Tisdag
Min kära dagbok, förlåt så hemskans mycket, nu har det gått flera veckor igen och jag har inte kommit mig för att skriva, fast det skulle behövts.
Nu sitter jag här och vet varken ut eller in igen. Vi klarade bara att vara tillsammans i en dryg månad, Pelle och jag. Jag inser nu att det första intrycket jag fick av honom som ”man” (ja, vad fan ska jag kalla honom?) var ganska riktigt, han tänker bara på sex, men inte på samma sorts sex som jag tänker på, utan någon sorts amerikanskt porrfilmssex, fyllt med flottiga rakade silikonkärringar. Sedan försökte han göra mig till en så’n också.
Han var på mig som en igel om att jag skulle raka mig mellan benen. Naturligtvis vågade han inte göra det själv och skyllde på de underligaste orsaker för att kunna låta bli. Jag gjorde honom till viljes till slut, för jag var trots allt lite nyfiken, men jag gör aldrig om det. Efter ett par dagar kliade det så att jag höll på att riva sönder mig själv. Folk måtte trott att jag bokstavligen fått myror i byxorna. Pelle tyckte det var roligt.
Det har äntligen vuxit ut, så att det känns som vanligt igen. Men OK, det lärde mig att verkligen tycka om min lilla tofs och nu skall jag vårda den ömt, sådetså.
En annan grej med honom: Jag tror aldrig jag blivit så sårad som när han på fullt allvar tyckte att jag skulle göra en bröstförstoring. Som om mina tuttar inte skulle duga för honom! Skithög!! Jag som alltid tyckt att de är så söta.
Jag kontrade med att lova göra det när han gjort en pittförstoring, för jag hade minsann sett både längre och bredare. Gissa han blev sur.
Men det som knäckte allt mellan oss var hans perversa intresse för mitt stjärthål. Sedan första helgen vi var tillsammans ältade han om och om igen att han ville ta mig i rumpan. Jag fattar inte varför, alltså? Jag har fått en kroppsdel som är avsedd för att stoppa upp snoppar i och jag har äntligen fattat hur himla underbart det är. Då kommer han och vill smörja in snoppen med mitt bajs!? Om inte det är perverst, vet jag inte vad det ordet betyder.
Så gick det som det gick, efter innebandyn onsdagen för tre veckor sedan, blev vi så vansinnigt kåta på hemvägen att vi inte kunde hålla oss, utan vi smög in bakom ett buskage i Vasaparken och började kramas. Vi var så upptända att det inte behövdes något förspel utan jag klev bara ur ena skon och ena benet på mina jeans, tog med båda händerna tag om ett träd och ställde mig med fötterna ordentligt isär och svankade. Jag hörde fraset när han drog ner sina brallor och kände värmen från hans kropp när han kom närmare. Jag fick gåshud och darrade av förväntan och underlivet formligen skrek efter honom. Eller åtminstone efter hans snopp. Jag kände själv hur jag öppnades och hur den kalla kvällsbrisen fläktade i min mus.
Så tog hans varma händer tag om mina höftkammar och han drog sig in i mig i ett enda djupt drag och jag hörde själv att jag grymtade till som en liten gris.
Han var ovanligt långsam och jag borde ha anat oråd, men vem kan tänka klart i ett sådant läge. Plötsligt drog han ur den och innan jag visste ordet av hade han flyttat upp den till mitt stjärthål och tryckt in den, hel och hållen i min rumpa.
Det gjorde fasansfullt ont, kanske mest beroende på att jag var fullständigt oförberedd.
Om han sprättat upp ändan med kniv hade det bergis inte kunnat göra ondare och jag skrek rätt ut och knäna vek sig. Han ramlade ur när jag försvann nedåt och jag rullade runt på rygg. Jag tappade talförmågan av smärtan och bara stirrade flämtande på honom. Han stirrade tillbaks och klämde till slut ur sej:
”Va’re inte häftigt, va?”
Nu vet jag hur Hulken känner sig när han blir grön.
