Spelets Vinnare Del Ett
**** Dark_lady allows you to read the following text for your own pleasure. This text is my fifth one, and the very first novell I have decided to split in half. This novell is about Frida, a ordinary girl who - I'd like to state - wins the jackpot. Part two of this story is soon to be finished, and I really hope that you enjoy my newest creation. I'm also thinking about writing a seperate text for the friend Anneli, she's kinda getting herself into another win-win situation. ;) This is also the first novell where I have written the text from two different point of views; Fridas and Sebastians. You may of course leave responses for my text if you want, it is much appreciated. As stated before, I hope you enjoy...****
Frida suckade djupt innan hon vände sig om mot Anneli, som stod framför spegeln och beundrade sig själv från sida till sida.
”Det ser jättebra ut, Li”, lovade hon otåligt, i ett försök att få sin kompis att slita sig ifrån sin spegelbild.
Ikväll var det fest, och Anneli brukade ägna timmar åt att ordna håret, kläderna och sminket. De blev alltid sena till festerna, och Frida var innerligt trött på det. Hon lade frustrerat skvallertidningen hon hade bläddrat i åt sidan. ”Kan vi sticka någon gång?”
Frågan fick Anneli att vakna till liv och besvara sin kompis blick. ”Jaja, det duger väl. Men jag ska nog ta den röda toppen ändå, den passar bättre till kjolen”, svarade hon fundersamt och kastade en blick i spegeln igen.
”Nej”, sa Frida bestämt. ”Nu får du ge dig. Du har testat den röda toppen tre gånger ikväll!”
”Fint! Jag har väl det så här”, gav hon sig tveksamt. Sedan klistrade hon på ett stort leende; ”Ikväll kommer Sebastian vara på festen! Du vet, min snygga granne? Du bara måste träffa honom!”
Anneli hade pratat om den ”snygga grannen” tidigare, men med tanke på hennes killsmak så tvivlade Frida på att han var så snygg i verkligheten.
”Han är faktiskt riktigt söt”, kvittrade hon glatt vidare. ”Men Tobias är sexig, jag hade inte haft något emot att vara tillsammans med honom!” Anneli tittade drömmande ut i luften en stund och slog armarna runt sig.
”Har inte Tobias en tjej?”
”Jo…”, erkände hon dröjande. ”Det är ju därför jag inte gör något med honom…. än.”
Ett finurligt leende spred sig, och gav Frida onda aningar. Men hon hann inte fråga något om det, innan Anneli bestämde sig för att hon var klar och att de kunde gå. Frida lät ämnet vara för stunden, och samtalet vandrade istället in på lite skvaller från Annelis skola.
Efter att ha lämnat Annelis lilla trånga lägenhet och gått några hundra meter, var de framme vid studenthuset där festen hölls. Bottenvåningen var mörklagd och dörrarna låsta.
”Jag ska bara messa en kompis att vi är här, så att de kan släppa in oss”, huttrade Anneli när de var framme vid byggnaden.
”Okej”, sa Frida medan hon gjorde åkerbrasor och förbannade kölden. Det var senhöst, halvmörkt och riktigt kyligt, de började nästan skaka då blåsten hittade dem tryckta mot byggnaden.
”Festen är på femte våningen, jag tror att det är där Marcus bor - vi kanske skulle inom där?” Anneli vände sig frågande mot Frida, och fortsatte; ”Han ska ha skaffat helt nya möbler för någon månad sedan. Hans föräldrar är typ rika eller något, så de har betalat… som vanligt. Men det är nog snyggt.”
”Kanske”, svarade Frida svävande. Anneli hade länge försökt para ihop henne med Marcus, men ingen av dem var intresserade av varandra på det sättet. Frida störde sig på att Anneli ville blanda sig in i hennes kärleksliv hela tiden. Kunde hon inte få välja sina egna killar?
En rödhårig tjej med en mobil i ena handen och en plastmugg i den andra, släppte in dem i entrén någon minut senare. Anneli och den rödhåriga tjejen hälsade glatt på varandra, och gick sedan bort till hissarna. Frida var glad att de inte pratade om Marcus längre, och lyssnade istället förstrött på den rödhåriga tjejens skvaller.
Redan i hissen hörde man musiken, skratten och basen som dunkade mot golv och väggar. När hissen öppnade sig på femte våningen fastnade Fridas blick på en lång kille nonchalant lutad mot väggen. Han hade en stark utstrålning som drog henne till honom. Anneli var ett enda stort leende när hon skyndade sig fram till killen och presenterade honom för Sandra.
”Detta är Sebastian”, myste hon. ”Kommer du ihåg att jag har nämnt honom?”.
Så det här var den snygga grannen? Ja, Anneli hade för en gångs skull inte överdrivet. Han var onekligen snygg.
”Hej”, hälsade han artigt och räckte fram sin hand. Frida tog den, och kände en rysning längs ryggraden då hon tittade in i hans ljusblå ögon. Det var något med hans blick som fick henne att reagera så ovant.
Anneli märkte inget, utan trippade vidare till nästa person hon kände, och var helt plötsligt uppslukad av folkmassan. Det var över femtio människor intryckta i korridorerna och de allmänna utrymmena.
Plikttroget kastade Frida en blick efter henne, innan hon lade märke till att Sebastian hade lämnat henne för att hämta lite dricka. Han erbjöd henne en plastkopp med någon klar vätska. Frida luktade lite på det innan hon tog en klunk. Smakade halvt om halvt som vodka blandat med någon läsk. Men det var ett tag sedan hon sist hade druckit sprit, så hon var inte säker.
”Är det gott?” Undrade Sebastian, fortfarande artigt. Han lämnade inte henne med blicken.
Frida ville inte erkänna att hon inte var en van drickare och att det var lite för mycket sprit för hennes smak, så hon nickade bara och klämde fram ett leende i hopp om att hon såg lika glad ut som Anneli.
”Så du är vän till Anneli? Vad heter du?”
”Frida”, svarade hon. En stunds tystnad. Hon kände att hon borde lägga till något. ”Men jag brukar kallas Lillan ibland”. Hon kunde ha bitit tungan av sig. Varför hade hon sagt det fula smeknamnet till den snygga killen?
Hon rodnade kraftigt och önskade att hon kunde sjunka ner under jorden. Varför kunde hon inte vara lika bra på att knyta band med människor som Anneli? Då hade hon inte behövt skämmas så hela tiden.
Sebastians intensiva stirrande fick henne att nervöst titta ner i muggen hon höll, medan hon funderade på något intelligent eller roligt att säga. Varför fick han henne att känna sig som en fjortonåring – oskuld på nytt?
**********
Hon är riktigt söt, tänkte Sebastian medan han tittade ner på hennes röda kinder. En tjej som rodnar. När hade han senast sett någon tjej verka så blyg och obekväm, och ändå så snygg och upphetsande?
Frida, hade hon sagt. Han kunde minnas att Anneli hade nämnt någon tjejkompis vid det namnet en dag då de hade snackat tillsammans efter skolan. Men Anneli skvallrade och kvittrade mer än någon annan tjej som han kände, så han brukade stänga av och inte lyssna på henne efter ett tag.
Men Frida verkade annorlunda. Mycket annorlunda.
”Hur kommer det sig att du är polare med Anneli?” Frågade han nyfiket, och smålog då hans fråga hade fått henne att besvara hans blick.
Hon hade mörkblå ögon inramade av tjocka ögonfransar. Han kunde se att hon inte bar särskilt mycket smink, och det gladde honom då han desto lättare kunde se hennes kinder färgas röda igen. Hon verkade oerfaren, inte så van vid uppmärksamhet, tänkte Sebastian intresserat.
”Vi har känt varandra sedan gymnasiet. Vi gick i samma klass.”
Hennes låga röst dränktes nästan av musiken, men han hörde den ljuva klangen när hon talade. Den fick honom att fantisera om att få höra henne flämta av njutning, och höra den sköna rösten be honom om att knulla henne.
Sebastian var glad för det lite dunkla ljuset som förhoppningsvis hjälpte till att dölja hans växande stånd. Han beslöt sig för att han ville prata mer med henne, på ett mer undanskymt ställe. Men hon verkade inte vara tjejen som följde med en var som helst. Hans hjärna arbetade febrilt på en plan medan Frida fortsatte att prata om sin gamla skola och om hur hon och Anneli hade blivit vänner.
”Du”, avbröt Sebastian milt. ”Jag har lite ont i mitt ben, Kan vi inte sätta oss på soffan där borta?”
Frida följde hans blick bort till en mörkgrön soffa som stod inklämd i ett hörn längst bort i en av korridorerna.
Hon ryckte på axlarna, tog en klunk av spriten i sin hand, och styrde stegen mot änden av korridoren.
Det gav Sebastian fri utsikt över hennes fylliga röv som upphetsande svajade framför honom. Jeansen smet åt hennes former så som han önskade att hans händer gjorde. Han ville inget hellre än att komma innanför hennes jeans, och få känna hennes mjukhet.
Hon placerade den lockande röven i soffan, och sjönk ner en bit bland kuddarna. Sebastian kastade ett sista kvickt ögonkast över hennes kropp innan han satte sig ner bredvid henne. Även han sjönk ner bland kuddarna, lutade sig tillbaka och slöt som hastigast sina ögon.
”Och du?” Sjöng den där låga rösten. ”Hur känner du Anneli?”
Han vände huvudet mot henne. Hennes läppar var lätt särade efter frågan, och han anade en svag nyans av läppglans över hennes läppar. Han undrade hur de smakade.
”En av mina polare, Jimmy, har hängt med en i Annelis tjejgäng. Det blev inte så mycket av det, men Jimmy har festat en del med Anneli och jag lärde känna henne genom honom.”
Sebastian rätade upp sig lite och närmade sig så att deras ben nuddade varandra. Men han var noga med att låta sin ena arm avslappnat vila över hans stånd för att dölja utbuktningen.
”Vi sitter ofta bredvid varandra under föreläsningar eftersom vi känner varandra lite sen tidigare, och ibland hänger vi med varandra efter skolan. Snackar och sånt. Inget särskilt”, fortsatte han med en diskret ryckning på axlarna.
”Okej”, var allt hon sa. Han kunde se att hon hade slappnat av. Kanske var det spriten? Eller så kanske hon bara trivdes i hans sällskap? Ett leende lekte i hennes mungipor. Han längtade efter att få böja sig fram och kyssa henne. Hur skulle hon reagera på det?
Frida tog flera klunkar av sin dricka, innan hon böjde sig framåt för att sätta ner muggen på golvet. När hon böjde sig fram fick Sebastian ännu en chans att låta blicken glida över henne. Hennes topp gled upp en bit på ryggen, och han kunde ana svarta spetstrosor glida fram under de låga jeansen.
Det var något med Frida som fick hans upphetsning att stiga alltmer, och som fick ståndet att bli påtagligt på så vis att till och med hon måste ha märkt det vid det här laget. Han försökte ändra ställning i soffan för att kunna sätta sig i en mer bekväm ställning, men fann ingen. Och han visste bara ett sätt att få obehaget att försvinna.
**********
Frida visste inte vilken bild hon egentligen fick av Sebastian. Ena sekunden verkade han stirra på henne med en intensiv blick som fick henne att både känna sig smickrad och lite skrämd, och andra sekunden så verkar han totalt nonchalant och ointresserad. Men han var en snygg kille, helt klart. Och det visste han säkert också om.
Han hade kort, lite rufsigt, mörkblont hår, och de där ljusblå ögonen. Han borde ha sett typiskt skandinavisk ut, men det gjorde han inte. Han hade en lätt solbränna, som gav henne intrycket av att han sportade utomhus. Hade inte Anneli sagt något om att han brukade spela basket med polarna ibland?
Han var huvudet längre än Frida, och han sträckte lättjefullt ut sina långa ben som nuddade vid hennes.
Sebastian började prata om musik och att hans kompis Jimmy var med i ett band, men Frida lyssnade bara halvt på vad han sa. Hon kunde inte undvika att se hur han – trots sin avslappnade attityd- skruvade en del på sig. Var han otålig? Ville han kanske gå?
Ännu en klunk av spriten som hon hade satt undan. Hon borde nog inte dricka mer, hon började känna sig lite yr. Knappt hälften var kvar i muggen noterade hon förstrött, innan hon darrade till på handen och muggen föll rakt ner i knäet på Sebastian. Han flög upp ur soffan och försökte frenetiskt torka bort spriten med en prydnadskudde från soffan. Frida skyndade sig upp;
”Åh! Förlåt, förlåt! Jag menade inte att—” Hennes ursäkt dog lika tvärt som den hade startat. Nu när han stod upp var hans intresse för henne fullt synligt. Han var upphetsad av henne! Hon stod med lätt öppen mun, smått chockad över upptäckten. En snygg kille som satt och fick stånd på grund av henne?
De stod båda tysta, lite generade.
Men Sebastian bröt tystnaden och utnyttjade situationen till sin fördel; ”Jag kan inte hjälpa det Frida, jag är bara en kille och du… du är den snyggaste tjejen här.”
Frida ryste till av förväntan, och stod helt still och lät Sebastian omfamnade henne varsamt. Hennes bröst tryckte mot hans bröstkorg, och deras ben omslingrades. Hon kunde känna de blöta fläckarna efter spriten över hans ben, men de glömdes bort då hans hårdhet pressades mot hennes mage.
**********
Sebastian kunde knappt hindra sin ivrighet att få smaka på Fridas mun då han lutade sig framåt. På nära håll kunde han se en rosa glans över hennes läppar, och han intog hennes mun våldsamt. Hon gnydde till, men han fortsatte att virvla sin tunga i hennes mun och lägga hennes smak på minnet. Hon smakade körsbär.
Sebastian lät sina händer sjunka och snart smekte han hennes runda former. Han kände hur hon stelnade till.
”Jag tänker inte göra dig illa Frida, okej?”
Hon nickade svagt. Han lät baksidan av sin hand röra lätt vid hennes kind och borrade sin blick in i henne. ”Om du vill sluta behöver du bara säga till.”
Han kysste henne igen, mjukare den här gången, samtidigt som hans grepp hårdnade. Hon slappnade av, och små suckar lämnade henne när han nafsade i hennes underläpp. Han ville ta det lite lugnare så att han inte skrämde bort henne. Han koncentrerade sig på att ge henne njutning i deras kyssar, med förhoppningen om att hon skulle vilja ha mer.
Ett rop avbröt deras kyssande. ”Ey! Sebbe, är det du?”
Frida drog sig snabbt undan, och vände bort ansiktet. Sebastian svor tyst över den fulla killen som busvisslade åt dem innan han ragglade in i en av lägenheterna.
Frida var rödare än någonsin om kinderna. Men nu var det mer av upphetsning än något annat, han kunde se det på henne. Pupillerna hade utvidgats en aning, och hennes andning hade blivit tyngre. Men hon hade backat undan, och han kunde nästan se hur hon åter hade dragit sig in i sitt skal. Han svor igen över killen som hade stört dem.
”Jag borde nog leta upp Li”, pressade Frida fram, fortfarande utan att se direkt på honom.
”Visst. Inga problem”, svarade han på ett – förhoppningsvis – obesvärat vis.
De gick tystlåtna bredvid varandra längs korridoren. Sebastian visste inte vad han skulle säga för att få henne att stanna hos honom. Men så kom lösningen fram till dem i form av en av Sebastians kompisar sedan flera år tillbaka.
”Men va fan har katten släpat in?” Fnös kompisen skämtsamt.
Sebastian log brett och dunkade handen i ryggen på honom på ett broderligt sätt.
”Frida, jag vill passa på att presentera dig för en av mina polare; Jimmy. Jag har nämnt honom, va?”
**********
Frida tittade förvånat på killen. Ja, Sebastian hade nämnt honom tidigare, men Jimmy var inte så som hon hade förväntat sig. Han var en kort kille med asiatiska drag och illröda slingor i sitt svarta hår; med nitarmband om sina handleder, iklädd svarta kläder och matchande Converse på fötterna.
Sebastian lade en arm om Frida och tryckte henne lätt till sig. ”Jimmy, detta är Frida. Hon är kompis till Anneli, kommer du ihåg henne?”
”Tjena”, skrattade Jimmy till. Hans röst var mörkare än vad Frida först hade trott att den skulle vara.
”Mina närmaste hombrés kallar mig Jimmy, men snyggingar som du kan kalla mig den bästa jag någonsin kommer att ha”, fortsatte han skämtsamt med en sidoblick åt Sebastian som morrade lågt åt honom.
Frida bara skrattade, och slappnade genast av igen. Händelsen tidigare var så gott som glömd.
Efter ytterligare några skämtsamma antydningar och en hel del skratt, frågade Jimmy om de ville spela lite biljard med honom ute i det allmänna rummet.
”Har ni ett biljardbord här? Du skojar!” Utbrast Frida överraskat.
”Att bo i studenthus är inte så fattigt som alla tror”, svarade Jimmy med glimten i ögat.
”Då kanske vi ska spela om pengar i sådana fall?” Lade Sebastian retsamt in medan Jimmy visade vägen till det lilla rummet.
”Jag har en bättre idé”, log Jimmy lurigt innan han bad Frida ta fram köerna och bollarna till spelet.
”Jaså?” Sebastian tog en kö i ena handen och lutade sig mot biljardbordet.
”Vad sägs om att spela om klädesplagg istället?”
Frida ryckte till, men kommenterade det inte. Om Anneli hade varit här istället hade hon direkt sagt ”ja” till förslaget, för hon levde med filosofin att testa allting åtminstone en gång.
Nu får du sluta vara en blyg liten mes, du har varit med killar tidigare och haft flera pojkvänner, vad är det för fel på dig? Röt Frida åt sig själv inombords. Ja, hon hade haft flera killar tidigare, men ingen hade påverkat henne på det sättet som Sebastian, och ingen hade fångat hennes intresse på det sättet som Jimmy gjorde. Det var ju sedan inte heller något minus att båda var snygga.
”Visst, jag är med”, klämde hon fram innan hon hann ångra sig.
Sebastian tittade förvånat på henne, och hon var glad över att hennes svar hade överraskat honom. Han trodde väl liksom alla andra att hon var en feg liten stackare… men hon skulle visa honom!
Sebastian bara nickade kort.
”Bra”, sa Jimmy nöjt. ”Vem vill spräcka?”
Frida böjde sig fram över bordet, halvt liggande över sin kö.
”Jag älskar när en tjej tar över på det viset”, log Jimmy, vilket gav honom fler sura blickar från Sebastian.
När Frida spräckt och lämnat över spelandet till killarna, funderade hon så smått om Sebastian var svartsjuk på sin kompis, eller om allt bara var ett spel? Men han hade ju ingen anledning till att vara svartsjuk?
Frida vaknade till ur sitt grubblande då det var hennes tur att spela. Tiden gick fort, och under mycket skratt och småfuskande - från allas sidor - lyckades Frida vinna första omgången.
”Jaha, då får du kräva din vinst”, flinade Jimmy och lutade sig mot biljardbordet. ”Ett plagg var från förlorarna.”
Frida fnittrade till, innan hon osäkert tittade bort mot Sebastian som bara nickade godkännande. De hade gått med på ”vinsten” från början, så ingen kunde neka henne att samla in den… Att få klä av två snygga killar – hade hon dött och hamnat i himmelriket? Värme spred sig från hennes mage ner till mellan hennes ben, och hon försökte förgäves hejda upphetsningen. Detta var ett spel, inget annat. Bara för skojs skull. Inget sexuellt.
”Din skjorta”, sa hon slutligen till Sebastian. Han höjde endast ögonbrynet innan han lydde. Han hade ett slags manligt linne under, som tydligt framhävde hans muskler och som fick hennes mun att vattnas.
En svart tatuering i form av en orm slingrade sig upp från hans underarm till hans axel. Den fascinerade henne.
Hon tittade tillräckligt länge för att hans ögon skulle mörkna. Antagligen så tänkte han över vilket plagg han skulle begära av henne när hon väl förlorade. Hon vände sig mot Jimmy och begärde samma plagg av honom. Han hade ingenting under sin tröja, utan hon fick direkt se hans platta och vältränade mage. Ogenerat stirrade hon på honom. Vem hade kunnat tro att han skulle vara så vältränad? Han var ju nästan huvudet kortare än henne och hade verkat så… så liten.
Sebastian var den första som gjorde en ansats till en ny spelomgång, och Frida ruskade på huvudet för att skärpa till sig. Den andra omgången gick fortare än den första, och Frida vann igen. Jimmy ruskade på huvudet, som om han skämdes över sin oförmåga, och flinade sedan glatt åt henne. Hans händer var redan på gylfen, men Frida bara skakade skrattandes på huvudet. Hon beslöt sig för att vara snäll, och begärde bara hans skor. Dessutom hade det varit för pinsamt om han hade sprungit runt i bara kalsonger. Och vem vet, han kanske inte ens hade några kalsonger på sig?
”Och från mig?” Undrade Sebastian lågt.
Frida slutade skratta, och svalde hårt. Jimmys avslappnade attityd var en sak, men Sebastian var så intensiv och… hon kunde inte sätta ord på hans beteende, men det gjorde henne olustig. Ännu en gång var hon säker på att han i sina tankar begrundade vilket plagg han skulle rycka från henne när tiden var inne.
”Jag tror att jag tar linnet den här gången, det är min färg”, ryckte hon på axlarna, för att spela nonchalant. Men hon var säker på att han kunde se hur hon inombords skruvade på sig.
Jimmy hade redan kastat av sig skorna, och lade upp bollarna på bordet igen. Sebastian borrade in sin blick i Fridas innan han drog linnet över huvudet och kastade det över en stol.
**********
Sebastian hade tidigare kunnat avläsa Fridas känslor lika lätt som att vända blad i en bok, men hon var nu sluten och gav inga direkta ledtrådar. Hon gick med på spelets regler, det är ledtråd nog! Väste en röst inom honom. Och hennes mörkblå ögon som var fastklistrade på hans nu nakna överkropp. Om de hade varit ensamma, så hade han kastat sig över henne direkt. Inte tvingat henne så klart, men han hade fått henne att skrika och stöna om nåd. Hans stånd som hade slaknat tidigare, växte nu till liv igen. Men Frida hade blicken på hans tatuering och märkte inte av det.
”Den är jättesnygg”, kommenterade hon med en nick mot hans arm. ”När skaffade du den?”
”När jag var sexton.”
”Sexton?” Hon rynkade på pannan. ”Är det ens lagligt? Måste man inte vara arton?”
Sebastian kastade en blick på Jimmy och de delade ett leende. Han hade fått sin tatuering hos Jimmys äldre bror, och han hade dolt den för sina föräldrar i flera veckor efteråt.
”Du tänker väl inte skvallra?”
”Nej, klart inte. Jag bara…” Hon avslutade inte meningen, utan tog upp sin kö igen. Antagligen så tyckte hon inte att det var lönt att diskutera. ”Nu spelar vi”, sa hon istället.
”Visst, men jag tror att jag ska skaffa nåt att dricka. Jag tror att jag måste dränka sorgen efter vår senaste förlust. Eller vad säger du, Jim?”
Jimmy nickade sakta innan han lade till; ”Jag hänger på. Bäst att skynda oss innan all sprit är slut, folk börjar bli ganska dragna därute.”
Sebastian sträckte sig efter sin skjorta, men hann knappt reagera innan Frida slitit åt sig den.
”Jag har ju vunnit den”, sa hon som svar på hans frågande blick.
Jimmy skrockade lågt, uppenbart förtjust över att Sebastian hade blivit satt på plats, vilket Sebastian åtgärdade med en mordisk blick. Jimmy höjde avvärjande sina händer och gick fram till dörren, beredd att gå utan att ta på sig skor eller tröja. Men han hejdade sig själv med handen på dörrhandtaget. ”Frida, vill du att jag ska hämta dricka till dig också?”
Hon skakade på huvudet, och satte sig ner på en av stolarna i rummet, fortfarande med hans skjorta i sina händer. ”Nej, det är bara bra för mig. Jag väntar här.”
”Ja, det är nog bäst att hon inte får mer sprit, hon hällde ut hälften ur sin mugg tidigare”, mumlade Sebastian så att bara Frida hörde det. Det fick henne att rodna svagt, och segervisst drog han med sig Jimmy ut ur rummet. Han hade lockat fram den blyga rodnande tjejen i Frida igen, och han visste att det som hade hänt tidigare skulle uppta hennes tankar tills de kom tillbaka.
Deras tredje spel gick betydligt saktare, då Jimmy hela tiden skulle ta pauser för att kunna dricka på sin nu tredje öl. Han verkade fortfarande inte påverkad av alkoholen, men Sebastian var inte förvånad. Jimmy var en hejdare på att dricka och gjorde det med eller utan ursäkt, och dessutom så verkade han spela vassare ju mer han drack.
Men Sebastian var inte direkt intresserad av att studera sin kompis, utan han satt istället och stirrade på Frida. Han fantiserade om att få klä av varje plagg från hennes kurviga kropp, och lägga henne ner över biljardbordet och –
”Har du somnat?” Retade Jimmy honom. ”Det är din tur.”
Sebastian reste sig upp utan ett ord, och siktade in sig på den röda bollen i hörnet. Han trängde bort Frida ur sina tankar, han hade inte råd med att bli obetänksam nu. Han skulle vinna den här omgången, och kräva sitt pris. Vilket plagg skulle han ta? Jeansen för att få se hennes svarta spetstrosor och det runda arslet? Eller toppen för att få se hennes nakna bröst? Han misstänkte att hon inte hade någon behå på sig. När han tagit henne i sin famn efter att hon hade spillt på honom, hade han inte känt någon behå under det tunna tyget.
Med en kraftig stöt träffade bollen sitt mål, och det skulle bli långt ifrån första gången. Tanken på hennes mjuka kropp sporrade honom till att göra sitt absolut bästa, och inte spela snällt längre. Han skulle ha henne naken på bordet så snart som möjligt.
**********
Efter att ha vunnit två omgångar var det plötsligt svårt att koncentrera sig, och Frida misslyckades att få ner några bollar alls. Hur skulle man kunna fokusera på spelet med en halvnaken kille – alltid bakom henne – och en muskulös snygging – alltid framför henne – som verkade göra sitt bästa för att distrahera?
Men det var inte bara så att hon började tappa koncentrationen och spelade sämre, de två verkade spela mycket bättre. Hade de varit så här bra i första omgången? Bollarna försvann i snabb följd.
Sebastians kö slog ner den svarta bollen i den vänstra hörnan, och spelet tog tvärt slut. Han hade vunnit. Och nu skulle han kräva sin vinst.
”Du får mina strumpor”. Kom det från Jimmy, som inte alls såg förvånad ut över vinsten.
”Överenskommet”, svarade Sebastian kort. Han släppte inte henne med blicken, precis som tidigare då hon hade spelat. Han gjorde henne nervös. Vad skulle han begära av henne? Varför hade hon gått med i det här spelet och de här reglerna? Hon var praktiskt taget naken under sin topp och sina jeans, så vilket plagg han än skulle ta så skulle det lämna henne mycket utsatt.
Han drog ut på det, han njöt säkert av sin lilla hämnd. Han skulle kräva mer än ett plagg från henne, det visste hon. Men hon kunde inte påstå att detta inte gjorde henne mycket upphetsad. Hon började bli fuktig mellan benen, och hon visste att hennes åtrå snart skulle avslöja henne.
”Från dig…”, började han och smög sig närmre, ”Ska jag ha dina jeans.”
Jimmy lutade sig tillbaka mot väggen med sin fjärde öl i handen och ett förväntansfullt uttryck i ansiktet.
”Okej, Det har du rätt till”, höll Frida med om. Hon drog ner gylfen och började åla sig ur jeansen, mycket medveten om att de följde hennes minsta rörelser med hungriga blickar. Tillsist låg jeansen i en hög på golvet runt hennes fötter.
Frida var helt säker på att hon rodnade igen, men inte på grund av hennes lättklädda tillstånd eller utsattheten. Hennes andning blev ytligare, och i tystnaden tyckte hon att det var nästintill öronbedövade. Fukten började tränga igenom de tunna trosorna, och hon pressade samman låren för att ge lite lindring. Sebastian hade inte slutat närma sig. Skulle han hämta sin vinst?
Jimmy hade druckit upp sin öl och rundade nu biljardbordet för att komma upp bakom henne. Men hon kände sig inte orolig. Sebastian hade tidigare sagt åt henne att inte vara rädd, och om hon ville så skulle hon när som helst kunna stoppa allt. Och hon litade på det. Hon insåg att hon litade på honom.
Sebastian plockade inte upp sin vinst, istället så stannade han några centimeter från henne, tillräckligt nära för att hon skulle kunna känna värmen från hans halvnakna kropp. Hon visste att han märkte hennes upphetsning, men hon brydde sig inte. Hon ville att han skulle ta henne i sin famn igen, som för några timmar sedan.
”Vänd dig om”, befallde han.
Hon lydde direkt. Hon stod nu öga mot öga med Jimmy. Han hade inte längre ett leende på läpparna. Istället såg han mycket allvarlig ut, och hans mörkbruna ögon var nästan kolsvarta av åtrå.
Bröstvårtorna styvnade nästan smärtsamt mot toppen i förväntan. Hon väntade sig att han när som helst skulle slita av henne toppen, men han stod helt still.
Ett lågt stönande från Sebastian fick henne att stelna till. Vad gjorde han bakom hennes rygg? Och varför tog han så lång tid på sig när hon plågades av begär?
***********
Sebastian kunde inte hindra ett lågt stönande ifrån att lämna hans läppar. Frida bar endast ett par minimala stringtrosor i svart spets, som knappast skyddade hennes varma sköte ifrån honom. Han började knåda hennes skinkor och smiskade henne försiktigt med ena handen. Hennes rumpa var lika fyllig och mjuk som han hade trott den skulle vara, och nu blev den röd under hans mjuka slag.
Han förde stringtrosan åt sidan, och lät ett finger glida in i hennes värme. Hon var fuktig och trång, precis som han hade hoppats. Han lät ytterligare ett finger glida in, och han kunde inte avhålla sig ifrån att gnida sitt hårda stånd mot henne. Hon jämrade sig, och han pullade henne fortare och fortare.
”Du är så skön, lika mjuk och våt som jag trodde du skulle vara”, väste han.
Hans stånd var sprängfärdigt, och han ville begrava sig djupt inuti henne. Han visste att han snart skulle kasta henne över bordet och knulla henne hårt, men han ville göra henne redo för honom.
Han såg över axeln hur hans kompis började krama och smeka hennes bröst, och hennes stön drev honom till vansinne av lust. Han slet ivrigt av henne trosorna. Nu skulle han äntligen få ta henne, utan hämningar.
Fler noveller av samma författare
