Semesterflirten, kap 2. ”Närmanden”
Författare: hotwife28 Datum: 2023-08-28 11:22:56
E-post: hannasheta@protonmail.com
Kategori: Heterosex
Läst:
18 431 gånger
Betyg: 4.3 (8 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Kapitel 2. ”Närmanden”
Nästa dag såg Jessica till att vara den som lämnade barnen vid Bamseklubben. Hon hade sett Jens och barnen några gånger under dagen, men de hade inte fått tillfälle att prata. Hon tittade sig i spegeln en extra gång inför lämningen, och fångade honom när han lämnat barnen. De kallpratade lite innan Jessica tog mod till sig och frågade:
”Har du något planerat? Ska vi ta en promenad ut till piren?”
Jens höjde ett frågande ögonbryn:
”Men… din man då?”
”Han har nog ingenting emot det.”, skarvade Jessica. Hon hade ingen tanke på att låta Johan få reda på hennes lilla flirt.
Jessica var försvunnen och efter en stund lämnade Johan solstolen för att leta efter henne. Hon svarade inte i mobilen, och han hann bli orolig innan han till slut såg henne. Svartsjukan sög tag i honom igen: hon kom gående med den där främmande mannen. De gick nära varandra, på väg tillbaka mot poolområdet från piren. Johan betraktade dem, de skrattade och gick nära varandra. Händerna rörde vid varandra då och då, och en liten bit höll den främmande mannen armen om hans fru, med handen på hennes höft. Känslorna svallade inom Johan. Skulle han konfrontera dem, skälla ut dem på plats? Nej, de skulle säkert förneka allt och han skulle framstå som patetisk och svartsjuk. Bättre att vänta tills han var ensam med Jessica. Han fortsatte betrakta Jessica och mannen på håll.
Jessica hade fjärilar i hela kroppen. Hon och Jens hade promenerat tillsammans till piren, först lite avvaktande, men sen närmare varandra. Han var rolig och smart, och han frågade saker om henne. De skrattade tillsammans och hittade gemensamma punkter och intressen. De kom närmare och närmare varandra, och när de väl kom ut på piren var de nästan ensamma, och han tog hennes hand. Hon svarade med att hålla den och titta på honom.
”Får jag kyssa dig?” frågade Jens.
Jessica nickade bara och blundade.
Det var en kyss som hon aldrig ville skulle ta slut. När Jens till slut drog sig bort från henne följde hon efter med läpparna och de kysstes igen och igen. När de till slut gick tillbaka från piren var Jessica varm i hela kroppen. De gick nära, ibland höll de handen, ibland kände hon Jens starka arm om sin midja. Hon njöt och kände sig som en förälskad skolflicka. När de väl var framme vid poolområdet och det var dags att skiljas fick hon en lätt puss på kinden och frågan:
”Ses vi imorgon?”
Jessica log och nickade:
”Ja, vi ses imorgon, samma tid.”
Jens log tillbaka med sitt fina leende och glittrande ögon:
”Bra. Du är väldigt fin, jag gillar att vara med dig.”
Jessica gick därifrån som på moln.
John väntade tills barnen hade somnat. Jessica hade verkat frånvarande, med ett litet omedvetet leende på läpparna hela kvällen.
”Du…”
”Hm?”
”Jag såg er.”
Jessica hajade till och tittade på honom.
”Vad… vad menar du?”
”Jag såg er. Dig om den där mannen. Vad heter han?”
Jessica rodnade och såg ut att vilja krypa ur skinnet.
”Jens… han heter Jens… åh, förlåt Johan, jag vet inte vad jag…”
”Det är ok. Fast jag gillar inte att du ljög för mig. Är du kär i honom?”
Jessica var på väg att svara, men tänkte efter istället.”
”Nej… jag är inte kär i honom… men har får… han får mig att känna saker.”
”Jag fattar inte?”
”Han får mig att känna… åtrå… lust… spänning… Sånt som… som jag inte har känt på länge. Han får mig att känna mig som en kvinna. På ett sätt jag inte har känt på länge.”
Jessica slog ner blicken. ”Förlåt.”
”Du behöver inte säga förlåt. Jag fattar, tror jag… och… jag måste erkänna… nej, det var inget.”
Jessica tittade på honom.
”Jo, säg!”
”Nejmen… alltså… jag gillade lite att se er gå hand i hand… jag blev svartsjuk förstås. Men om du inte är kär, utan bara sugen… då gillade jag det lite…”
”Va?” Jessica fattade ingenting.
”Jag kan inte riktigt förklara det… men om det inte är så att jag behöver var orolig att du ska lämna mig?”
Jessica skakade på huvudet.
”Då… då kanske det inte är så fel… att du har en liten semesterflirt med en annan man.”
”Menar du det? Men… får det dig inte att känna dig bedragen?”
”Jo…” Johan skruvade lite på sig, hade svårt att hitta rätt ord, ”men… det är lite tändande också. Eller ganska mycket tändande… att tänka sig dig med en annan man… en… manligare man liksom..”
Jessicas inre var ett kaos av känslor, det här samtalet gick inte alls som hon hade varit rädd för.
Hon bestämde sig för att pröva:
”Ja… Jens är verkligen manlig…
Johan nappade direkt.
”Ja, jag har sett det… heter han Jens?”
Jessica nickade.
”Ja. Vi har kommit överens om att ses imorgon igen… Johan..?”
”Ja?”
”Hur… hur långt får jag gå? Jag känner att jag verkligen behöver Jens. Behöver… en riktig man…”
Nu tänjde hon på gränserna, det visste hon, men hon gillade makten det gav henne att jämföra Johan och Jens.
Johan tystnade och tänkte efter. Till slut tittade han på henne och sa:
”Du får göra vad du vill. Gå hur långt du vill. Jag förstår att han kan ge dig något om jag inte kan. Och jag unnar dig det. Men… kanske du kan berätta för mig vad ni har gjort sen?”
Jessica log.
”Ja… det ska jag göra. Och jag hoppas att du förstår att det inte gäller åt båda hållen? Du är fortfarande bara min?”
Nu kastade hon sig ut, men det kändes som att makten hade skiftat så att hon hade Johan helt i sin hand. Hon gillade känslan av makt, hon gillade friheten, hon gillade allt.
Johan nickade.
”Jag vill inte ha någon annan.”
De kysste varandra, och Jessica kände hur Johans snopp var hård mot henne. Hon log och bestämde sig för att Johan inte skulle få röra henne på hela resan. Hennes kropp var reserverad för Jens.
Fler noveller av samma författare
