Fröken Larsson, del 1
Författare: hornymi Datum: 2010-08-02 11:15:34
E-post: horny@hotmail.se
Kategori: Heterosex
Läst:
54 775 gånger
Betyg: 3.8 (19 röster) 15 medlemmar har denna novell som favorit
Harriet Larsson trippade nedför skolkorridoren i högklackade skor. Hon var nyutexaminerad lärarinna och hade precis börjat sitt första arbete på en skola i närheten av hennes hem. Hon trivdes verkligen där. Eleverna var duktiga och väluppfostrade och hennes kollegor var hjälpsamma och trevliga.
”Fröken Larsson!” Harriet hörde någon ropa på henne och vände sig om. Det var rektor Gustavsson som vinkade från sitt kontor. ”Kan fröken Larsson komma in till mitt kontor efter dagens sista lektion, tack?”
”Självklart, rektor Gustavsson, jag kommer så fort jag är klar med den!” Med de orden fortsatte Harriet till klassrummet där hon hade dagens sista lektion.
När Harriet kom ut från klassrummet vid dagens slut så var hon ganska så trött. Skorna skavde lite framme vid tårna och hon såg fram emot att komma hem. Men först skulle hon prata med rektor Gustavsson. Hon ställde sig framför en spegel för att titta så att hon inte såg helt hemsk ut. Håret var visserligen lite plattare än det varit på morgonen, men hon fluffade upp de lagda lockarna något och drog med fingret under ögonen för att ta bort alla små spår av mascara. Harriet tittade så att alla knappar på den vita blusen var knäppta och att den var nedstoppad i den snäva, bruna kjolen. Hon drog med händerna över höfterna för att se till att kjolen var rak och så var hon reda för att möta rektorn.
”Fröken Larsson! Vilken tur att ni kunde komma hit. Har ni haft en bra dag?” Rektor Gustavsson var lika översvallande trevlig som vanligt. Han kom fram och lade armen om Harriets axlar och ledde henne fram mot en stol. Det var något som Harriet hade lagt märke till, att hennes kollegor var väldigt benägna att ta på henne och på varandra när de pratade. De var väldigt fysiska, något som Harriet inte var så van vid.
”Så, fröken Larsson, trivs ni bra här på skolan?” Rektor Gustavsson satte sig på andra sidan skrivbordet och knäppte händerna i knät.
”Jag trivs väldigt bra, rektor Gustavsson. Eleverna är väluppfostrade och kunniga och ger mig inga problem.” Harriet log lite nervöst, hon hoppades verkligen att ingen hade klagat på henne! Hon försökte komma underfund med vad rektor Gustavsson ville under tiden han fortsatte att ställa lite vardagliga frågor. Harriet hade lugnat ned sig när rektorn helt plötsligt ställde en fråga som fick Harriet att tappa hakan. Hade hon verkligen hört rätt?
”Ursäkta, vad sa ni?”
”Jo, jag undrade om fröken Larsson möjligen var oskuld?” Rektorn ställde frågan lika lättvindigt som om han hade frågat henne om vädret, men Harriet rodnade genast. Varför skulle han vilja veta svaret på den frågan? Harriet sänke blicken men visste att hon skulle bli tvungen att svara, hon hade blivit uppfostrad att svara på tilltal från äldre människor.
”Ja, jag är oskuld,” viskade Harriet knappt hörbart fram. Rektorn log förnöjt.
”Vi misstänkte nästan det, fröken Larsson, du är verkligen oskuldsfull.” Harriet ville helst sjunka ned genom jorden, var skulle den här konversationen leda? Rektor Gustavsson verkade omedveten om Harriets förlägenhet, eller så struntade han i den. ”På den här skolan är vi kollegor måna om att ha en väldigt nära kontakt, och det kan ibland leda till fysiska kontakter, något som skolan självfallet uppmuntrar men som vi väljer att inte prata högt om då en del skulle kunna missuppfatta det. För skolans skull är det viktigt att fröken Larsson gör sin del för att främja den goda stämningen som finns mellan kollegorna.” Rektorn ställde sig upp och gick bakom Harriets stol och lade sina stora händer på hennes axlar. ”Förstår fröken Larsson vad jag menar?”
Harriet hade helt tappat förmågan att prata så nickade bara. Hon kände rektorns händer glida ned från sina axlar och kupas över brösten. Hennes förrädiska bröstvårtor styvnade genast av beröringen, de ställde sig i givakt genom den tunna behån och blusen, och rektorn kände dom direkt. Han skrattade till och gned handflatorna mot dom.
”Du är kanske oskuld, fröken Larsson, men din kropp vet allt vad den vill!” skrattade rektorn och nöp vårtorna hårt med fingrarna. Harriet stönade till och rektorn släppte greppet och hukade sig bredvid henne. ”Har du kysst någon förut, fröken Larsson?” Rektorns läppar var alldeles nära Harriets, och hon skakade på huvudet. Hennes läppar särades automatiskt när rektorns mun kom närmare. Hans läppar var mjuka och giriga, han grävde in tungan långt in i Harriets mun när han lade ena handen om hennes nacke och drog henne närmare.
Det var inte helt oangenämt att bli kysst av rektorn, men Harriet var fortfarande i chock. Vad skulle hända mer? Hennes tankar snurrade under tiden som rektorn kysste henne, och hon drog efter andan när han avslutade kyssen.
”Vilken kvinna ni är, fröken Larsson!” Rektor Gustavsson tittade kärleksfullt på henne, han var säker på att de skulle ha mycket kul tillsammans. Men han visste också att om han tog hennes oskuld här och nu så skulle de andra lärarna inte bli glada. De hade ett system när det gällde oskulder och rektorn var tvungen att följa det.
”Ja du, fröken Larsson. Ni är verkligen underbar, jag är säker på att ni kommer att glädja många under er tid här!” Han gick tillbaka till sin plats på andra sidan skrivbordet och slog sig ned igen. ”Ni har gjort mig väldigt upphetsad, fröken Larsson, men jag kan inte ta er oskuld nu. Vi måste lotta er mellan alla manliga lärare här på skolan.” Harriet spärrade upp ögonen när hon hörde rektorns ord. Skulle de lotta ut hennes oskuld? Hade hon inget att säga till om?
”Men... men... men,” stammade Harriet med röda kinder. Hon var förlägen och förnärmad på en och samma gång. Hennes kvinnliga sida blev smickrad av rektorns ord om att hon hetsade upp honom, men samtidigt blev hon oroad av hans ord om att lotta ut hennes oskuld.
”Ja, fröken Larsson förstår väl att det är av största vikt att hon samarbetar på denna punkt? Vi har en väldigt intim sammanhållning mellan kollegorna på denna skola, och fröken Larsson kan självfallet inte arbeta kvar här om hon inte bidrar till den goda och intima sammanhållning.” Rektorns röst var hård liksom hans blick. Harriet kände hur hon sjönk ihop och hon insåg att hon bara hade ett val.
”Det är klart att jag gör det,” viskade Harriet fram. Hon visste inte själv vad det var hon ville, men hon visste att hon inte kunde mista sitt arbete, då skulle hon få skämmas! Hennes ord fick rektorn att le stort igen.
”Underbart, fröken Larsson! Jag visste att ni var en sansad person! Då ska jag göra alla förberedelser så att vi kan göra det här på fredag efter att alla lektioner har slutat. Det låter väl bra, fröken Larsson?” Harriet nickade bara igen. På fredag skulle hon alltså förlora sin oskuld. Hon rodnade bara hon tänkte på det. Harriet hade alltid föreställt sig att det skulle ske på hennes bröllopsnatt, men nu skulle det inte bli så.
Rektorn reste sig upp och sträckte fram sin hand. När Harriet tog den så drog han hennes hand mot sig och satte den mellan sina ben. Hon kände hans hårda stånd mot sina fingrar och drog förskräckt efter andan samtidigt som hon försökte dra åt sig sin hand, men rektorn hade ett bra grepp. Han tittade på henne med glansiga ögon.
”Det är det här ni gör med mig, fröken Larsson.” Han bände hennes fingrar så att de slöt sig om hans stånd genom byxorna och han drog hennes hand upp och ned. Harriet tittade med stora ögon på vad han gjorde, hans stånd kändes så stort! Hon hade ingen aning om hur något sådant stort skulle få plats inne i henne!
