Sommarjobbet i Antwerpen del 3.

---

---

Jag vaknade tidigt denna torsdagsmorgon, dagen före midsommarafton. Där hemma planerade mina föräldrar säkert för helgen med nypotatis och sill. Jordgubbar och grädde. Nubben likaså. Pappa jobbade som kommunalråd, oppositionsråd för moderaterna i vår sossestyrda kommun. Mamma var lärare i engelska och franska, det var därför jag läst franska hela högstadiet och nu två år på gymnasiet. Mamma älskade Frankrike och vi var där ibland på somrarna på semester. Åsa valde bort franskan och läste tyska i stället, hon ska alltid göra tvärtom hade mamma sagt.
Jag pratade franska med Vendela när vi själva, annars var det mest engelska som funkade här i Antwerpen. I alla fall på klubben där alla möjliga nationaliteter från hela Europa blandades. Lite franska blev det där också ibland men mest engelska. Vendela var fransyska och hon kallade mig alltid Charlotte.
När jag vaknade såg jag rakt in i Vendelas ansikte, hon sov fortfarande nära mig. Hon låg på sin vänstra sida och hennes högra arm vilade på min höft och handen och fingertopparna fortsatte ner mot skinkan. Våra bröstvårtor låg trycka mot varandra. Jag drog mig tillbaka och såg ner på våra kroppar. Hon var en aning mer solbränd än jag, hon fransyska och jag blond nordbo. Vi var lika långa, det skilde inte mer än någon centimeter. Vi passade så bra ihop. Vi hade nästan samma mått, mina bröst var större än hennes och höfterna lite bredare. Älskade jag henne? Eller var det Andre jag var kär i. Gustav som jag varit tillsammans med i våras hade totalt bleknat känslomässigt.
Vendela var förälskad i mina bröst, hon dyrkade dem. Ingenting i hela världen kan vara vackrare sa hon igår kväll när vi stod bredvid sängen och tittade ut genom sovrumsfönstret och såg vår spegelbild i rutan. Hon hade stått bakom mig, hennes händer skylde mitt sköte, hakan vilandes på min vänstra axel. Hon var barfota och jag i högklackade sandaletter. Lampan på sängbordet lyste upp oss bakifrån. Vi såg så oskuldsfulla ut.
Jag var förtrollad av hennes leende, hennes tunna läppar och vackra vita tänder. Men där fanns något mer. En spjuverfylld sugande skönhet som både drog och sög mig mot henne. Mina bröst och hennes leende mun. Det ena flyktigt och det andra evigt. Hon var mörk och jag blond. Blåögd och brunögd. Vi var lika i mycket men olika samtidigt. Vi drogs till varandra och vi var vackra ihop.
Jag såg ner över våra kroppar. Hennes sköte var rakat men lite mörk stubb hade börjat spira på nytt. Jag lät fingrarna stryka över det.
Vendela suckade svagt och kisade med ögonen, hon hade vaknat. När hon kände igen mitt ansikte slog hon upp dem helt och såg utvilad och lättad ut på samma gång.
-”Ingen penetration, inte nu.”
-”Nej, det får vänta till i kväll. Nu är det bara vi.”
Hon sträckte på sig som en katt och vände sig om så hon låg på rygg. Hennes bröst stod som två bergstoppar när hon drog armarna bakom huvudet och svankade med ryggen.
Jag kysste hennes vänstra bröstvårta, fortsatte upp mot armhålan och satte läpparna mot nattens transpiration. Hon smakade salt och doftade svagt av svett.
-”Jag är törstig.”
Jag kröp upp och svängde mitt högerben över hennes ansikte, tog tag i baksidan av hennes lår och kysste hennes klitoris. Vendela sträckte sig upp och började slicka mina blygdläppar för att locka fram vätskan hon behövde. Jag sänkte mitt bäcken ner över hennes ansikte och hon kunde lägga tillbaka huvudet på kudden. Hennes tunga spelade och lapade samtidigt upp allt som den kom åt. Hennes mjuka mörka stubb retade mina läppar när jag sänkte dem in i henne. Jag sträckte ut tungan och möttes av hennes safter. Hon smakade gott, syrligt. Jag drack allt vad hon gav mig och hoppades att jag kunde ge henne tillräckligt.
Hon avslutade vår älskog med en ljudlig kyss på mina blygdläppar. Jag doppade näsan i hennes blöta sköte och låg stilla några långa sekunder innan jag var beredd att vända mig om.
Jag tog plats mellan hennes lår som en man skulle ha gjort, hon saxade benen över min rygg och höll mig tätt med både armar och ben. Jag stod stödd på mina armbågar och gnuggade näsan mot hennes. Hon kunde känna sin egen lukt på mitt ansikte, hennes läppar var våta och blanka.
-”Jag hade två män igår.” sa jag. ”Det har hänt så mycket på bara en vecka, jag hänger knappt med. Jag har bara haft en pojkvän innan. Och vi var bara ihop två månader, vi kom knappt till skott. Vi låg bara med varandra två gånger.”
-”Älskade du honom?”
-”Jag var inte säker då. Nu vet jag att jag inte gjorde det. Jag gjorde slut. Han hade hånglat med en annan tjej, när jag fick reda på det, ja du vet.”
-”Ångrar du igår?”
-”Nej, den första, Andre. Det var så fint. Den andra var bara skönt. Han var så stark. Det var en väldigt kraftfull känsla.”
-”Jag vet. Man blir beroende av männen när man har många, du ska se.”
-”Hur många har du haft?”
-”Igår?”
-”Nej, totalt.”
Vendela vände bort sig från mig, bara lite men ändå märkbart och var tyst en stund.
-”Legion.”
-”Hur menar du?”
-”Det är latin. Många.”
Vi var tysta en stund, trygga tillsammans.
-”Hur hanterar man det, alla känslor.”
Hon såg mig i ögonen och log sedan som bara hon förmår.
-”Jag ska visa dig idag, det blir en överraskning. Men du kommer att må bra av det, jag lovar.”

