Det var ju bara en kyss

[För att inte göra någon besviken vill jag först säga att noveller inte innehåller något sex däremot kan det komma en uppföljning på den om den är omtyckt.]

- Men ska vi gå med dig Sofie? Vi kan stå bakom dig som moraliskt stöd! Skrattade Magdalena och hängde sin väska på axeln.
- Nej, nej, det är lugnt. Börja gå mot stationen ni, så kommer jag nog ifatt er, uppmanade Sofie sina tre kompisar som gick bakom henne. Hon ville inte framstå som en fegis för hon visste att Ulla hade hört vad Magda sa sen visste dem inte alls vad hon skulle ”fråga” Ulla. En sekund senare svängde hon in i lärarsvängen och hennes vänner fortsatte rakt fram, mot skolans utgång. Det första rummet till vänster, det var där hon satt, Ulla.

- Hej, du, Ulla. Jag undrar om du… Hon hejdade sig i fin framfart med orden och kollade på vad Ulla sysslade med. Men hallå, sitter du vid facebook på arbetstid? frågade hon med sarkastisk ton i rösten samtidigt som hon la händerna på höfterna. Ulla vände ansiktet mot henne för först gången under den lilla tid som Sofie stått där. Ansiktet innehöll ett leende som sa att hon hade fattat att det var ett skämt.
- Ja du… Ibland finns det inte mer att göra på dagarna. Proven är rättade och fikarasten är redan fikad så att säga.
- Haha, ja okej. Jag fattar, svarade Sofie. Har hon som du delar rum med slutat för dagen eller? frågade flickan samtidigt som hon tog några steg in i rummet och slog sig ner vid den andra datorn i det lilla arbetsrummet. Utan att egentligen höra det ”Ja” som hon fick från sin lärare loggade hon in på daton och kort därefter loggade hon in på facebook, la till Ulla och väntade på att bli accepterad som vän.

Några sekunder efteråt tittade Ulla på Sofie och log snett. Sofie kunde urskilja ett litet skratt som kom från Ulla, men det var knappt hörbart. Ulla klickade med musen och Sofie väntade ivrigt. Kort därefter kom det upp att hennes vänförfrågan hade accepterats av Ulla Björk.
- Jaha, nu är vi polare. Sofie flinade och fick sitt leende besvarat av ett skratt som inte hölls tillbaka som det förra som hade fått från Ulla. Den här gången var det mer frisläppt men ändå inget gapskratt. Det var väldigt bra enligt Sofie.

Eleven loggade ut från facebook och från datorn och gick över till Ullas sida igen. Hon var fortfarande inloggad på facebook men hon hade inte alls ögonen på skärmen utan hela hennes kropp var vänd mot flickan. Hon log. Sofie log tillbaka men hon var allt för nervös för att kunna se in i kvinnans ögon mer än i några sekunder.
- Har du något emot…? Sa Sofie och sträckte sig mot datamusen för att bryta den tysta stämningen. Jag hann ju aldrig kolla din personliga information. Sa hon och klickade sig in på Ullas profil. Den laddade och laddade men ingenting kom upp.
- Det är fan också, skrattade Sofie. Just när man ska snoka lite. Men jag ger mig inte jag ska kolla om det så ska ta hela dagen att ladda, har du en stol att låna till mina trötta ben? Vänta, det går lika bra här, avbröt hon direkt och slog sig ner i lärarens knä så hon satt snett över Ullas ben. Hon tittade på Ulla som skrattade ljudligt.

Sofie visste att hon hade humor och kunde lätta upp de flesta situationer, en av dem var denna.
- För jag hoppas inte att frun har något emot min tyngd, tillade hon majestätiskt och nickade bugande.
- Skulle jag haft något emot det skulle du redan vara nerknuffad på golvet. Men ögonen på skärmen nu så du kan snoka i mitt privatliv fortsatte hon lugnt med en knappt märkbar blinkning.

Sidan med Ullas profil hade nu kommit fram på skärmen. Sofie läste igenom det mesta på sidan och märkte snabbt att Ulla inte alls var som Sofie föreställt sig. När man tittade på Ulla såg hon inte ut att vara något fan av musik men när Sofie såg listan med band och artister insåg hon att hennes fördomar hade slagit helt fel. Det var artister som Green Day, Metallica och Lars Winnerbäck. Som Sofie själv lyssnade på. När hon ögnat igenom alla artister som fanns på kvinnans lista vände hon sig mot Ulla.
- Inte dålig musiksmak för någon i din ålder.
- Jaha, tack för den, snäste Ulla tillbaka men med ett stort leende på läpparna.