”Har förken Larsson någonsin känt på en man?” frågade rektorn. Harriet skakade på huvudet. Nu hade rektorn släppt greppet om hennes hand och hon förde självmant handen upp och ned. ”Har ni någonsin sett en man då?” Harriet skakade på huvudet igen, och det var tecknet som rektorn hade väntat på. Snabbt drog hand ned gylfen och fick fram ståndet. Harriet tittade förskräckt på det, det var ännu större när hon såg det! Rektorn la hennes hand om hårdheten igen och hon började röra handen igen. Rektorn stönade när Harriets flinka fingrar rörde sig runt om honom, och Harriet blev glad åt hans uppenbara upphetsning.
”Ni gör mig galen, fröken Larsson,” stönade rektorn fram och pressade sin mun mot Harriets innan han la en stor hand på hennes axel och tryckte henne nedåt. ”Gå ned på knä, fröken Larsson, ni måste ta mig i munnen.”
Harriet sjönk ned på knä så att hon hade hans manlighet i ansiktshöjd. Rektorn hade en hand om hennes bakhuvud och förde henne framåt. ”Öppna munnen, fröken Larsson.” Harriet gjorde som han sa. Hon hade ingen aning om att man kunde göra något sådant här, men rektorn verkade veta vad han ville. Med öppen mun satt Harriet och väntade på något hon inte visste vad det var, men rektorn förde sitt stånd mot henne och in i hennes mun. Harriet hostade till och drog sig undan, men rektorns grepp om hennes bakhuvud hindrade hennes rörelse.
”Sug nu, fröken Larsson, slicka på mig som om det var en glasspinne.” Harriet stängde munnen om honom. Det smakade salt och lite konstigt, men det var inte alls äckligt som Harriet skulle ha kunnat tänka sig. Hon lät tungan virvla runt, sög på toppen samtidigt som hon rörde handen längs med skaftet.
”Åh, fröken Larsson, ni gör det så bra!” Rektor Gustavsson verkade gilla vad hon gjorde och Harriet la in mer inlevelse i det hela. ”Ja! Fröken Larsson, ni är underbar!” Harriet kände hur rektorn började röra höfterna och hur ståndet kom längre in. Hon gillade inte riktigt det, men hans grepp om hennes bakhuvud var fast och hon kunde inte röra sig för att parera.
”Förken Larsson...”stönade rektorn högt efter någon minut. ”När jag kommer ska ni svälja allt!” Harriet förstod inte riktigt vad han menade, men så plötsligt stelnade han till, sköt fram höfterna så att hans hårdhet kom ännu längre in i hennes mun och så kände hon hur något sköts ut ur toppen. Det sköts rätt ned i halsen så Harriet hade inga problem med att svälja till att börja med, men det fortsatte bara att spruta och hennes mun fylldes upp. Harriet undrade hur mycket som kunde få plats i rektor Gustavsson!
Men så slutade flödet, rektor Gustavsson drog sig ur och med det droppade lite sperma från Harriets mun som hon lyckades fånga med handen. Snabbt förde hon handen mot munnen och slickade upp sperman igen. Rektorn log mot henne.
”Svälj allt nu, fröken Larsson,” och Harriet svalde lydigt. Det smakade salt och lite beskt men det gick ned lätt. ”Öppna munnen igen, fröken Larsson.” Rektorn förde in sin manlighet i henens mun igen och Harriet fick suga ur de sista dropparna innan han drog sig ur igen och drog upp gylfen. Han satte sig tungt på stolen och Harriet reste sig upp och satte sig på sin stol igen.
”Ni är duktig, fröken Larsson!” Rektorn log brett och Harriet rodnade av berömmet. ”Jag skulle aldrig ha gissat att det var första gången för er, det visar att ni har potential för att bli riktigt duktig!
”Tack, rektor Gustavsson,” sa Harriet blygt.
”Jag tror att ni kommer att uppskatta händelserna på fredag. Jag ser med nöje fram emot det. Ha en trevlig kväll nu, fröken Larsson.” Rektorn reste sig upp och öppnade dörren för Harriet med en blinkning.
”Tack, rektor Gustavsson. Vi ses på fredag!” Harriet gick ifrån rektorns rum och såg redan fram emot fredagen.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Fröken Larsson var en riktigt trevlig bekantskap. Det är inte bara hon som ser fram emot fredagen ;)
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Tokbra! Mer sånt! :)