Jag duschade ensam när Vendela bäddade den breda vita sängen. Hennes sovrum var ljust med vita väggar och ljusgrått golv. Höga fönster med diamantbroderade vita gardiner som räckte till golvet vette ut mot en sparsamt trafikerad gata tre våningar nedanför. Våningen var onödigt stor tyckte jag, flera hundra kvadratmeter. Det fanns sju rum men bara ett var inrett som sovrum. Övriga rum var sparsamt möblerade vilket lämnade stora öppna ytor.

Hon kom in i badrummet när jag stängde av vattenkranen.
-”Jag har lagt fram kläder till dig på sängen, trosor också. Klä på dig efter frukost, ta badrocken så länge. Din klänning har jag lagt i tvättkorgen, du får den sen när den är tvättad.”

Vendela var ute ur duschen efter några minuter och satte på kaffe och stekte en stor omelett med ost som vi åt tillsammans med gårdagens baguette.
Vi sminkade oss lätt med mascara och ett ljust läppstift. Vendela borstade ansiktet med puderborsten och daskade sedan mig snabbt på näsan. Jag brast ut i skratt och hon kysste mig kvickt på munnen med sträva läppar.

Jag tog på mig hennes kläder, en tvådelad dräkt, en ljusgrå smårutig kavaj och kjol som slutade strax ovanför knäna. En högt skuren vit top och ljusa nylonstrumpor och till slut blanksvarta skor med låg klack. Vendela klädde sig likadant men hennes kjol gick nedanför knäna och dräkten var mörkblå.
-”Den passar bättre på dig, jag har bara använt den ett par gånger. Kom får du se”
Jag klev fram till spegeln. Elegant var det enda som dök upp i min skalle. Vilket par vi var. Vad var det hon hade planerat vi skulle göra.
-”Är det Chanel?”
”Det kan du vara säker på, det är detta också, No.5.” hon strök ut en droppe bakom mina öron och sedan likadant på sig själv.

Vendela uppförde sig alltid medvetet självsäkert i det rum och omgivning hon befann sig i. Med mitt umgänge med henne omvandlades mitt uppförande omedvetet att efterlikna hennes. Det gick förvånansvärt smidigt och utan ansträngning. Förvandlingen från gymnasietjejen från igår till kvinnan idag. Jag såg spegelbilden av mig själv. Hur jag stod upprätt med självsäkra axlar och stadig lugn blick, fötterna tätt tillsammans men den högra något längre fram. Snett bakom mig i spegelbilden såg jag Vendela. Jag var en kopia av henne men samtidigt en motsats. Som en röd och en vit magnet.

-”Skönhet är en något man blivit välsignad med, men det är också en förbannelse.”
-”Är det så? Varför?”
-”Det kommer många erbjudanden och med det följer frestelsen. Griper du det nya förlorar du det gamla.”
Vad hon menade förstod jag inte då. Hon sökte det besående. Något och någon som fanns kvar när det man var i besittning av gick förlorat. Att det var jag.


