En Flickas Liv Kapitel 4
Författare: love_cake Datum: 2012-06-05 19:51:19
Kategori: Kinky och Första gången
Läst:
19 782 gånger
Betyg: 1.8 (5 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
- Du måste hitta ett jobb, Lea. Sa hennes mamma till henne.
- Jag vet, och jag ska. Svarade hon irriterad. Du har bett mig att skaffa ett jobb bra länge nu.
- Ja, men du måste ju kunna försörja dig och Freja.
Freja var väldigt vacker för hennes unga ålder. Hon hade långt, blont, vågigt hår, hennes fars ljusblåa ögon och en mun med läppar röda som blod. Den rosa sommarklänningen svängde fram och tillbaka när Freja tjuvlyssnade på hennes mamma och hennes mormor pratade.
- Jag vet mamma. Men det är svårt och när man väl får något så blir man avskedad efter någon månad.
- Inte om man gör ett bra jobb. Envisades hon.
Det hade gått 3år nu och Lea hade fått dottern som Simon hade gett henne. Hon hade älskat dottern hela hennes liv och älskat Simon lika länge.
- Du måste hitta en kille också, Lea. Freja kan inte växa upp utan en fadersgestalt.
- Jag ska, snart, när jag orkar. Tror jag. Svarade Lea hennes mamma.
- Lea, du måste ta ansvaret för de konsekvenserna som du har tagit eller rätta sagt fött. Bara för att jag bryr mig så mycket om dig så har jag hittat ett jobb åt dig. Det är inge kungligt men det är någonting iallafall. Du ska bli servitris.
- Va?! Jag ska bli vad?! Jag kan inte ens laga mat.
- Lilla Lea. Du ska servera maten.
- Jaha, men då blev det väl lite lättare.
Leas mamma gick tillbaka till sitt hem och Lea fick lov att lägga Freja i sängs tidigt, för dagen efter så skulle hon börja jobba och söka en ny kille.
Dagen började tidigt för Lea. Först skulle hon lämna Freja på dagis en halvtimme tidigare och hinna till jobbet till klockan sex på morgonen. När hon kom till vägcafét och sökte upp arbetsgivaren och fick sina kläder som var en blå liten kjol som De andra tjejerna hade och en vit blues, arbetsrutiner och hennes arbetstider. Dagarna gick och efter bara några dagar kändes det som så hade det redan gått en månad och hennes arbetsgivare kom fram till henne.
- Och förresten, Lea, när poliserna kommer så är det bara du som kommer att servera. De andra vågar inte möta dem längre. Sa arbetsledaren Kenneth till henne.
- Vågar inte? Varför inte? Svarade hon.
- Äsch, det är inget, hoppas att du inte tar åt dig så lätt.
- Jag har varit med om mycket så jag kan alltid försöka. Svarade hon med ett glatt leende.
Kenneth kollade på henne med en allvarlig blick och tänkte för sig själv: Jag hoppas att du vet vad hon ger sig in i.
Tiden gick och det blev allt mörkade ute och Lea såg flera blå, vit, gula bilar komma in på parkeringen. Lea hörde plötsligt ljud bakom sig och vände sig om och såg att De andra servitriserna gick hastigt in i köket för att hjälpa kocken.
- Såja jänta, kom och servera oss det vi vill ha nu. Hörde hon en man säga och hon hade inte ens märkt att det hade kommit in 13 stycken blåklädda poliser in på cafét.
- Självklart, kommer på en gång. Svarade hon hastigt.
Hon såg de retfulla ansiktsuttrycken och kände sig lite orolig.
- Kom nu jänta, vi ska äta nu. Ropade en av dom till henne.
När Lea kom fram till bordet så kände hon hur hon fick en hård smäll på hennes rumpa utav en av poliserna.
- Ursäkta, men så får ni väl inte göra. Svarade hon lugnt och började stirra argt på polisen som hade smällt till henne.
- Nej, jag vet men jag gjorde det ändå.
- Trevligt, men det accepterar inte jag att du gör.
Hon hade precis tagit männens beställning och gått mot köket när hon kände en fast grepp om hennes rumpa. Lea vände sig hastigt om med rädsla i blicken.
Vad skulle de göra med henne? Hur skulle hon reagera? Hur skulle hennes arbetskamrater reagera?
- Okej John, det räcker nu. Hörde hon en röst säga och hon kom tillbaka till verkligheten.
Hon kollade upp och såg en lång kille med snyggt blont hår, han påminde om någon men hon kunde inte lista ut vem. Han hade en svart kavaj och en vit skjorta. Svagt fick hon fram ett tack och fortsatte fram till köket.
- Du kunde ju ha sagt att de var närgången. Röt hon tyst till Kenneth
- Men då hade du ju inte vågat jobba inatt. Svarade han skamset.
