Magister Walden & Jonathan

Författare: jonnaknoxville Datum: 2012-03-27 10:11:41

Kategori: Homo

Läst: 12 930 gånger

Betyg: 1 (1 röst) 1 medlem har denna novell som favorit



Jonathan tittade ut över det överfulla rummet. Fulla människor kom i hans sikt och han suckade. Avslutningsbalen var kul, men han ville spendera kvällen med en speciell person. Just nu så kunde han inte finna den personen i havet av dansande ungdomar. Han skulle precis resa sig från sin stol när Haris gick fram till honom och sa:

- Jonathan! Har du kul?
- Tja, ganska. Ehm, har du sett..
- Jag tror inte att jag har haft så här roligt! Och vet du vad? Nu när vi slutat skolan och allt, tror jag att jag ska fråga Alexander om han vill gå ut med mig. På riktigt, typ dejt.
- Det låter fantastiskt, lycka till!

Jonathan såg hur Haris gick ut för att röka en cigarett, och högst troligen leta efter Alexander. Lycklige jävel. Även om han var helt nykter, skulle han fråga en annan kille på dejt. Det var inte en helt vanlig kille, utan Alexander, Haris hemliga kärlek. Han önskade att han hade haft hans mod. Som vilken 19-åring kille var han kär i någon. Men det var långt mer komplicerat än Haris och Alexander.

Där satt han i sina egna tankar, och plötsligt hörde han en hög röst som bröt genom musiken. Han hörde vem det var innan han tittade upp. Självklart var det hans lärare, Mr. Walden. Eller som han själv föredrogs att kallas; magister Nick. Han hade en öl i handen och en mikrofon i den andra. Han tog en klunk från den och började prata.

Det var säkert ett vackert tal till studenterna, men Jonathan lyssnade inte så mycket. Allt han gjorde var att titta på Nick. Han blonda hår var tillrufsat och kostymen var skrinklig. Hans blå ögon lyste glatt. Jonathan suckade. Självklart var hans egna hemliga kärlek Nick. Den 32-åriga mannen var den snyggaste läraren på hela skolan. Trevlig som fan och altid glad. Hans snygga rumpa, den muskulösa magen och tatueringen mellan skulderbladen. Han rös när han tänkte på läraren. Han fick inte tänka för mycket på honom, för då skulle han få världens stånd.

Han hörde Nick avsluta sitt tal och Jonathan lyfte på huvudet. Han mötte Nicks leende ansikte och blåa ögon. Han tittade tillbaka för ett par sekund och Nick blinkade åt honom med ena ögat. Han vände sig om mot publike och skrek: “let's party”.

Jonathan hade fått nog. Han visste det var dumt, men bara att titta på Nick gjorde ont. Han visste att han bara kunde drömma om att få Nick. Han gick tu ur det varma och svettiga rummet. Han kom tu i den varma natten och börjad gå i parken som fanns runt hotellet, där balen hölls. Han gick sakta och rundade ett hörn av byggnaden. När han slog upp blicken såg han två personen tätt intill varandra, intensivt kyssande. När han kom närmre såg han att det var Haris och Alexander. För upptagna att märka honom passerade han dem och lämnade dem ensamma. “Någon är lycklig ikväll”, tänkte han.

Han stannade vid ett gigantiskt körsbärsträd. De rosa blmmorna rörde sig lätt i brisen. Han övervägde att ringa sin bror, så att han kunde hämta upp och köra honom hem. Han började flippa med mobilen när han hörde en bekant röst säga:

- Varför är du inte inne och dansar som alla andra?
- Shit, du skrämde mig!
- Ledsen, inte meningen, sa Nick och lutade sig emot körsbärsträdet.
- Det är lugnt. Och för att svara på sin fråga: Jag gillar inte att dansa, om jag inte är full, vilket jag inte är.
- Då frågar jag dig; får jag lov?

Jonathan stirrade på Nick. Sa han verkligen det där? Nej, han måste ha inbillat sig det. Men han håller tu en hand. Men han måste skämta. Varför skulle Nick vilja dansa med honom? Han tittade på Nick och såg hur seriös han var. Det var inget skämt, det var på riktigt.

Han placerade sin hand i Nicks. Han blev dragen närmre den andre mannen. Han kände hur kroppen skakade av kontakten och hur Nick ledde honom i en långsam dans. Han rodnade när Nick sa; “du är en bra dansare. Du borde göra det mer ofta. Och du är vacker ikväll. Inte för att du inte är det i vanliga fall men..”

Jonathan sänkte sitt huvud så att han inte kunde titta in i hans ögon. Ingen hade sagt någonsin sagt något sånt innan. Han kände hur Nick placerade en hand på hans kind, tittade honom i ögonen och sa: “vill du att jag följer dig hem?”. Jonathan nickade och de började gå.

På deras väg genom parken passerade de Haris och Alexander. De satt nu jämte varandra, lutandes mot väggen. De höll handen och Alexander vilade sitt huvud på Haris axel. Nick log emot dem när de gick förbi. Jonathan kände hur Nick försiktigt tog hans hand i sin egen. Han kunde inte förstå att detta faktiskt hände.

De gick i tystnad genom den öde staden. När en ensam bil passerade dem, blev Jonathan ganska överraskad när Nick drog honom närmre sig. Han tog ett tyst andetag när han lutade sig fram och slöt ögonen när han kände Nicks mjuka kyss på hans läppar. Han kände sig yr av alla känslor och lät ena hand dröja sig kvar på hans nacke.

När Nick drog sig tillbaka, ville han ha mer. Mer av de mjuka läpparna. Jonathan började säga något, men blev avbruten av Nick som sa: “vilken gata är din?”. Han svarade “den andra till vänster”. Åter igen började de gå, fortfarande hand i hand. Jonathan gick sakta, för han ville inte komma fram till sitt hus. Han ville inte att den här kvällen skulle ta slut.

De kom fram till hans hus och de gick upp för trappan. Jonathan tittade ner i marken när de stod stilla i några sekunder. Han ryckte lätt till när Nick plötsligt sa:

- Jag vet att detta inte riktigt är passande för en lärare. Tja, tekniskt sett är jag inte din lärare längre..
- Kyss mig igen, Nick, viskade Jonathan.

Han tryckte lätt sin kropp mot Nick när han kände hans läppar. Den här gången var kyssen fortfarande mjuk, men lite mer vilja i den. Det kändes som om de båda ville ha mer, men ingen vågade. Jonathan kände hur Nick tunga rörde vid hans egen och hur de omfamnade varnadra i kyssen. Han lät ena handen leka med några hårlockar i hans nacke. Ännu en gång kände han den underbara yrseln och hur det kittlade i magen.



Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright