Elektriskt blå
(a/n: Hej alla glada! Nu kommer något chockerande: en sexnovell, skriven av MIG, som INTE innehåller bögsex! Det är alldeles sant, inte någon/något gay överhuvudtaget! Anledningen till detta är att jag ville se om jag kunde skriva bra hetero-porr också. Frågan är ställd, det är upp till er att bedömma. Enjoy!)
Skåpdörren, trött efter många års monotont arbete, gnisslade lågt när hon öppnade den. Med en liten suck klämde Josefin in SO-boken mellan de andra på hyllan. Hon hade väl aldrig riktigt trott på sin mamma när hon sagt att gymnasiet skulle vara tufft, men nu i andra ring hade det börjat kännas. Här hade hon varit sjuk i fyra korta dagar, och redan hopade sig de uppgifter hon missat hotfullt över de hon redan hade. Hon hade fortfarande inte valt något ämne att hålla föredrag om nästa vecka, och hon behövde verkligen plugga inför religionsprovet… Bakom henne hördes fler gnisslande skåp, prat och skratt när skåplängan fylldes av elever.
”Josse, du kan inte stå där och söla! Vi börjar ju om typ en kvart!” ropade Erika glatt från den vänstra sidan av längan. Josefin plockade ut jackan och kassen med gympakläderna ur skåpet och stängde det, medan hon vagt undrade varför det plötsligt var så bråttom till idrotten. Det var inte likt Erika. Josefin anslöt sig till de andra tjejerna i klassen ute i korridoren, och i en stor klunga började de vandra genom skolan bort mot gympasalen. Det rådde en fnittrig, spänd stämning, väl dold men inte så dold att hon inte märkte den, över gruppen. Den sken på något sätt igenom det vanliga pratet.
”Asså, vänta bara tills du får se honom!” sade Erika och knuffade Josefin lekfullt i sidan.
”Vem?” frågade hon och undrade vad i all världen hon hade missat under sin frånvaro.
”Den nya gympaläraren, Tomas heter han…” fortsatte Erika med något nästan drömskt i de gröna ögonen. Josefin log.
”Jaha, vad är det med honom då?” sade hon, låtsat oförstående.
”Han är ju liksom tjugosju år och så snygg att det borde vara förbjudet!” väste Erika så att killarna i klassen, som gick lite längre bak, inte skulle höra.
”Vet du, det har jag väldigt svårt att tro, särskilt som du är kär i ALLA killar över tjugo…” flinade Josefin menande. Detta uttalande förärades med en ilsken blick och en fnysning, men snart skrattade Erika lika mycket som tjejerna framför gjorde när de hörde skämtet.
På mindre än en kvart hade Josefins klass bytt om och släntrat in gympasalen. Som vanligt samlades de i små grupper vid läktaren närmast dörren för att invänta lärarens ankomst. Josefin hade hamnat djupt inne i Andreas utläggning om dennas födelsedagsfest som skulle hållas till helgen, och hon hade nästan glömt bort Erikas idoliserande ord om den nye läraren. När han slutligen kom in i salen räckte det dock med en enda blick för att hon skulle konstatera att Erika inte ljugit. Det räckte med en blick för att Josefin skulle inse att hon aldrig sett en snyggare kille. Kille… eller man? Hon visste inte, hon satt bara där hon satt och glodde dumt på honom. På de breda axlarna, de starka armarna vars lätt solbrända hud gjorde sig så bra mot den vita t-shirten… På det ljusbruna, kortklippta håret, skäggstubben som verkade nästan gyllene mot de vackra käkbenen, hans leende mun och ögonen… Josefin hade aldrig sett sådana ögon förr. De var blå, elektriskt blå, och även fast han inte tittade på henne gjorde de henne alldeles varm och yr… Hennes ögon gled ner mot hans midja, bara för att ha något annat att titta på, och hon kom på sig själv med att stirra på bulan hon tyckte sig se bland vecken i hans svarta gympabyxor… Det gick som en varm, förbjuden stöt genom hennes underliv samtidigt som hennes kinder blev knallröda. Snabbt slet hon blicken därifrån och glodde ner i golvet istället. Hon hoppades innerligt att inget lagt märke till hennes stirrande. Hon kände inte igen sig själv, det här var inte likt henne…
Tomas, som han hette, blåste en kort ton med den röda visselpipan för att få tyst på elevernas tjatter och flinade när en av killarna skvatt till.
”Då ska vi se, SPM2…” sade han och halade upp pärmen som han haft under armen. Josefin vände prompt blicken mot honom igen, bara för att upptäcka den lilla rynka som han fick mellan ögonbrynen medan han läste, och den gjorde honom bara ännu finare… Alla var tysta nu och det enda som hördes var Tomas röst när han ropade upp dem, en efter en. Josefin sneglade diskret mot de andra tjejerna bredvid henne. De flesta såg normala ut, men några hade något sorts fånigt leende etsat i ansiktet, däribland Erika.
”Josefin Carlsson?” klingade Tomas röst mot henne och hon överrumplades helt. Storögt mötte hon hans blick, men hon hade gjort bäst i att låta bli. Det var någonting med de där magnetiska blå ögonen som förlamade hennes hals.
”Här.” pep hon fram och förbannade samtidigt sig själv för att hon var så barnslig. Tomas höll kvar sin blick i hennes, och genast önskade hon att hon tagit på sig något snyggare än de sladdriga, grå mjukisbyxorna och den urtvättade t-shirten. Uppropet blev avklarat, uppvärmningen började och sedan förklarade Tomas att de skulle spela innebandy, som råkade vara den enda bollsport som Josefin faktiskt var ganska bra på. Snart var spelet i full gång och hon föll allt mer in i det.
När matchen led mot sitt slut stod det lika mellan lagen, Josefin hade tappat hårtofsen så att hennes mörkbruna hår stod som en sky kring hennes rosiga ansikte, och hon hade nästan glömt bort Tomas. Hon kämpade tappert mot Mikael, en kille i klassen som var särdeles odräglig, och när han tappade bollen ett kort ögonblick tog hon den genast och rusade mot det andra lagets mål… plötsligt kördes en klubba in mellan hennes fötter, hon snubblade på den och landade hårt på sitt högra knä. Tomas vissla ljöd.
”Vad fan håller du på med?!” ropade Andrea ilsket åt Mikael.
”Vadå? Det var ju inte med flit!” svarade han föga trovärdigt. Josefin grimaserade åt smärtan i knäet och ilskna tårar trängde sig fram i hennes ögonvrår. Plötslig kände hon en hand mot axeln.
”Hur gick det?”
Josefin tittade upp, och där var de igen, de där ögonen, fyllda av oro den här gången. Och vad värre var, handen, den starka men ändå mjuka varma handen på hennes axel påverkade henne på ett sätt hon inte trott vara möjligt. Värmen verkade förflytta sig ner över hennes bröst och vidare neråt…
”Det är inte så farligt.” fick hon fram medan hon hoppades att hennes nu styva bröstvårtor inte skulle synas.
”Det är bäst att vi lindar det i alla fall.” sade Tomas och lade en stark arm runt hennes rygg för att hjälpa henne upp.
”Ni övriga kan börja stretcha!” ropade han till de andra medan han ledde den haltande Josefin bort mot förrådet. Han placerade henne på en plint utanför dörren och gick in för att hämta förbandslådan. Josefin satt på plinten och försökte koncentrera sig på smärtan i knäet istället för hur det bultade i henne efter Tomas beröring. Allt för snart var han tillbaka med lådan och ställde sig på knä framför henne.
”Det är det här knäet va?” sade han, lade sin handflata mjukt mot det högra och tittade frågande upp på henne. Josefin kunde bara nicka. Sakta hasade han upp byxan över hennes smalben och så hennes knä, så att hans fingrar nästan omärkligt smekte längs hennes bara hud. Det pirrade i hela henne, och han måste ha märkt något, för han stannade upp och såg henne i ögonen. Hon mötte hans blick och undrade om han kunde läsa hennes tankar. Visste han hur hennes hjärta bultade eller hur varm hon var mellan benen? Hon bet sig i läppen, kände hur kinderna blev röda igen och visste att hon skulle gå under om han inte vände bort blicken snart… Det gjorde han också, ganska abrupt, och han lindade hennes knä sakligt och noggrant. Sedan fick hon prova att stödja på knäet och visst, det gick bra, hon anslöt sig till de andra tjejerna som stretchat färdigt och de gick mot duscharna. När hon gick kunde Josefin dock inte undgå att känna Tomas blick mot ryggen, som hett järn, och det gick som en rysning längs hennes ryggrad.
Josefin satt bara och petade i sin spagetti den kvällen, och svarade fåordigt när någon av familjemedlemmarna försökte prata med henne. Hennes pappa gav upp snabbt med en huvudskakning och gick istället in till hennes lillebror i vardagsrummet för att kolla på sport. Kvar satt Josefin med sin mamma i köket och lyssnade på hennes glada prat utan att egentligen lyssna. Till slut suckade hennes mamma, lade huvudet på sned och log ett sådant förtroendeingivande leende som bara hon kunde.
”Har det hänt något roligt i skolan idag?” försökte hon.
”Nej, bara det gamla vanliga…” mumlade Josefin.
”Hur gick det med den där Markus som du umgicks med?”
Josefin fnös. Hon hade inte berättat för någon, allra minst sin mamma, att Markus i parallellklassen en vecka tidigare hade dumpat ett sms i hennes inkorg, där han förklarade att han inte ville ha något förhållande.
”Jag är så trött på killar, de är så jävla barnsliga.” sade hon irriterat.
”Svär inte!” sade hennes mamma men Josefin var redan på väg upp för trapporna till sitt rum.
Det heta vattnet slog mot Josefins bara axlar och hon rös av välbehag. Hon hade tagit av sig bandaget innan hon klev in i duschen, och när hon omgavs av det varma vattnet ebbade smärtan i knäet ut tills den försvann helt. Hon gnuggade in schampo i det axellånga håret, vaskade snabbt av sig och sköljde bort allt skum. Helfigursspegeln var täckt av imma när hon klev ut ur duschen, men medan hon torkade sig framträdde hennes kropp allt tydligare. Hon släppte ut det våta håret ur handduken och betraktade sig själv i spegeln. Hennes hud var ganska blek, men håret mörkt och tjockt. Hon hade inte alls speciella ögon, de var någon sorts blandning mellan grönt och brunt. Hennes bröst kunde ha varit större såklart, men nu när de var våta och de ljusbruna vårtorna var styva var de ändå rätt okej. Det var dock inget fel på hennes midja och tjejerna i klassen var överens om att hon hade den snyggaste rumpan… rund och putig var den i kontrast till hennes i övrigt smala kropp, och den såg särskilt bra ut i stringtrosor… Josefin log, vände och vred på sig, flirtade med sig själv i spegeln. Hon vände upp rumpan mot den och putade så mycket hon kunde, så att den brunrosa skåran som var hennes fitta syntes mellan skinkorna… en förbjuden tanke flög genom hennes huvud, om Tomas hade stått här nu, hade han blivit hård? Hade han gillat hennes rumpa och hennes fitta? Omedelbart kände hon den varma stöten leta sig till hennes underliv igen, och hon flämtade till, lite skrämd av sin egen reaktion och snuskiga fantasi. Hon svepte ett badlakan flera varv runt sig och klev ut ur badrummet. Det här gick inte, hon fick inte tänka på en lärare såhär, det var helt enkelt omöjligt…
En timme senare låg Josefin under sitt hjärtmönstrade duntäcke och kunde inte sova. Hon försökte tänka på allting utom sex, allting utom Tomas, men det gick inget vidare. Hon försökte tänka på Markus och hur sårad hon faktiskt blivit av hans sms. Sex med Markus hade varit så… olikt hur hon hade tänkt sig att sex skulle vara. De hade bara knullat några få gånger, och ingen av gångerna hade varit särskilt skön. Visst, hon hade väl blivit upphetsad av hånglet innan och så, men det var alltid så fort över och genast skulle han in i henne och hålla på… och själva den biten hade också den varit över så fort att hon aldrig riktigt hunnit känna efter vad hon tyckte om det. Säkert skulle det inte vara så med Tomas… hon föreställde sig hur han tidigare på dagen hade smekt sina fingrar längs hennes ben, och i hennes fantasi lät han fingrarna glida högre, upp längs hennes lår, mot ljumsken och sedan hennes bultande fitta… vid det laget var hon så kåt att alla tankar på Tomas som en lärare var borta.
Josefins högra hand letade sig innanför hennes nattlinne, under troslinningen, över det mjuka könshåret och så in mellan blygläpparna… Hon var så våt att det hade blivit en liten pöl i trosorna, och hon flämtade till när hon märkte det, hon brukade aldrig bli så våt… Hon lät två av sina fingrar långsamt glida in och ut medan hon låtsades att det var Tomas fingrar… hur han hade hittat hennes bultande, savande fitta innanför mjukisbyxorna och nu lutade sig närmare för att pressa sin mun mot hennes skrev… Josefin flämtade nu, hennes bröstvårtor var stenhårda under vänster hands fingrar, och hon flyttade upp handen till munnen istället för att hindra ljuden som ville ut… Samtidigt som Tomas i hennes fantasi hade dragit ner hennes trosor och sträckt ut tungan för att smaka på henne så gled hennes nu våta fingrar upp från fittöppningen, upp mot njutningens centrum, hennes svullna klitta som var hård som en liten sten… hon gnuggade den hårt en, två, tre gånger och hennes underliv översköljdes av varma, skakande kramper, hela hon darrade, hon lyfte höfterna uppåt och kom tills hon trodde att hon skulle svimma… till slut ebbade darrningarna ut och hennes flämtningar var allt som hördes i det mörka tonårsrummet. Hon var våt och svullen men, till sin egen förvåning, inte lika generad som hon trott. Hon somnade med ett leende på läpparna och höger hand fortfarande i trosorna.
Inför nästa gympalektion hade Josefin tillsammans med en förvånad mamma inhandlat nya gympakläder på Stadium. När hon nonchalant glidit i dem i omklädningsrummet så måste till och med de tjejer i klassen som aldrig pratade med henne fälla en uppskattande kommentar. Shortsen var blanksvarta, tajta och följde hennes kurvor perfekt upp över den runda baken. Toppen var i röd bomull med ett Nike-märke över ryggen, den var tajt över brösten och smickrade deras form (att Josefin tagit på sig en pushup-behå var bara en ren tillfällighet). Så var även fallet med de vita stringtrosorna, som stack upp nästan omärkligt i glipan mellan toppen och byxlinningen… Tjejerna studsade ut mot gympasalen och Josefin var upprymd och konstigt glad på ett sätt som hon inte kunde förklara. Tydligen var de lite sena för Tomas var redan där. Han stod med ryggen mot dem, och Josefin kunde konstatera att hans kropp var precis lika fängslande bakifrån som framifrån… hon tittade fortfarande på hans muskulösa vader och lår när han vände sig om. Inbillade hon sig bara eller dröjde hans blick kvar på henne lite längre?
”Okej hörni, det är stationer som gäller idag! Här är instruktionerna, börja plocka fram grejerna så ropar jag upp er under tiden.” sade han och lämnade över listan till några av killarna som stod närmast. Salen fylldes av slammer och rörelse när stationerna byggdes. Trots att klassen fjantade sig mer än vad de byggde så var de snart klara. Josefin rörde sig som i omedvetna cirklar runt Tomas, var alltid i närheten av honom, och någonting fladdrade till i hennes maggrop varje gång hon tyckte att hans blick föll på henne. Inom kort var klassen uppdelad i grupper och lektionen började. Ur högtalarna pumpade snabba nittiotals-dängor i takt med Josefins hjärta när hon tränade. Tomas gick runt bland stationerna, fällde en kommentar här och ett uppmuntrande rop där. Musiken stannade igen och Josefins grupp flyttade till stationen längst bort, repen. I ögonvrån såg Josefin hur Tomas var påväg bort mot dem, och när musiken började fick hon ett infall.
Resolut grep hon tag i ett av repen och började klättra, fortare och smidigare än någonsin. På nästan ingen tid alls var hon högt ovanför golvet.
”Josse, du är inte klok!” hojtade Andrea från repet bredvid, själv hade hon knappt tagit sig upp en meter. Josefin log självsäkert och vinkade åt henne.
”Det verkar inte vara något fel på det där knäet!” hördes en annan röst, och genast var den varma, fladdrande känslan tillbaka i Josefins mage. Hon vände ansiktet åt röstens härkomst och blickade ner på Tomas, som stod där, armarna korslagda, i all sin fruktansvärda sexighet… Hon var mycket medveten om hans ögon på henne, men den här gången vände hon inte generat bort blicken. Istället hasade hon ner en kort bit, och räfflorna i repet gneds mot hennes skrev på ett sätt som fick henne att vilja flämta till… Musiken skulle snart tystna, men hon höll kvar sin blick i Tomas… hon handlade på instinkt nu och hennes förnuft var som bortblåst, den varma känslan i magen fanns nu istället mellan hennes ben, bultande, nästan arg… hon gled ner från repet, några decimeter i taget, gned sig nästan omärkligt mot det, precis så att han skulle märka… hon showade för honom, som en löpsk ungkatta var hon, det var förbjudet, det var en utmaning… Tomas leende hade slocknat, istället såg han på henne med halvt öppen mun och något outgrundligt i de blå ögonen. Plötsligt stängdes musiken av och det magiskt förlängda ögonblicket var över. Tomas slog ner blicken, stirrade en kort sekund på golvet. Sedan vände han sig om utan ett ljud och korsade gympasalen. Josefin hasade sig ner helt från repet och betraktade hans ryggtavla. Men Tomas tittade inte åt hennes håll alls under resten av lektionen.
De kommande veckorna skulle en besatthet utvecklas hos Josefin. Hon tappade räkningen på alla de gånger som Tomas händer eller kuk (åh gud hans kuk) i hennes fantasi fick henne att komma, hårda, våta orgasmer som inte lämnade henne nämnbart tillfredsställd. Varenda gång hon kom någorlunda nära honom tycktes luften vibrera, och hans blick brände henne som eld och is… frustrationen var outhärdlig. Hela tiden fanns attraktionen där mellan dem som osynliga kedjor, och han måste ha märkt det, han var tvungen att ha gjort det… Josefin kände att hon skulle bli tokig snart om inget hände. Och en dag gjorde det det.
Det var dags att välja valbara kurser, och Josefin behövde bara se Tomas namn under en av idrottsgrupperna innan hon kryssade för den och lämnade in papprena. Kursen skulle dra igång efter höstlovet, och under hela den veckan var Josefin som en spänd fjäder av längtan. Hon undrade i sitt stilla sinne om hon höll på att bli galen på riktigt. Vad förväntade hon sig egentligen? Att Tomas skulle slänga sitt jobb och sitt anseende åt sidan, bara för hennes skull? Det var fåfängt, fullständigt otänkbart. Ändå satt hon kvällen innan kursens början inlåst på toaletten och rakade fittan. Försiktigt, försiktigt gjorde hon det, men när tanken på Tomas händer mot den nu lena huden övermannade hennes hjärna, darrade hennes händer så mycket att hon var tvungen att gnida sig till en alltför snabb orgasm för att kunna fortsätta. Till slut kom hon i säng men det var mycket svårt att sova den natten.
