Brott och straff
- Hur kunde du göra något sådant?
Jag ställde frågan samtidigt som jag halvt chockad stirrade på Sara, där hon satt tyst med nedsänkt blick och en olycklig min. Sara var dotter till min tidigare granne och nu en 20-årig studerande med runda höfter, stora tunga bröst som gungade i takt med hennes andning, samt ett runt sött ansikte. Jag mindes Sara som en vild unge, som snabbt lärt sig utnyttja sitt oskyldiga yttre för att komma undan med allt otyg hon blivit fast för. Som jurist hade jag hjälpt hennes pappa ett flertal gånger med att förhandla med argsinta butiksägare och andra ägare till egendom hon snattat, kvaddat eller bara tappat bort under sina vilda tonårsfester.
Nu efter flera års tystnad hade hon kommit till mig med ännu ett problem. Denna gång något jag inte trodde hon skulle komma undan med.
- Utpressning av och sexuellt våld mot en studiekamrat. Sara, det är grova brott! Vad tänkte du att jag kunde göra?
- Kan du inte bara komma med och prata med hennes pappa? Förklara att vi inte menade något illa. Det var liksom bara på skoj!
Sara tittade vädjande på mig med sina stora ögon. Jag satt tyst en stund och funderade. Sara förtjänade att äntligen få ta konsekvenserna av sina handlingar. Å andra sidan hade hennes pappa hjälpt mig med några lukrativa affärer och jag tyckte faktiskt lite synd om honom. Inte lätt att ha en dotter som Sara.
- Okay, jag kommer med och så får vi se – svarade jag motvilligt.
- Men hoppas inte på för mycket.
Sara drog en suck av lättnad och snart satt vi i min bil på väg till offrets hem.
- Kom ihåg att du är skurken här och riskerar många år i fängelse – förmanade jag
- Så vad de än säger eller föreslår, går vi med på det. Förstått?
Sara nickade och tittade ner på sina händer. Annika, som offret hette, bodde tydligen ute i en nedsliten förort. Gamla ovårdade hus med igengrodda trädgårdar. Jag stannade utanför ett extra fult och slitet träruckel, eller så såg det ut. Efter att ha dubbelkollat att det var rätt adress, steg jag ur bilen och gick mot dörren med Sara strax bakom mig. Ringde på dörren och väntade.
Dörren öppnades av en medelålders man, som helt tydligt sett bättre dagar. En öppnad ölburk i handen, skäggstubb och otvättat rufsigt hår. En urtvättade t-skjorta och trådslitna jeans. Utan ett ord steg han åt sidan och lät oss stiga på. Gick sedan till en nedsutten gammal soffa, slog sig ner och tog en djup klunk ur burken.
- Annika är inte hemma, hon ville inte vara med.
Nyfiket såg jag mig omkring, samtidigt som jag slog mig ner i en senapsgul fåtölj vid sidan av soffan. Slitna möbler och en gammal TV. Men också rent och nyligen dammsuget. Jag gissade att det var Annika, som höll det rent och prydligt hemma. Under tiden satte sig Sara på en pall på andra sidan av soffan.
- Ähum, låt mig börja med att säga att jag beklagar det som hänt – harklade jag mig
- Sara vet att hon gjort fel och förtjänar ett straff.
- Hon skulle gärna be om ursäkt, men Annika är alltså inte här? –frågade jag för säkerhets skull
- Nej, hon vill helst bara glömma allt – svarade Per, Annikas pappa, och blängde ilsket på Sara. Sara sade fortfarande ingenting.
Som affärsjurist var jag van med att försöka hitta öppningar och detta gav mig en liten idé. Målsättningen här var att till varje pris förhindra att detta blev ett polisärende. Sara skulle utan tvekan hamna i fängelse och det skulle stänga dörrarna till alla hennes drömjobb. Jag kastade en blick på Sara och undrade om hon förstod allvaret och om hon skulle spela med.
- Ja, det kan jag förstå. En hemsk historia och vi skall vara glada att inte tidningarna fått tag på den! En kvinnlig studerande som utpressat en annan till sin personliga slav. Sprit- och sexorgier. Tidningarna skulle frossa i detta i åratal! Min första tanke går till Annika. Hur kan vi skydda henne här? Samtidigt bör ju förstås Sara få sitt straff.
Jag lät orden sjunka in en stund och studerade samtidigt Pers ansiktsuttryck. Jag kunde se ilskan bakom masken, men också de motstridiga känslorna. Han ville till varje pris skydda sin dotter, men även utkräva hämnd. Jag bedömde att han var redo för räddningen jag tänkte erbjuda.
- Men kanske vi kan göra både och? Sara är uppriktigt ledsen och ångrar sig. Hon är beredd att ta det straff du tycker är lämpligt. Eller hur Sara? – sade jag och tittade menande på henne
- Jag gör vad som helst - svarade Sara efter att tittat tvekande på mig för att få råd
- Då så – sade jag. – Jag föreslår att vi försöker hitta en lösning, där du och Annika får bestraffa Sara som ni vill och lika länge som detta pågick, dvs i åtta månader. Då behöver vi ingen brottsanmälan och efter straffet kan båda flickorna försöka glömma det som varit. Låt oss sköta detta utan pressen.
- Straffet måste vara mycket värre än vad Annika gick igenom – muttrade Per
- Absolut. Straffets art bestämmer du – uppmuntrade jag honom
Per satt tyst och sade inget mera. Det såg ut som att han övervägde vad som var värre, att Annika skulle hamna på förstasidorna eller att Sara skulle undgå fängelset.
Plötsligt reste han sig upp. Med ett ryck drog han loss bältet från byxorna och ställde sig bredvid pallen.
- Låt oss se om du menar vad du säger, sade han till Sara
- Ställ dig på alla fyra på pallen.
Förvånat lydde Sara och vi kunde båda gissa oss till nästa drag, men ändå var det med en liten chock jag såg Per höja armen och låta bältet snärta till över Saras tajta skinkor. Två till slag föll utan att Sara låtit undslippa ett enda pip. Jag kunde dock se hur hon ryckte till vid varje slag.
Tydligen dög det inte åt Per, för han tog ett stadigt tag om Saras byxor och drog dem resolut ner till knävecken. Jag hade paradplatsen snett bakom och fick en blick på Saras mörkröda strings som försvann in mellan skinkorna, innan även de fick följa med ner. Per tog ett steg bakåt, vilket gav mig full insyn. Min första tanke var att Sara måste gå på brassevax, för ingen kan raka sig så slätt. De fylliga och helt släta blygdläpparna syntes tydligt. Små pärlor blänkte från dem och jag hann fantisera om att hon blivit upphetsad av smisket, innan jag nyktrade till och gissade att stressen fått henne att svettas. Min blick drogs till den lilla rosa rosetten, som verkade dra ihop sig just som nästa slag föll. Utan dämpande kläder lämnade bältet en illröd rand på först den ena skinkan och sedan den andra. Smällde högre gjorde det också. Per fortsatte piska Saras bak och jag stirrade fascinerat på. Några gånger letade bältet sig nästan ändå in till blygdläpparna, vilket fick Sara att hoppa till lite extra. Själv fick jag lägga ena benet över det andra för att dölja en begynnande styvnad.
Slagen fortsatte falla över en alltmer röd stjärt. Sara hade börjat andas häftigt och jag kunde höra hur hon kämpade mot tårarna och mot att inte skrika högt. Just som jag blev orolig att Per skulle skada henne på riktigt och att jag borde ingripa, släppte Per bältet på mattan och gick fram till huvudändan. Innan varken jag eller Sara förstått vad som hände, hade Per greppat tag om Saras hår med ena handen och med den andra grävt fram sin halvslakna lem och resolut tvingat in den i munnen på Sara. Hon var så överrumplad att hon bara stod där på alla fyra med blossande akter och en gammal och säkert otvättad kuk i munnen.
Nu med båda händerna om hennes huvud började Per stöta in och ut i hennes mun. Jag mera hörde än såg kuken växa och stöta allt djupare in i munnen. Sara hade accepterat sitt öde och försökte bara parera stötarna, så att kuken inte skulle tränga ner i halsen på henne.
Per stirrade stint ner på hennes ansikte och ökade takten. Slem rann ner för Saras haka och hon hostade till flera gånger då ollonet kom för djupt. Men Per brydde sig inte utan ökade bara takten ännu mera och med ett plötsligt stön trängde han djupt in och höll fast hennes huvud i ett skruvstäd medan han tömde hela sin sats ner i hennes hals. Sara hostade och harklade sig, men svalde resignerat allt och stod helt stilla kvar på alla fyra.
När Per var färdig drog han sig ur, torkade kuken i hennes hår, drog upp byxorna och satte sig på nytt i soffan. Tog en djup klunk ur ölburken och sade.
- Jaha, samma tid nästa vecka?
- Absolut, svarade jag med bara aningen darr på rösten
- Jag skickar över ett kontraktsförslag genast imorgon.
Sara drog upp byxorna och tysta gick vi ut till bilen och körde fortfarande under tystnad hem till mig. Sara skiftade position flera gånger under färden, då baken helt tydligt ömmade. Väl framme gick vi in och först då öppnade jag munnen.
- Jag gör upp ett avtal och så får både du och Annika skriva under. Med tanke på vad du gjorde henne är detta en bra deal för dig. Jag hoppas att du förstår att vara tacksam.
- Ja, jag måste väl försöka stå ut – svarade Sara uppgivet.
- Men hur skall jag ersätta dig? – fortsatte hon oroligt.
- Det tror jag att du redan räknat ut – svarade jag och börja knäppa upp byxorna.
Sara sjönk lydigt ner på knä och öppnade munnen, då jag lugnt förde fram min halvstyva kuk. Jag kände hur hennes mjuka läppar slöt sig om kuken och hur hennes varma och fuktiga mun villigt tog emot mig. Jag var avsevärt större än Per och rymdes bara delvis in i Saras mun.
Njutningsfullt knullade jag hennes mun med långsamma utdragna rörelser, samtidigt som jag tänkte på hur detta var ett lämpligt straff även för alla de gånger jag städat bort tomma ölburkar och annat skräp, som slängts över på min gård under hennes hemmafester. Utan pardon tvingade jag min nu stenhårda kuk allt längre in i munnen för varje stöt och började fantisera om allt jag skulle göra med henne under de följande åtta månaderna. Då jag för min inre blick mindes det lilla rosa anuset, kände jag de välbekanta ilningarna och efter några häftiga stötar till kände jag hur sperman sköt ut ur mig och rakt ner i halsen på Sara, min grannes dotter.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Seglats med fördelar | Heterosex | 3.2 | 22/8-22 |
| Brott och straff | Heterosex | 4.3 | 21/6-22 |
Ser verkligen fram emot fortsättningen