Gamla och nya bekanta
Författare: scheherazade Datum: 2020-05-19 09:59:24
Kategori: Gruppsex
Läst:
13 033 gånger
Betyg: 3.8 (6 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Gamla och nya bekanta
Lydia tittade ännu en gång på klockan i telefonen, kvart över tio. Hon hade suttit i den trista korridoren i en halv timme nu. Hon suckade irriterat och tänkte att det här var då första gången hon fått vänta på att få komma in på en anställningsintervju. Vad var det här för företag egentligen som lät folk vänta en kvart efter utsatt tid!?
Och varför hade hon klätt sig så varmt; kängor, vid grå knälång kjol i tunt ylle och kofta över blusen. Hon tog av sig den och lade den ovanpå sin väska. Kände med handen på snodden runt den långa flätan på ryggen och släppte sedan ned den igen.
Då öppnades en dörr en bit bort och en mörkhårig kvinna kom gående mot henne. Kvinnan drog litet i sin korta kavaj och när hon såg Lydia sken hon upp i ett stort leende och sträckte fram handen:
– Hej Lydia, det är jag som är Gunilla. Jag är så ledsen, jag ber tusen gånger om ursäkt för att vi är sena.
Lydia reste sig, tog sin väska och Gunilla visade att Lydia skulle gå först genom att helt lätt lägga handen på hennes rygg.
"De är sig lika de där HR-människorna", tänkte Lydia, "tar på en för att man ska känna sig trygg". Men varför kändes handen ändå bekant på nått vis? Hon slog bort tanken och gick rakt in i rummet och ställde sig bakom fåtöljen hon förmodade att hon skulle sitta i.
Den stod en bra bit ut på golvet och Lydia var på väg att flytta fram den men ändrade sig i sista stund. ”Jädra stylister”, tänkte hon ”de inte inte för att folk ska sitta bekvämt utan för att möblerna ska glänsa.” Hon ställde sin väska på golvet när hon satte sig och knäppte händerna i knäet, hennes knep för att hålla dem i styr om hon skulle bli nervös. Hon kände sig uttittad, skärskådad.
Gunilla satte sig bakom skrivbordet och Lydia såg hur hon kasade upp kjolen lätt för att lättare kunna korsa sina ben.
Ännu en gång for tanken på att det var något bekant med Gunilla genom hennes huvud, sättet hon lade huvudet litet på sned när hon frågade om Lydias tidigare jobb, vilka hennes styrkor var enligt henne själv och vilka förbättringsområden hon tyckte att hon hade.
Hon var rapp i sin frågestil och frågorna var de vanliga som Lydia svarat på så många gånger förr; jag trivs bra i grupp men jobbar gärna ensam också, jo jag har trivts på alla mina andra arbetsplatser men nu vill jag vidare, jag har aldrig missat en deadline och skulle kanske oftare säga vad jag tycker…
”Mmmm… sa Gunilla, att säga sin mening är bra, men det handlar ju ibland också om att bara följa, lita på sina arbetskamrater, att de vet bäst. Och förresten så gäller det ju även privat, ja i alla former av umgänge, eller hur?”
Hon hade rest sig nu, lämnat sin kontorsstol, dragit ned kjolen med handflatorna längs låren och rundade skrivbordet och ställde sig bakom Lydia. Och så kom den där lätta beröringen igen, längs Lydias bara arm den här gången och den fick henne att försöka dra sig undan litet. Gunilla stod nu framför henne, böjde sig lätt och löste upp Lydias nu ännu hårdare knäppta fingrar.
Minnena slog Lydia som en blixt från en klar himmel! Sommarkvällen för 15 år sedan, hon hade nyss fyllt 20 och kvinnan hade varit säkert 15 år äldre.
Händerna! Kvinnan som kört hem henne från Röda rummet. Som följt med henne upp i lägenheten. Händerna! Kvinnan som smekt av henne kläderna redan i hallen. Som kysst hennes panna och smekt hennes kind. Och som kysst och smekt hela Lydia natten igenom. Men Gunilla? det var väl Birgitta hon hette och hon hade varit mörkblond, inte så här mörk.
”Jag ser att du minns mig nu!” sa Gunilla och log. Och jag minns dig. Jag har aldrig glömt dig. Och nu har jag bara en önskan kvar; jag vill kyssa dig igen Lydia, jag vill smeka dig igen, jag vill se allt det som är du, igen.
Hennes röst var djupare nu och hennes fingrar löste upp Lydias knäppta händer och tryckte ned dem så att de istället kramade armstöden. Hon böjde sig fram och viskade i Lydias öra: ”Visst får jag det? Visst får jag smeka och kyssa och smaka på dig igen, Lydia…”
Lydias rygg var stel, hennes fötter med de broderade Doktor Martinkängorna tryckte sig hårt mot golvet och hennes händer ville loss. Men Gunillas röst i hennes öra var så nära, munnen så tätt inpå att hon kände läpparna mot örsnibben.
Lydias vilja att häftigt resa sig upp och puffa undan Gunilla och springa ut. Hennes vilja att skrika ”Släpp!”, ”Vad fan gör du?”, ”Släpp sa jag!”. Hennes genom åren allt större ovilja mot att släppa någon nära sig, hennes höga försvarsmurar mot varje form av beröring från några andra varelser än hundar och katter.
Allt bara löstes upp.
Gunilla kände det och flyttade snabbt sina händer till Lydias bröst utanpå blusen. Hon smekte, kramade och suckade lätt.
Lydia hade hasat ned litet i stolen och Gunilla lade snabbt hennes ben över armstöden, ställde sig mellan Lydias ben och hade nu en sax i handen.
”Vi gör det enkelt för oss eller hur?” sa hon med ett leende och böjde sig fram och klippte upp Lydias trosor i sidan och drog bort dem.
Lydia kämpade för att komma upp ur fåtöljen men Gunilla höll fast hennes dinglande fötter och snörade bestämt upp de stora rosetterna i kängorna så att hon kunde binda Lydia vid armstöden med kängsnörena, händerna ovanpå knäna. Lydia flämtade förskräckt men några ord fick hon inte ur sig.
Gunilla backade litet och såg på Lydia. Hon tog långsamt av sig kavajen, drog upp sin kjol litet och ställde sig sedan på knä mellan Lydias ben. ”Du är lika vacker som jag minns dig” sa Gunilla och nuddade Lydias sköte lätt med sina läppar. ”Det var så himla synd att du aldrig svarade på alla lappar jag skrev till dig. Och sen bara försvann du ju!”
Gunilla började kyssa Lydias sköte. Hon drog sina fingrar i den nu fuktiga springan. Lydias huvud föll bakåt och hennes hjärna pumpade förnuft men hennes sköte överröstade det och började sjunga när Gunillas pek- och långfinger sakta kom in i henne.
Sakta kom fingrarna men snabbt steg Lydias lust när Gunilla förde fingrarna fram och tillbaka i henne, snurrade lätt på dem, tryckte dem mot alla sidor. Hela tiden kysste hon ömsom Lydias blygdläppar och hennes venusberg.
Små stön gled ut i rummet och Lydia förvånades av att vartannat av dem var hennes.
Gunilla satt nu mellan Lydias ben och tittade upp på henne. ”Lydia, öppna ögonen, jag vill se dina ögon, dina vackra ögon!”.
Lydia gjorde så och när hon mötte Gunillas blicks snurrade det till för henne och hon mindes det då de hade delat. Hur härligt det varit men hur dåligt hon mått efteråt, både av skam och bakrus. Nu såg hon den där blicken igen, den var glansig och djup.
Och den där skammen den hade suttit i länge, länge. Att hon gett sig åt en främmande kvinna och att hon hade njutit så oerhört av det. Nu kom de igen, både skammen och lusten.
Mitt i minnestankarna hände något i rummet, Lydia mer kände än såg och hörde det. De var inte ensamma längre. En man i 70-årsåldern i chinos och bomullströja stod nu bakom Gunilla och strök henne över håret.
”Åh här är hon ju, Lydia som du pratat så mycket om. Är hon lika härlig som du berättat om Gunilla?”
”Hon är härligare”, viskade Gunilla. ”Hon har mognat. Vill du känna?”
Åter igen tryckte sig Lydia bakåt i fåtöljen i ett fåfängt försök att komma undan. Vem var den här mannen? Vad är det jag dragits in i? Ska han göra illa mig?
Gunillas långa smala fingrar och mjuka läppar byttes nu mot ett pekfinger inne i henne och en tumme på hennes clitoris. Lydia drog häftigt efter luft och hennes huvud fångades upp av händer från bakom henne. Gunilla stod bredvid mannen som nu böjde sig över hennes sköte så det var inte hon.
Nu ett strävt byxtyg mot kinden och Lydia vred på huvudet och såg en man i hennes egen ålder bredvid sig. Han gned sig mot Lydias kind och hon kände hans hårda lem mot sitt öra.
”Ja, jag har saknat dig så mycket Lydia, jag har drömt om dig, jag har talat om dig.” sa Gunilla och gick mot ett höj- och sänkbart bord vid fönstret.
”Det här är min chef Göran och hans son Mattias. De har hört så mycket talas om dig att jag var tvungen att låta dem träffa dig.”
”Det är ju vi som äger firman och vi ser det här som en utvärdering av er båda, faktiskt”, sa Mattias.
Göran gav honom en förmanande blick och drog samtidigt oändligt sakta sitt finger ur Lydia och gick mot Gunilla. Han sträckte fram fingret och hon sög girigt på det.
”Du hade rätt Gunilla, hon är ljuvlig din Lydia”, sa han och strök Gunilla över baken.
Lydia såg hur Gunilla och Göran vek ihop papper från bordet och hur Gunilla justerade höjden på bordet. Med ett plötsligt ritsch slets plötsligt Lydias blus itu och hårt ivriga händer kramade nu hennes bröst.
Lydia blev rädd och såg ömsom på Mattias som förstört hennes blus och på Gunilla och Göran för att få hjälp.
”Men vad fan Mattias”, suckade Göran. ”Du får ta det litet lugnt! Förstöra blusar ska vi inte göra. Gunilla hade kunnat knäppa upp. Skärp dig!”
Det sista sa han samtidigt som han lyfte Mattias händer från Lydias bröst.
Sedan knuffade Göran Mattias åt sidan och smekte Lydias bröst med lätta, mjuka, händer. Han kysste hennes bröstvårtor och såg på henne med fast och trygg blick.
”Du är allt Gunilla har sagt om dig. Och det är mycket det ska du veta” sa han och log.
Gunilla hade nu börjat lossa kängsnörena runt stolens armstöd och Lydia trodde att hon skulle vara fri men allt efter att hon befriades höll Mattias nu fast hennes axlar med händerna i hennes armhålor och Göran lämnade hennes bröst och fattade tag om hennes knäveck.
När de lyfte upp henne tog Gunilla sittdynan från fåtöljen och lade den på arbetsbordet.
Göran och Mattias lade henne ovanpå dynan och stod sedan bredvid och såg på när Gunilla plockade fram en burk med långa grova tuschpennor.
”Nu Lydia, äntligen, Lydia”, viskade hon och förde en röd penna med änden först upp i Lydias inre.
Dragkedjor som drogs ned. Lemmar som lades i hennes händer. Pennan som gick ut och in i henne. Händer och munnar över hennes bröst. Ett finger som sakta smekte runt hennes andra hål.
Lydia både kände och såg hur Görans lem började rycka i hennes hand. Han lossade hennes grepp och ställde sig bakom Gunilla, kasade upp hennes kjol runt midjan, drog ned hennes trosor runt knäna och trängde med en stor suck in i henne.
När han gjorde det drogs pennan ut ur Lydia och Gunillas tunga kom i dess ställe. Hennes andedräkt var inte varm, den var het och hon försökte möta Lydias blick.
Men Lydia hade annat för ögonen, hon såg på sina bröstvårtor som Mattias ömsom smekte, ömsom knådade mellan tumme och pekfinger. Och hon hörde sina egna kvidanden av det han gjorde med brösten och vad Gunilla gjorde med hennes sköte. Mattias mjuka stön, Gunillas flämtande efter luft och allt försvann i Görans vrål när han kom i Gunilla. Allt stannande upp, men bara för en sekund.
Gunilla vände sig om och kysste Göran på kinden.
”Du har aldrig varit den som hållt igen du”, sa hon och skrattade.
”Ge dig ett litet tag nu, sa hon sedan till Mattias. ”Jag vill ha Lydia i fåtöljen igen, lyft tillbaka henne”.
Göran drog upp sina byxor medan Mattias dolde sitt stånd hjälpligt under sin vita skjorta. Återigen fattade männen Lydia under armarna och knävecken och lyfte henne från bordet. Hennes armar och händer hängde till synes viljelösa och hennes underläpp var röd där hon bitit sig själv.
”Lilla ljuvliga Lydia”, mumlade Gunilla när Lydia åter satt i fåtöljen med benen över armstöden och hennes inre muskler slöt sig kring de tre fingrar Gunilla nu hade inne i henne.
Göran lät blicken gå mellan Gunillas fingrar som fördes ut och in i Lydias sköte, de glänste och det hördes ett lätt slurpande ljud från Lydias inre, och vidare upp till Lydias bröst som hävde sig i takt med hennes små stön.
Mattias smekte Lydias hår och ansikte medan han sökte Görans blick. Göran nickade och gick fram till Lydia och vände hennes ansikte mot Mattias som nu knäppt upp sig skjorta.
”Öppna munnen nu, lilla vän, sa Göran och tryckte hennes huvud mot Mattias vippande stånd.
”Ja, gör som Göran säger och ta Mattias i munnen, Lydia”, sa Gunilla mjukt. ”Det är han värd som har väntat till sist. Och han smakar så gott”.
Mattias smekte försiktigt Lydias läppar med sitt av försats fuktiga ollon och litet i taget öppnade hon munnen för honom. Mattias virade hennes fläta runt sin hand och Göran sköt hennes huvud närmare honom.
”Ta det försiktigt nu, Mattias”, förmanade Göran och nöp lätt i Lydias bröstvårtor.
”Jag ger honom max 30 sekunder, sa Göran leende mot Gunilla.
”Jag ger henne fem minuter”, sa Gunilla och log tillbaka. ”Hon har redan börjat krampa så smått”.
”Herre jävlar”, stönade Mattias sekunden senare när han fyllde Lydias mun med sin sperma. Lydia svalde två gånger men en sträng satt kvar på hennes underläpp och Göran torkade av den med sin tumme och smorde in den över hennes vänstra bröst.
Mattias släppte greppet han haft om hennes fläta och tittade fascinerat på när Gunilla med sin andra hand sökte sig bakåt mot Lydias andra hål.
Lydias stön djupnade och hon höll stenhårt i armstöden.
Göran såg också på och efter en godkännande nick från Gunilla började han smeka den nedersta delen av Lydias mage.
Mattias stod bakom Lydia och kramade hennes bröst allt hårdare samtidigt som han bet och slickade hennes hals och öra.
Lydias gurglande skrik när hon kom fick den väntande jobbsökaren i korridoren utanför att resa sig. Han stoppade telefonen i innerfickan på kavajen och tog sin väska över axeln.
"Vad var det här för ett företag egentligen? Låta folk vänta över en timme efter utsatt tid!?" tänkte han och gick.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Gamla och nya bekanta | Gruppsex | 3.8 | 19/5-20 |
