Slavinneskolan del 3 av 7
Författare: cecilita Datum: 2009-06-04 23:18:37
E-post: cecilitasv70@hotmail.com
Kategori: Bdsm
Läst:
26 821 gånger
Betyg: 4.5 (15 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Slavinneskolan del 3 av 7
(7 eller 10, beroende på var jag delar)
Även denna berättelse är mer sensuell än sexuell. Mest tror jag det beror på att den är tolkad genom en kvinnas ögon och öron. Då är det naturligt att beskrivning av känslor får ta en större plats.
/Cecilita
cecilitaSv70@hotmail.com
MICKE:
- Jag betalar din hyra så länge, under tiden du är borta, sade jag.
- Tack, men hyran har jag betalt i Tisdags för nästa månad.
Jag undvek den fällan.
- Du har talat om att du skulle vilja bli en 24/7 slavinna. På hans skola får du pröva på ett äkta 24/7, som vi har talat om. Det gäller dygnet runt och alla minuter och sekunder du är där. Det blir många och långa minuter.
Jag sa medvetet och lite förrädiskt INTE dagar, veckor och månader. MINUTER och sekunder lät bättre. Det kändes mindre skrämmande för henne.
- OK.
- Du förstår att Peter kommer att bli din HERRE och lärare under utbildningen och tränare under lydnadsträningen?
- Ja, det förstår jag.
- Du är medveten om att du blir bestraffad om du inte lyder perfekt?
- Okej, jag var rädd för det. JA!
- Och du överlämnar åt Peter att bestraffa dig på lämpligt sätt när han anser att du gör fel eller som träning.
- Ja, HERRE. Jag förstår och nu när du har sagt att han har rätt att bestraffa mig, så har han det.
Jag lät kommentaren falla till golvet utan att rätta henne och markera att det ingick i slavinneskolan att det var Peter som hade makten över henne.
- Under skoltiden och träningen blir han din HERRE och bestämmer allt över dig. Han ÄGER dig så länge du går i skolan, till kropp och själ, på samma sätt som, du har tyckt, jag har ägt dig. Detta måste du frivilligt gå med på, när du ber honom att ta in dig på skolan. Är det OK för dig?
- Ja Herre! Men jag VILL stanna här hos dig. Ja, jag förstår att det måste bli så som du säger och som du har bestämt. Jag lyder dig och gör som du säger! Jag ska bli så duktig och lydig att jag bara måste stanna där någon dag och sedan ska jag springa hela vägen hem till dig, Herre.
- En sak är skitviktig. Du börjar på slavinneskolan inte för att jag har sagt det utan för att du själv VILL det. Han tar inte in dig om han märker att det inte är frivilligt. Det måste vara för att du själv vill lära dig att bli tränad till att bli en perfekt slavinna. Har du förstått? Du ska själv vilja göra det. Annars får det vara. Och då har du svarat Nej på mitt erbjudande.
Jag såg att hon började få den där paniska och sökande blicken som jag tidigare sett hos henne, när hon var som mest förtvivlad. Blicken bara flackar hit och dit som om hon söker något att fästa den på.
- Nej, Herre. Jag vill det. Jag VILL lära mig att bli en perfekt slavinna åt dig. Jag vill helt frivilligt anmäla mig till slavinneskolan. Det är säkert. Jag vill det. JAG VILL DET!
Jag upptäckte plötsligt att det kändes skönt att prata om hennes underkastelse i Peters hus. Jag hade fullt stånd i byxorna. Får inte glömma att låta henne suga av mig innan hon går. Jag fortsatte att tala om hennes skolgång och underkastelse där, som man suger på en karamell. Det bara kändes så jävligt skönt att tala om det och för att jag kunde. Bollen låg fullständigt hos mig.