Det visade sig vara nästan bara killar i gruppen som hade valt den sena måndagstimmen med idrott. Men det gjorde Josefin fullkomligt detsamma, de var osynliga för henne nu, allting i hennes kropp var åtrå och allt hon ville ha var Tomas. När han upptäckte henne där log han, men det var ett konstlat leende som inte nådde ögonen och Josefins hjärta sjönk som en sten i bröstet. Tomas verkade spänd och han skämtade inte lika mycket som hon var van vid. Istället gav han dem korta och precisa instruktioner och det var inte mycket mer att göra än att lyda. Detta pass var det styrketräning och Tomas körde så hårt med dem att Josefin var alldeles färdig mot slutet av lektionen. De hade dragit fram gummimattor och börjat göra sit-ups, en övning som Josefin av någon anledning aldrig lärt sig göra rätt. Hur hon än gjorde så ville benen lyfta från mattan när hon skulle vika upp överkroppen, och hon fick aldrig någon kraft i övningen… frustrerad gav hon upp och lät armarna falla mot golvet, bröstet hävande och svetten klibbande mot tinningarna.
”Du gör fel.” ljöd Tomas röst ovanför henne. Förvånad hävde hon sig upp på underarmarna. Tomas stod framför hennes fötter och tittade ner på henne. Hans ögon var som is och eld.
”Jag ska hjälpa dig.” sade han, gick ner på knä och greppade hennes vrister precis ovanför gympaskon. Värmen från hans händer fick knottror att bildas på Josefins smalben.
”Försök igen.” sade han lågt, och det var en ton i hans röst som skulle ha fått henne att göra vad som helst. Utan ett ljud började hon göra sit-ups igen, långsamt, metodiskt, kanske lite för långsamt… och hela tiden den där blicken i hennes, som sakta gled ner över hennes hals och nyckelben, ner mot brösten som trängdes under den tajta, röda toppen… Josefin stannade upp, och i samma ögonblick mötte Tomas hennes blick igen. Han undvek den. Istället reste han sig upp och förkunnade för eleverna att lektionen var slut och att de skulle stretcha.
Josefin reste sig upp, och det bultade i henne av ansträngning och ren och skär kåthet. Hon var tvungen att göra något, och det nu. Hon kastade en blick mot den del av salen som var precis bredvid henne, det var som ett rum inne i väggen där alla plintarna och redskapen stod. Där fanns även en metallkorg på hjul, full av tennisbollar. Det var en klyschig idé, säkert en av de äldsta i boken, men Josefin var verkligt desperat nu. Hon flyttade sig obemärkt närmare korgen, och låtsades att hon behövde stöd av den för att stretcha. Hon lade all sin tyngd på den, och lyckades få det att se ut som en olycka när korgen välte med en skräll och merparten av alla tennisbollar studsade ut över salen. De andra i gruppen, som redan var påväg ut, skrattade hånfullt åt henne men hon kunde inte ha brytt sig mindre. Tomas tittade på henne med ena ögonbrynet frågande höjt.
”Åh förlåt, jag är så dum.” sade Josefin och lyckades faktiskt rodna på riktigt medan hon började plocka upp bollarna.
”Det är ingen fara.” svarade Tomas, men hon kunde inte tyda tonen i hans röst. De plockade upp bollarna under tystnad, nu ensamma i salen, och den vibrerande stämningen var tusen gånger värre nu, gjorde det svårt att andas. Till slut var det bara bollarna närmast korgen kvar, och när Josefin skulle resa sig upp efter att ha plockat upp den sista bollen stod Tomas plötsligt framför henne. Alldeles för nära… hon reste sig långsamt upp, lät blicken glida upp från hans skor, över de svarta byxorna, till linningen på hans långärmade, mörkblå t-shirt… och så såg hon honom i ögonen.
De var ännu blåare såhär på nära håll. Tomas hade den där rynkan mellan ögonbrynen, hans ansikte var spänt, munnen lätt öppen och hon kunde nästan höra hur tungt han andades… bara att vara så här nära honom gjorde henne helt utom sig, lukten av honom, en ren lukt av deo men också något som var unikt honom, det brann i henne, och trots att han var minst ett huvud längre än henne nådde hennes läppar fram till hans… hans läppar var mjuka och heta, men hjärtat hoppade över ett slag i Josefins bröst när hon insåg att han inte besvarade kyssen… Allting inom henne blev iskallt, hon slutade genast, vände sig om och sprang in i det dunkla redskapsrummet, hennes ögon hopknipna av skam. Hon lutade armarna mot en plint och begravde ansiktet i dem. Hon hade aldrig i sitt liv känt sig så förödmjukad. Hur kunde hon ha varit så dum, hur kunde hon ha tagit så fel? Förtvivlat kände hon tårarna bränna men hon visste inte hur hon skulle hindra dem. Josefin höll fortfarande på att förbanna sin egen dumhet när hon kände en pust av het luft i nacken.
Hon rös till, höll andan och väntade. Två starka, mjuka händer landade på hennes axlar.
”Josefin…” sade Tomas långsamt, och hon hade aldrig hört hans röst låta så, så underligt hes på något sätt. Sakta vände hon sig om. Tomas ögon var små i mörkret, och hans blick så intensiv, nästan som om han vore arg. Hans högra hand strök lätt mot hennes hals och hon flämtade till.
”Kan tjejer känna det som om de blir tokiga om de inte får ligga med någon?” sade Tomas, och hans röst var inte mycket mer än en undertryckt viskning.
”Ja.” fick Josefin fram, och hela hon darrade. ”Ja, det kan de.” Och så var hans mun på hennes, hård och febrig och obarmhärtig, och hon kysste honom tillbaka så gott hon förmådde, lindade sina armar kring hans starka rygg… han tryckte henne mot sig och upp mot plinten, så att hon blev sittande där med sina ben runt hans lår… han smekte hennes hår, kysste hennes hals och hon stönade till, lutade huvudet bakåt för att ge honom mer hud… hennes höfter sköt fram mot honom och hon kände hans hårda kuk (hur länge hade han varit hård?) genom deras tunna lager av tyg och hennes fitta fullkomligt värkte efter den, hon behövde honom som hon aldrig behövt något annat…
”Jag vill, jag vill, jag vill…” flämtade hon mot hans axel och gned sig fruktlöst mot honom med sitt genomvåta underliv… Tomas stönade frustrerat till och trängde under hennes topp med sina händer för att blotta hennes bröst… när hans våta, heta mun slöt sig runt Josefins ena bröstvårta bet hon sig hårt i läppen för att inte kvida rakt ut… hennes febriga händer hade äntligen hittat snörningen på Tomas byxor och hon lättade på den, och så var hans kuk i hennes hand, varm och bultande, och hon förvånades över att även den var våt…
Tomas kved till när hon började runka den, ovant men ivrigt, och han begravde sitt ansikte mot hennes hals… hans läppar var våta och svullna och hans heta andetag fick Josefin att rysa.
”Jag måste…” flämtade han och försökte gnida kuken mot hennes skrev.
”Ja…” stönade Josefin och fumlade av sig shortsen och trosorna på samma gång. Tomas trädde sina armar under hennes knäveck, han drog henne närmare, hon drunknade mot hans hals… den hala kuken gled mot hennes hala öppning, hon kved till och så var han i henne, djupt i henne, och de flämtade båda två, Josefins fingrar grävde sig in i Tomas rygg… han var stor, större än Markus, men det var så rätt, inget hade någonsin varit mer rätt än den stora, hala kuken, så snäll i all sin fruktansvärda hårdhet, den borrade sig in i henne, lätt och tung och hård och mjuk på samma gång… konstiga ljud som hon aldrig hört från sig själv rann över hennes läppar, hon särade på låren, ville dra honom djupare, hårdare… mitt i röran som var het hud, kuk och våt fitta mötte hon hans blick. Hans ögon var elektricitet, glödande, han förde sin högra tumme till munnen och fuktade den, lät den sedan glida ner mot hennes bultande kön… Josefin tjöt till när han knullade henne hårdare, fortare, samtidigt som hans våta tumme masserade hennes allra känsligaste… Orgasmen överrumplade henne, den slog upp som en eldsflamma från någonstans djupt inne i henne, slickade hennes fitta så att den brast ut i lustfyllda kramper och allting var Tomas, Tomas som knullade henne och körde kuken allra längst in och bet tillbaka ett stön mot hennes axel när den ryckte och sprutade hela henne full av het sperma…
En obestämd tidsrymd stannade de bara där, fastlåsta i varandras armar. Sedan lossade Tomas försiktigt sitt grepp om henne och drog ut sin nu slaka kuk ur henne. En blandning av sperma och fittsaft rann ut på plinten. Josefin rodnade när hon märkte det, vilket var högst besynnerligt med tanke på vad hon just hade gjort. Tomas räckte henne trosorna och shortsen och hon klädde snabbt på sig. Tystnaden mellan dem ville inte rubba på sig, och en stund stod de bara där, Josefin stirrade ner i golvet. Sedan tog Tomas henne i sin famn och kramade henne lätt.