Vi tog hissen ner till källargaraget och gick de tio meterna till hennes bil. Jag höll handväskan i vänster hand precis som Vendela när hon tryckte upp billåset med den högra. Hon satte sig bakom ratten och jag i passagerarsätet i den vita Mercedes Coupén, hon lade i växeln och drog iväg mot rampen som vette ut mot gatan. Porten gick upp när vi närmade oss och vi dök ut i solskenet. Klockan var strax efter nio och gatan var trafikerad så vi kunde inte svänga vänster och vidare söderut förrän vi väntat en minut på en lucka.
Interiören doftade gott av läder och blandat med källarens kyla fanns en feminin doft. En kvinnas bil.
-”Har du körkort?” frågade hon när vi körde upp mot motorvägen som gick söderut mot Bryssel.
-”Nej, jag ska köra upp i augusti, strax innan skolan startar.”
Om knappt två månader tänkte jag, måste plugga teori. Tillbaka till skolan också, kändes som en annan värld med klasskompisarna. Vickan och Sara, de hade frågat hur det går och jag bara svarat kort att allt är ok men att jag var upptagen och skulle höra av mig senare.
-”Längtar du hem?”
-”Hem? Nej.” jag skrattade och tittade rakt in i ett lastbilshjul som vi passerade. Ett dovt mullrande från det tunga fordonet som försvann bakom oss när Vendela trampade på gasen.
En ändlös rad av lyktstolpar visade oss vägen söderut förbi Bryssel vidare mot Luxenburg. Vi tog avfarten vid Namur mot Charleroi. Vi pratade om kläder, smink och skor.
Trafiken var glesare här och Vendela körde fort i vänster fil. Det var ingen som kom i kapp oss innan vi körde av motorvägen vid Charleroi in på en landsväg. Efter tjugo minuter parkerade hon på ett litet torg i Gozee. Vi klev ur och promenerade långsamt över en bred gata och tog sedan av mot höger. Kjolen var snäv så man tog inte så långa steg. Vi gick bredvid varandra, jag på Vendelas högra sida, arm i arm. Vi passerad ett par hus och till vänster såg jag en kyrka. En röd tegelbyggnad med högt spetsigt korskrönt torn.
Vi gick över den öppna platsen framför kyrkan och fram till porten. En låg avsats skilde dörren från planen framför. Dörren var öppen och vi gick in.
Jag var förundrad men frågade ingenting. Följ med så blir det bra.
Kyrkorummet stod öde framför oss, det satt ingen i bänkarna men jag kunde höra en svag, knappt förnimmbar stämma. Den kom från en biktstol längre fram till vänster. Ett svart skåp med tre öppningar, de två yttersta var förtäckta med mörka tygförhängen. Någon satt där inne och biktade sig.
Mycket liknade en kyrka som jag var van vid hemifrån. En altargång i mitten täckt av en beige matta, ljusgrå träbänkar till höger och vänster. Där fanns inga dörrar utan man kunde gå rakt in och sätta sig. Men här fanns många fler skulpturer. Änglar och helgonbilder, mycket guld och färg. De tolv apostlarna och de fyra evangelisterna, Jesus på korset, Jungfru Maria med barnet.
Till min konfirmation gick jag i kyrkan nästan varje söndag. Efter konfirmationen hade jag inte varit där om inte mamma och pappa tvingat mig.
Vendela gick bort till en väggfast mörkbrun bokhylla och plockade ut en inbunden svart bok. När hon återvände såg jag att det var en bibel.

Vi gick fram, Vendela stannade långt fram till höger och lät mig gå först in och sätta mig. Hon satte sig bredvid mig knappt en meter från mittgången. Hon lade sakta ner bibeln mellan oss och knäppte sina händer. Jag knäppte mina och vi satt tysta en lång stund. Hon bad tyst, hennes läppar rörde sig ljudlöst. Jag slöt mina ögon och tackade Gud. Tackade för att jag var frisk. Jag tackade för att jag träffat Vendela.

Jag uppfattade en rörelse och ett svagt ljud till vänster. Förhänget drogs åt sidan och en kvinna i femtioårsåldern klev ut. Hon rättade till sin tröja och gick mot utgången, bestämda fotsteg hördes dovt på stengolvet vid långsidans vägg. Hon stannade längst bak och slog sig ner.
Efter ett par minuter kom även prästen ut. Han upptäckte oss och drog sig sakta mot vårt håll. Han fick ögonkontakt med Vendela som tittade bort mot biktstolen och sedan nickade mot honom. Han bugade sig knappt märkbart och återvände.
-”Jag går in dit nu. När jag är kommer ut så sätter jag mig där framme.” viskade hon och pekade mot vänster.
-”Sedan gör du likadant. Vet du hur det går till, där med prästen?”
-”Ja.” svarade jag utan att vara riktigt säker. Jag hade sett en sådan händelse i en film någon gång .
-”Läs det här under tiden.”
Hon slog upp bibeln och bläddrade fram rätt sida och ladeboken i mitt knä,
Markusevangeliet, kapitel 5.

När hon försvunnit bakom förhänget böjde jag mig över boken.
Jesus botar en besatt. När jag kom till vers 9 gick en rysning genom min kropp. Jesus frågade: ”Vad är ditt namn.” Han svarade honom. ”Legion är mitt namn, ty vi äro många.”
De onda andarna var många, Jesus lät de fara bort, ner i sjön och de drunknade i sjön.
Jag tittade upp med bibeln i mina händer. Jag såg Maria med barnet i famnen snett framför mig till höger högt uppe på väggen. Maria, Guds moder.

Vendela kom ut och gick utan att se åt mitt håll längre fram i kyrkan till en bred bönpall placerad vid ett krucifix till vänster om altaret. Hon gick ner på knä, knäppte händerna och bad. Hennes blick var riktad mot Jesus på korset.
Jag reste mig upp och gick runt och fram till biktstolen. Jag klev in och drog för tyget, och gick ner på knä på en tygstoppad knäpall. Det doftade rent och torrt.
En skjutlucka öppnades och jag gjorde korstecknet.
-”I Faderns, sonens och den helige andes namn.”
Jag samlade mig några sekunder.
-”Fader förlåt mig för jag har syndat.”
Vendela väntade på mig vid dörren. Jag ställde tillbaka bibeln och gick fram till henne. Hon tog tag i i båda mina händer och såg mig i ögonen.
-”Hur känns det?”
Jag kände efter ett ögonblick.
-”Det känns bra, riktigt bra.”
Vi gick ut och möttes av förmiddagssolen. En svag vind lyfte håret från mina axlar ett kort ögonblick. Jag kisade mot den blå himlen där vita moln gled västerut.
Prästen kom ut till oss. En gänglig man, knappt trettio år i en svart kostym och svart skjorta med en vit prästkrage.
-”Jag är så glad att du kom hit, det var så länge sedan nu.” Han var riktad mot Vendela.
-”Ja, förlåt. Jag borde komma oftare.”
-”Ni två är så vackra ihop, jag ber att det är en välsignad vänskap mellan er.”
-”Tack.”
Vendela såg på mig och jag nickade utan att säga något.
-”Det är gudtjänst här på söndag klockan tio.”
-”Jag kommer gärna.” Sa jag spontant.
Vendela tog tag i hans armar, ställde sig på tå och kysste honom lätt på båda kinderna.
-”Vi syns på söndag då.” sa hon.
Han log igenkännande mot henne, tog mig i hand innan han vände sig om och gick tillbaka in i kyrkan.
-”Ska man verkigen kyssa en präst?” Frågade jag när vi gick tillbaka till bilen.
-”Han är ju min bror.”
Jag tittade förvånat på henne och sedan brast vi båda ut i skratt.
-”Nu åker vi till Bryssel och lunchar”

Strax innan klockan ett ställde vi bilen i ett parkeringsgarage i Bryssels centrum. Vi gick ut och efter en kvarts flanerande befann vi oss vid ett litet marknadstorg. Höga statybeklädda husfasader kantade torget och vid ett hörn skvallrade stora röd-gröna parasoller att där fanns en restaurang.
På en bänk mitt på torget satt två tjejer. De var båda klädda i tanktops och pösiga militärbyxor. Armarna var täckta med tatueringar och håret var färgat i klara färger. Rött och grönt. Stora ryggsäckar på marken talade om att de var ute på tågluffning.
De åt pommes och mayo från en snabbmatskiosk bredvid och drack varsin burköl.
De tuggade pommes och följde oss med blicken när vi gled förbi.
-”Har du sett såna snobbiga hetrobrudar.” hörde jag bakom mig på skånska.
-”Tänk dig att slicka upp den mörka i brygga.” sa hon sedan och skrattade högt.
Vendela lutade sig mot mig.
-”Förstod du vad hon sa, Charlotte?”
Jag översatte till franska och hon höjde förvånat på ögonbrynen innan jag såg en glimt som tändes i hennes ögon.
Vi stannade tvärt, hon vände sig om, kysste sina fingerblommor, blåste över kyssen till flickorna och sprack upp i sitt mest förföriskt vackra leende.
Vi fortsatte att gå och kunde inte hålla oss för skratt. Skånskorna såg ut som två stoppljus när vi trippade in i restaurangen.

Vi blev efter ett litet tag hänvisade till ett utomhusbord för fyra där en stol fanns vid varje sida av bordet. Jag slog mig ner och Vendela satte sig snett till vänster om mig.
Jag kände mig hungrig och beställde pasta fruit de mer. Vendela tog in en fiskrätt med strimlade grönsaker.
-”Ät ordentligt så du orkar med i kväll. Ser du fram mot det?”
-”Ja, jag är faktiskt ganska sugen.”
-”Det är torsdag, det är nog ganska lugnt.”
-”Bara jag får något så blir jag nöjd, hoppas jag.”
-”Väntar du på grodan?”
-”Ven då?”
-”Den där du kysste som förvandlade sig till din prins.”
-”Andre, han kommer nog inte förrän han får lön igen.”
Vendela såg mig överraskad ögonen och log.
-”Du är inte klok.”

Vi gick och shoppade efter lunchen. Jag köpte en knallgul tight klänning och svarta nylonstrumpor med stayups till kvällen och en beige knälång kortärmad klänning till kyrkan på söndag. Lite smink och ett par vita skor hamnade också i shoppingbagen.
Jag hade gott om pengar för en gång skull.
Vendela hade svårt att välja men bestämde sig till slut för en vacker mörkblå klänning.
-”Vem hade trott.” sa hon och suckade.
Ute på gatan stoppade jag en man och frågade om han ville ta ett kort på oss med min mobil.
Vi stod på trottoaren bredvid varandra och log med skyltfönster i bakgrunden. Jag tackade honom, han nickade och fortsatte nerför gatan. Sedan skickade jag bilden till Sara och skrev: ”Shoppar i Bryssel med Vendela.”
Hon svarade snabbt. ”Ni ser urläckra ut, avis, vem är hon?”
Jag messade tillbaka: ”En väninna.”

Vendela släppte av mig vid Åsas trappuppgång på vägen hem.
-”Vi ses nere på klubben ikväll.
Därefter drog hon iväg hem till sitt hus som låg en knapp kilometer bort i nästa kvarter.
-”Vad har ni gjort hela dagen?” frågade Åsa när jag klev in.
-”Du ser riktigt snobbig ut. Posh. Är det Chanel, whow.”
Hon hade varit ute på en joggingtur för hennes hår var blött efter duschen, nu dammsug hon våningen så den skulle vara ren till helgen.
-”Har du varit och shoppat.” Det var mer ett konstaterande än en fråga och hon dök ner i mina shoppingpåsar. Hon fick upp den lilla gula först.
-”Snyggt, ska du ha den ikväll?
-”Vad är det här, en present till mamma?” Åsa höll upp den beigea och synade den framifrån och bakifrån.
-”Den ska jag ha till kyrkan på söndag. Och förresten så har jag och Vendela varit där idag också. Biktat oss vet du.” Jag satte näsan i vädret och gick för att byta om till shorts och linne för jag ville ut och springa några kilometer innan kvällen.

Efter löprundan och duschen torkade jag håret med en handduk. Åsa satt i soffan och tittade i sin mobil. Jag stod bredvid henne med ett badlakan virat runt mig.
-”Har du haft sex med en tjej någon gång?”
-”Nej, inte sex. Nån puss kanske.” Hon slängde mobilen från sig i soffan och tittade upp på mig.
-”Va, har du och Vendela? Hon lyfte på ögonbrynen och tittade anklagande på mig..
-”Ja.”
-”När då, inatt?”
-”I morse. Ja och den första kvällen också. Men det var en trekant så det räknas väl inte.”
-”Är du bi?”
-”Nej det tror jag inte, man är väl inte bi bara för man har sex. Det är väl känslan som avgör det.”
-”Du vet inte om ni är kära i varandra?”
-”Jag vet inte vad jag är. Det är mer som vi är kompisar. Vi har kul ihop, jag mår bra av henne. Visst är det är kul med sex men med henne så är det något annat.”
-”Det är då inte kuk du behöver, det fick du tillräckligt av igår.”
-”Det kan man nog säga. Hur många låg du med igår?”
-”Fyra, klarar inte fler. Får ont om jag inte slutar i tid.”
-”Innan jag kom ner hit tänkte jag inte mycket på sånt Det var mest plugg. Och det med Gustav. Tror jag inte var mer än en trofé för honom. Hur fan tänker han.”
Hon reste sig upp och gav mig en stor kram.
-”Lotta, vad ska mamma säga. Båda hennes döttrar är horor och en är till på köpet lesbisk.”
Hon suckade djupt och sen skrattade vi båda bort tanken på mammas hypotetiska reaktion.
-”Okej, ska vi gå ner?”
-”Visst, ska bara byta om.”

Jag hänge handdukarna på tork och drog på mig en svart sliptrosa med broderad resår och de nya svarta nylonstrumporna. Åsa och jag sminkade oss tillsammans vid hennes spegel. Vi putade med läpparna mot vår spegelbild och var båda nöjda med vad vi såg Jag kollade att allt satt okej innan jag ålade mig in i min nya gula klänning.

Hon räckte mig en knälång vit sommarkappa och tog själv en grön som var lite kortare.
Sedan var vi redo för kvällens äventyr och gick nerför trappan ut i den sena sommareftermiddagen.
-”Har hon sagt att hon är kär i dig?” Frågade Åsa när vi gick på trottoaren.
-”Nej. Men hon sa att hon älskar mina bröst.” Jag skrattade lite vid tanken. –”Men de verkar inte bry sig.”
-”Det finns ingen som har bröst som du. De är snyggare än mina.”
-”Var får hon alla pengar från, det finns ingen möjlighet att hon tjänar så mycket själv. Har du sett hennes våning? Den måste kosta miljoner.”
-”Våning?”
-”Ja, den är så stor så den tar upp hela översta planet på huset.”
-”Jag har aldrig varit där, så jag vet inte. Jag har aldrig märkt att hon har mycket pengar. Fina kläder har hon ju.. Det är inget jag tänkt på. Hon har alltid varit snäll mot mig. Och de andra tjejerna också.”