Men jag undrade också inom mig, om jag nu, när jag hade henne fast på slavinneskolan, ville skrämma henne ifrån den. Jag skulle inte längre själv vara ensam i hennes centrum, utan Peter skulle hamna där. Han skulle få leka fritt med min Tina. Se henne naken, se henne i alla kroppsställningar som finns, se henne utföra alla förödmjukande handlingar han kunde komma på, låta henne suga och slicka honom precis hur och när han ville, knulla henne på alla sätt han kunde önska. Han skulle få träna henne i blind och omedelbar lydnad, begära omöjligheter av henne och sedan se henne slaviskt utföra allt framför honom. Han skulle få bestraffa henne och se henne underkasta och böja sig under hans piska eller björkris, ett ris som hon själv skulle få skära i hans trädgård och sedan ödmjukt överlämna till honom och vänta tills han hade bestämt vilken kroppsställning för henne, som var bekvämas för honom, att bestraffa henne i. Han skulle få höra hennes böner och hennes löften om att bli ännu lydigare, ännu snällare. Han skulle väcka henne på natten, när han vaknade med stånd och ville ha en utlösning och hon skulle vakna och stå till tjänst precis hur han ville, mån om att vara honom till lags och ge honom all njutning han begärde. Hon skulle anstränga sig långt över rimlighetens gräns för att tillfredställa hans minsta lilla vink eller nyck. Inte för att hon älskade honom, eller VILLE lyda honom, utan för att han ensam hade makten att godkänna henne på skolan. Jag visste hans sexfantasier, som han skulle få släppa helt fria över min Tina. Fantasier som snart skulle bli verklighet, mot alla odds.
Men så tog jag, med svårighet, kontrollen över mig själv igen, när jag tänkte på Ulrika. Ulrika var vacker som en dag, lång och ståtlig, medan Tina visserligen var skönt undergiven och lydig men mer docksöt och måste hon styras hela tiden och hon var inte särskilt smart. Båda kunde ge mig utlösningar när jag ville det och lite till. Nu fick jag överlämna Tina till Peter.
I min virrande vilja gav jag efter för impulsen att fortsätta att försöka avskräcka henne. På något sjukt sätt ville jag att hon skulle bli skiträdd för slavinneskolan och likväl kanske frivilligt anmäla sig till den.
- Under träningen och utbildningen är det bara din Herres njutning som gäller. Du är där för att lära dig att GE den mest maximala njutningen åt en Herre. Om du själv får njuta någon gång beror bara på om din Herre anser att du har gjort dig förtjänt av det. Din Herre bestämmer helt över dina orgasmer också. Detta förstår du och accepterar?
- Ja Herre!
- Du får gå hem till honom i morgon förmiddag och övertala honom att ta in dig som elev på skolan så snart som möjligt. Det ligger i ditt intresse att få börja träningen så fort det bara går och jag tror att du vill övertala honom till ”vilket pris som helst – för dig själv”.
- Ja Herre! Så fort som möjligt.
Jag såg att tårarna började komma i hennes ögon igen. Det kunde inte hjälpas. Det kändes också så skönt. Därför ville jag fortsatta att hålla henne på sträckbänken, men också för att testa hur övertygad hon var. Samtidigt kände jag att jag inte ville förlora kontrollen över henne, utan lade till:
- Jag kan ge dig en vink om vad du kommer att få lära dig. Bara så att du förstår vad du ger dig in på, även om du har kunnat gissa.
Jag erkänner att jag lite försökte att skrämma henne att avstå ifrån att gå dit, men inte förrän nu när jag hade henne på slavinneskola-kroken. Ville hon bara säja Nej löste det allting så enkelt. Då behövde jag inte ha dåligt samvete för slavinne-skola-bluffen längre. Fast då skulle det kännas taskigt mot Peter. Han var inställd på denna grejen nu.
Det kändes som om hon VILLE bli frivilligt lurad om hon gick dit, tyckte någonting inom mig. Vem vet om det innerst inne tilltalade hennes slavinnekänsla att bli utlämnad åt en främmande man och hans lustar? Att vara tvungen att utlämna sig åt en annan mans lustar och lyda en annan man? Inte frivilligt, men vara tvungen till det. Kanske vara frivilligt tvungen! Man vet aldrig med kvinnor.
- Du kommer att få lära dig att städa, diska, tvätta, bädda, laga mat, servera och stå staty.
Du kommer att få lära dig en massa kroppsställningar som du måste ställa eller lägga dig i på kommandon och det ska gå snabbare än vad ögat kommer att kunna uppfatta. Mycket snabbare än du gjort hitintills, skrämde jag henne med.
- Du kommer att få lära dig att använda tungan, läppar, gom och strupe, att suga av en man, att använda dina muskler inne i fittan och röven. Musklerna därinne kommer att få lära sig att leva ett eget liv omkring det som din Herre stoppar in i dig.
Det kändes så jävligt skönt att prata om det och måla upp den kommande hårda träningen för henne. Jag kunde nästan se henne utstå det i min inre syn.
- Din Herre bestämmer när du äter, sover, dricker, får gå på toa, om du ska sitta, stå eller ligga och när du ska vakna. Du ska lyda hans order dygnet runt.
Detta lade jag till som ett positivt lockbete, jag visste att hon tyckte om att bli detaljstyrd.
- Du kommer säkert också att bli väckt på natten för träningar och tester.
Jag vet att du är en sömntuta som gärna ligger och drar dig och har svårt för att vakna. Med piskans hjälp kommer du att vakna ”lätt som en plätt” och precis när han kallar på dig.
- Du kommer att få lära dig perfektion och att utföra alla order med tillgivenhet och kärlek.
- Du kommer att få lära dig att älska din Herre, att lyda hans allra minsta vink.
- Du kommer att få lära dig att reagera på tecken och kommandoord och de kommer att tränas in i ryggmärgen på dig.
Du behöver inte tänka, din kropp kommer att lyda din Herre.
Detta är bara lite av vad du kommer att få lära dig.
Vad säger du om allt detta?
- Micke, vad kan jag säga? Jag MÅSTE ju köpa det för att kunna bli godkänd och få komma tillbaka till dig. Du säger ju själv att det inte är förhandlingsbart.
- Nej, det är rätt! Jag kommer nu att tala om vad du ska säga och vad du ska göra när du kommer dit. Så du måste lära dig allt innantill!
- I morgon bitti börjar du med att duscha och tar ett tag med hyveln så att du är slät och fin, både under armarna och på ditt lilla kärleksberg. Och sedan…………………!
Jag lämnade henne detaljerade instruktioner om hur hon skulle uppträda och vad hon skulle säga till Peter, när hon kom dit. Det blev, på något sätt, ett meddelande till min kompis, över och genom henne. Det skulle vara intressant att gömma sig hos Peter och se henne följa instruktionerna, men Peter skulle säkert bekräfta hennes uppträdande. Dessutom visste jag att hon skulle lyda mina instruktioner till punkt och pricka! Det kändes lite som att fjärrstyra henne!
- Ja Herre!
- OK, då säger vi det, då! Som du ser så blev det något gott av att vara arbetssökande och inte vara bunden av ett jobb, precis som jag sa. Hade du haft ett jobb hade du fått problem i morgon.
- Ja Micke
- Sug nu av mig och gör det jävligt skönt! Du får inte prata, bara suga. Det enda du ska vara nu, är en sugande mun! Du vet hur jag vill ha det!
- Ja Herre!
Hon kastade sig ner på knäna framför mig och öppnade munnen. Sedan var det som om mun, tunga och läppar levde sitt eget liv och hon gav mig exakt 100 % av sig själv. Munnen var en enda njutningsingång som höll igång läppar och tunga precis hela tiden. Hon var alldeles vild.
Efter jag hade sprutat ner i halsen på henne, slickade hon mig lydigt och ödmjukt ren. Hon tittade upp på mig och rakt in i ögonen och slickade sig sedan om läpparna som om hon just ätit en god efterrätt.
- Tack Herre!
Jag smälte inför hennes ödmjukhet och hennes givande och var nära att återkalla alltsammans. Men förståndet vann, ovanligt nog.
PETER:
Strax före nio ringde telefonen igen.
- Hej. Jo, hon tvekade först, men när jag sa att hon gjorde slut annars, så köpte hon det. Du får besök i morgon förmiddag, om du är hemma.
- Fint. Jo, jag är hemma. Kommer du upp med henne?
- Nej, hon får komma själv för hon ska övertala dig att bli antagen till skolan. Det var ju det du sa. Du ville ha en extra kvittens på hennes frivillighet. Jo, hon är verkligen frivillig. Jag har talat om för henne att det inte är så lätt att bli antagen. Du har många som står på tur, så glöm inte det. Och bjud lite motstånd, så får vi se vad hon gör. Jag har instruerat henne i detalj vad hon ska säga och hur hon ska visa sig för dig. Det kommer att bli jävligt förödmjukande för henne. Det kan du njuta lite extra av att se och höra. Sedan får du ta över henne och jag får återvända till och ta hand om Ulrika.
- Du är finurlig du, sade jag.
- Nej, vi är listiga tillsammans, du och jag.
- Okej då. Du har således inte ångrat dig heller?
- Inte! Vi kör som vi har bestämt. Hon är så upptrissad att du kommer att få det jävligt trevligt på föreställningen, hon bjuder på – JAG bjuder dig på! Jag kommer nog över en dag och ser hur det går för henne.
- Visst, du är välkommen, det vet du.
Vi avslutade samtalet och jag hade svårt, mycket svårt att somna, när jag gått och lagt mig. Tusentals tankar rusade runt i huvudet. Hon var så ung och fin! Jag visste att vara försiktig med planeringar så jag försökte att hålla mig så neutral i mina tankar som möjligt. Jag vågade inte ta ut någon vinst i förväg, det är ju alltid då man blir besviken. Just nu verkade det kunna gå i lås!
Det fanns likväl fortfarande tusen saker som kunde gå snett.
De senaste åren i mitt vuxna liv hade jag i fantasin planerat för att återigen få ha en slavinna. En slavinna som var lydig som Sonja. Okej, jag hade vetat att det varit omöjligt, men fantasin är skön i alla fall. Den tar inte hänsyn till det möjliga eller omöjliga. Det finns aldrig några reella snubbeltrådar i fantasins värld. Skulle detta kunna bli verklighet. Min kuk vågade inte ens stå för fullt, för att inte bli besviken.
Gick det vägen så skulle Tina kunna bli ännu lydigare än Sonja, även om jag inte visste hur lydigt det var. Fan, vad jag längtade efter Sonja. Hon var verklig i min fantasi. Bilder av hennes nakna kropp fanns registrerade på min näthinna i precis alla ställningar som finns. Jag kunde när jag ville se hennes ödmjuka och kärleksfulla ögon när hon tittade upp på mig ifrån knästående, när hon sög mig för fullt. Hon inrättade takten i sitt tung- och läpparbete helt efter vad hon läste av i mina ögon, och naturligtvis när hon fick tydliga order om det. Hela hennes väsen VILLE ge mig omåttlig njutning.
Nu skulle jag inte tänka på Sonja, utan vad jag hade framför mig, TINA, kanske…
Nu var det för nära i tiden, så jag ställde in mig på att det skulle komma något hinder i vägen. Hon skulle ångra sej, hon skulle inte vilja bo hos mig, Micke skulle ångra sig i sista minuten. Det skulle bli skit av alltsammans .........
Om hon nu kom och gick med på att börja slavinneskolan så måste jag ge den en officiell flagga på något sätt. Annars kunde hon ju tro att jag höll en slavinneskola bara för mina egna sexuella drifter och njutningar. Nej, det gick inte. Jag kände att min stolthet bromsade den möjligheten.
Jag funderade i flera av dessa tankegångar om skolans trovärdighet i HENNES ögon.
Ett besök på Internet och jag hade skaffat fram brevhuvud och en starkt modifierad logga från ett av Biståndsorganen i landet.
Sedan var det en barnlek att i Word framställa en blankett som liknade ett ansökningsformulär och sedan få den att se tryckt ut.
”Ansökan om bidrag för elev vid beteende vetenskaplig skola.”
På blanketten skrev jag in texten: ”Träning i djupgående självinsikt och självförbättring av det egna jaget och bortträning av det egna jagets interna impulser i riktning mot extern styrning.” och lite annat ordbajs.
Slavinneskolan hette på papperet: SFÖS ”Skola för övertagande av självkontroll”. Att skriva Slavinneskola på ett officiellt papper gick ju bara inte, jag menar vi lever ju på 2000-talet.
På blanketten fanns plats för elevens personliga uppgifter och där var det meningen att hon där för hand skulle fylla i sina uppgifter. Men det viktigaste var att HON LÄSTE texten när hon fyllde i ansökan, som begärde ett anslag/bidrag på 250.000 SEK för arvoden, material, kost och logi o s v.
För att få det trovärdigt betonades det, som ekonomiskt betungande för SFÖS-skolan, att det bara fanns EN ELEV åt gången och att utbildningstakten skulle drivas upp maximalt.
Detta stämde med hennes önskan om att kursen skulle avklaras så snabbt som möjligt, det hade Micke avslöjat för mig. Sanningen var helt annat. Hon skulle vara kvar här LÄNGE, så länge att hon hann glömma Micke, om det nu var möjligt. Tjejer kan ju vara ganska så fixerade när det gäller kärlek och känslor och sådant.
I Mickes och min överenskommelse låg att jag skulle dra ut på det så mycket som möjligt genom att flytta examensdagen framåt hela tiden, tills hon glömde Micke.
Helt naturligt skulle sedan blanketten, efter det att hon fyllt i den, inte skickas iväg någonstans utan bara hemligt förvaras, för att inte komma till skada.
Den bedrägliga blanketten låg framme på köksbordet, tillsammans med en svart kulspetspenna. Där vid köksbordet skulle hon få fylla i med sina egna uppgifter. Det viktigaste var ju att hon läste igenom blankettens text, det var ju den som skulle övertyga henne och stärka hennes uppfattning om och tro på Slavinneskolan.
Jag skulle ha blanketten som stöd för att flytta fokus från mitt eget sexuella begär och förvandla det till en nödvändig bisak och mot en avsexualiserad och klinisk skola, som bara intensivtränade slavinneeleven i undergivenhet och mekaniskt givande, men som också gav möjlighet för deras egna hemliga underkastelsenjutningar.
Det skulle ge henne en TRYGGHET i intrycket av att hon bara skulle lära sig ett nytt fördjupat undergivet beteende. Detta var också nära sanningen, men i ärlighetens namn skulle man kunna tillägga att jag skulle i detta leka mycket med hennes undergivna och servande kropp. Jag var ju tvungen att se till att hon lärde sig, men hur mycket nytt jag skulle kunna lära ut, visste jag inte själv.
Att ha hennes nakna och vackra kropp framför mig och träna henne i perfekt och absolut och blind lydnad och att jag hela tiden skulle sätta normerna och koderna för vad som var godkänt, skulle bli en upplevelse för livet. Mitt liv, iaf. Jag hade bestämt mig att denna gång skulle jag inte hålla igen, utan låta henne utföra alla de sexuella tjänster, som jag hade missat genom okunskap, med Sonja. Jag hade haft många och långa år på mig att ångra vad jag INTE hade gjort med Sonja och låtit henne utföra. Det misstaget skulle jag inte upprepa denna gång, om jag nu fick chansen!
I träningen skulle moment av mental träning för hennes kommande slavinneroll läggas in.
I början var det viktigt att hon kände att det enbart var för Mickes skull som hon var här. Hon fick gärna låta sina känslor, tankar och fantasi flyta bort i att det var Micke som tränade henne. Gärna för mig, jag skulle likväl ha hennes nakna kropp att titta på och njuta utav.
Jag hade planer på att göra hela hennes träning och utbildning mer personlig senare.
//
Lördagsmorgon i timmerkojan.
Jag vaknade på tok för tidigt.
Frukosten bestod av flingor, mjölk, ägg, 3 starka koppar kaffe, ett glas juice och två smörgåsar. Ägg sägs ha potenshöjande effekt, men genom en läkarbekant hade jag fått utskrivet recept på ”Riktiga grejor”, som var besvärande effektiva. Pådrivande och besvärande eftersom jag inte hade någon kvinna då.
Nu var jag beredd att möta det ”bakslaget”. Men var Tina det? *Ler*
Jag läste, tittade förstrött på TV, diskade upp, hann med två maskiner kulörtvätt 40 grader, bäddade sängen, plockade undan allt som låg slängt överallt. Dammsugare fick också hjälpa till. Jag trodde att jag var tokig, när jag såg dammsugaren suga i sig damm associerade jag till Tinas mun och allt den skulle få suga i sig av nytillverkad sperma och mer.
Hade jag tur så var det sista gången, på länge, som jag behövde syssla med sådan marktjänst. Nej, jag fick inte tänka händelserna i förväg och förstöra något.
//
Klockan hade blivit 10 när det ringde på dörren och jag öppnade.
Utanför stod Tina. Hon såg så liten ut, så docksöt, så ung och så rödögd. Det syntes att hon gråtit mycket. Hennes ansikte var sammanbitet, men hon försökte likväl le mot mig. Men det var ett konstlat leende, för snabbt tog ansiktet ett allvarligt uttryck igen, med en bekymmersam rynka över ögonbrynen. Fan, vad jag tyckte synd om henne. Det var nästan så jag ville avblåsa alltihop. Min stolthet och mitt samvete krävde frivillighet från hennes sida, men hur frivilligt var detta? Kuken vann i en övertygande motargumentation!
- Hej, får jag komma in och tala med dig, sade hon lite ansträngt med darrande röst och jag såg att hon inte hade långt till tårarna. Det ryckte i underläppen och i den lilla hakan och mungiporna var nerdragna. Emellanåt försökte hon tvinga fram ett leende.
- Visst, svarade jag och svängde inbjudande upp dörren.
Jag gick in i vardagsrummet, som faktiskt såg riktigt respektabelt ut efter snabbstädningen.
Hon följde efter och stannade mitt på golvet.
Jag satte mig ner i min TV-fåtölj och visade med ett tecken, att hon skulle sitta. Hon sjönk ner på en valfri stol.
Jag tittade på det lilla livet. Hon var omkring 160 cm lång, klädd i en ganska kort blå kjol och en ljusblå blus, med krafs runt ärmarna och kragen och så kort att den lämnade en solbränd mage bar. Hon hade sitt långa ljusa hår uppsatt i en hästsvans och det fick henne att se ännu yngre ut.
Jag kunde se bröstvårtorna genom blusens tunna tyg och förstod att någon BH hade hon inte. Inga strumpor, men det var ju sommar eller så var strumporna jävligt tunna. Ibland blev jag osäker på sådant.
Säkert hade Micke valt hennes kläder, som han berättat att han brukade göra. Han hade bra klädsmak och sinne för färgsammansättningar och tillfällen.
Nu såg hon ut som om hon skulle gråta igen, men ryckte till och rättade upp gråtmusklerna i ansiktet igen.
- Micke har skickat hit mig! Han har sagt precis vad jag ska göra och säja och jag tror att jag kan det utantill.
- Jaha, svarade jag och försökte att låta lite uppmuntrande i rösten.
Detta var inte lätt för henne det förstod jag. Det måste vara världens helvete för henne just nu! Hon satt framför en främmande man, som hon endast kortvarigt träffat två gånger tidigare. Hon skulle be honom om att bli antagen till en slavinneskola och förstod att hon då också måste utlämna sig fullständigt för denne man.
Det fanns ingen anledning för mig att förvärra det för henne.
- Jag skulle vilja be dig om att ta in mig som elev på din slavinneskola. Jag kommer att bli en mycket lydig elev. Jag får inte komma tillbaka till Micke förrän jag är GODKÄND på din skola. Jag ska lära mig snabbt och göra precis vad du säger till mig. Du blir min HERRE, lärare och tränare när jag är här. Jag kommer att lyda dig i allt!
Det hördes konstigt. Hon talade om slavinneskolan som om den fanns i verkligheten.
Allt kändes så overkligt, som en skön erotisk dröm, som jag kanske snart skulle vakna upp ur.
Hon var ingen taktiker, för då hade hon inte berättat att inte fick komma tillbaka till Micke förrän hon var godkänd på skolan. Hon släppte det enda esset hon hade och jag satt med ”full hand”. Det var inte smart. Nu visste jag ju allt detta, men det kunde inte hon veta. I en förhandling kan man inte visa alla sina kort.
Men alltsammans var helt otroligt. Det kändes som om när man i en ”sköndröm” hittar en massa guld och går omkring och plockar, samtidigt som man vet att det bara är en dröm och att man snart ska vakna upp, så känns det skönt ändå, så länge det varar. Men man vaknar alltid upp och blir inte ens besviken. Man visste ju att det var en dröm.
Nu började hon gråta öppet och satt och snyftade. Tårarna flödade i ett ansikte som kämpade att hålla mungiporna uppe och visa sig glad. Hon skakade emellanåt i hela den lilla kroppen och utstötte hickande suckar.
Är det något en man känner sig hjälplös inför så är det kvinnotårar och jag är inget undantag.
Jag är kanske ständigt kåt, men absolut inte hårdhjärtad.
- Vill du inte, så ska du inte göra dig besvär, det är helt okej för mig. Jag har många som står på kö. Det MÅSTE vara frivilligt!
Jag kände att det inte var frivilligt från hennes sida. Hon kände sig tvungen! Nej, då ville jag inte vara med! Faktiskt INTE!
Jag tappade helt enkelt lusten för hela slavinne-skole-tanken.
Jag kände att jag ville tala om för henne att jag INTE fick godkänna henne och att Micke INTE skulle ta tillbaka henne, hur duktig elev hon än blev.
Men så kände jag att DET hade jag inte hjärta till att göra. Jag kunde inte göra Micke till en lögnare i hennes förälskade ögon. Kanske Micke dessutom skulle ändra sej, hoppades jag någonstans inom mig. Men innan dess skulle jag få leka fritt med denna lilla varelse. Om hon nu löpte linan ut förstås. Jag hade fullständigt kaos inom mig. Jag både ville och inte ville!
Det sista som lämnar människan är hoppet sägs det. Och hoppet kunde jag inte ta ifrån henne i detta läge. Kanske skulle han ta tillbaka henne i alla fall när jag hade tränat henne och han tröttnade på Ulrika och upptäckt hennes dåliga sidor. KANSKE – dövade jag mitt dåliga samvete med.
Men Micke hade gjort klart att jag fick behålla henne här så länge som jag ville. Det var ju jag som skulle godkänna henne. Och allt det skulle bara vara för att hon skulle hinna glömma honom.
Det var det som jag skulle hjälpa Micke med, påminde jag mig själv om. Att leka med och lydnadsträna Tina var ju bara min bonus.
Jag ångrade att jag hade gett mig in på detta, men kunde inte låta bli att tänka på henne som en naken, serverande och servande slavinna i mitt hus. Jag menar att en slavinneskola bjuder ju på ofattbara och ändlösa njutningsmöjligheter för en man, för mig. Om hon nu bara tog steget ut.
Fan, vad jag ska trimma henne och njuta, tänkte jag tyst, även OM jag skulle kunna ha sagt det högt.
Jag vill ha sagt att jag förstod att hon skulle känna sig fruktansvärt förnedrad och lurad om hon skulle få veta sanningen att jag inte hade någon slavinneskola och att Micke och jag hade kokat ihop en soppa åt henne att bara naivt, ungt och oerfaret svälja i sin hjälplösa förälskelse.
Därför var det minsta jag kunde göra, i anständighetens namn, var att låta henne fortsätta att tro att jag hade en slavinneskola och att andra hade utbildats här tidigare. Det sista skulle ge henne en viss trygghet. Tjejer funkar ju tydligen så. De känner trygghet hos varandra mot de djuriska och hemska männen.
Hur många slavinnor som jag skulle ha utbildat behövde jag ju inte säga, bara ”andra”.
Sanningen, att jag knappt hade haft mer än en riktig slavinna (Sonja) under mitt kommando, skulle väl inte låta övertygande för henne.
En annan djupare sanning var att jag i min fantasi under alla dessa år, efter Sonja hade byggt upp en fantasi slavinneskola i min hjärna. I min hjärna fanns hela strukturen kristallklar och i alla detaljer.
Jag måste helt enkelt på alla sätt få henne att fortsätta att tro på slavinneskolan. Visst tyckte jag att hon var barnsligt lättlurad om hon trodde på det, men… för hennes skull och naturligtvis även för min skull. Att få leka med en ung vacker flicka var ju både lockande och sprudlande fantasieggande. Men i detta fanns också något av att ”rädda ansiktet” för både mig och Micke.
Mitt i alltsammans kunde jag inte låta bli att tänka på min slavinna Sonja.
Nu skulle jag kanske få leka med Tina och träna henne i absolut och blind lydnad.
Skulle hon sedan vilja bryta det hela och åka hem så fick jag stå ut med det. Det gällde ju bara att försöka ha roligt och skönt så länge det varade.
Jag hade under lång tid sökt tankar och idéer om träning av slavinnor och plockat lite här och lite där som jag tyckte passade eller som jag ville pröva OM jag någon gång kunde locka någon till att bli min slavinna. Den snabbt rullande tiden var en minusfaktor för mig, jag blev bara äldre för varje år.
Jag var 52 år och hade jämnåriga som redan börjat planera för pensionen. Nu hade jag tagit ut semester i förberedelsen för en slavinneskola.
Tankarna och fantasierna om en slavinneskola hade tagit fart när Micke och jag i bilen öppet hade skämtat om min slavinneskola.
Jag visste att det var fantasier och likväl gjorde jag en del förberedelser inför det. Det gav mer verklighetsförankring åt mina fantasier.
På BDSM-library-sajten hittade jag lite idéer till slavinneträning, men också grymma galenskaper, som jag snabbt slutade läsa därför att de fick mig att tappa lusten helt.
I berättelsen ”The High Tech Trainee Girl” hittade jag däremot en del som tilltalade mig.
En Master tränade en slavinna och bestraffade henne hela tiden för att hon inte var ”snabb nog” i sin lydnad. Hon ökade sin ansträngning och han flyttade sina kravgränser.
Han förklarade också mycket bra tankeprocessen hos flickan, som hela tiden måste anstränga sig mer och mer för att hennes Herre skulle bli nöjd med henne.
Detta grundlade också hennes bild av honom som en MYCKET sträng och krävande Herre som begärde mer än maximalt av henne och att hon hela tiden måste leva upp till hans krav. Det gjorde också att hon inte hade tid att tänka på sig själv. För att vinna tid flyttade hon sina tankar från sig själv och över mot honom och hans ökande krav på henne.
Bestraffningen kunde säkert ersättas av enbart KRAV och att bara repetera och inte bli godkänd. Detta var absolut något jag måste pröva i verkligheten OM jag nu fick den chansen. Risken fanns hela tiden att jag skulle vakna upp ur denna utopiska dröm.
Det fanns också många andra pedagogiska tankar och idéer att plocka åt sej.
//
Hon kommer att slaviskt följa Mickes detaljinstruktioner för hennes ”frivilliga” antagningsföreställning. Det är en förödmjukelseakt, som jag INTE skulle vilja råka ut för!
Fortsättning om uttalat intresse finns. Som kvinna drivs jag av feedback och beröm. Kritik, borde jag tåla, men har en svaghet på den punkten, jag tappar intresset. Bara det!
/Cecilita
cecilitaSv70@hotmail.com
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Väldigt bra äntligen börjar det hända något.
Nästa kommer nog att bli änu bättre.
Väntar med förväntan på nästa.
OK, både 2:an och denna har lite av "transportsträcka" över sig men samtidigt bygger de upp spänning och förväntan på ett härligt sätt. Mer, snälla!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Snälla snälla Cecilita! När kommer nästa del? Jag och min man älskar att läsa Slavinneskolan och kollar varje dag ifall du skrivit en ny del. Kan du inte bara säga när nästa del kommer?
Du skriver så bra och liksom verkligt, jag tror faktiskt att detta har hänt!
Längtar till nästa del av denna underbara historia...