte till att leda bort uppmärksamheten från hennes gnagande lust.

Olivia övergick till att koncentrera sig mer på andra delar. Även fast hon var rejält sugen på finalen så ville hon försöka dra ut på det roliga lite till. Hon lät vant långfingret glida tillbaka in i den hala tunneln… sen ringfingret. Med nöjda stön pumpade hon handen ut och in några gånger innan hon drog ut sina glansiga fingrar och smörjde in de yttre blygdläpparna med den klara vätskan. Vanligtvis brukade hon vara väldigt förtjust i att måla sig själv under sina onanistunder, men kände nu att inte ens den lugnare stimulansen skulle kunna hålla orgasmen på halster.

Med en viljeansträngning gled hon ut underifrån det skyddande täcket och ställde sig på knä på golvet. Trots att det var sommar så var luften inomhus sval. Inga element var på och morgonsolen hade ännu inte värmt upp stugan. Den lägre temperaturen fick Olivias hud att knottra sig på ett sätt som var både en aning obehagligt och upphetsande skönt på samma gång. Chocken gav henne några sekunder extra och hon började pulla hetsigt med båda händerna. Två fingrar som stötte in i hennes hungriga djup och två andra som gled fram och tillbaka på bägge sidor om klitoris. Olivia fick sin belöning stående på knä i den lilla kolonistugan. Hon kände hur det pirrade härligt i tårna precis när hon gick över gränsen och vågade sig på att skratta högt. Hon kom så kraftfullt att hon skakade i hela kroppen och nästan tappade balansen.

Olivia torkade sig med lite hushållspapper och varvade ned… sträckte sig upp på tå, med armarna rakt över huvudet och gäspade. Gnuggade ögonen, kliade sig i huvudet och på rumpan. Hon lade sig på sängen med en hand bakom huvudet och fortsatte att pilla försiktigt på fittan. Den lugnare beröringen gav en mysig trygghetskänsla så nära efter orgasmen.

Nakenheten kändes befriande, men hon insåg att det inte skulle vara så lyckat att gå ut fullständigt fri bland främmande människor. Antagligen skulle några traumatiserade barnfamiljer få henne utpekad som en degenererad vilde och arresterad. Så efter en snabb frukost bestående av bär och en kopp nybryggt té, drog Olivia på sig trosor, shorts och linne, hällde resten av téet i en termos, grep sin ryggsäck och klev sen ut i sommarvärmen.






Rickard hade genomlidit nästan en vecka i husvagnscampingen med sin familj. Grannarna var väl inte alltför hemska men de var mest en samling gamla stofiler runt 50 eller tröttsamma 6-åringar.

Han hade varit tillbakadragen sedan dag ett och kände sig lite som en martyr då han tvingades ge upp sin träning och stadsmiljö. I och med den usla mottagningen så hade han inte ens en ordentlig internet-uppkoppling på mobilen.

’Hårt… de kommer skriva böcker om dina prövningar.’ Hade farsan sagt i ett försök att muntra upp. ’Ska jag visa dig hur man hanterar ett kastspö? Du brukade ju gilla att meta när du var 8.’ De brukade dela en ganska spydig jargong som de båda gillade... ett grabbigt sätt att säga ’jag älskar dig’. Men den här gången var inte Rickard mottaglig.

’Kan du inte prata med han, Mehmed som har husvagnen 3 platser ned? Han hade tydligen tränat karate, sa hans flickvän. Så ni har ju ett gemensamt intresse. Han kanske vill sparras?’ Hade morsan föreslagit.

’Och jag tränar Brasiliansk jujutsu.’ Hade Rickard sagt, trött. ’Det är inte samma sak.’

Mehmed kändes inte så rolig oavsett. Visserligen låg de närmare i ålder då Mehmed verkade vara någonstans i övre 20-års åldern, men han hade 2 barn med sig och Rickard var inte på humör för att hänga på något dagis.

’Jag ska fundera på det..’ Blev hans svar.

Rickard tyckte att det kändes helt bisarrt att det fortfarande efter år 2000 fanns människor som köpte husvagnar och åkte ut i glesbygden på semester. Att hans föräldrar hörde till dem gjorde bara saken än mer pinsam.

Det hade visserligen varit frivilligt att följa med familjen… han hade kunnat stanna hemma själv istället. Med pengarna från deltidsjobbet så skulle det inte varit några problem att sköta sitt eget hushåll i 2 veckor… han betalade ju ändå bara en bråkdel av hyran. Det skulle ha varit skönt med friheten.

Alla Rickards kompisar var dessutom bortresta över sommaren, så han skulle verkligen ha möjlighet att få vara ensam i lugn och ro. Han saknade dem, men var samtidigt tacksam för att få ett uppehåll från dem.

