Sophias straff

Författare: eagle Datum: 2011-03-07 23:58:58

Kategori: Bdsm och Heterosex

Läst: 32 952 gånger

Betyg: 3.7 (3 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit



”Åh, helvete… fan Sophia, fan, fan…fitta!”

Tommy började alltid svära när han var på väg att komma. Sophia stannade upp sin ritt för en sekund. Hon satt stilla, med hans kuk fortfarande dunkande i sin fitta, tills hon kände att han slutade spänna sig. Hon hade ju själv inte fått komma än, och det kändes knappt nära! Hon suckade inombords. Vad är det med Tommy? Han har ju för fan inte presterat på flera veckor! Hon fortsatte rida honom ändå. Hans händer hade legat klistrade på hennes rumpa, nu flyttade han dem till hennes bröst igen. Hon lät honom klämma på dem, massera dem – visste att han älskade det.Hon blundade. Blundade och låtsades att det var Jonte som klämde på hennes tuttar, att det var Jontes kuk hon red.

---
Jonte var hennes nya sexobjekt. Han var det senaste och hetaste i killväg. Hon hade träffat honom på Alexandra Nilssons poolparty i fredags. Alexandra: En av hennes bästa vänner. Hon var trevlig, söt (gillades av killarna) och råkade ha en snuskigt rik pappa. Pappa Nilsson som nyss hade installerat en ny pool och bastu i treplansvillan, som närmast borde beskrivas som ett slott. Detta hade han hunnit med innan han, inför juni, tagit med Alexandras mamma på en månads solsemester i Spanien, och därmed lämnat villan ensam åt dottern, Alexandra. Ett beslut som inte skulle visa sig vara speciellt nyktert, eftersom dottern alltså inte hade varit sen att bjuda in halva gymnasiet på fest.

Det hade varit pompa och ståt på festen. Efter en hel del alkohol hade de – Sophia, Alex, Jonte och en av hans polare hon inte mindes namnet på – hamnat i bastun. Det hade hettat till, börjat pratas om sex. Det ena hade lett till det andra, och det hade inte krävts någon större ansträngning från tjejerna för att få killarna att ge dem en liten första parketts strip-tease. Just som det skulle bli riktigt intressant öppnades bastudörren och Felicia (en annan av Alex kompisar) tittade in.

”Psst, Sophia, Tommy har ringt dig typ 47 gånger. Din mobil ligger här ute.” viskade hon så att alla hörde.

Idiot-Tommy.

Hon fick ställa sig upp och följa med Felicia ut, men inte förrän Felicia tagit sig tid att gillande syna Jontes vältränade kropp från topp till tå.

Efter att ha försäkrat Tommy om att hon var på väg hem, skuttade hon ivrigt tillbaka till bastun och sköt försiktigt upp dörren på glänt. Men där var ingen Jonte kvar. Bara hans polare som låg och knullade skiten ur Alexandra.

---
”Åh fan… jag kommer nu Sophia. Faaaan!”

Tommy skrek ut sin orgasm. Hon fejkade sin: Böjde lite på ryggen och gnydde lite. Äntligen släppte han hennes bröst. Hon satt kvar på honom en liten stund. Hon ville inte verka för kall. Sen klev hon av honom, samlade snabbt ihop sina kläder och ilade in i duschen. Duschade, fingrade sig snabbt till en orgasm medan hon tänkte på Jonte, och klädde sedan på sig. Hon gick tillbaka in till Tommy, gav honom en snabb puss på kinden, hittade på någonting om en tidig lektion imorgon och sprang sedan ned för trappan i Tommys hem. Föräldrarna sov. Skönt. Hon flydde ut genom dörren och vidare hemåt i sommarnatten.

---
Det var äckligt kvavt i klassrummet. Klockan var strax lunchtid och solen gassade in genom de dammiga fönstren. Sandra Torkelsson, lärarinnan, var dock lika opåverkad av sommarens antågande som vanligt. Sandra var deras yngsta lärare, hon var väl 25-26 gissade Sophia, men hon var minst lika tradig och långtråkig som de mossigaste 65-åriga gubbarna de hade som lärare. Snygg var hon dock. Eller i alla fall enligt killarna i klassen. ”Porrig” kallade de henne. Sophia kunde inte utläsa vad det var som var så speciellt med lärararinnan. Hon gissade att det nog var de där Slitztuttarna som stod rätt ut som killarna var kåta på. Hon fixerade blicken på Sandras klyfta en liten stund.

Mjo, okej hon fattade väl vad killarna snackade om ändå.

