Bloggkommentarerna som fick mig att längta i nya hål
Min besvikelse visste inga gränser. Jag hade spenderat de senaste tio minuterna i Polisens telefonkö, tid jag egentligen inte hade. Till min man hade jag sagt att jag bara skulle ut och ta en cigarett, eller "ta lite frisk luft" som vi ofta kallade det. Jag visste också att han höll räkningen på varenda minut som förflutit sedan jag stängde ytterdörren bakom mig. Ända sedan det där snedsteget på firmafesten förra sommaren har han inte litat på mig, inte alls. Särskilt inte när vi som ikväll var på fest. Anledningen till att jag i all stress att få samtalet överstökat så fort som möjligt blev så besviken av Polisens bemötande var den berömda miljonbrottsproblematiken. Polisen har vare sig resurser eller lust att utreda vad man anser vara småbrott, hur obehagliga de än må vara för den drabbade. I mitt fall hade jag tagit mycket illa vid mig av några kommentarer som på kort tid postats på min fotografiblogg.
Jag är vare sig en särskilt känd bloggare eller professionell fotograf, utan ägnar valda delar av mina lediga dagar åt att fotografera min omgivning, mina barn, eller vad annat som helst som fångar mitt öga. Kommentarerna är nästan alltid positiva, och påfallande ofta från personer jag inte känner i verkliga livet. Det är en otroligt peppande känsla att få alla dessa ryggdunkningar, och utan dem hade jag lagt av för länge sedan. I förra veckan postade jag ett litet undantag från min vanliga regel och postade en bild på mig själv. Den var inte alls utmanande eller sexuell - herregud, min mamma läser ju bloggen! - men den var i helfigur och jag har aldrig varit en kvinna som skäms för mina former. Det dröjde därefter inte mer än en timme innan den första kommentaren från en okänd utomstående trillade in. Det var signaturen "Warg" som hävde ur sig den snuskigaste svada jag ditintills i mitt liv kommit i kontakt med. Lyckligtvis fungerar kommentarerna till min blogg så att jag först måste godkänna dem själv. Men språkbruket och de inte så subtila hoten gjorde mig oerhört illa berörd. Jag minns tydligt vad han skrev den där första gången, ord för ord. Helt och hållet i versaler:
ÄNTLIGEN HAR JAG HITTAT DET JAG SÖKER. DU SKA VETA ATT JAG HAR LETAT LÄNGE OCH VÄL EFTER NÅGON SOM DU. DEN PRYDLIGA HEMMAFRUN. DEN SMÅBLOGGANDE OCH OSKULDSFULLA HALVJUNGRUN. NÅ, JAG SER IGENOM ALLT DET DÄR. JAG SER VAD DU ÄR FÖR EN. JAG SER HUR DITT ANSIKTE PLÅGAS AV ATT VARA OKNULLAT. JAG SER HUR DU FORMLIGEN SKRIKER "KNULLA MIG, KASTA MIG I ETT DIKE, SÄTT PÅ MIG I RÖVEN, LÅT MIG VARA DIN HORA!". MEN DU HAR TUR, STUMPAN. JAG TÄNKER NÄMLIGEN UPPFYLLA ALLA DINA ÖNSKNINGAR. LIKSOM JAG TÄNKER UPPFYLLA ALLA DINA HÅL. SÅ SANT SOM JAG HETER WARG KOMMER JAG ATT TA DIG MED VÅLD SNARARE ÄN DU ANAR, DET ÄR UPP TILL DIG ATT GILLA DET.
Jag kunde därför återberätta detta inlägg ord för ord för den kvinnliga polisen i andra änden av luren. Likväl som sammanfattningar av alla de andra kommentarerna denne mystiske figur skickat till mig. Motståndet jag mötte var dock totalt, "Det där låter inte särskilt roligt, men det är knappast brottsligt. Och även om det vore det skulle vi inte ha resurser att få fatt i personen i fråga."
- Men han hotar ju att han ska våldta mig! Svarade jag upprört, utan att höja rösten så att någon av festdeltagarna på andra sidan köksfönstret kunde höra något.
- Det där låter mer som någon udda sexfetisch i mina öron, och dessutom har du väl inte lagt ut dina personuppgifter i bloggen?
- Nej, men..., försökte jag
- Du får återkomma om hoten tilltar i allvarsgrad. Men om du ursäktar har vi många mer akuta ärenden att ta itu med en lördagskväll som denna.
Besvikelsen, ja ilskan i mitt ansikte visste inga gränser då jag stegade tillbaka upp för de tre trappstegen mot ytterdörren. Samtidigt började en molande känsla av olustig lust gro inom mig. Jag kunde nämligen inte släppa hans ord. Hur mycket jag än avskydde att han sexualiserade mina oskyldiga bilder, hur han aldrig gav upp trots att hans kommentarer förblev opublicerade, så kunde jag inte låta bli att känna viss spänning i hans ord.
Jens, min man, talade aldrig på mig på det viset. Jag tror att vårt sexliv tillsammans inte är vare sig bättre eller sämre än andras. Vi ligger med varandra två, tre gånger i veckan. Ibland i flera timmar. Han ger mig oralsex emellanåt, och jag honom. Dessutom händer det att vi skickar småporriga sms på jobbet, och tar oss en snabbis i köket medan ungarna är ute och leker. Men samtidigt känner jag att den där sista touchen kanske inte finns där ändå. Mitt i all respekt och kärlek - för jag älskar honom verkligen - saknar jag att han inte tar för sig mer. Varför får jag inte vara hans slyna? Varför håller han aldrig fast mig när jag suger honom? Och hur känns det egentligen att bli påsatt i fel hål?
Det var nog alkoholen som talade, tänkte jag trots allt. Att tankarna skenar iväg under den första kvällen med vin i kroppen på säkert tre månader är kanske inte så konstigt. Jag släppte därför alla tankar på Warg, ljög ihop någonting till Jens om att en väninna ringt mig just som jag var på väg in igen, och fortsatte vara mitt sociala, fnittriga jag festen igenom. Den kvällen älskade jag och Jens när vi kommit hem. Barnvakt brukar resultera i sex och just denna lördag blev jag både slickad och tagen från sidan innan han tömde sin sats i mig och somnade.
Själv slöt jag också ögonen, men somnade inte förrän långt senare. Obotligt sugen på njutning av det bakre slaget började jag nyfiket smeka min anal. Jag fuktade den ena handens fingrar i den blandning av slidsekret och sperma som rann ner från min fitta och vidare längs låren. De våta, klibbiga dropparna gjorde små subtila ljud när mina smekningar blev allt mer vågade, allt mer avancerade. Ifrån tafatta rörelser kring öppningen övergick jag till att penetrera min oanvända lilla röv med både ett och två fingrar. Min njutning visste till slut inga gränser där jag fingrade min trånga anal med högerhanden och ömsom smekte klitoris och bröstvårtor med den vänstra. Jag som tidigare kunnat räkna mitt livs orgasmer på ena handens fingrar hade plötsligt skrikit ut tre underbara, omskakande klimax i min kudde under en och samma natt. Helt på egen hand. Med insikten att jag hade en hel värld av sex att upptäcka somnade jag med ett leende så brett att mina mungipor utsattes för en klar sprickrisk, fast besluten att låta Warg hjälpa mig ta det nästa steget i min sexuella utveckling.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Bloggkommentarerna som fick mig att ... | Onani | 1.7 | 1/4-12 |