Det var tankarna på Malin som tyngde honom. Han orkade inte med föräldrarnas försöka att muntra upp, han orkade inte med kompisarnas frågor, han ville inte se de platser som var deras och han ville inte ens ha möjligheten att plocka fram något foto av henne. Han hade raderat alla bilder från mobilen samma dag som de gjorde slut.

Att sitta fast i tråk-skogen med föräldrarna och lillasyster var plågsamt nog, men att stanna hemma med alla minnen färska i sin omedelbara omgivning, hade varit tortyr. Det skulle bli alldeles för svårt att inte tänka på Malin.

Rickard kände att hemstaden inte kunde vara avlägsen nog.


Han gick den långa skogspromenaden runt sjön. Så som han hade gjort i sina tidigare år när han blivit rastlös under familjens husvagnssemestrar. Han visste att farsan och morsan menade väl och han kunde t.o.m. erkänna att han uppskattade deras s.k. kvalitetstid, men han tyckte att social samvaro mest var en tröttsam plikt så som han mådde.

Vid 10 års ålder hade skogen vid sjökanten verkat gigantisk och erbjudit ett oändligt äventyr. Vid 17 års ålder var den betydligt mindre, men likväl ett välkommet avbrott från husvagnsghettot. Rickard kände att om han ändå skulle vara tjurig och på dåligt humör, så var det bättre om han var det ensam.

Några kilometer längre fram längs sjökanten så fanns det en stugby för dem som saknade husvagn, men ändå ville sitta och uggla i skogsbrynet. Rickard gick sällan så långt. Han kände till en liten glänta halvvägs med en offentlig grillplats och ett regnskydd. Väldigt få andra besökare brukade ta sig dit då de flesta bekvämligheter fanns tillgängliga vid campingplatsen eller stugbyn.

Rickard gick absorberad i sina egna tankar och hann kliva in i gläntan innan han insåg att han hade nått fram till grillplatsen. Han lade heller inte märke till den nakna kvinnan som låg på mage på den utbredda handduken på marken förrän hon med ett ryck vred sig runt och drog till sig handduken.





Olivia hade slumrat till i värmen när hon solade och reagerat på fotstegen, men inte snabbt nog. Först hade hon vaknat på helspänn och väntat sig att det skulle bli ett fasligt liv, med gastande småbarnsföräldrar. Men när hon såg att det var en ensam tonårskille så slappnade hon av. Hon hade ju fortfarande trosor på sig, av den mer skylande sorten. Att han hade fått se en skymt av hennes bröst tyckte hon inte var så märkvärdigt. När chocken väl hade lagt sig så kanske han till och med skulle vara tacksam.

Rickard höll för ögonen och vände sig snabbt om. ’Helvete! Förlåt… alltså, jag såg inte dig. Det var inte meningen…’

’Du… det är ingen fara. Ta det lugnt.’ Avbröt Olivia, fortfarande sömndrucken. ’Du tål väl att se ett par tuttar? Jag tror ändå att de har fått tillräckligt med sol för idag.’ Hon satte sig upp på knä, med ryggen mot honom och tog lugnt på sig sitt träningslinne.

Rickard sneglade över axeln och kände sig mer lättad när han märkte att hon faktiskt hade trosor på sig. Han hade kastat sig runt så fort han såg bar hud och hade inte ens hunnit märka att hon bara var topless.

’Alltså… jag såg inte dig på avstånd.’ Började Rickard staka fram orden. ’Det är aldrig någon här vid gläntan när jag går förbi annars, så jag tänkte inte att någon kunde ligga och sola här.’ Han kände sig dum. Hon hade ju sagt att allt var lugnt, men han kände sig fortfarande nervös och kund av någon anledning inte hålla käften.

Olivia hade nu ställt sig upp och börjat trä på sina shorts. ’Brukar du gå här? I så fall är det väl jag som borde be om ursäkt för att jag ligger här och blottar mig.’

Han var uppenbart generad av situationen och Olivia tyckte det var gulligt. Hon märkte att han nu diskret slängde korta blickar mot hennes skrev som bara täcktes av ett lövtunt lager bomullstyg. Uppmärksamheten fick det att pirra till i hennes kön och pulsen ökade några slag. Hon tog några sekunder extra på sig att få plagget på plats och låtsades brottas med gylfen.

Rickard fortsatte; ’Jag brukar gå här ibland… jag menar, det är inte så att jag BOR här. Jag är här på semester med min familj och vi brukade åka hit när jag var barn också. Då brukade jag gå den här vägen när jag vill vara själv, eftersom det aldrig är någon som brukar hänga här vid grillplatsen. Jag menar… trädbarret rensas inte ens längre, det ser ju ut som värsta djungeln och det var typ därför som jag inte såg dig så bra.’