Alexandra satt bredvid henne. De hade inte hunnit prata sen festen, men nu lutade hon sig närmre Sophia och började viska om Sebbe – Jontes polare – och hur skön han hade varit. Alexandra överdrev det hela på ett så roligt sätt. Hon stönade i Sophias öra och trånade ironiskt om Sebbes kuk. Sophia kunde inte rå för att börja fnissa ljudligt, vilket fick flera i klassen att vända sig om och inte minst Sandra att ge henne en kall blick. Sophia harklade sig och sa, fortfarande med fniss i rösten, ”Förlåt.”.

Alex fortsatte dock oberört. Hon tog fram sitt kollegieblock, rev ut en liten lapp och började klottra på den och skickade sedan över den till Sophia. ”Hur sugen var du på att ta Jontes kuk i munnen?” stod det i Alexandras flickaktiga handstil. Sophia fnissade till ljudligt igen.

Sandra snörpte på munnen och höjde på ögonbrynen mot henne. Sophia log oskyldigt tillbaka och mimade sen ”förlåt”.

Sedan började hon klottra ner ett svar till Alexandra. Hon visste precis vad hon skulle skriva. ”Lika sugen som Victor är att runka till Sandra ikväll.” skrev hon, och när Alex läste svaret nickade hon bort mot Victor två rader framför dem, en Victor som satt som i trans och stirrade på lärararinnan. Alexandra höll snabbt för munnen och kväde ett skratt.

Sådär höll de på resten av lektionen. SMS:ade, fnittrade, skrev lappar om Jonte och Sebbe och sket fullständigt i alla förmaningar från Sandra Tråksson och resten av alla losers i klassen. Men så plötsligt kände hon en hand på axeln. Bestämd och kall mot hennes bara axel. Sophia tittade runt och såg Sandra stå där. Lärarinnan snappade flinkt upp alla lappar som låg hopknycklade framför tjejerna. Hon vecklade upp och läste några av dem, med ett till synes ointresserat ansiktsuttryck. Sophias hjärta slog hårt i bröstet. Bara hon inte läste det där om att runka av till henne, tänkte hon. ”Kommer du med mig en stund, Sophia?” frågade Sandra kyligt. Medan hon utbytte blickar med en överraskad Alexandra, fick Sophia ställa sig upp och följa med lärarinnan ut ur klassrummet.

Sandra höll Sophia hårt i armen när hon drog med henne en trappa ned. Hon stannade till vid ett av de utstädade grupprummen som Sophia visste låg där på plan 2. Men en påmanade hand mot Sophias rygg, förde Sandra in henne i det näst-intill tomma rummet; tomt förutom en träpall som stod lutad mot bortre väggen.
---
Först stod Sandra bara där och gick igenom lapparna. Sedan till slut titta hon upp med ett farligt leende krusande på läpparna.

”Tommy, var det inte så din pojkvän hette?” frågade Sandra och fortsatte le mot Sophia, men hon väntade inte på något svar. ”Jag undrar vad han skulle tycka och tänka om det som står på de här lapparna…” Sophia trodde inte det var sant. Vad var det som hände egenligen? Sandra tog upp och läste en annan av lapparna och drog på ett snett leende: ”Och att killarna sitter och stirrar på mina bröst var väl ingen nyhet, men när jag såg dig göra det idag kände jag mig lite extra… hedrad.” sa Sandra och skrattade försmädligt.

Sandra tog ett steg närmre Sophia och korsade armarna under brösten. För en liten stund så stod de bara där. Sophia tittade ned i golvet och Sandra stod fortfarande framför henne och synade henne överlägset. ”Du är 18 år, Sophia” fortsatte Sandra. ”och ändå sitter du och beter dig som en kaxig, liten nioendeklassare på mina lektioner. Sitter och skriver lappar, sms:ar, fnittrar och viskar.” Hon pausade och gav ifrån sig en djup suck. ”Skäms du inte, som du beter dig?”.

Sophia skruvade oroligt på sig där hon stod. Det var som att hon kunde känna Sandras blick på sig, en blick som fick henne att känna hur hjälplös och utlämnad hon var. Hon stod inte ut. Tveksamt tittade hon upp och mötte Sandras blick. Lärararinnan höjde frågande på ögonbrynen men bröt inte tystnaden. Klockan tickade taktfast i det lilla, tysta rum som Sandra hade dragit med henne till.

”Förlåt” lyckades Sophia till slut klämma fram. Men det var ett ynkligt och tyst förlåt. Ett förlåt som inte verkade komma från en populär och självsäker 18-åring, utan från en liten hjälplös flicka, som vet att hon varit olydig. ”Förlåt, jag är ledsen att jag gjorde så. Jag ska inte göra om det” hasplade hon fram när hon märkte att hennes första lilla ursäkt inte bitit det minsta på Sandra.

”Jo, ledsen det ska du allt bli” svarade Sandra obevekligt. ”Du har varit en stygg liten flicka, och stygga flickor får smisk på stjärten.”

