Bergakungen, del 1

---

---

Om jag anat första gången vad som skulle hända hade jag kanske vänt om redan då. Eller så hade jag fortsatt än mer intensivt framåt.

Det som skulle förändra allt hände första gången den tredje dagen på en veckas ensamvandring i Norrland. Det var en behaglig sensommardag; träden var fylligt gröna, ljungen glödande rosa och i vinden finns det första löftet om höst. Väskan var tung och vandringleden öde, vilket var underligt eftersom sommaren ännu höll i sig. Dock hade jag valt en gammal led som ringlade sig fram genom ett bergspass där urskogen ännu växte tjock, magisk och vacker. Sedan första dagen hade jag inte passerat ett kalhygge eller skogsplantage, de branta bergssluttningarna hindrade de tunga maskinerna från att massakrera de gamla träden.

Vandringen var enkel, leden – snarare stigen – jämn och min kropp van vid väskans tyngd, jag bar den som en sköldpadda bär sitt skal. Mina tankar fick löpa fritt, jag försökte inte hålla in dem.

Gradvis blev jag medveten om hur linnets tyg gneds mot brösten på ett kittlande, behagligt sätt. Vandringstoppen var tunn utan inlägg och när jag drog med handen över mitt bröst kände jag hur bröstvårtorna var styva som små kullar under mina fingrar. Jag rös, kramade bröstet med handen, det var tungt, runt och mjukt. Sexigt.

Generat skrattade jag åt mig själv och tog bort handen. Jag gick vidare, nu medveten om hur mina andetag blivit tyngre, nästan som stön. Kroppen kändes varm. Byxorna gned mot mig för varje steg och det pirrade i magen och mellan benen. Jag lät handen landa där, försiktigt smekandes fram och tillbaka över vandringsbyxornas grova tyg längs den v-formade kullen mellan de starka, kraftiga låren. Jag stannade.

Handen fanns sig in mellan byxorna och den svettiga huden, gled nedåt, hejdade sig vid det krusade håret, lekte där ett ögonblick innan den fortsatte. Jag flämtade till, fortfarande med ett leende på läpparna. Jag var våt.

Mina fingrar fick glida in utan motstånd, kände min väta och lekte vid den känsligaste punkten. Andetagen blev tyngre, även om det var obekvämt stående med väskan på ryggen. Tvekande tog jag bort handen. Tänk om någon kom? Jag pressade samman låren, gned dem mot varandra. Stönade lågt, ett jämrande.

En bit från stigen, mellan träden, såg jag några stenblock bland mossan och blåbärsriset. På ostadiga ben tog jag mig dit. Solljuset silade ned mellan trädkronorna, en fågel sjöng i ett träd och det doftade sött från marken. Jag andades ut, försökte stå stadigt. Här var jag lite skyddad, om någon skulle komma på leden.

En del av mig önskade att någon skulle göra det, kanske en hel grupp med män, lockade av min doft, lika upphetsade som jag som skulle turas om att ta mig i en orgie av djuriska instinkter. Eller kanske bara en. Jag visste inte hur jag tänkte att han skulle se ut, bara att han skulle vara stor och stark, mäktig som berget och ruvande som urskogen.

Jag kastade väskan åt sidan. Knäppte upp byxorna, drog ned dem för att ge mig mer utrymme. Så satte jag mig på stenen, kall och grov mot min bara rumpa, mossan var fuktig. Jag gned mig mot den, önskade att någon skulle komma och hitta mig. Någon som kunde hjälpa mig från detta brinnande, kittlande begär. Kängorna åkte av, sedan byxorna.

Med naken underkropp satt jag på stenen, särade på benen och kände den kalla vinden smeka mig. Alla skulle få se, jag ville ge mig hän åt alla, ta alla, bli fylld av vem som helst. Men det var speciellt en jag tänkte på, en jag inte kunde placera.

Handen fann sig tillrätta igen, sökte in mellan de särade blygdläpparna. Det var halt, våtare än jag varit på länge, om någonsin. Jag smekte, lekte, gned, kittlade mig själv som jag visste att jag älskade. Hela tiden med benen brett isär, redo att välkomna vem som helst in i mig. Dock visste jag vem jag ville ha.

Han som tillhörde skogen, som bodde här inne bland de uråldriga stammarna. Jag ville att han skulle komma och se mig. Jag ville känna hans stora lem i mig, känna kraften från hans händer som höll mig, fick mig dit de ville. Jag ville att han skulle komma och ta mig som en brunstig hingst, bakifrån, hårt och länge tills jag inte längre visste något mer än njutning, tills jag var helt förlorad åt honom.

Jag flämtade, stönade, andades snabbare. Stannade upp. Pressade ihop låren. Jag behövde något i mig. Jag behövde bli fylld, min insida skrek av att bli tillfredsställd. Något hårt och stort som kunde få mig att komma.

Som om skogen vetat mina behov redan innan jag kom var den redo. En gren stack ut i perfekt höjd; fri från bark, ren, rundad och rak. Det var som den vetat vad jag behövde. Med glansig, suddig blick hoppade jag ned från min sittplats. Benen var ostadiga, men jag vände mig om och tog stöd mot stenen. Mitt ansikte hamnade nästan precis där jag suttit innan och jag såg den glansiga mossan, kände doften av sex och lusta.

Min nakna fitta var vänd mot stigen, men det gjorde mig mer upphetsad. Om någon kom skulle de få se. Jag ville att någon skulle se och synen skulle göra dem upphetsade, kåta. Jag särade på benen, hittade den trubbiga, utstickande grenen, kände den kalla, hårda ytan glida mot mitt svullna, våta kön och flämtade leende när den gneds mot klitoris.

Min kropp styrde sig själv. Jag behövde något i mig, någon i mig. Men den jag ville ha, den okända från skogens djup, var inte där att ta mig. Istället tryckte jag mig försiktigt bakåt, lät den hårda grenen tränga igenom djupare än mina fingrar nått. Den var kraftigare än jag trott, tjock som de största av kukar jag upplevt, men jag var våt och öppen och min kropp mottaglig. Jag stönade högt. Lyfte mig högre, kände grenen i mig. Den pressade sig in och jag skrek rakt ut. Pressade ner ansiktet mot mossan, stönade mot den skrovliga stenen.

Tanken på hur det såg ut gjorde mig ännu kåtare och jag hoppades att han såg på, den okända som jag nu visste vem det var jag åtrådde med sådan intensitet. Bergakungen. Tanken var absurd, men den fick mig att pressa mig bakåt tills grenen nådde hela vägen in och min hand jobbade snabbt fram och tillbaka över den varma, hala ytan. Vinden drog fram över mitt sköte, den ville också vara med och det droppade nedför låren.

Fingrarna rörde sig snabbare, snabbare, mina lår började rycka, knäna var nära att ge vika helt och jag stod på tå för att bättre komma åt. Kroppen spände sig. Det kändes som att någon stod bakom och såg på. Jag kunde känna närvaron, känna den uppskattande, hungriga blicken på mig när orgasmen kom i en lång, intensiv våg som fick magen att dra ihop sig och min insida att krama runt grenen. Jag skrek ned i mossan, kunde inte hålla något tillbaka.

När det var klart drog jag mig fri, lutade mig mot stenen flämtandes. Darrande. Det bultade mellan benen, kletades mellan låren. Jag slöt ögonen, hämtade andan.

Försiktigt såg jag mig om, orolig för vad jag skulle se. Men skogen var tom och jag suckade av lättnad. Fiskade upp mina byxor och våta trosor, klädde mig snabbt med hettande kinder. Jag var mig själv igen. Vad hade jag tagit mig till?

Jag började gå, snabbt som för att komma bort från den skamliga platsen. Samtidigt som jag var lättad över att ingen sett mig fanns det en liten, gnagande besvikelse också. Det hade känts som om någon var där. Som om han varit där. Och att han gillat vad han sett.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Bastu på gymmet	Heterosex	4.3	9/12-22
Valborgsmässoaftron	Gruppsex	3.8	1/4-22
Cock-tails	Heterosex	3.9	24/10-21
Bergakungen, del 1	Onani	4.3	5/10-21
Vid sjöstranden	Heterosex	4.4	27/9-21

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.