Vi gick in bakvägen och hängde av oss och tittade in på kontoret och hälsade på Florian.
Han satt vid skrivbordet med telefonluren i örat när vi kikade in genom dörren. När han såg att det var vi höll han för mikrofonen och viskade högt.
-”Det sitter ett gäng militärer där ute, Amerikaner. Julia har serverat dem, det är bara hon här ännu så skynda er ut och hjälp till.
Åsa gjorde tummen upp och lämnade dörren på glänt
Vi gled in bakom baren där Julia tappade upp öl och ställde glasen på en bricka. Hon log snabbt när hon upptäckte oss.
-”Ingen brådska, de där ska nog ha lite mer att dricka innan de är redo.” Hon nickade mot fem uniformklädda män som satt runt ett bord med tomma glas. De skämtade och hade roligt som män gör när de går ut på krogen tillsammans.
-”Har du varit nere i Houston någon gång?”
-”Nej, kan jag inte säga att jag har.”
-”Vad du än gör, åk inte dit, hela stan är full av cowboys, boskap och feta fula kvinnor.”
-”Låter som Alabama om du lämnar ut de två första.”
-”Va fan säger du va.”
Alla fem brast ut i ett gapskratt.
Skrattet tystnade när jag och Åsa rundade baren och sakta gick fram mot dem så sexigt vi bara kunde. De vände sig om mot oss när vi stannade vid deras bord och såg ut som om jultomten hade kommit med klappar.
-”Har ni pojkar något emot om vi gör er sällskap, ni ser ut ha så mycket kul.” Sa Åsa och la händerna på axlarna på den som satt närmast. Hon lutade sig fram så hennes bröst vilade mot hans bakhuvud. Han satt blick stilla som paralyserad med ett stort leende och uppspärrade ögon.
-”Visst, hämta några stolar.” Sa soldaten som satt till vänster till sin kamrat. Han var mörkhårig med bruna ögon och ett bländvitt leende som han inte var rädd att visa.
-”Det behövs inte, ni soldater måste väl vara så starka så vi kan sitta i knäet.” Tyckte Åsa och gled runt sitt offer ner i hans knä.
-”Kom sitt hos mig.” Hörde jag till höger om mig innan en arm tog om min midja.”
”Oooops.” Pep jag under luftfärden och när jag återfått balansen satt jag ansikte mot ansikte på en svart man. Hans hår var kortklippt stubb, näsan bred och ögonen svarta. Munnen var stor med tjocka läppar och bakom skymtade en rad med stora kraftiga tänder. Han var lång och väldigt muskulös. Den mörkgröna uniformsjackan spände över breda axlar och kraftiga armar. Skjortan var bländande vit och en svart slips höll ihop kragen. Andedräkten skvallrade om att han druckit öl men där hängde också en doft av herrparfym. Han var osande maskulin och det pirrade till i magen och sedan längre ner. Var jag redan blöt?
-”Hej soldat, jag heter Lotta.” Sa jag och lade vänsterarmen om hans axlar.
-”Michael heter jag.”
Jackan var täckt med militära utmärkelser symmetriskt placerad i fyra rader på vänster sida. Högst upp på höger sida satt en blank medalj och en broderad namnskylt. ”Denver”
-”Michael Denver.” Jag satte mitt pekfinger på en röd fyrkant och tryckte till. Han tittade lite förbryllat ner på min hand. ”Har du varit ute i kriget och fått alla de här medaljerna?” Jag putade lite med läpparna och försökte se ut som en bimbo. Jag lyckade tydligen för han skrattade högt och tog upp sin skärmförsedda uniformsmössa från bordet och placerade den på mitt huvud. Den var för stor och åkte ner för ögonen så jag sköt bak den i nacken. .
-”Visst, de visar att jag gjort en massa modiga saker och vunnit ära och berömmelse.”
Hela bordet rungade av skratt.
-”Allt vad som går att åstadkomma med en sopkvast.”
Julia kom med brickan och ställde ner de fem glasen.
-”Vill ni flickor ha något att dricka?”
-”Nej, det är bra, jag är säker att Michael här låter mig smaka på sin öl.” Sa jag och plockade upp glaset och blötte läpparna. Han log och tog tacksamt mot glaset när jag överräckte det. Tog en stor klunk och ställde tillbaka det på bordet. Högerhanden höll fast mig i midjan. Jag var fången i en svart mans grepp och hade inget emot det.
-”Sätt dig du här också.” Bad en av männen som ännu inte hade en flicka i knäet.
-”Jag kommer sen grabbar, någon måste sköta baren förstår ni.”
Michael lade sin hand på mitt lår och smekte långsamt uppåt. När han nådde stayupsens broderi stannade han och lyfte lite på resåren, släppte tillbaka och lät långfingret fortsätta upp tills det tog stopp mellan mina ben. Jag särade lite för att uppmuntra honom, kysste honom snabbt på kinden och sa.
-”Michael, du är en stygg, stygg pojke. Jag är säker på att du tycker om att göra en massa hyss, din spjuver.”
-”Han hade passat bättre på en ubåt, i torpedrummet om du frågar mig.” Hörde jag skrattandes bakom mig.
Åsas kavaljer hade handen tryggt placerat på hennes vänstra bröst, de viskade till varandra och hon strök med fingrarna genom hand korta hår. De kom tydligen överens ganska snabbt att dra sig tillbaka till loungen och ett av rummen. De reste sig upp och gick iväg tätt tillsammans. Julia slängde över en nyckel som Åsa fick sträcka sig efter för att fånga i luften.

Handen fortsatte sin långsamma men oavbrutna vandring uppåt och nådde till slut troskanten. Jag fortsatte att viska fula saker i hans öra och särade lite mer på benen för att visa att det var okej att gå vidare. Ljudnivån runt bordet hade dämpats betydligt och jag kunde riktigt känna blickarna som riktades mot oss.
Han smekte mig utanför trosan men kunde till slut inte motstå frestelsen att lyfta på kanten. Fingret gled in under tyget och slant till när det nådde min våta springa och gled motståndslöst in mellan mina blygdläppar. Han smekte mig sakta fram och tillbaka, ett svagt stön trycktes upp från mitt inre och jag lät det vandra vidare rakt in i hans öra.
-”Nu får du allt sluta, jag vill också ha något av dig.”
-”Hur mycket?” Frågade han hest och drog handen tillbaka.
Jag viskade priset, han drog snabbt efter andan när han fick höra vad jag kostade men kunde inte motstå mina blå ögon, fukten på mina läppar, doften av parfym och mitt våta sköte han precis fått en försmak av.
-”När stalldörren står öppen är det dumt att inte släppa in hästen.” viskade jag hest.
-”Det är nog dags att vi flyttar festen, vill du vara vänlig att visa vägen.
Jag gick fram till baren och mimade till Julia att ge mig en nyckel. Hon plockade fram en och räckte den till mig med ett trött leende.
-”Kommer inte Vendela ikväll?”
-”Hon sa att hon skulle komma ner.”
-”Okej, skynda dig iväg innan den där besten du fått tag i ändrar sig, snygg hatt förresten.”
När jag vände mig om förstod jag vad hon menade. Han stod mitt på golvet och väntade på mig. Inte självsäkert eller nedlåtande utan obestämt tvivlande över skeendets lämplighet Han var säkert 190cm lång och med sina breda axlar och kraftiga ben och armar mycket väl kunde betecknas som en best.
Vad hade jag gett mig in på? Men nu var det för sent så jag tog tjuren vid hornen och vi tågade iväg och var snart inne i rummet där akten skulle äga rum.

-”Vill du ha mig naken Michael?”
Jag ställde mig nära honom med båda handflatorna på hans bröst och såg honom i ögonen när jag fått pengarna och lagt undan dem.
-”Komplett naken.”
Jag knäppte upp hans jacka som han tog av och lade på en stol, jag lossade på slipsknuten, fortsatte med skjortknapparna när han drog upp min klänning över rumpan och lät händerna smeka min bak innanför trosan som förflyttades nerför mina lår, snart låg den på golvet.
Jag fick upp livremmen och gylfen och nu kunde jag ana vad som slumrade där innanför. En ansenlig bula hade uppenbarat sig i boxershortsen.
Jag ålade ur min lilla gula och stod orörlig framför honom, han var huvudet längre än mig och ofantligt mycket större på bredd och omkrets. Jag lyftes upp och han bar mig som ett litet barn fram till sängen och lade långsamt ner mig på madrassen.
Han klev ur sina skor och uniformsbyxor och med lemmen svajandes framför mitt ansikte, inte hotfullt eller skrämmande utan mer eggande och paralyserande, som fångad i en spindels nät, tog han av mig mina sandalletter och långa svarta strumpor. Han lade dem försiktigt över stolsryggen och slätade ut en rynka i nylontyget, som om de besatt något värdefullt och fint som inte fick ta skada.
Han plockade upp en kondom ur skålen på bordet och drog själv på den. Jag låg orörlig kvar på sängen och väntade på den ofrånkomliga erövringen. Jag var fullkomligt utlämnad men inte rädd.
Han böjde sig ner och slickade min klitoris, fortsatte längre ner, långsamt och mjukt. Jag visste att det var olämpligt men lät det bero medan jag flödade med svankande rygg. Låren delade omedvetet på sig. Naturens urkraft utlämnade en kvinnas kropp till mannens godtycke.
Han trängde in i mig med en kraft jag aldrig tidigare upplevt. Som ett godståg som rusar genom stationen i full fart. En massiv torso skymde rummet omkring, breda höfter låste mina lår brett isär. Lemmen var svart, grov och lång och redan efter två eller tre bottnande rammningar kom orgasmen som en svallvåg genom mig. En lång våg av extas inte tidigare upplevd, när den avtog kom nästa vällande över mig. Som Atlantens vågor mot en långgrund badstrand. Det kom inget ljud över mina läppar, med munnen vidöppen och stum plöjde han mig oförtrutet med en urkraft hämtad långt nerifrån. Från en plats där de mest primitiva, hänsynslösa och förnedrande egenskaperna ligger förträngda av vår civilisation.
Min kropp svarade enligt samma princip utan att ta hänsyn till vilja eller önskan. Han fortsatte tills våra kroppar gemensamt avgjorde att tiden var inne för en till synes ofrånkomlig fullbordan, tidpunkten för säden att spridas för att gro djupt inne i mig. Tid och rum försvann när allt svartnade för mina ögon.

Jag tog ett djupt andetag. Hade jag upphört att andas och under hur lång tid? Var befann jag mig och när? Jag såg min svarte älskare när jag tittade ner längs min egen kropp. Han hade glidit ur mig och rullat av till sidan. Hans organ hängde slakare men var fortfarande ansenlig att titta på.. Kondomen var kvar och såg inte ut att ha tagit skada av samlaget.
Hans kortklippta krulliga hår och de breda muskulösa axlarna var närmast i mitt blickfält. Jag hörde snyftningar.
Jag kände fortfarande en glödande sensation djupt inne i mig. Min kropp var nöjd och jag upplevde absolut inget behov av manlig närhet. Jag upplevde inte den fysiska tomheten som de tidigare männen lämnat när vi hade återgått från det tätt sammankopplade.

-”Hur är det, varför gråter du?”
Jag fick inget svar. Han låg stilla med fuktiga ögon som översvämmades av tårar.
Jag höll fram mitt ena bröst mot hans mun. Frånvarande tog han det i munnen och sög som ett barn. Vi låg stilla, jag klappade honom över huvudet och viskade ömt nära hans öra.
-”Det är bra nu, gråt inte.”

En riddare i blank och skinande rustning hade tagit flickebarnet och ömt lagt ner henne utan avsikt att skada utan mer för att skydda. En flicka därefter omvandlad till den potentiella modern, flödande, villig och redo. En potential därpå upplyft av fysisk extas till den fullbordade arketypen. Modern som gav barnet bröstet.
Varje aktion resulterar i en reaktion. En sanning inte alltid skönjbar utan enbart visar sig då förutsättningarna är rätta.
Det fanns ingen mjölk i mina bröst och ingen säd skulle gro i mitt sköte. Insikten som fyllde mig, arma unga kvinna, kom inte utifrån utan från mitt inre.
Tårarna hade upphört och hans ögon hade återfått sin tidigare mörka, nästan svarta orubblighet. Jag var tillfreds.

-”Min fru och jag.” Började han. ”Vi hade två barn, fya och två år gamla. En pojk och en flicka. Ett fint hus, två bilar på garageuppfarten. Förstår du?”
-”Ja. Låter som det perfekta livet.”
-”Två månader in på den här sista tjänstgöringsperioden, vi var i Afghanistan förresten, fick jag ett Dear John brev. Vet du vad det är?”
”Hon gjorde slut med dig. Begärde skilsmässa?”
-”Exakt.. Hon hade gått bakom ryggen på mig. Hon påstår att flickan inte är min heller.
Hela världen föll ner över mig. Jag var förkrossad. Hon väntade tills jag var långt borta, på andra sidan jordklotet. För att slippa konfrontationen. Hon har flyttat och tagit barnen med sig. Huset ska säljas, hälften är hennes och jag kan inte behålla det.
-”Låter hemskt. Jag är ledsen.”
-Vi åkte ut på uppdrag strax efteråt. Ut i provinsen till några små byar. Fångade in ett gäng Talibaner, vi tror att de var det i alla fall.”
Han sa inget mer utan låg tyst en lång stund.
-”Vad hände sedan, med fångarna?”
-”På natten, känslorna bara kom över mig. Förtvivlan saknad och därefter en vansinnig ilska. Jag var som en vulkan som fick utbrott. Jag sköt allihop, jag dödade dem. Några var unga, pojkar, fjorton femton år.”
-”Får man göra så, det är väl förbjudet.”
-”Klart det är förbjudet, men armén döljer alltid sådana händelser. Det händer hela tiden. Så har det varit i alla tider och i alla arméer. De sopar igen spåren.”
-”Sopkvasten.”
-”Vad menar du?”
-”En av dina kompisar sa att du fått dina utmärkelser med hjälp av sopkvasten.”
-” Ja, det ligger en del i det. Jag har gjort fruktansvärda saker. Jag vill inte vara ond, jag är inte sådan.”
-”Är ni på väg hem, till Amerika?”
-”Ja, den här vändan är färdig. Vi har varit iväg sex månader. Flög in från Kabul till Frankfurt i måndags. Kom upp hit för de säger att här kan man verkligen släppa lös. Vi kommer att korsa dammen på söndag.”
-”Dammen?”
-”Atlanten, vi säger så.”
-”Okej. Hur känns det nu. När du fått gråta ut?”
-”Jag har inte gråtit sedan jag var en liten grabb. Nu känner jag mig bra, eller bättre.”
Han tog mitt bröst i munnen igen. Jag kände fukten från hans mun på bröstvårtan. De svarta läpparna omslöt min vita hud. Kontrasten var svindlande.
-”Det kommer att lösa sig, det gör det alltid till slut. Vi har inget val sägs det.”

Han tvättade av sig i badrummet och klädde därefter på sig. Jag låg naken kvar i sängen och såg på. När han var klar och satt uniformsmössan på plats och kontrollerat i spegeln att allt satt klanderfritt kom han till mig och placerade en knappt märkbar kyss på tinningen.
-”Jag är så ledsen, förlåt.”
Därefter gick han ut och stängde dörren ljudlöst. Jag låg ensam kvar i det tysta rummet.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Sommarjobbet i Antwerpen del 5.	Heterosex	4.0	8/4-24
Sommarjobbet i Antwerpen del 4.	Heterosex	4.3	9/2-24
Sommarjobbet i Antwerpen del 3.	Lesbiskt	4.0	10/1-24
Sommarjobbet i Antwerpen del 2.	Heterosex	4.3	12/12-22
Sommarjobbet	Heterosex	4.2	19/8-22

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.