”Det är bäst att du går nu. Jag fixar iordning härinne, bry dig inte om det. Ingen får se oss.” viskade han mot hennes hår. Josefin nickade, och fast hon inte ville så lösgjorde hon sig från Tomas. Det var lite svårt att gå på grund av hennes ömmande underliv. Precis innan hon skulle gå ut genom öppningen ut i gympasalen hejdade hon sig och tittade tillbaka. I dunklet kunde hon inte avgöra om det fanns någon ånger i Tomas ansikte. Han kände att hon tittade på honom och gav henne ett leende, men inte heller det syntes ordentligt i skuggorna. Josefin hämtade jackan i omklädningsrummet och styrde stegen mot utgångarna. Höstmörkret låg svart mot rutorna och allting var öde. Men ruset och Tomas var fortfarande kvar i henne och hon ångrade sig inte. Inte än.
Det hade varit mycket svårt att dölja för mamma att någonting hade hänt, tydligen syntes det så väl på hennes ansikte. Men efter cirka hundra utfrågningar hade hennes mor gett upp och Josefin gick till skolan dagen därpå med en hemlighet som bara Tomas och hon visste om. Och så var det tvunget att förbli. Veckan flöt på som vilken skolvecka som helst, utan att hon såg en skymt av Tomas, och det oroade henne inte till att börja med. När det i slutet av veckan var dags för idrott och de istället för Tomas hade en gammal lärare som undervisat parallellklassen innan, träffade dock olusten henne som en spark i magen.
”Var är Tomas?” frågade hon Erika, så nonchalant hon förmådde.
”Åh, han hade ju bara provanställning, tyvärr verkar han inte fått den förlängd.” suckade Erika med den där drömmande blicken i ansiktet igen.
”Jaha.” svarade Josefin. Hon gick långsamt ut från gympasalen. Så fort hon var utom synhåll sprang hon bort till toaletterna, dunkade bakhuvudet mot kaklet och grät.
Josefin hade legat till sängs i tre dagar, och det blev allt svårare att övertyga mamma om den aggressiva form av influensa hon hade åkt på. Långsamt började hon inse att hon var tvungen att gå tillbaka till skolan. Hon var förbannad på sig själv för att hon i sin lilla värld trott att sex skulle betyda någonting annat än just sex, och hon var tvungen att acceptera det. Tårarna hade tagit slut efter andra dagen och just nu var hon mest bara ledsen på sig själv för att hon hade förväntat sig så mycket. Josefin klev upp ur sängen, klockan var ändå två och det var dags att ta tag i sitt liv igen. Hon slog på datorn för att kolla sin mail, säkerligen hade Erika eller någon annan i klassen hört av sig och undrat vart hon hade tagit vägen. Till sin förvåning såg hon dock ett mail överst i inkorgen, vars avsändare hon inte kände igen. Hon kurade ihop sig i datastolen, öppnade mailet och läste:
”Hej Josefin!
Förlåt för att jag inte har hört av mig förrän nu. Sanningen att säga så visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Men jag har i alla fall kommit fram till en sak: jag kan inte sluta tänka på dig. Vad du gör med den vetskapen är upp till dig. Bifogar mitt nummer och en karta till ett bra café. Förlåt igen =P
Kram/kyss,
Tomas.”
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Det bästa jag läst på väldigt länge! Snälla skriv om inte en fortsättning något mer i samma stil!
Så underbart uppeggande och välskriven novell. Skriv gärna en fortsättning. Snälla?! (A)
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
ååh, jag älskar denna, gud vad du är bra :D, jättebra på hetronovell också