Han vaknade av ett svagt hest gläfsande och gnisslet av fuktiga trampdynor mot sovrumsfönstrets insida. Han famlade efter glasögonen och såg Arne stående på bakbenen stirrande ut medan han krafsade på glaset. Det snöade.Stora luddiga flingor. Han suckade.
-Lägg av och väx upp någon gång, sade han till katten. Arne vände på huvudet och såg på honom med sina gula ögon, vände sedan hela sig och hoppade över till sängen, beskäftigt jamande. Han sade:
-Har Du sett, nu kommer det sånt där underligt kallt vitt där uppifrån igen,släpp ut mig, det kanske äntligen blivit ätbart!
-Idiot, det är fyra våningar upp, svarade mannen. Han kliade Arne på huvudet ganska hårdhänt och katten började genast spinna.
Och drägla.
Mannen tänkte efter, jo, Arne var faktiskt tolv vid det här laget. Inget hade han lärt sig heller. Trots att han var kastrerad sedan elva år hade han senast på julafton försökt att sätta på en halmbock.
Begåvningsreserven.
Mannen vred sig ur sängen och gick tungt mot badrummet. Arne följde efter,jamande. Under tiden mannen duschade trampade Arne oroligt omkring utanför draperiet och gnällde. Sedan, äntligen, gick mannen ut i köket och Arne fick mat. Katten kastade sig över skålen som om han aldrig sett något så fantastiskt läckert förut.
Ett bevis till, tänkte mannen. Den dag jag reagerar så för en kall tallrik Pussi Aptitbullar, då hoppas jag någon vänlig medmänniska avlivar mig. Han värmde risgrynsgröt i mikron medan han pressade apelsinjos. Åt medan han läste DN. Det var ingen brådska, han var ledig till efter trettonhelgen.
Efter frukosten satte han sig i fåtöljen och läste en av julklappsböckerna han fått av sina döttrar och knäppte på P2 som bakgrund. Sann julefrid,tänkte han.
Vid ett-tiden mullrade magen till och han gjorde sig ett par skinkmackor.Efter nästan ingen tvekan alls tog han sig en rejäl Aalborg Jubileum och en Jämtlands Julöl för att skölja ned det feta.
När det började skymma tog han sig samman och plitade ihop en lista på saker som behövdes i kylen, paltade på sig och gick till Konsum. Arne sov tungt, som han gjort sedan Aptitbulle-orgien.
Mannen bodde vid en av stadens köpgator och stålsatte sig inför mötet med verkligheten.
Det var som vanligt ovanligt mycket folk ute och han fick tränga sig fram mot mataffären. Där var det lugnare, för det var få som kom och bytte julklappar just där, men sedan, på tillbakavägen, fick han stångas igen.
Det var inte så många turister, förutom Ryssarna, lätt igenkännliga i sina pälsverk, men en helvetes massa vanliga bönder, tänkte mannen hätskt, har de inga hem att vara i, varför måste de komma just hit och vimsa?
Halt som fan hade det dessutom blivit, med en massa snömodd. Alla hasade halkande omkring i blötan.
Han blev prejad av en fet närking och studsade mot väggen alldeles bredvid sin port.
Han såg att närkingen i nästa steg tacklade till en liten rund kvinna med två stora kassar. Hon snurrade ett helt varv innan hon förlorade balansen och med ett kras från påsarna, satte sig pladask i en djup vattenpöl
mitt framför mannen.
De såg in i varandras ögon, sedan på den försvinnande ryggtavlan av den elake närkingen. Sedan såg hon på sina kassar och brast i gråt. Mannen kände att det högg till i bröstet och ställde ned sin kasse i
portgången och hjälpte den nu storgråtande kvinnan på fötter igen.
-Kom, sade han, och ledde henne in i porten och vidare in i hissen med sina rasslande påsar. Ett spår av smältvatten bildades efter dem.
Innan någon av dem tänkt efter stod hon i mannens hall.
