Bibliotekariens Brunst- Del 1
Författare: kapten montan Datum: 2014-03-13 12:13:29
Kategori: Heterosex och Trekant
Läst:
24 344 gånger
Betyg: 4 (3 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Solen hade just klättrat upp över horisonten. Jag stod med näsan upptryckt mot bibliotekariens sovrumsfönster. Regnet strilade lätt , gräset låg skimrande grönt och utslaget, luften andades klorofyll och uppdämd kåthet. Livsandarna hade vaknat till liv, och visste inte vilken riktning de skulle gå.
Bibliotekarien sänkte sin sofistikerade röv över en rödbrusig fläskig tysk. Manövrerade in hans grova kuk ,och övergick i långsam beslutsam ritt . Den fläskige tysken låg utsträckt i hennes divan, grymtade som en frustande valross, inifrån sovrummet, strömmade Carlos Santanas , suggestivt vackra "Samba Pa Ti, som ville den ackompanjera bibliotekariens stillsamma kontrollerade brunst. Hon red tysken på ett kontrollerande sätt, ägde på alla sätt scenen, som i sig kunde ha varit mycket vacker , om det inte vore för detta vederstyggligt fula intryck som den rödbrusige-fläskige tysken utgjorde.
Det hade kunnat vara jag som låg utsträckt i bibliotekariens divan. Men det var inte jag- det var en rödbrusig fläskig tysk- färghandlare till professionen. Jag hade under en längre tid slagit lovar på biblioteket. Studerat bibliotekarien då hon drottninglikt skred fram mellan hyllorna. Hon var på intet sätt bildskön, det var inte det, men hon hade något drottninglikt över sitt väsen, något upphöjt över sig som tilltalade mig svårt.
Jag hade inte knullat på över ett år. Då och då , för att lätta på trycket, rasta min inre hund, satte jag mig framför datorn och ruska tupp till nån amerikanska p-rulle. Efteråt kände jag mig alltid lika tom, och dränerad på kraft. För ett halvår sedan hade jag blivit en del i vetenskaplig rapport. Jag jobbar alltså som latrin-tömmare, sopåkare kunde jag också säga, nu hade man i en sociologisk rapport kommit fram till att vi latrin-tömmare bar på kollektivt burna mindervärdeskänslor. Det var mer eller mindre vetenskapligt bevisat. Vi led av dåligt självförtroende , sa man, vår erotiska rang sjönk stadigt. Det hade att göra med stanken från latrinerna, den framkallade en ful självbild, en sviktande tillit, och i förlängningen låg erotisk rang.
Allt detta hade jag erfarit in på mitt eget bittra skinn. För trots att jag duschade grundligt och regelbundet varje dag, kände jag mig aldrig riktigt ren. Det var som om stanken från latrinerna aldrig gick ur.
Dock : sedan en månad tillbaka hade jag repat mod. Det var då jag för första gången drabbades av bibliotekariens brunst. Hon hade nämligen något påfallande brunstigt över sig, jag vet inte hur jag ska förklara det, men det var så. Vid ett tillfälle hade hon böjt sig ned bland hyllorna , och exponerat sin sofistikerade stjärt. Varför den var sofistikerad, vet jag inte, men den var det, det var som om hon ägde den på ett speciellt sätt. Hennes röv var ointaglig, utstrålade en slags integritet, överskuggade allt som fanns på biblioteket, dominerade scenen, den var liksom poetisk, och ändå primitiv, gav närmast ett andligt intryck. . Eller om det nu var djuriskt
Till en början satt jag mest nedhukad bakom dagstidningen och studerade henne grundligt- ingående.. Efter hand började jag tilltala henne, det gällde ofta olika böcker som jag inte kunde lokalisera bland hyllorna. Snart övergick jag till att rådfråga henne om poesi. Hon gav mig några tips, som jag tacksamt tog emot. En dag la jag upp Anais Niins erotiska novellsamling "Venusdeltat på lånedisken. Hon log gåtfullt tillmötesgående mot mig, vilket jag uppfattade som hoppfullt.
Så där höll det på, mina dagliga lovar på biblioteket tenderade till att bli allt längre. Så tog jag mod till mig en dag.
--Skulle du kunna tänka dig att gå med på en konsert ikväll, sa jag.
--Tack för att du frågar sa hon, men jag är tyvärr upptagen..
-Nån annan gång kanske
--Kanske det.
Det gick någon vecka , varpå jag kom med ett nytt erbjudande. Denna gång om ett gemensamt besök på en poesiafton.
Även denna gång tackade hon nej.
Och nu stod jag alltså på vaktpost utanför hennes sovrumsfönster. Såg med egna ögon hur hon red tysken, kastade med håret, himlade med ögonen mot taknocken, reste sig i knästående ritt , ökade tempot , samtidigt som tysken besvarade hennes rytmiska rid-stötar med sin grova kuk, under gutturalt gurglande , rosslande läten.
Det var en alldeles uppslitande scen. Vad slags krafter var det då som drivit mig , hit bakom hennes sovrumsfönster.
Jag råkade av en händelse, samma kväll få syn på henne på restaurang Fointainebleus uteservering. I sällskap med den fläskige färghandlar-tysken.
Vafan ska hon med honom till, tänkte jag. Han har förvisso pengar, men han är ju helt fel typ. Hon borde sitta där med någon, någon som var mer lik mig, helst av allt borde hon naturligtvis sitta där med mig. Det här är ju absurt. Den rödbrusige tysken är fullständigt malplacerad.
Men nu var det som det var, och jag bestämde mig genast för utröna omständigheterna bakom detta obegripliga möte. Så jag sökte diskret, upp ett bord i närheten. Hon gav mig ett flyktigt ögonkast när jag passerade hennes bord, men hon tyckets ändå inte lägga märke till mig, och hälsade heller inte.
Att det var ett erotisk möte av något slag, framkom av att tysken beställde in champagne med ett servilt slemmig leende. Han koketterade för bibliotekarien, på det där sedvanligt vulgära och skräniga tyska sättet. Detta tycktes märkligt nog inte genera bibliotekarien. Tvärtom, hon log tillmötesgående och gåtfullt mot honom.
Snart började champagnen stiga tysken åt huvudet. Han for ut i svepande gester, exponerade sin Rolexklocka, och diverse andra pråliga guldlänkar på handleden, vilket gav ett oerhört vämjeligt och simpelt intryck på mig som betraktare. Bibliotekariens tycktes dock ha en häpnadsväckande försonlig inställning till tyskens ogenerade vulgaritet.
Någon gång vid midnatt hade tysken rest sig upp fattat bibliotekarien om livet och i bestämda steg fört henne mot bilen- en Merecedes Cabriolet.
Jag bestämde mig genast för att skugga dom Gick med snabba steg mot min egen bil, och körde så diskret jag kunde efter dom. Det visade sig att bibliotekariens hus låg beläget nere vid kanalen. Ganska avsides, skulle det visa sig. Jag parkerade på behörigt avstånd. Natten hade mer eller övergått till dag. Inga människor syntes till , så jag kunde obemärkt smyga in på hennes tomt.
Snart fick jag syn, på hennes sovrumsfönster. Persiennerna var fullt uppdragna . Förr eller senare dyker de upp i sovrummet, tänkte jag indignerat.
Och mycket riktigt, bibliotekarien ålade ned över den fläskige tysken, knäppte av honom skjortan, varpå hans blekfeta fläskiga kropp blev obehagligt synlig för mig. Sen drog hon av sig sina egna kläder, och söte Jesus, hon var ju alldeles gudomligt skön att skåda. Slank, men ändå begåvad med smidigt välrundade höfter, hela kroppen var brunbränd, bortsett från hennes skinkor och bröst.
Hon gled genast ned och sög in tyskens grova kuk beslutsamt, utan någon som helst tvekan. Tysken grymtade, högljutt, efter ett tag roterade han runt, bibliotekarien i en sextinia, samtidigt som jag stod parkerad som stumt vittne och betraktade hela denna skakande syn.
Och nu hade det alltså övergått i en vildsint ritt ,och jag stod fortfarande parkerad bakom sovrumsfönstret , passivt förlamad inför denna djävulskt uppslitande uppenbarelse.
Det var som någon elakartad makt slitit fjällen för mina ögon. Jag blev fullständigt rabiat ursinnig av det jag såg, rusade i vild panik tillbaka till bilen, fällde bak sätet och la mig ned och runkade besinningslöst , till synes utan mål, och bortom allt förnuft.
Sen somnade jag. När jag vaknade några timmar senare, stod solen i brand , hade mer eller mindre nått zenit.
Hon valde alltså bort mig, tänkte jag , och kunde inte för mitt liv begripa varför, och på vilka grunder. Hur i helvete kan hon avvisa mig, för att sedan sätta sig ned och äta middag, med denna feta djävla dräng-plös till tysk. Och dessutom knulla med honom!?
Jag kunde inte förstå det. Verkligheten blev alltför svindlande för mig. Något senare samma dag gick jag ned till biblioteket, Så fort jag fick syn på henne bakom receptionsdisken, gick jag med bestämda steg fram till henne:
--Vad skulle du säga , om att jag får bjuda dig på middag ikväll. Uteserveringen på restaurang Fontainebleu.
--Tack för att du frågar, men nej tack, jag är upptagen ikväll., fick jag åter till svar.
-Jag förstår sa jag.
Resten av kvällen gick jag omkring och kokade av hysterisk indignation. Hur har det då gått till , frågade jag mig . Det finns ett starkt vaket , fullständigt sunt känslocentrum i mig. Och där i detta känslocentrum, har den här satans bibliotekariens satt in sina medvetna stötar. Och nu kommer jag inte loss. Måtte fan ta henne och den där fläskige djävla tysken, skrek jag ursinnigt, och lämnade min lägenhet,.
Satte mig sedan i bilen och körde åter i riktning mot bibliotekariens hus. Klockan var runt midnatt, jag ställde mig på behörigt avstånd från hennes sovrumsfönster och rekade läget. Persiennerna var uppfällda. Drar hon då aldrig ned dom , tänkte jag, tydligen gör hon inte det.
Så dök dom upp igen. Det bultade ursinnig i tinningarna, jag hade svårt att riktigt urskilja det jag såg, jag var alltför upprörd. Men, så la sig plötsligt bibliotekarien , naken på mage i divanen, medan tysken positionerade sig bakom. Jag smög närmare, ett av hennes sovrumsfönster var öppet, varför jag kunde höra den obegripliga dialog som nu utspann sig emellan dem.
--Åh Bertold, suckade bibliotekarien, jag är en så undertyckt kvinna, men du frigör mig Bertold, du frigör mig.
Han heter alltså Bertold det svinet, konstaterade jag med förvåning. Hur fan kan ha heta Bertold.
--Åh Bertold fortsatte bibliotekarien, det är som om du kallar på mig. Du sänker din örnblick över mig, och kallar på mig. Jag kommer dig till mötes Bertold, jag kommer dig till mötes. Jag sitter instängd på biblioteket hela dagarna, och hela tiden längtar jag efter din brutala kraft. Du släpar upp mig på scenen, Bertold, som ett simplet luder , du sätter sökarljuset på mina djupa begär, och jag kommer till dig Bertold, fast du är så simpel och så smutsig. Det är som om du andas i mig Bertold. Åh Bertold, du är så disciplinerad, just därför så passionerad.
Påtagligt uppeldad av denna groteska kärleksförklaring, vältrade sig den fläskige tysken Bertold över bibliotekarien, körde in kuken bakifrån, varpå han knullade bibliotekarien i bastanta taktfasta stötar med orubblig obeveklighet, samtidigt som bibliotekarien ylade oavbrutet genom natten, på ett sätt som gjorde mig direkt vansinnig. Det var som om en larmsiren dånade i mitt inre.
Jag rusade åter tillbaka till bilen. Fällde återigen bak sätet, och la mig ned och runka besinningslöst.
Sen somnade jag ännu en gång i bilen. Vart hän är det egentligen på väg med mig tänkte jag uppgivet när jag vaknade . Hur ska det här sluta....
Fler noveller av samma författare