”Va!?” utbrast Sophia och tittade häftigt upp på lärarinnan, så att de bruna lockarna flängde. ”Men jag, du kan väl inte…”

Sandra vände ryggen till och skred bort till andra sidan av rummet medan hon svarade: ”Å, jo det kan jag mycket väl, Sophia. Det är inte ofta jag får läxa upp flickor i din ålder, men idag har du tydligt visat att du förtjänar - och framför allt behöver - ett kok stryk på bara stjärten.” Hon lyfte upp träpallen och ställde den i mitten av rummet.

Det var först nu Sophia märkte det. Sedan Sandra yttrat ordet ’smisk’ hade hon instinktivt greppat om sina skinkor. Hon släppte försiktigt taget om rumpan men kunde inte rå för att fortsätta gnida sin bak utanpå jeanstyget när hon såg hur Sandra lugnt satte sig ned på pallen och rättade till kjolen hon hade på sig.

”Seså, visa nu att du är en stor flicka som kan ta sitt straff.” manade Sandra på med en lätt antydan av irritation i rösten. ”Stretar du emot visar du bara vilken barnrumpa du är. Kom nu.” sa Sandra och visade med handen att hon ville ha Sophia på sin högra sida.

Men Sophia kunde inte förmå sig att göra det. Trots att Sandras blå ögon tycktes genomborra henne, och trots att lärarinnans mun smalnade av som den gjorde när hon började bli otålig. ”Nej, jag kan inte… jag tänker inte låta dig smis- jag…” Sophia kunde känna hur hjärtat slog hårt i bröstet.

”Du kanske vill att jag hör av mig till Tommy om de där lapparna istället? Eller dina föräldrar?”
Sophia var helt tyst. Det fanns inget att säga.

”Eller du kanske hellre vill ta ditt straff framför dina klasskamrater? fortsatte lärarinnan. ”Du kanske inte fick visa dig på styva linan tillräckligt idag med dina tonårsfasoner?” sa hon och log ett snett hånleende mot Sophia. ”Kom nu hit. Eller så står du böjd över min kateder inom loppet av fem minuter. Och det med byxor och trosor nere vid anklarna - eller kanske helt naken om du nu vill - framför alla dina klasskamrater.”

”Ja, hur blir det?” sa Sandra och tittade otåligt på sitt armbandsur. Sophia svalde hårt. Sedan tog hon de första stegen bort mot pallen där Sandra satt och väntade. Hon ställde sig som Sandra ville på lärarinnans högra sida och väntade.

”Bra!” log Sandra med ett falskt leende. ”Då kan du dra ner byxorna.” Sophia hade sagt emot tillräckligt. Men det var inte annat än motvilligt hon knäppte upp knapparna i sina tighta jeans och långsamt drog ned dem till knävecken. Sandra var dock inte nöjd, och lutade sig fram och drog dem ända ned till fotknölarna. ”Och så de där gulliga, små stringtrosorna också” sa Sandra och log det där snea leendet igen.

Det fullkomligt bubblade av ilska i Sophia. Kunde inte Sandra vara lite allvarlig åtminstone? Kunde inte lärarfittan sluta le det där djävla leendet!? Men all den där ilskan var liksom smittad av skam. Hon kunde känna hur det slet av vrede i henne, men istället för att skrika åt Sandra, slå till henne eller vad som helst, så rodnade hon bara om kinderna, stack in fingrarna mellan höfter och stringtrosor och drog dem ända ned till fotknölarna.

Sandra sa inget mer. Hon klappade bara lätt med ena handen på sitt knä, för att visa Sophia var hon skulle ligga. Det var svårt - omöjligt - att röra sig med värdighet när byxor och trosor trasslade sig kring fötterna. Hon tog små, klumpiga steg framåt tills hon kände Sandras kjoltyg mot sin bara hud. Sedan böjde hon försiktigt på ryggen, lutade sig framåt över Sandras knä, och hamnade till slut med händerna mot det kalla golvet, med benen dinglande i fria luften och med sin bara stjärt i vädret.

Direkt kände Sophia lärarinnans kalla hand mot sina skinkor. Sandra lät helt enkelt handen vila där en stund. Lärarinnan gav inte ett knyst ifrån sig. Hon rörde inte på sig. Hon gjorde ingenting. Klockan tickade taktfast i det tysta rummet. Kunde hon inte bara slå? Kunde hon inte dela ut straffet, smiska och förnedra henne? Varför gjorde hon ingenting?

”Så…” Lärarinnans stämma bröt tystnaden.”varje gång jag ger dig en dask…”. Hon stannade upp för en sekund. Som för att få innebörden av det hon sagt att sjunka in. Hon pratade på ett löjligt övertydligt sätt; som man gör till ett barn när man ska förklara något som är lite för svårt för dem. ”Varje gång jag ger dig en dask på stjärten vill jag att du tackar mig, och säger: ’jag är en stygg flicka som förtjänar att bli smiskad’. Sophia kände hjärtat bulta. Det skav.