Hon fortsatte inåt i köket och förberedde beställningen. Gick ut och serverade den på bordet och höll hela tiden ögonkontakt med killen som räddade henne. När hon vände och gick där ifrån så blev hon avbruten i stegen efter att någon la krokben på henne och hon föll rakt på golvet med stjärten upp i vädret.
- Hurru gubbar, kolla in den där vita spetsen på den lilla rumpan.
Hörde hon en av männen säga och hon drog snabbt ihop benen som hon såg stod brett, ställde sig upp och sprang därifrån rädd och gråtandes.
Hon satt länge utanför cafét och plötsligt hörde hon en dörr öppnas och hon hoppade till av rädsla. Hon satt och väntade på att någon skulle göra något.
- Jag ber om ursäkt för det där, han är bara en normal skitstövel som har blivit utslängd från sitt hus. Hörde hon någon säga.
Lea vände sig om och såg att det var killen som hade räddat henne från första början.
- Äsch, det gör inget.
- Såklart det gör, du har gråtit och då förtjänar han en smäll på käften.
Han masserade sig hand.
- Slog du honom? Svarade Lea hest.
- Ja, det gjorde jag.
- Men det hade du inte behövt, så illa vad det inte.
- Inte så illa, kocken började ta beställningarna.
- Gjorde han? Oj det var inte bra.
- Han förstår nog.
- Ja, det gör han nog. Hur kommer det sig att du är så hjälpsam mot tjejer?
- Ja, jag hade en tjej i gymnasiet som inte hade den bästa barndomen.
När Lea hörde det så blev hon förskräckt, var det här killen som hon var tillsammans med i gymnasiet, hade han hjälpt henne nu?
- Förresten, vi har inte presenterat oss, mitt namn är Simon.
Efter jobbet så hade Lea planerat med Sofie att de skulle mötas på ett café i stan för att de skulle prata om dagarna som varit. Lea kompis Sofie var lång, drygt 1,86 och hade kort brunt hår och de hade precis beställt fika.
- Sofie, tänk om det är den Simon som var tillsammans med mig i högstadiet.
- Och vad skulle det göra? Freja behöver ändå en fadersgestalt. Svarade hon.
- Simon skulle då vara Frejas far!! Svarade Lea stressad.
- VA?! Du sa ju att du inte visste vem det var som var fadern.
- Så klart jag vet vem, har ju bara haft sex med honom ju.
- Men det har du ju inte sagt
- Nej såklart, för vet du hur många det skulle vara som sa att det var dumt att inte säga något till honom
- Lea, Freja är 4år. Hon förtjänar att få en vetskap om vem hennes far är.
- Jag vet.
- Du Lea, vad jobbar han som?
Lea tog ett stort andetag innan hon utstrålade ett stort leende.
- Som advokat. Svarade hon.
- Suveränt. Det är ju kanon.
De hann inte säga något mer innan de hörde en mobil med barnskratt som ringde. Lea hoppade till när hon kände vibrationerna i fickan.
- Freja måste ha ändrat ringsignalen igen. Suckade hon mot Sofie.
Lea reste sig upp och svarade i telefonen.
- Ja, det är Lea.
- Hej, öh, det är....Simon.
- Simon?! Hur fick du mitt nummer?
- Hehe, din chef gav mig det
- Okej. Varför?
- Jag bad om det.
Lea stod med uppspärrade ögon och vände sig mot Sofie.
- Okej, vad ville du då?
- Jag, hehe, undrade om..... du ville gå på bio med mig på fredag?
- Bio? På fredag? Sa hon högt för att Sofie skulle höra.
Sofie nickade häftigt.
- Visst, ska kan nog fixas, vilken tid hämtar du mig?
- Vad sägs om 18.00 så kan vi gå och äta innan, jag bjuder.
- Okej, men jag måste tyvärr gå nu, Simon. Men vi syns på fredag.
Lea vände sig om och såg att Sofie var stressad.
- Sofie, vad är det?
- Lea, det är torsdag idag. Vi måste fixa nya kläder till dig!
Sofie tog tag i Leas arm och väskorna. De sprang till närmaste klädaffär och gick till underkläder.
- Sofie, vad gör vi här?
- Om du följer med Simon hem imorgon, så måste du ha sexiga underkläder, inte de du har nu.
Sofie sprang runt och Lea blev inknuffad av Sofie. Fick tusentals underkläder att testa och Sofie skulle se varje par. Efter en stund kom de fram till att svarta string med en stor rosa rosett var bäst och den matchande Bhn.
Lea kom ut från duschen och började klä på sig. Hon tog upp underkläderna som fortfarande låg i påsen och tog på sig dem. Gick till Freja som fortfarande satt och lekte på sitt rum.
- Freja, ser mamma snygg ut i den här? Frågade hon.
- Ja, mamma ser snygg ut i allt. Svarade Freja.
Lea log och skrattade, hon gick tillbaka till hennes rum och tog ut den svarta axelbandslösa klänningen ur garderoben och drog på sig den. Ställde sig framför spegeln men blev lite förundrad. Hon hade inte sett att den var så kort. Den gick bara lite nedanför rumpan och hon blev lite orolig.
Klockan började bli 17.45 hon drog av sig klänningen för att hitta en längre. Lea blev lite orolig för att barnvakten inte skulle hinna i tid. Hon ville inte berätta för Simon att hon hade en unge. Plötsligt hörde hon ringklockan ringa och hon sprang ut till hallen och öppnade dörren.
- Äntligen kommer du! Det var på tiden! Utbrast hon utan att kolla vem det var.
- Hej. Hörde hon en manlig röst säga.
- Hej. svarade hon och såg att det var Simon som stod i dörröppningen.
Hon såg att han rodnade lite och tittade ner. Hon såg sina nya underkläder och hur de stora brösten fyllde ut dem och hennes lena bara mage med som svarta stringen. Lea skrek till och vände sig om, när hon plötsligt insåg att det var string och vände sig om igen, illröd i ansiktet.
- Öh, Simon, kan du vara snäll och vända dig om så jag kan få ta på mig mer kläder?
- Självklart, men det där gillar jag.
- Tack. Svarade hon och vände sig om och sprang.
Lea kände hur nervositeten steg. Simon hade nyss sett henne i underkläder och hon hade sett bulan som hade formats i hans byxor. Precis när hon hade fått på sig klänningen hörde hon en knackning på hennes dörr. Hon vände sig om och såg att Simon stod där. Hon kände att han stirrade på henne, från huvudet och neråt.
- Ska vi gå? sa han plötsligt.
- Öh, vi kan inte det än. svarade hon skamset.
- Varför inte?
Hon kände att hon skulle behöva säga det.
- Min bar... Längre hann hon inte innan han gick längre in i rummet och kollade på henne.
- Förresten, du har inte gett mig ditt namn. Sade han medan han kollade på henne fundersamt.
- Har jag inte, hehe, ojdå.
Lea kände hur paniken steg och att hon började svettas. Paniken steg sig högre när han gick emot henne och hon började backa med rädsla i ögonen. Inte rädslan över att han skulle göra något utan rädslan att han skulle lista ut allting. Han fortsatte att gå emot henne till att hon slog in i väggen. Han stod nu precis framför henne och tog upp hennes haka för att studera hennes ansikte.
- Öh, det här blev pinsamt. Sa hon och rodnade lite mera.
- Nej, du behöver bara säga ditt namn. Svarade han lugnt.
Hon blundade hårt och kände hans hand på hennes haka.
- Det är Lea. Svarade hon.
- Ja, jag visste det. Äntligen har jag träffat dig igen. Svarade han i en glädje som var helt otroligt.
- Ja, visst är det.
- Men ska vi gå då?
- Nej, jag kan inte än, är så ledsen men du får se.
Plötsligt ringde det återigen på ringklockan och Lea smet under hans armar.
Lea öppnade dörren och såg att barnvakten äntligen hade kommit.
- Nämen titta, lika sen som vanligt. Sa hon och kollade på barnvakten som hette Anna.
- Förlåt, frun, men bussen var sen.
Lea såg att Simon hade kommit tillbaka och Lea ställde sig i trappen och ropade: Freja, kom ner. Anna har kommit. Ett glädje skrik hördes från övervåningen, och den lilla fyraåringen kom farandes i en hög fart och stannade tvärt när hon såg den okände mannen.
- Mamma, vem är det där? Frågade hon i en blyg viskning.
- Det där, Freja, är mammas date och mamma ska gå ut med honom.
Med de orden fattade den lilla flickan mod och gick fram till mannen.
- Hej, sir, mitt namn är Freja och jag är fyra år.
Simon stirrade på Lea, men beslutade sig att inte säga något innan de hade satt sig i bilen.
- Hej, lilla vän, mitt namn är Simon och jag är tjugotvå år och det är trevligt att träffa dig.
Efter det så sprang ungen och gömde sig bakom barnvakten.
- Oroa dig inte, frun, jag ska ta väl hand om henne och går när du kommer hem. Det lovar jag.
- Det är bra. Svarade Lea medan hon tog på sig sin jacka och pussade sin unge hejdå.
Lea tog nyckeln och sin svarta skinnväska och vinkade hejdå till Anna medan Lea och Simon gick till bilen.
- Jaså, fyra år och utan far. Sade Simon fundersam när dom hade satt sig i bilen.
- Ja, jag vet. Svarade Lea utan att kolla på honom.
- Det är fyra år sen vi gick i gymnasiet.
- Japp, jag vet
- Jaså, råkar du veta vem som är pappan också kanske?
- Japp, det vet jag.
- Och det är?
- Han heter det har du ingenting att göra med.
- Åh, samma gamla styrka som förut.
- Som alltid.
Fler noveller av samma författare
