TjugofyraSju del 1
Författare: Peter L Datum: 2004-12-02 11:27:26
Kategori: BDSM
Läst:
26 665 gånger
Betyg: 2.5 (201 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
- Vad tror du om den här då?, undrade Sandra. Vi hade slagit på datorn och kopplat upp oss för att vittja vår brevlåda. Det hade blivit en regelbunden ritual sedan vi satt in annonsen för några veckor sedan. Sandra och jag hade varit ett par sedan övre tonåren och nu var vi sambo och bodde i en egen lägenhet som vi köpt tillsammans för ett antal år sedan. Tiden hade gått och jag hade hunnit bli 28 år och Sandra skulle snart fylla 26. Vi hade byggt upp vår tillvaro runt den gemensamma lägenheten och vi hade kompletterat vår begynnande "Svenssontillvaro" med att köpa en bil för några månader sedan. Men på det sexuella planet hade vårt förhållande utvecklats åt det sadomasochistiska, med mig som den dominanta och Sandra som den undergivna.
Detta var en lek vi ofta återkom till och skulle Sandra få välja så skulle vi väl leka den för jämnan tänkte jag ibland. Vi hade under vissa perioder försökt leva fullt ut i våra roller, men jag hade svårt att leva mig in i min roll under en längre tid. Vi hade försökt med en månad vid ett tillfälle men det hade misslyckats och för det mesta så slutade våra sessioner med högst ett par dagar.
Det hade väl varit Sandras ide från början, det här med annonsen, men jag hade gett henne min tillåtelse att vi skulle söka en man som ibland skulle få hjälpa mig att dominera henne. Jag hade varit lite tveksam, och var väl det fortfarande, det finns ju en massa dårar som man helst inte vill stöta på i sådana här sammanhang. Men jag hade tänkt att en annons kunde vi ju alltid sätta in och sen fick vi se vad det mynnade ut i. Hittade vi inget intressant så kunde vi lägga ner det hela.
Och som jag misstänkt så hade alla svar hittills hamnat i den elektroniska papperskorgen. Antingen var det flamsiga svar från omogna tonårsgrabbar eller så var det svar från ensamma män där man riktigt kunde läsa mellan raderna om deras mer eller mindre hämmade relationer till kvinnor.
Svaret som Sandra nu plockat upp på skärmen var annorlunda och jag kunde läsa om en man som beskrev sig som mycket erfaren på området. Han hade levt i flera förhållanden med undergivna kvinnor och han levde nu med en kvinna som han höll på att träna och hon skulle snart ta klivet över till 24/7, det vill säga en kvinna som till hundra procent lever i sin undergivna roll. Tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan, året om.
- Lite väl avancerat kanske, svarade jag när jag läst brevet.
- Det är väl bara bra att han är erfaren. Och att han har en kvinna känns också lite säkrare tycker jag, fortsatte Sandra. Jo det var väl en poäng, alla svar vi fått hittills var från ensamstående män och ingen av dem hade verkat riktigt seriös eller kunnig.
- Visst vi kan väl ge honom ett svar, sa jag.
Och sedan skrev vi tillbaka till mannen
**********************
Vi hade kommit överens om ett första möte på neutral mark för att lära känna varandra och se om det kunde passa med fortsatta träffar. Nu satt Sandra och jag vid ett fönsterbord på ett förutbestämt Café och väntade. Kunde inte hjälpa det men jag kände mig nog lite nervös.
Direkt när den stora amerikanska motorcykeln stannade på gatan utanför Cafét förstod jag att det var dem. De klev av motorcykeln och tog av sina hjälmar. Mannen var stor och muskulös och hade huvudet helt rakat. Han bar en svart skinnjacka och ett par svarta, åtsittande skinnbyxor. Kvinnan var blond, hade en svart skinnjacka och de tajtaste svarta skinnbyxor jag någonsin sett. Byxorna blänkte och visade upp ett par välformade ben och en magnifikt rund rumpa, jag undrade hur hon lyckats komma i dem.
De kom in i Caféet och vidare bort till vårt bord. Vi inledde med att verifiera att vi var rätt personer och sedan sträckte vi fram händer för att hälsa. När jag sträckte fram min hand mot kvinnan gjorde hon inte en rörelse att ta den, hon stod alldeles still och tittade med nedslagen blick utan att se oss i ögonen. Vi satte oss ner, alla utom kvinnan. Mannen knäppte med ett finger och kvinnan satte sig ner på stolen. Blicken nedslagen, benen ihop och händerna vilandes på sina lår. Jag tittade på kvinna och bedömde att hon var runt 25 år. Hon hade blont hår, en liten söt uppnäsa och hon var mycket vacker, för att inte säga otroligt läcker. En kanon brud! Jag tittade på mannen och kunde se att han troligen inte var svensk från början utan född utomlands. När han pratat hade jag också lagt märke till en viss brytning i hans tal. Han var en bra bit äldre än henne, trettiofem, fyrtio gissade jag, och hade ett grovhugget ansikte. Det var en person man skulle vika undan för om man stötte ihop med honom en mörk natt, han såg definitivt inte ut att vara en person man bråkade med.
De tog av sig sina jackor och kvinnan visade upp ett par stora välformade bröst under det svarta linnet hon bar under jackan. Mannen bar en svart T-shirt och hans kraftiga armar var täckta av stora tatueringar. Mannen tog av sina solglasögon och jag kunde titta in i en stadig blick.
- Hon heter Linda tillsvidare, sa mannen.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller svara på det, inte Sandra heller, så det uppstod en liten paus runt bordet. Jag tittade på kvinnan och undrade hur det kom sig att hon slagit sig ihop med denne man som presenterat sig som Carlos. Att de levde i sina roller gick inte att ta miste på, hon var tydligen en kvinna som gillade att "Leka Med Elden".
Vi pratade lite med varandra om hur vi skulle gå vidare. Det vill säga jag, Sandra och Carlos. Vi hade fått in kaffe som vi satt och smuttade på med jämna mellanrum. Linda satt hela tiden alldeles tyst och stilla, med benen ihop och händerna vilandes på låren. Hon drack inget.
Själv satt jag och funderade på vad denna vackra kvinna kunde se hos Carlos och vad som fick henne att välja det liv hon valt. Men det var väl så att snälla pojkar inte får kyssa vackra flickor, eller vad det nu hette i den där töntiga sången. Jag tittade på min egen Sandra och kunde konstatera, som så många gånger förut, att hon också var en mycket vacker kvinna. De påminde lite om varandra. Lika långa ungefär, kvinnligt kurviga med markerade midjor och långa ben. Naturligt skandinaviskt rågblonda båda två, Sandra aningen ljusare kanske. Men det var ju klart, jag var ingen snäll pojke själv så det var ju inte konstigt att jag hade en vacker kvinna.
Här satt Carlos och jag, två dominanta män med våra kvinnor. Två män på samma våglängd. Eller var det inte så? Varför kände jag mig i så fall lite nervös? Var han det också? Jag tittade på Carlos där han satt fullständigt avslappnad och pratade, förde diskussionen. Känslan irriterade mig lite. Måste morska upp mig.
- Och då ses vi på fredag, sa plötsligt Carlos och sträckte sig efter sin jacka. Jag rycktes upp ur mina egna funderingar.
- Ja vi kommer, kunde jag höra Sandra säga.
- Ja just det, svarade jag lite yrvaket samtidigt som jag tittade in i Sandras lite rodnande ansikte. Jag hade suttit i mina egna tankar och inte riktigt hängt med i diskussionerna mot slutet. Men vi hade tydligen fått en adress till mannens hus och nu skulle vi träffa dem på fredag. Carlos knäppte med fingret, Linda reste sig upp och de började gå ut ur Cafét. Sandra tittade mig i ögonen och hennes kinder var fortfarande lite röda.
- Tror du verkligen vi ska åka dit?, frågade jag.
- Klart vi ska. Vi har inte kommit överens om att göra något tillsammans ännu. På fredag ska vi ju bara träffa dem igen för att kunna bekanta oss lite mer. Passar det inte så kan vi alltid åka hem, sa hon alldeles självklart.
- Jo det förstås, svarade jag. Men jag såg att Sandra var upphetsad och det skulle nog passa henne alldeles utmärkt, det förstod jag.
- Han såg lite otäck ut tycker jag nog. Nästan farlig!
- Jag tycker han har något, svarade Sandra med en liten spelfull min. Och det är ju ingen mes vi söker, eller hur. Vi pratar ju om att kunna dominera! Jo det var ju klart. Och visst, jag kunde nog se vissa drag som säkert tilltalade en kvinna i det annars så hårda ansiktet.
- Jo men tror du han går att lita på?
- Jo det tror jag nog. Och kvinnan såg väl inte så dum ut?, sa hon med ett leende mot mig.
Jag visste att Sandra gillade våra lekar och att hon sökte spänningen att vara totalt utlämnad i en mans våld. Vid några tillfällen hade hon gjort antydningar om att jag inte var tillräckligt dominant för henne. Hon sa det aldrig rent ut men jag förstod det på hennes besvikelse när våra lekar hade avbrutits för att jag inte kunde spela med tillräckligt länge. Hon hade rätt, vi skulle åka dit på fredag. Jag beordrade upp Sandra och vi åkte hem.
********************
Dagarna hade gått och den förutbestämda fredagen hade kommit. Vi stod nu utanför grindarna till en stor exklusiv villa. Sandra i en svart, kort klänning som formade hennes kropp. Hon hade sin korta, svarta läderjacka på överkroppen och på sina ben hade hon tunna, svarta stay-ups. På fötterna satt ett par svarta pumps med extremt hög klack. Skorna brukade vi normalt bara ha hemma, men nu var vi ju på väg till en liten speciell träff och då var det ju självklart att de skulle på.
Jag ringde på en porttelefon och efter en stund öppnades de stora grindarna. Vi gick upp för den långa gången fram till ytterdörren och ringde på. Vi fick vänta ett tag innan dörren öppnades och Carlos väldiga kropp uppenbarade sig i dörren.
- Välkomna, sa han och öppnade upp dörren lite mer för oss. Vi gick in i den stora hallen och började ta av oss våra ytterkläder. Carlos hjälpte gentlemannamässigt Sandra av med sin läderjacka. Hon fnittrade förtjust ett tack till honom och sedan visade han in oss i en jättestor salong.
Salongen var inredd med en blandning av orientaliska och moderna västerländska möbler. I ett hörn stod en vattenpipa och på golvet låg det tjocka orientaliska mattor. På väggarna hängde bonader och föremål som förde tankarna till orienten. Det orientaliska bröts brutalt av en modern och exklusiv soffgrupp i svart läder, en toppmodern musikanläggning av märket Bang & Olufsen som säkert hade kostat en mindre förmögenhet. Det doftade svagt av rökelse eller något i det väldiga rummet. Genom en glasvägg såg man in i en poolanläggning som låg inomhus. Vidare bort såg man ut över en stor gräsplan utanför huset med en fontän som stod och sprutade vatten. Den här mannen hade pengar, ingen tvekan om det.
Carlos visade oss ner i en av sofforna, själv satte han sig i en av fåtöljerna mittemot oss.
- Te?, frågade han med blicken på mig.
- Ja tack, fick Sandra fram. Carlos ansikte stelnade till, knappt märkbart, och han tittade frågande tillbaka mot mig. Sedan reste han sig upp och gick fram till ett litet sidbord, tog fram en bricka som stod färdig och började ställa fram koppar till oss. Till mig och Carlos, inte till Sandra! Han hällde upp hett te i kopparna och sedan satte han sig ner. Han tog upp sin egen mugg och lutade sig tillbaka i fåtöljen och drack lite av det starka tet med slutna ögon.
Carlos höll kvar koppen framför sin mun och behöll ögonen stängda när han tagit sin klunk.
- I mina möbler får inga kvinnor sitta!, sa han lugnt fortfarande med sina ögon stängda. Sandra ryckte till lite och tittade frågande på mig. Jag tittade tillbaka i hennes stora ögon och sedan knäppte jag med fingret och pekade på golvet. Sandras mun öppnades lite av förvåning men sedan reste hon sig upp ur soffan och satte sig på knä på den tjocka orientaliska mattan på golvet.
Carlos öppnade sina ögon och tittade på mig.
- Jag vet inte vad du förväntar dig av våra träffar. Men när du är här med din kvinna så är det mina regler som gäller.