Det svartnade för mina ögon och jag kom på fötterna som en blixt och sparkade honom mellan benen så hårt jag förmådde med foten med skon. Han vek sig som en fällkniv och jag knäade honom på näsan och knäckte den för tredje gången på en månad. Jag hörde hur det krasade.
Det gjorde så ont i ändan att jag grinade men jag lyckades få på mig brallorna och skon igen. Tårarna sprutade ur mina ögon så att jag nästan var blind.
Jag tittade ner på honom där han låg och vred sig. Hur hade jag någonsin kunnat tycka synd om det kräket?
Skakande av smärta, vrede och förnedring skrek jag: ”Du kan betrakta dej som djävligt avsågad och om jag någonsin får höra dej så mycket som andas om det vi har haft tillsammans skall jag döda både dej och hela din djävla släkt! Och ditt satans marsvin!!”
Sedan dess har jag inte sett honom. Han låg tydligen på sjukhus ett slag.
Jag var hos husläkaren dagen efter och hon bara suckade och berättade att jag inte var den första som råkat ut för samma sak. Jag hade klarat mig bra i alla fall och jag behövde inte sys. Ibland är det bra med smala snoppar. Det onda gick över på en vecka.
Jag tog mig samman och hade frivilligt ett allvarligt samtal med morsan om vad som hänt och det var tur, för skolkuratorn började plötsligt intressera sig för mig.
Jag blev inkallad till henne och vi hade ett maratonsamtal på över tre timmar. Hon var mycket misstänksam i början och det kändes hemskt jobbigt men så plötsligt var det som om en fördämning brast inom mig och hela sommarens händelseförlopp och all min frustration över karlar bara forsade ur mig, utan avbrott.
När jag kvicknade till igen satt hon och höll om mig och tröstade mig och jag upptäckte att jag gråtit. Jag har aldrig tyckt om henne förut men nu märkte jag att hon var riktigt bussig. Jag har fått ett jätteförtroende för henne och det känns att hon står på min sida.
Hon fick mig att förstå att mitt humör är i våldsammaste laget och att det kanske inte alltid är bäst att bara klappa till när man blir förbannad. Hon berättade också att Pelles morsa velat polisanmäla mig, men låtit bli då hon förstått att jag hade läkarutlåtanden om båda påhoppen från Pelles sida.
Pelles morsa ringde upp min morsa en kväll och jag och familjen i övrigt blev vittne till att morsan kallade Pelle för ”perverterad analfixerad slyngel”. Sedan kallade hon Pelles morsa för ett och annat som jag inte vågar återge, jag misstänker det är straffbart. Vi andra var ganska skakade, men morsan såg himla nöjd ut.
Men jag är inte lycklig.
Jag känner att jag håller på att bli galen, jag känner inte igen mig själv alls. I sommar har jag upptäckt att jag inte kan vara utan kärlek. Ja, missförstå mig inte, utan jag menar att jag vill vara kär och vara älskad. Och ha sex. Mycket av allt. Mycket och NU! Jag känner mig inte hel annars.
Sexet kan jag ju till nöds klara själv men jag behöver ha så mycket mer.
Jag måste ringa till Benny. Nu behöver jag en storebror mer än någonsin. Eller är det just det? Imorgon.
Nej, förresten…
Jag ringde till honom och han var vaken, fast klockan är över tolv. Jag åker och hälsar på honom direkt efter plugget imorgon. Jag frågade försiktigt om hur han såg på det där med vårt syster och broderskap och han var tyst en lång stund innan han svarade att det får vi väl känna på imorgon. Sedan skrattade vi båda två.
Nu måste jag sova.
Natt, natt från din Fina.
Torsdag
Dessa senaste fem månader har varit så omtumlande så att jag inte vet om jag orkar med flera häftiga kast. Det som hänt idag och upplevelsen hemma hos Benny igår passar bra in i mönstret. Den igår kommer jag definitivt aldrig att glömma. Fast den började med en riktig skräckis.
Efter skolan störtade jag hem och duschade och berättade att jag inte skulle komma hem på natten och att vi hade en studiedag dagen efter och var ur våningen igen på under tjugo minuter.