Flickan reste sig upp och drog igen dörren till rummet. Nu satte hon sig istället framför Ulla, uppe på hennes skrivbord och placerade istället fötterna på Ullas stol, en på var sida om kvinnans ben. Läraren granskade sin elev fortfarande leende. Eleven gav tillbaka med samma mynt och även denna gång var det hon som bröt tystnaden.
- Jag gillar ditt leende, sa hon stumt och hennes eget dog sakta ut. Har alltid gjort det om jag ska tala sanning… och ditt skratt. Hon blev tyst ett tag. Samma sak med ditt ansikte, dina ögon, höfter, ditt sätt att vara liksom. Flickans lärare rodnade lite och fick ett leende som sa att hon inte visste vad hon skulle svara på det.

Snart dog även lärarens leende ut och en nervös min uppstod i hennes ansikte.
- Jag vet att det inte är det första du skulle tänka på om en elev, i detta fallet jag, vill prata med dig, att hon på något sätt skulle vara… intresserad… av dig. Tycker du att det är jobbigt? Avbröt hon sig själv.
- Nae, men som du själv säger blir jag ju givetvis paff och det tar mig nog några minuter att smälta det. Men jag förstår vad du menar.

Lärarens leende kom tillbaka till henne och hon la huvudet på sned och granskade flickan som satt på hennes skrivbord.
- Ulla… Sofie tittade upp och väntade på ett gensvar.
- Mmm.
- Vad skulle du säga om jag berättade att jag fantiserar om dig och mig och att jag verkligen skulle vilja att det blev verklighet? Jag vet att du är gift och att dina barn är äldre än vad jag är men jag kan inte låta bli att fundera på om en kyss skulle vara möjligt i alla fall… och hur du i så fall skulle reagera.
- Testa mig. Svarade kvinnan men ett nu mycket mer avslappnat uttryck både i ansiktet och i kroppsspråket.

Sofie blev lite paff men gled ändå ner från bordet och satte sig på knä gränsle över Ulla som satt i stolen. Sofie fäste ögonen i Ulla. Hon böjde sig fram så dem kom tätt, tätt intill varandra. Flickan kunde höra och känna värmen av lärarens lugna andetag som kom ut genom näsan. Det var ganska svårt att läsa av vad kvinnan nu tänkte. Var hon upphetsad? Eller bara tillät hon det i alla fall? Sofie visste inte, Ullas mun var avslappnad men ändå såg hon så sammanbiten ut och ibland mötte inte hennes blick flickans.

Sofie log lite snabbt. När hon tänkte på det var hon överlycklig. Hon hade chansen att få kyssa den hon drömt och fantiserat om. Det kändes som om hon skulle kunna spricka av lycka. Hon försökte att lugna ner sig. Hjärtat slog nu normala slag och hon tog sin chans.

Sofie placerade sina läppar mot Ullas. Hon kände hur hon smälte inombords och hon gav ifrån sig ett stönande läte. Ulla la händerna på Sofies höfter och följde med i kyssen. Sofie andades häftigare vilket även hennes lärare gjorde. Kyssen blev mer och mer, om och om igen. Sofie kände Ullas tunga i sin mun. Sofie var med på noterna och började sakta rulla sin egen tunga runt Ullas. Mjuk och hal av saliv som pumpades ut i munnarna.

Sofies hand lekte hela tiden mot Ullas överkropp. Den letade sig in under hennes tröja och smekte hennes nakna hud. På magen, bak mot ryggen och upp mot brösten men precis innan brösten hejdade hon sig och vände håll igen. Hon ville inte gå för långt.

Snart bröts kyssen snabbt upp av att Britt-Marie stormade in i rummet. Hon stängde snabbt igen dörren efter sig och såg på Ulla och Sofie.
- Vad fan håller ni på med?! Hon stirrade på dem som dem just hade mördat någon. Ingen av dem röde en fena, Sofie satt fortfarande men handen innanför Ullas tröja, Ullas händer låg fortfarande kvar på Sofies kropp, nu mer på rumpan än på höfterna.

- Va? Var det enda som kom ut ur Sofies mun.
- Ja man ser klart och tydligt vad ni sysslar med. Sa hon och pekade mot fönstret. Då slog det Sofie. Satt man vid bordet i korridoren kunde man lätt se igenom de båda förstrena och få insikt av Ullas arbetsrum. Britt-Marie stormade fram mot fönstret och drog för de lodräta persiennerna. Sedan vände hon sig snabbt mot sin kollega som hade en av deras elever i sitt knä.
- Sen kan man ju undra varför?! Hon tittade förbryllat på dem. Varför?! Sofie kände sig trotsig och tjabbade genast tillbaka.
- Ja, varför inte!? En kyss, jag menar, hallå? Varför tror du man kysser folk? Sofie stirrade tillbaka på Britt-Marie som till sist vek undan sin blick. Hon slog sig ner i en stol på andra sidan rummet och kollade då och då på dem båda.

Sofie som insåg att hon fortfarande satt gränsle över Ulla återgick till att sätta sig på skrivbordet och dra upp fötterna intill sig.
- Så… Vad menar du att vi ska göra åt det..? frågade hon efter en stunds tystnad.
- Hmh, jag vet inte om jag tänkt mig något speciellt men… Ulla, du är gift. Sofie du är en elev och kan ju inte… med din lärare… jag menar… Det förstår du väl själv?!
Ingen av dem svarade på frågan eller ens tittade på varandra. Ulla verkade helt stum. Hela tiden hade hon stirrat rakt fram och endast rört på sig när Sofie flyttade sig från henne.
- Britt-Marie, vi gör såhär. Vi låtsas som ingenting av detta har hänt, du går ut härifrån efter att pratat med Ulla om vad ni ska göra imorgon på lektionen, eller? Hon fick inget svar direkt. Till slut suckade Britt-Marie.
- Jag vet inte… egentligen borde jag rapportera det… För första gången sedan kyssen ljöd Ullas röst i rummet.
- Men Britt-Marie. Det är väl ändå vårt problem och vårt val, eller? Säger du till någon vad som just hänt kommer jag säkert få sparken och så småning om kommer fler och fler få reda på det och det kommer spridas bland elever… Att jag och hon…

Att döma av Britt-Maries ansiktsuttryck arbetade hennes hjärna för fullt. Hennes panna var rynkad och hon stirrade koncentrerat ner på en osynlig punkt i golvet.
- Okej då… svarade hon efter en stunds betänketid. Men jag gillar det inte, tillade hon snabbt med en aning höjd röst. Hon reste sig upp och gick fram mot dörren bredvid Ulla. Snabbt slängde dem en blick till varandra och det fanns tydliga spår av rodnad i Ullas ansikte. Därefter kollade Britt-Marie på eleven som satt uppflugen på bordet.
- Du är en stark och envis tjej har jag förstått nu. Hon fick fram ett leende, öppnade dörren och försvann ut i lärarsvängen igen. Dörren gled sakta igen bakom henne.

Det blev tyst en lång stund. Sofie tittade på sin lärare som såg tillbaka på henne. Hon hoppade ner från bordet och lutade sig fram mot sin nykysste lärare och gav henne ännu en kyss men denna gång som ett ordlöst tack. Sedan gick hon, utan att säga ett ord, samma väg som Britt-Marie gått bara några minuter tidigare. Innan hon stängde igen dörren slängde hon en blick till Ulla.
- Vi ses imorgon. Sa hon lågt och höjde handen som en hejdå gest. Ullas ansikte såg både häpet och förvirrat ut när hon vände sig om för att gå därifrån.

Sofie tog av till höger och satte av mot gallerian men efter bara några sekunder hörde hon steg som skyndade ikapp henne. Hon fortsatte gå medan hon såg att Ulla kom ikapp henne och saktade in när hon var jämsides. Korridoren tog slut och de stannade och såg på varan, båda två leende. Ulla la sina armar i kors.
- Ta hand om dig nu så ses vi imorgon.

Sofie gav henne ett sista leende och gick vidare samtidigt som hon kände att Ulla tittade efter henne när hon sakta gick ner för trappan.

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.