En grå pöl växte runt hennes fötter och Arne som vaknat av bullret, klev försiktigt runt i den, nervöst mjauande.
-Om Du klär om till något annat i badrummet... eeeh, vänta, sade mannen och letade fram en träningsoverall i garderoben, inte använd på säkert tio år.
-Pröva den här! Det finns hur mycket handdukar som helst i skåpet därinne.
Vi får hitta på något med dina kläder sedan, sade han.
Hon försvann in i badrummet och mannen lyfte upp hennes påsar i diskhon, letade fram en hink och en mopp och sanerade hallen.
Han hörde att hon rumsterade och snyftade inne i badrummet och ropade:
-Hur går det? Vill Du ha kaffe? En cognac?
Mannen hörde att hon häftigt andades ut, sedan in och sade:
-Ja tack, det behöver jag verkligen! Både och, alltså!
Han log och gick ut i köket och värmde på espressomaskinen. Efter en stund hörde han badrumsdörren öppnas och hon kom ut. Han svalde.
Overallen var inte direkt hennes storlek, åtminstone inte på längden. Hon var söt som ett litet troll.
Hon var yngre än han trott, kort, satt, med svart burrigt hår, med svarta rödgråtna ögon, kanske av sydamerikanskt ursprung. Men hon talade samma Stockholmska som han.
-Förlåt mig, sade hon, att jag stökat till så hemskt hemma hos Dig.
-Men snälla lilla vän, sade mannen, det var ju jag som drog hit dig, eller hur? Men hur känns det, är Du skadad på något sätt, skar Du Dig, eller så? Har Du ont någonstans?
Hon log och slog ned ögonen,
-Bara där jag satte mig. Men det går över.
-Jag har varit med om värre, lade hon till. Hon tittade upp på honom men så rodnade hon och vände sig mot diskhon och sina påsar. Tillsammans beskådade de innehållet i de bägge kassarna.
Kulört småkross, bedömde mannen.
-Vad har det varit? frågade han.
-Tolv svindyra Orrefors-glas, sade hon. Men de passade inte min svärmor, de gick inte ihop med hennes matsalstapet. Därför skickades jag ut för att försöka hitta några andra, i en lämpligare färg.
Han såg att hon började darra. Så sade hon med hetta:
-Fy fan vad skönt att hela skiten sprack. Synd bara att kärringen och min mesiga förbannade karl inte var med i påsarna!
Hon tittade upp på mannen, log. Hon sträckte ut handen och strök honom över kinden.
-Tack snälla Du för att Du ställt upp, sade hon. Hon lutade sig fram mot honom, men ryggade en aning.
-Om Du borstar tänderna skall Du få en puss, sade hon.
-Jag skulle till och med kunna duscha, sade mannen, men behöver inte Du det med? Skall vi spara vatten och göra det tillsammans?
Det bara trillade ur honom. Nu var det hans tur att rodna.
Hon tittade honom i ögonen, allvarligt,
-OK, men vi tar kaffet först , va? sade hon, och cognacen.
Espresson drack de upp i ett drag, båda två. Utan att förlora någon tid började de klä av sig, tog en mun cognac, fortsatte. Hon hade en klarröd BH, men inga trosor under overallen.
Hon såg begrundande på hans bokhylla.
-Du gillar Marqués, sade hon.
-Ja, gillar Du Delblanc? frågade han.
-Mmm, gillar Du att läsa högt? frågade hon, vände sig mot honom.
Han log.
Hon öppnade sig och han sjönk in i henne på mattan i vardagsrummet. Det hade aldrig känts så fullbordat, så organiskt. Orgasmen aldrig någonsin så gemensam.
Senare. Arne låg på fåtöljens rygg och studerade dem intresserat.
Hennes mobil började spela "Hej tomtegubbar" i kappan ute i hallen.
Hon suckade och tittade upp i hans ögon; frågade:
-Får jag stanna? Jämt?