Jag tog tunnelbanan till Aspudden, där Benny bor när han inte är på landet. Jag har aldrig varit hemma hos honom, men hade printat ut en karta från Gula Sidorna och hittade rätt direkt.
Med klappande hjärta ringde jag på. Gissa värsta chocken när dörren öppnades och Bibbi stod där. Att jag inte svimmade! Det måtte ha synts väldigt väl, för Bibbi såg plötsligt orolig ut och tog ett steg fram och närmast lyfte in mig i lägenheten. Hon ledde mig in i vardagsrummet och tryckte ner mig i en soffa, hämtade en kall Coke som hon gav mig och såg till att jag drack. Sedan satte hon sig bredvid mig och tog mina händer i sina och såg forskande in i mina ögon.
Jag var alldeles överrumplad och det märktes, förstod jag. Vi satt och tittade på varandra i säkert en minut innan vi båda, samtidigt, började fnittra och sedan gapskratta. Det slutade med att vi föll i varandras armar och kramades.
”Lilla gumman, det var inte min mening att skrämma dig så, men Benny fick förhinder på jobbet. Han är snart hemma,” sa Bibbi och smekte mig över håret. ”Visste du inte om att vi flyttat ihop?”
Jag ruskade på huvudet och insåg äntligen att jag nog bara tänkt på mig själv i flera månader. Jag sade det till Bibbi också. Hon log lite vemodigt och sade att de hade förstått att jag haft det besvärligt.
Vi hörde att det rasslade i dörren och Benny kom hem. Jag kände att jag började rodna och bli vansinnigt generad, men Bibbi tog mig i handen och drog mig ut i hallen.
”Kom så kramar vi honom” sa hon glatt och så gjorde vi det. Det var inte alls hemskt, de var jättesöta mot mig och kramade om mig båda på en gång och pussade mig på bägge kinderna samtidigt. Jag kände mig som ett barn bredvid dem, för båda var minst ett huvud längre och Bibbi säkert mer än dubbelt så tung som jag. Hon var så varm och mjuk och god att jag kände mig alldeles vimmelkantig. Glasögonen immade ohjälpligt igen och vi skrattade tillsammans.
”Nu är ni väl vrålhungriga båda två?” sade Bibbi och föste ut oss i köket där hon dukat för tre.
På spisen stod en fisksoppa som doftade starkt av saffran. Jag fick tända stearinljusen, Bibbi hällde upp soppan medan Benny korkade upp en flaska vin. Diamant d’Alsace, såg jag att det hette och jag kommer alltid att komma ihåg den middagen, när jag ser det märket. Det smakade himmelskt. Vi pratade om vad som helst utom om det som hänt de senaste månaderna.
Till efterrätt serverade Bibbi oss vaniljglass med varm hemmagjord, mörk och stark chokladsås.
Jag tror aldrig jag ätit så gott.
Benny och jag hjälptes åt att stuva in disken i maskinen medan Bibbi kokade kaffe.
Vi slog oss ner i sofforna i vardagsrummet med varsin kaffekopp. Jag fick till och med ett jätteglas med en liten skvätt Armagnac i. Det var världens bästa dryck, påstod Benny.
Jag smuttade lite och det brände som eld i munnen, men smakade starkt fruktigt. Han kanske har rätt, men det är nog något jag måste vänja mig vid.
Det blev tyst.
Så sade Benny, ”Nu Fina, är det din tur. Vi vill att du skall berätta för oss vad som hänt.”
För tredje gången på bara ett par dagar öppnade jag mig fullständigt och det rann ur mig allt, kändes det som, om hur jag hatat och älskat, rasat och rest mig i en takt jag inte kunnat styra.
Om hur jag plötsligt har börjat betraktas som skolans egen värsting. Om hur jag desperat längtar efter någon att älska och som samtidigt älskar mig.
Jag tystnade.
Det hade blivit mörkt ute, ingen hade tänt något ljus. Kaffet var slut. I skenet från en gatlampa utanför såg jag att de gråtit båda två. Jag med. Bibbi reste sig och flyttade över till min soffa. Hon tog mig i sin famn och jag nästan försvann helt i hennes mjuka kropp. ”Stackars stackars lilla vän,” viskade hon. Hon tittade upp på Benny, ”Hon måste få vår allra bästa behandling.”
Jag var alldeles för omtumlad av allt som hänt mig den sista tiden för att ens reflektera över vad hon kunde mena, utan lät mig helt viljelöst ledas in i deras stora badrum.
De klädde av mig och sig själva lugnt och försiktigt. De hade en mycket stor duschdel i badrummet och varmt skönt golv. De hade till och med två duschslangar! De tog varsin dusch och började blöta in mig och sig själva ordentligt. Luften därinne blev nästan ångande tropisk. De tog varsin flaska med duschschampo och började tvåla in mig.
Jag ville hjälpa till men de flyttade milt bort mina händer och Bibbi sade ”Koppla av du, lilla vän, idag är det din dag.”
Jag stod stilla med händerna över huvudet och njöt av en intvålning som jag nog aldrig kommer att få uppleva igen. Bibbi stod bakom mig och jag kände hennes stora runda kropp utstråla värme som en kamin medan hon med varliga händer masserade in tvål på min överkropp. Hon schamponerade in mitt hår, mina armar och min rygg. Till sist ägnade hon sig åt mina bröst.
Samtidigt ägnade sig Benny åt min nedre del där han började med fötterna och arbetade sig uppåt längs benen
Vi blev hur hala som helst och jag gled som en liten tvål mellan deras händer och kroppar och kände hur det formligen rann ur min mus. När han kommit upp till min mage och kön, och när Bibbi samtidigt smekte mina bröst kom jag i en orgasm som gjorde mig både and- och ledlös. Jag skakades om som i en jordbävning i flera långa vågor medan Bibbi höll mig uppe med ett fast grepp under armarna.
När jag kunde stå på benen igen sköljde vi av oss och sedan stod vi bara där drypande i ångmolnen och höll om varandra.
En sådan trygghetskänsla trodde jag inte var möjlig. Vi kysstes och smektes och jag tappade helt kontrollen över vem det var jag pussades med och det spelade ingen som helst roll.
De tog fram ett par stora badlakan och gnuggade mig och sig själva torra.
Benny tittade lite spefullt på mig och sade ”Nå hur var det vi sa om det där med storebror?”
”Tss, glöm det” sade jag. Vi skrattade tillsammans och Bibbi böjde sig ner och lyfte upp mig i sin famn. Det kändes helt otroligt, hon är så stark.
Hon bar in mig i deras sängkammare och Bibbi satte sig med benen i kors på sängen med mig liggande i sitt knä. Hon höll om mig som om att jag skulle amma henne och jag kunde inte motstå frestelsen utan sög försiktigt på hennes stora mörka bröstvårta. Hon smekte och gullade med mig så att jag var alldeles salig.
Bibbi lyfte upp mina ben i knävecken så att mitt kön öppnades helt mot Benny som stod på knä bredvid oss i sängen. Han lade sina varma händer på insidan av mina lår och särade på dem så mycket det gick. Jag kände i sängen hur han flyttade sig närmare och äntligen, hans ollon mot min öppning. Han tryckte försiktigt, i en serie mjuka stötar in sin snopp i mig och innan han kommit till botten kom jag en gång till i en otrolig orgasm.
Sedan började han knulla mig på riktigt, det finns inga ord som täcker längre.
Känslan av att få ligga i hennes varma mjuka famn medan hon kysste och smekte mig och samtidigt bli knullad av honom. Verkligen bli rejält genomknullad av honom. Jag blir tårögd nu, när jag försöker beskriva det.
Jag har ingen som helst aning om hur länge det pågick, men jag vet att jag kom en gång till och att det närmast var en så’n där nära-döden-upplevelse.
När jag kom till sans igen, stod de båda två på knä bredvid mig och skakade mig. Jag sträckte upp armarna mot dem och de föll ner bredvid mig på varsin sida och kramade mig så att jag höll på att bli platt.
Sedan somnade jag som en stock. Jag minns att jag vaknade vid ett tillfälle då jag kom i kläm under Benny när han blev påsatt av Bibbi. Men hon märkte det och flyttade på honom och de fortsatte. Jag log och somnade om.
Vid tvåtiden väckte Benny mig och lockade mig ut i köket. Bibbi hade blivit hungrig och ställt sig att laga en svampomelett. Jag blev överraskad av hur hungrig jag var och stoppade i mig med glupande aptit. Jag såg hur nöjd Bibbi blev. ”Det är bra,” sade hon ”bli inte en så’n där djäkla trådsmal anorektiker, utan skaffa dig din egen kropp och inte någon löjlig killes fantasikropp.”
”Aldrig mer” sade jag.
De delade på en Starkbock och tog varsin nubbe. Jag drack iskall mjölk.
Vi var tysta ett slag. Sedan sade Bibbi ”Nå, vännen, hur gör du imorgon. Med livet, kärleken och allting?”
Jag blev lite överraskad, för jag satt just och funderade i de banorna.
”Jag måste lugna ner mina förväntningar på kärleken en hel del och kanske låta det komma lite naturligare. Trots allt finns det några killar som jag är intresserad av. Men som jag har gått på, har jag bara skrämt både dem och hela omgivningen. Det är bara lite läskigt att jag kan bli så vansinnigt kåt. Hur skall jag hålla det nere?”
Bibbi brast i skratt, ”Jag lovar dig min vän att det finns värre bekymmer. Under en övergångstid så kan du väl få använda dig av oss som en säkerhetsventil, men om vi skall tala lite allvar, så är det ingen bra lösning för dig, du behöver en, bara en, kille som tycker om dig för vad du är. Leta efter honom, så kan vi kanske hjälpa dig med det andra om det blir ett riktigt desperat läge. Men du skall veta att något sådant som den här kvällen har nog ingen av oss någonsin varit med om. Tack för det, lilla gumman, men jag tror att det vore fel att försöka upprepa det.”
Inget mer behövde sägas utan vi plockade tysta ihop i köket och gick och lade oss igen och somnade om, tätt ihopslingrade alla tre.
I morse satte jag mig på tunnelbanan för att åka hem, men av en impuls gick jag av i Gamla Stan och strosade omkring i gränderna på måfå. Satte mig på kajkanten nere vid Skeppsbron och dinglade med benen. Jag kände mig helt harmonisk och lugn. Var det bara för att jag blivit så rejält påsatt? Hoppas det inte bara var det. Jag tror inte det, för det kändes att jag lämnat problemen bakom mig och jag såg framåt med närmast nyfikenhet, inte som den sista tiden, med skräck.
”Hej” hörde jag någon säga bakom mig och när jag tittade upp såg jag att det var min klasskamrat Joakim. Han hade länge haft problem med att tala efter att jag slog honom under kalabaliken i jumpaförrådet och hade varit väldigt skygg för mig.
Jag blev glad över att se honom. Trots allt så har han aldrig varit taskig mot mig, utan han kom egentligen bara i vägen under Pelles och min uppgörelse.
Jag log upp mot honom och klappade på stenen bredvid mig och bad honom sätta sig.
Han gjorde det och vi satt och pratade. Det kändes helt rätt med en gång och det kändes att han tyckte det också. Vi tillbringade resten av dagen tillsammans och pratade och pratade hela tiden.
För att spara våra stämband, vi började båda bli hesa, gick vi på bio. En bit in i filmen upptäckte jag att vi satt och höll varandra i hand. Det kändes pirrigt, helt plötsligt.
När vi gick hem så följde han mig hem till min port och vi pussades.
Jag misstänker att det kanske var första gången för honom.
Han var så nervös.
Han är väldigt söt.
Jo, det känns faktiskt jättepirrigt. Jag längtar till imorgon då jag får se honom igen.
Herregud, jag måste bara behärska mig, så att jag inte bär upp honom till mig och sätter på honom! Honom måste jag spara på.
Natt natt,
Din Fina