”Okej?” avslutande Sandra med en opassande klämkäck klang i rösten, och klappade Sophia på stjärten. Ett litet tyst ”mm” var allt Sophia mäktade med att svara. Hon var nära gråten. För bara en kvart sedan hade hon suttit och drömt om Jonte, och nu låg hon där: Som en liten flickunge, hjälplös med sin nakna stjärt i vädret och med gråten i halsen.

SMACK! Det ekade i rummet. Sophia hade inte varit berädd när det första slaget kom. Det sved. Men hon kom ändå ihåg: ”Tack så mycket. Jag är en stygg flicka, som… - Åh Gud, vad det sved! - som förtjänar att bli smiskad”. SMACK! Det andra slaget träffade hennes vänstra skinka. Men nu var hon beredd. Hon hade bestämt sig: Hon tänkte inte skrika, hon tänkte inte ge Sandra den tillfredsställelsen. Hon tackade lärarinnan igen och upprepade att hon var en stygg flicka. SMACK! Högra skinkan den här gången. Det stack och sved. Men hon skrek inte. Sandra fortsatte slå och Sophia fortsatte tacka henne för det.

SMACK! Det brändes. Det kändes som att hennes stjärt var satt i lågor. Hon bet sig i läppen. Hon bet så att det gjorde ont, så att det smakade blod. ”En rödsmiskad stjärt, det är precis vad du behöver, Sophia!” kvittrade Sandra. SMACK! ”Tack så myck…” började Sophia men:

SMACK! ”Men jag tycker det är lite löjligt - SMACK! - att jag ska behöva ta en 18-årig kvinna över knät - SMACK! - och smiska tonårsfasoner ur henne!” SMACK! SMACK! SMACK! Sandra lät nu slagen regna ner över Sophias glödheta stjärt. ”En vänstrande liten slyna också för den delen -SMACK! - Åh, jag hoppas verkligen din pojkvän ger dig ett annat sorts straff i stjärten när han får reda på det här! - SMACK! - Och jag hoppas du förstår - SMACK! - att du behöver få de här små skinkorna smiskade - SMACK! - Du kanske kan be Tommy om en runda till ikväll!” Och nu skrek Sophia. Hon skrek och grät så att det gjorde ont i halsen. Men lärarinnan fortsatte obevekligt bestraffningen, och nu såg hon till att verkligen förudmjuka den unga tonårsflickan som låg där över knät: ”Ja, vad ska du säga till Tommy ikväll när han vill knulla dig? - SMACK! - Vad ska du säga när han vill sätta på dig bakifrån? SMACK! Sandra skrattade ett kacklande skratt i takt med sina smädelser: ”Hur ska du förklara för mamma och pappa att du helst inte vill sitta ner när ni äter middag!?” SMACK! SMACK! SMACK! Höger, vänster höger.

Sophia var helt förtvivlad. Hon sparkade, slog, skrek, grät och ylade: ”Sluta! Snälla sluta!”. Hon hulkade och snorade och hon kunde känna mascarans beska smak vid mungiporna. Hennes skinkor brände när Sandra obarmhärtigt lät slagen falla. ”Förlåt! Snälla! Jag är en stygg, stygg flicka! Jag är en otrogen slyna! En HORA! Jag ska aldrig bete mig så igen! AAAAAAJ!”

SMACK!

Och så blev allt stilla.

”Ställ dig upp” muttrade Sandra. Sophia kände sig mörbultad. Hon ställde sig långsamt upp och brydde sig inte om att försöka dölja musen. Hon smekte sin illröda stjärt ett tag medan Sandra betraktade henne under tystand. Skinkorna skrek när hon drog upp stringtrosornas sträva tyg över dem. Sandra ställde sig lugnt upp - uppenbarligen oberörd - och borstade av och rättade till kjolen. ”Känns det inte bättre nu?” log lärarinnan mot Sophia. ”Jo.” snyftade Sophia fram medan hon knäppte jeansen. Hon böjde sig fram och plockade upp handväskan som stod bredvid henne på golvet. Hon kunde inte hjälpa att ge ifrån sig ett litet stön när jeanstyget skavde mot hennes svidande stjärt.

”Och glöm inte att tvätta ansiktet nu, vännen.” sa lärarinnan med en obehagligt len röst. ”Nej… Tack.” svarade Sophia, fortfarande med gråt i rösten. ”Så ses vi på lektionen imorgon!” sa Sandra och skickade ut Sophia i korridoren med en sista klapp på stjärten.



Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright