Känslor
“Jag nästan dödade honom”, sa Henrik. ”Jag hade ingen kontroll. Jag är dödlig”.
“Han försökte göra illa mig, Henrik”, sa David orubbligt, utan att släpa sin älskare med blicken, “och du försvarade mig. Jag är din, Henrik, och han förstod inte det. Visa mig vad det menas med att vara din.”
Känslorna som hans pojkvän visade sa David att Henrik viste att han blev manipulerad, men att han inte kunde göra något åt det. Ilskan inom Henrik var redan på väg att förändras till begär.
“David…”, Henrik försökte att säga något men genom att lägga en hand på hans älskades mun stoppade David honom.
”Det spelar ingen roll.,” sa han till Henrik med fulständig säkerhet, ”Inget ting spelarroll. Jag älskar dig. Jag vill ha dig. Älska mig, Henrik”.
När David tog bort sin hand lutade sig hans älskade framåt, hans mun täckte Davids och hans armar slingrade sig om honom. David kunde känna Henriks hårdhet mot hans. När Henriks tunga glider in i Davids mun kunde han känna sin kropps behov efter sin älskade. Genom sin råa sexuella åtrå till Henrik använde han den kunskapen till att driva honom till vansinne.
David viste att Henrik var stark. Han kunde känna styrkan i de tränade musklerna, men även han blev överraskad när Henrik helt enkelt lyfte upp honom. Hans älskade kastade honom på sängen och klättrade efter honom, pressade i sär Davids knän och la sig ner mellan hans ben. Henriks hand var helt plötslig överallt; farandes utan på Davids kläder. Han kände och han smekte och han retades ända tills David glömde vem det var som skulle hetsa upp vem.
Flera fingrar arbetade med Davids kläder och han vickade på sina höfter utan att tänka när Henrik drog i linningen av byxorna. Dom åkte av med kalsongerna in en enda snabb rörelse när Henrik klev av sängen för ett ögonblick. Davids redan hårda stånd hårdnade änu mer när Henrik spanade in honom frän där han stod. Det skulle inte ha tagit David någon tid alls att slingra sig ur resten av kläderna men hans pojkvän verkade inte intresserad av det. Istället klättrade Henrik till baks i sängen mellan Davids ben och lutade sig fram och lyfte på skjortan så han kunde kyssa den platta muskulösa magen.
Ett stön av ren extas lämnade Davids mun när Henrik strök sina fingrar över den känsliga huden mellan hans ben och ner mellan hans skinkor. Det var bara en lekful strykning men det lovade så mycket mer. Han rörde med sina höfter mot Henriks fingrar.
”Snart”, viskade Henrik i hans öra.
Henriks hand rörde sig igen, den här gongen över den bara huden och up under Davids återstående kläder. Varje rörelse orsakade åtrå och varje beröring orsakade små ljud av begär. Han viste att han var hjälplös under Henriks omsorg och han älskade det.
Henriks kläder var behagligt sträv mot Davids lena hud och där var en hårdhet under tyget när Henrik strök sig mot sin älskare. David lyfte sig upp från sängen när hans pojkväns armar for under honom och rös när Henrik händer strök ner över hans rygg. Hans älskares åtrå brann tillsammans med hans egen passion och David viste vad han ville ha; han ville ha Henrik. I kväll behövde ingen av dem genomtänkta lekar; det här var om ren kåthet.
David kunde känna att Henrik viste exakt vad han behövde och rörde sig för att behaga honom. David sänkte sig ner för att ta av hans älskares skärp och öppna gylfen, Henrik protesterade inte. När an betraktade Henrik dra av sig byxorna och kalsongerna. Till Davis resande intresse gjorde hans pojkvän ingen ansats att ta av resten av kläderna och han sträckte ut sin hand mot sängbordet för att ta burken med glidmedel.
Han betraktade Henrik öppna burken och lugnt dopa fingrarna ner i den. Under ans blick drog Henrik ut dem och David kunde se glidmedlet täcka fingrarna. Han kände hetan i sin kropp öka och hans resande stånd pulsera när han betraktade Henrik smörja in sitt eget stånd. David ville ha honom och han ville ha honom nu och han kunde inte hjälpa de stönar av lust som lämnade hans läppar. Med ett leende la Henrik bort burken med glidmedel och strök ut det sita över Davids mage.
”Henrik” bedjade den upphetsade David.
Henrik lutade sig över David, tryckte upp hans knän och isär dem, blå hungriga ögon tittade ner över Davids särade kropp. Han kunde nästan se upphetsningen i Henrik lika mycket som han kände känna den inom sig när hans älskare la sig ner över David och nuddade honom lät. Hårdheten av Henriks hala skaft trycktes försiktigt mot Davids öppning och han försökte att slappna av, i vetskap om vad som skulle komma. När Henrik stötte in drog David efter andan och försökte att inte följa den instinktiva känslan och spänna sig mot intrånget. Hans älskare väntade inte för honom att slappna av, utan fortsatte sin rörelse in och orsakade den mest fantastiskaste brännande känsla, någon stans mellan smärta och vällbehag. Hans pojkvän var inte våldsam, Henrik var aldrig våldsam, men David viste att han hade drivit på sin älskade väldigt direkt och Henrik stannade inte förrän han var begravd inom honom ända in till skaftet.
Henrik förblev stilla, hans huvud framåt böjd och hans ögon stängda och David betraktade sin älskade genom sänkta ögonlock. De var förenade fysiskt och spykiskt, och han stannade kavar i den känslan. Väldigt sakta började Henrik röra sig, drog ut inte mer en några få millimeter innan han tryckte in igen. David flämtade när hans muskler drog ihop och slappnade av sig igen i stötar och Henrik stannade inte. Varje till backa dra blev mer bestämd och varje stöt in fick vågor av åtrå fara genom Davids kropp.
Han grävde ner fingrarna i lakanen och tog ett tag om säng gaveln för att möta varje rörelse Henrik gjorde. Känslan som for genom honom var så fullständigt omfattande att han kunde knappt tänka; allt som existerade var de två kropparna och känslan av att vara en. Det var ingen slut på David och ingen början på Henrik och passion som han så mästerligt placerat in i hans pojkvän förtärd dem båda.
Tid hade lite mening och var snarare mät i känslor än sekunder när båda hängav sig till deras begär. De nådde klimax tillsammans och David kände det som om han skulle explodera före han förlorade greppet om verkligheten och kom, länge och hårt skrikandes Henriks namna. Det här var hur det var menat att vara; det här var den enda verklighet som betydde något.