Rickard märkte att kvinnan hade samlat ihop sina saker och nu stod och lyssnade uppmärksamt framför honom, medan han pladdrade på som en idiot. Han visste inte ens vad han pratade om längre. Han önskade att han kunde hitta en flyktväg så snabbt som möjligt, men samtidigt tog det emot att gå. Kvinnan var väldigt behaglig att titta på och Rickard visste inte riktigt var han skulle fästa blicken för att det inte skulle märkas att han stirrade.

Hon hade fylligt mörk hud, ungefär som nymalda kaffebönor eller solbränd jord, men han kunde se några ljusare partier efter axelband… tydligen solade hon med BH också. Fast och vältränad men ändå ganska kurvig kropp. Täta, små lockar som vällde ut ur hennes huvud i en kortare afro-gloria som inte verkade kunna bestämma sig för om den hänga ned eller stå upprätt. De där skarpt markerade kindbenen, mjukt rundade näsan och fylliga läpparna som han alltid tyckt var så fascinerande hos svarta tjejer…’

’Nej, det var ungefär så jag tänkte när jag lade mig här’. Fortsatte Olivia.

’Va?’

’Att det var såg så övergivet ut för att ingen gick hit längre’. ’Är du ok?’ Frågade Olivia och skrattade. ’Jag skrämde dig inte?’

’Nej, nej… det är ok. Om du känner dig ok.’

Han såg nervös ut men backade inte, så hon stegade fram till trädranden och sträckte ut sin hand. ’Olivia heter jag. Jag hyr en stuga på andra sidan.’

’Eh… Rickard. Hej!’ Han svarade efter en sekunds tvekan, på hennes handslag.

’Jag hyr egentligen med en kompis men hon var tvungen att åka hem igår… hennes semester slutade före min.’ Fortsatte Olivia. ’Jag tyckte det var väldigt trevligt här så jag stannar en vecka till.’

Rickard flinade. ’Du har med andra ord inte varit här förut? Jag kan inte fatta att jag har överlevt en hel vecka och fortfarande har en till kvar.’

’Jag kommer från England. Låt dig inte luras av London… där finns det mycket mindre såna där vad heter det… byhållor?’

’ByHÅLor.’

’Visst ja, så var det’. Olivia log stort.

’Jag tyckte att jag kände igen din brytning. Men din svenska är jättebra.’

’Tack. Men du vet hur det är… old habits die hard.’

Olivia märkte att Rickard fortfarande var lite talträngd så hon beslutade sig för att ge honom en enkel utväg.

’Som jag sa… jag har nog solat klart för idag. Så jag ska lämna dig ifred. Gläntan är din.’

’Vänta! Du behöver inte gå. Alltså… det finns gott om plats om du vill vara kvar här. Det är ju inte som att jag äger grillplatsen eller så.’

Rickard blev osäker på vad han höll på med. Hela situationen var sjukt pinsam, men samtidigt kändes det ganska bra att stå och prata med Olivia. Hon hade varit väldigt cool med hans klavertramp och hade en mycket behaglig utstrålning som gjorde att han fick svårt för att gå därifrån. Dessutom var hon enormt trevlig att titta på. Han tänkte att några minuter skadar det väl inte att stanna. Om inte annat kunde han få snacka med någon som var nästan i hans egen ålder. Plötsligt kändes det inte så illa med sällskap.

Olivia drog till ett halvt leende. ’Visst kan jag stanna. Om du VILL det?’

’Jo… jovisst.’


’Bra.’ Olivia bredde ut sin handduk igen och klappade brevid sig för att visa att han skulle sätta sig ned. Hon plockade fram sin termos.

’Té?’

’Té, nu? Det är ju sjukt varmt ute.’

’Visst… afternoon tea, du vet. Vi britter fungerar inte utan sånt här.’ Sa Olivia och skrattade åt sin egen stereotyp.

Rickard tog emot termoskupan fylld med ångande, bronsfärgad vätska och smuttade tveksamt. Den värmde honom lika mycket inombords som solen gjorde utombords och kändes på något konstigt sätt behagligt. Behagligt som att sitta kvar och prata med den främmande tjejen som han nyss hade gjort bort sig inför, men som inte verkade bry sig. Behagligt att få prata med någon som inte kände till hans situation och inte skulle ställa besvärande frågor.

Snart hade han totalt glömt bort hur uttråkad han var och tankarna på Malin kändes inte längre så plågsamma.



Fortsättning följer.



Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright