Barcelonaresan
Författare: småkåt Datum: 2011-07-18 15:34:25
E-post: tiber12@live.com
Läst:
55 721 gånger
Betyg: 4.7 (29 röster) 15 medlemmar har denna novell som favorit
En liten fantasi. Lite mer kinky än vad jag vanligtvis skriver, men det är ingen som tvingar dig att läsa ;)
---
Jag sitter på en solstol i den stekande solen i Barcelona. Jag försöker sitta så stilla som möjligt. Några meter framför mig ser jag hur Elin kommer upp ur poolen. Hon har en gul bikini som perfekt lyfter fram hennes solbruna hy. Hon är kurvig, alldeles blank av poolvattnet, hennes blöta hår hänger. Hon är den vackraste varelsen jag vet, trots det hon gör mot mig.
Hon tar sin handduk och torkar ur håret litegrann och ler mot mig. ”Hur går det?” frågar hon. Svaret är att det inte går särskilt bra, och det vet hon. Det är just så hon vill ha det. ”Kom, så går vi upp på rummet.”
Det hela började med att jag och Elin fick en veckolång resa till Barcelona i studentpresent. Eller nä, faktiskt så började det tidigare än så, för ungefär ett år sen. Jag och Elin, vi kände inte varann så bra då, men vi var fulla efter en fest och vi råkade liksom ha sex. Och det fortsatte efter det, när vi var nyktra också, utan att någon visste om det, och jag fick veta att Elin hade vissa… böjelser. Hon gillade kort sagt att vara dominant.
Jag hade aldrig funderat på sånt sex förut, men jag föll naturligt in i rollen som undergiven. Efter ett tag började jag älska det.
I alla fall, med tanke på det kanske ni förstår varför den här Barcelonaresan kändes lite extra spännande.
Det är i slutet av juli. Vi åkte hemifrån tidigt på morgonen och var på Arlanda ungefär vid tolv. Sen vidare till Barca. När vi kom fram sken solen högt i himlen och det var ofattbart varmt. Vi svettades som djur medan vi hittade våra väskor och tog en buss in till vårat hotell. Vi checkade in utan problem – ett litet rum med två sängar, som jag och Elin genast sköt ihop för att göra en dubbelsäng.
Sen sa Elin åt mig att komma och titta, och jag kollade på medan hon slängde upp sin resväska på sängen och öppnade den. Jag stirrade på innehållet. Tror ni Elin hade packat kläder? Extra skor? Nejdå. Allt hon hade i klädväg var det hon hade på sig och den lilla gula bikinin, som låg ovanpå en rent ut sagt imponerande hög sexleksaker.
Allt jag kunde tänka på var vad flygplatspersonalen hade tänkt.
Där fanns alla möjliga penisattrapper, strap-ons, vibratorer. Munkavlar, ögonbindlar, handklovar. Bröstvårtsklämmor. Min blick drogs till en stor, svart, konformad sak som jag inte riktigt kunde förstå hur den skulle kunna passa i en.
Elin förklarade med ett brett leende att hon tänkte använda alla dessa saker på mig innan resan var över. Jag stirrade ännu mer på konen. Hon följde min blick och höll upp den för beskådan. ”Det här är en analplugg.” Jag kunde inte riktigt smälta det hon sagt – skulle man ha en sån där i stjärten? Man skulle ju gå sönder!
Elin slängde ner den konformade pluggen i väskan igen och sa: ”Jag har ju inga kläder, men jag hade ändå inte tänkt att du skulle ha så mycket kläder under resan.” Jag förstod vad hon menade – jag och Elin har ungefär samma klädstorlek.
Så drog hon av mig kläderna och slängde dem i en hög på golvet. Hon tog en vibrerande dildo ur sin väska, knuffade ner mig på sängen och satte sig gränsle över mig. Hon knullade och smekte mig med den där dildon tills jag trodde att jag skulle sprängas – och varje gång jag höll på att komma tog hon bort dildon, satt bara där stilla och väntade på att jag skulle lugna ner mig så att hon kunde börja om.
Hon låste fast mig i sängen med handklovarna och lämnade mig där naken medan hon gick ner och simmade litegrann. Sen kom hon upp, klädde sig (i mina kläder) och frigjorde mig och sa att vi skulle ut och äta. Jag fick inte ha några trosor, och under hela middagen kände jag hennes fötter mot mina svullnade, våta blygdläppar. Jag kunde knappt koncentrera mig på maten.
När vi kom tillbaka till rummet låste hon fast mig vid sängen igen och började reta mig med sina leksaker igen. Jag fick fortfarande inte komma, det var otroligt frustrerande. Snart började jag böna och be om att få en orgasm – hennes enda reaktion var att snabbt hämta en ballgag och stoppa in den i min mun så allt jag kunde göra var att mumla. Jag fick ingen orgasm den kvällen, och senare snarare än förr så släckte Elin lampan, somnade på sin egen säng och lämnade mig sådär.
I morse vaknade jag av att jag var kissnödig. Jag hade inte varit på toa sedan planet hade anlänt till Barcelona igår, slog det mig. Elin var redan vaken, och jag sa att jag behövde gå på toa.
Då såg jag nånting som jag inte gillade i hennes ansikte. Hon sken upp, som om hon just hade fått en jättebra idé. Hon kröp över till min säng och satte sig naken på mina lår. Hon log stort mot mig.
”Så här gör vi. Vi går ner och äter frukost, och sen ska jag ta och simma lite. Om du kan hålla dig hela vägen upp till rummet och kissa på toan, då ska du få komma.”
Jag kände mig plötsligt torr i halsen. ”Och om jag inte kan hålla mig?”
”Då får du inte komma”, sa Elin som om det var det mest självklara i hela världen.
Det är lika varmt idag som igår, så vi klädde oss enbart i bikini – Elin i sin gula, jag i min himmelsblå. Jag tog nyckelkortet som går till rumsdörren och stoppade det i min bikinitopp. Vi åkte hiss ner från femte våningen, där vi bor, ner till frukostmatsalen. Jag kände med varje steg hur jobbigt det här skulle bli. Jag bad till gud eller vem som än ville lyssna att jag inte skulle tappa kontrollen över min blåsa mitt på frukosten eller nåt.
Vi åt frukost, trycket på min blåsa blev värre och värre. Jag märkte nog att Elin tog god tid på sig och åt långsamt. Jag funderade på att be henne äta snabbare, men det hade antagligen fått motsatt effekt. Sedan gick vi ut ur frukostrummet, och jag började känna lite hopp. Det var jobbigt, men jag hade ju klarat frukosten med bravur. Bara Elins simtur nu.
Hon tog god tid på sig även när hon simmade. Hon sa åt mig att hoppa i men jag ville röra på mig så lite som möjligt. Så då satt jag bara där i solstolen och väntade och våndades medan hon i bekväm takt simmade fram och tillbaka i den solvarma poolen.
Nu är vi på väg upp till rummet igen och jag har aldrig varit så här kissnödig i hela mitt liv. Det känns som att jag kommer sprängas. Varje steg jag tar måste jag kämpa för att allt inte bara ska rinna ur mig. Jag kämpar mig längs poolområdet, in i receptionen där det står en massa folk. Där måste jag stanna för att det inte ska brista för mig. Några tittar lite på mig, de undrar nog vad jag håller på med.
Så fort jag stannar stannar Elin. Hon tänker knappast gå i förväg och trycka ner hissen eller nåt sånt. Hon vill ju att jag ska misslyckas. Hon har ett litet leende på munnen, ett leende som skulle vara svårtytt om jag inte visste exakt vad det betydde: ”Du lider och jag gillar det.”
Efter ett tag kan jag gå igen, och jag går med försiktiga steg bort till hissarna. Naturligtvis är det ingen som redan har tryckt på uppknappen – så tur har jag inte. Jag trycker på knappen och står där och trycker ihop låren och kämpar så hårt jag kan för att inte kissa på mig när alla människor i receptionen kan se det.
Hissen kommer efter en evighet, och jag och Elin går in, hon med bekväma kliv, jag med små myrsteg som gör allt för att jag ska slippa röra på mig så gott det går. Jag hoppades att vi skulle bli ensamma i hissen, men efter oss kommer ett äldre par, en man och en kvinna, klädda i typiska turistkläder som skulle ha varit lite roliga i vilken annan situation som helst.
Jag och Elin står med våra ryggar mot hissens inre vägg, och när hissen börjar åka uppåt känner jag Elins hand mot min rygg. Den smyger sig ner i mina bikinitrosor, ett vant finger letar sig neråt genom stjärtskåran och trycker, mjukt men bestämt mot min anal. Jag lyckas på nåt otroligt mirakulöst sätt hindra mig själv från att flämta eller gny till, men det är farligt nära att jag tappar kontrollen där och kissar på mig medan det gamla paret står i hissen.
Kliv av, tänker jag. Kliv av nån gång. Kliv av, för helvete.
Det gamla paret kliver av på våning två, och innan dörrarna ens har börjat stängas igen känner jag hur Elin knyter upp banden på min bikinitopp. ”Elin…” säger jag och tänker be henne att snälla inte klä av mig förrän vi är på rummet, men jag får absolut ingen reaktion. Elin tar av mig toppen och nyckelkortet faller till marken. Det plockar hon upp. Sen säger hon: ”Ta av dig trosorna också.”
Jag vet att det inte är någon idé att streta emot. Jag suckar till, kämpar mot lusten att kissa, och drar ner trosorna. Det är jobbigt att röra på mig, så mycket det går låter jag gravitationen sköta jobbet – jag låter trosorna falla till marken när jag lyckats lirka dem förbi mina breda lår. Elin plockar även upp dem.
Hissdörrarna öppnas och – ett mirakel – det är ingen som väntar på hissen. Jag står kvar en sekund, men Elin tar genast tag i min arm och leder mig med ett fast grepp ut ur hissen. Sin andra hand lägger hon mot min mage, alldeles ovanför blåsan, och trycker. Ett plågat stön kommer från mina läppar. Elin leder mig mot vårt delade rum.
Mitt hjärta hoppar till. Ett av rummen i korridoren står med dörren på vid gavel. En dammsugare står därutanför och jag förstår att det måste vara städerskan. Jag försöker streta emot, men Elin leder mig obevekligt framåt, förbi dörren, och ökar samtidigt trycket mot min blåsa. Lyckligtvis tittar inte städerskan upp och ser mig utan kläder.
Vi rundar hörnet och där ser jag den – dörren – min räddning – vårt rum! Jag flämtar till och känner hoppet i bröstet. Jag kommer klara det! Jag halvjoggar så gott jag kan fram till dörren, känner hur jag nästan inte kan stå emot trycket i min blåsa, men det spelar ingen roll, jag kommer klara det!
Men dörren är låst.
Dörren är låst och jag har inte nyckelkortet längre. Jag vänder mig om och känner en svart desperation. Elin ler mot mig. Handen hon höll i min arm med… handen hon höll mot min mage… hon höll inte i nyckelkortet i nån av dem. Inte min bikini heller, för den delen.
Leende: ”Jag lämnade grejerna där borta.”
Ute vid hissarna. Jag känner tårar i ögonen. Jag var så nära! Och ändå har inte hoppet helt dött. Jag inser vad jag måste göra. Jag har inget val. Jag vandrar tillbaka längs den kaklade korridoren. Mina steg är små och försiktiga igen. Jag rundar hörnet och nu står städerskan där – en medelålders men vacker spanjorska – hon stirrar på mig. ”Sorry”, muttrar jag och känner hur mitt ansikte blir mörkrött av skam.
Städerskan följer mig med sin chockerade blick medan jag långsamt banar min väg mot hissarna. Lyckligtvis är det ingen där nu heller, ingen som kan se min skam förutom den här städerskan. Jag stönar och stånkar och böjer mig ner och plockar upp sakerna som Elin i hemlighet har slängt på golvet här – min bikini, även om den känns oviktig, och nyckelkortet, min räddning.
”Sorry”, säger jag igen och går tillbaka till rummet. Det är bara tio, femton meter, men jag har aldrig gått en längre och mer plågsam sträcka i hela mitt liv. Elin står fortfarande vid dörren, brett leende och allt.
Jag fumlar med nyckelkortet, helt i panik nu, och får inte in det, och plötsligt känner jag att det är hopplöst. Jag kommer inte klara av att hålla mig. Jag stelnar i hela kroppen, kämpar frenetiskt emot. Då plötsligt smiskar Elin mig, ett enda, perfekt slag som svider som bara den, och då brister det för mig.
Jag står där i hotellkorridoren, helt naken, och kissar ner mig. Det finns ingenting jag kan göra. Jag stönar lågt – det är antagligen den största lättnad jag har upplevt, att bara få lätta på blåsan, äntligen. Men lättnaden uppvägs med råge av skammen. Jag kissade på mig. Jag kissade på mig som ett litet barn.
Elin viskar: ”Vad synd. Du kunde inte hålla dig… och du vet vad det betyder. Nu kommer du inte få komma. Inte alls på hela veckan…”
Orgasm är faktiskt det sista jag tänker på. Jag bara står där, med en hand mot väggen för att hålla balansen, och tänker att vilken sekund som helst kommer städerskan komma runt hörnet, eller nån som bor på hotellet kommer komma ut ur sitt rum och se mig kissa en stor pöl på det svala kakelgolvet.
Men ingen kommer, och när jag äntligen kan röra mig igen låser jag snabbt upp rummet och slinker in. Hela tiden viskar Elin: ”… jag ska plåga dig tills du skriker om nåd. Och tro inte att du kommer kunna slinka in på toa och pulla. Vi ska gå på toa tillsammans, duscha tillsammans, du ska aldrig få komma…”
Resignerad och fylld av skam – en liten flicka som inte ens kan hålla sig – går jag till sängen och låter Elin binda fast mig. Hon vänder sig om och rotar i sin väska. ”Du ska ha vibratorer när vi går och äter, och dansar… kanske på museum? Så folk kan höra dig flämta…” Jag ser vad det är hon tar fram, den stora analpluggen. ”Vem vet?” säger Elin. ”Nästa gång du kissar på dig kanske det är bland folk.”
Fler noveller av samma författare
Den här novellserien får aldrig ta slut, hoppas på en novell för varje dag på resan