- Självklart, fick jag fram. Jag tog en sipp på tet för att vinna lite tid och komma på något att säga.
- När du har din kvinna här ska hon vara kopplad, fortsatte han. Fan! Jag hade tänkt ta med mig kopplet men lämnat det hemma. Vi skulle bara bekanta oss lite mer ikväll var det ju sagt. - Är hon rakad? Den direkta och mycket personliga frågan fick mig att haja till lite.
- Ehhh, ja för det mesta. Hon brukar spara en liten tofs högst upp.
- Hon brukar spara en liten tofs..., upprepade Carlos medan han tittade misstänksamt mot mig.
Det här började inte bra tänkte jag. Jag förstod vad han menade. Det var ju givetvis inte hon som skulle få bestämma vad som skulle lämnas kvar och inte. Det var ju jag som skulle bestämma hur det skulle vara.
- Jag menar jag brukar spara en liten tofs på henne. Som en prydnad, rättade jag. Carlos tog en djup klunk av sitt te och han såg inte övertygad ut.
- Jag vet inte om du sitter och driver med mig, men när hon är här ska hon vara helt rakad, sa Carlos när han svalt sitt te.
- Självklart, fick jag fram och ångrade att jag sagt det i samma stund.
Här satt jag och upprepade mig medan han läxade upp mig. Sandra satt snällt på golvet och var alldeles tyst. Carlos varken pratade eller tittade på henne längre. Vår diskussion var som om hon inte var närvarande i rummet. Han tittade på mig en lång stund utan att säga något.
- Jag ska hämta slynan, sa han sedan lugnt och reste sig upp. När Carlos lämnat salongen och vi blivit ensamma kvar utbytte Sandra och jag några frågande blickar med varandra. Men vi var tysta som om ingen av oss vågade säga något, rädda att göra fel.
Efter ett tag kom Carlos in i salongen igen och i ett koppel bakom honom gick Linda. Carlos gick fram till fåtöljen och satte sig. Linda stod alldeles stilla framför honom med nedslagen blick. Hon hade en svart korsett i ett material av mycket blankt läder om sitt liv. Korsetten formade hennes midja och tryckte upp de bara brösten så att de stod rätt ut. På benen hade hon svarta stay-ups som gick nästan ända upp till grenen och på fötterna hade hon ett par extremt högklackade svarta lackpumps. Pumpsen hölls på plats av ett par breda remmar runt vristerna, fastlåsta med hänglås. Jag såg att hon var helt rakad mellan benen och jag kunde även konstatera att hon var "piercad". Det satt en ring i vardera bröstvårta och en ring i vardera inre blygdläpp. Runt hennes hals satt ett brett nithalsband i svart läder. Kopplett satt i en liten ring som i sin tur var fäst i en liten kedja som löpte i en annan ring och fick halsbandet att fungera som ett strypkoppel.
I andra änden av kopplet satt nu den väldige Carlos och höll.
- Sätt dig ner, sa han. Linda stod alldeles still. Rörde inte en muskel. En kraftig knäppning med fingret fick Linda att sätta sig ner på knä. Både Sandra och jag ryggade tillbaka lite av den överraskande höga knäppningen i det annars helt tysta rummet. Carlos tog lugnt upp sin te mugg och drack ur det sista. Linda satt hela tiden still på knä med blicken i golvet. Jag svalde lite av det starka tet och torkade mig lite nervöst i pannan.
Carlos ställde ner sin mugg och tog upp en mycket bred läderrem. Han förde upp Lindas armar på ryggen och lade hennes underarmar parallellt med varandra och sedan tog han den extremt breda läderremmen och la om underarmarna. Läderremmen täckte underarmarna helt och hållet och låstes fast med tre spännen. Linda var nu fjättrad med armarna högt uppe på ryggen.
- Res dig upp, sa han sedan. Linda satt lydigt kvar tills en ny knäppning med fingrarna ljöd i rummet. Hon kom med nöd och näppe upp på de vingliga klackarna.
Carlos ledde fram henne till ett robust, fyrkantigt bord. Han ställde henne så att hon stod med underlivet mot bordskanten, fick henne att sära lite på benen och sedan knäppte han fast några korta remmar, som satt nere om bordsbenen, i hänglåsen på hennes skor.
- Lägg dig ner. En ny knäppning och Linda la sig ner med överkroppen vilandes på bordsskivan. Nu stod Carlos bakom henne hållandes i kopplet och Linda låg på bordet med fötterna fortfarande i golvet. Linda tittade rakt fram, åt Sandras och mitt håll men det var som om hon inte såg oss.
- Jag kräver total lydnad av mina kvinnor. Och är det så att dom inte lyder väntar bestraffning, sa Carlos. Nu hade han tagit fram en kraftig rotting som han höll i handen.
- Mina kvinnor får aldrig prata utan min tillåtelse. Inte titta mig eller någon annan i ögonen. Carlos tittade stint in i mina ögon och det blev en lång paus. Jag kände att jag inte kunde hålla kvar min blick i hans utan vek undan och tittade istället på Linda där hon låg på bordet. Jag märkte hur Carlos stramade åt strypkopplet och halsbandet slöt sig hårdare om Lindas hals. Men hon låg alldeles stilla utan att röra ett finger. Det kändes nästan lite overkligt att se dem i deras förhållande. Att de tagit sin relation mycket långt började jag mer och mer förstå.
Carlos släppte efter på kopplet och ställde sig lite mer åt sidan. Sedan strök han sakta över Lindas skinkor med rottingen. Linda låg blickstill och tittade rakt fram. Carlos höjde armen och sedan ven rottingen. Den träffade med en smäll över båda skinkorna och Linda ryckte knappt märkbart till. Smällen ekade högt i rummet och Carlos hade lagt i bra mycket mer kraft än jag någonsin hade vågat göra på Sandra. Av Lindas knappa reaktion förstod jag att det inte var första gången hon smakade rottingen.
Carlos höjde armen igen och sedan kom en ny smäll. Samma kraft och samma ställe över skinkorna. Linda blinkade knappt. Rottingen höjdes igen och sedan kom vinandet. Rottingen träffade längre ner över låren. Linda grimaserade lite. Rottingen höjdes åter och det vinande ljudet ökade ilsket i styrka och jag förstod att han ökat kraften ytterligare. Rappet tog över båda skinkorna igen. Linda knep med ögonen och hon började rycka lite oroligt i överkroppen där hon låg helt utlämnad på bordet.
Carlos stramade åt strypkopplet och Linda lugnade ner sig och låg åter helt stilla. Rottingen höjdes igen och sedan kom samma ilskna vinande och rottingen träffade med full kraft över båda låren. Linda ryckte till ordentligt nu samtidigt som hon knep hårt med ögonen och munnen öppnades upp när hon släppte ifrån sig ett stön. Jag kunde se att hon även var "piercad" i tungan. I den gapande munnen glimmade en liten silverblänkande kula på hennes tunga.
Carlos stramade åt strypkopplet men det tog ett tag innan Linda åter hade lugnat sig och låg stilla. Carlos avslutade behandlingen, la ifrån sig rottingen men Linda fick snällt ligga kvar.
- Jag tror det är bäst vi bryter upp nu och ni åker hem, sa han till mig. Carlos tog mig lite avsides och lämnade över ett paket samt lite instruktioner inför nästa gång vi skulle träffas. Om vi ville träffas igen hade han lagt till.
Jag förstod att behandlingen av Linda hade varit en uppvisning för att lägga ribban inför fortsatta träffar. Ett test för att se om vi menade allvar. Att Carlos menade allvar hade han tydligt visat och instruktionerna inför nästa träff var ytterligare ett test om vi verkligen ville vara med eller om vi skulle hoppa av. Jag var fullständigt övertygad om att vi skulle hoppa av. Om inte Sandra var övertygad om det nu så skulle hon bli det när hon fick klart för sig vad som krävdes av henne inför nästa träff.
- Ni hittar ut själva, sa Carlos till mig. Jag nickade och slängde en sista blick på kvinnan som låg med överkroppen på bordsskivan och fötterna låsta i bordsbenen. Hon tittade rakt fram och låg alldeles stilla med armarna fjättrade högt uppe på ryggen. Bakom henne stod mannen som så fullständigt tagit henne i besittning och höll ett stadigt tag om kopplet.
Fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
