Den rödblonda sjuksköterskan
Det var en en vanlig dag vilken som helst, men som skulle komma att bli en av de mest speciella och minnesvärda någonsin. Bara minnet än idag gör mig helt skakig och varm inombords, och jag tror nog aldrig jag kommer få uppleva något så fantastiskt än en gång under min livstid.
Det hela började med att jag spenderat en längre tid inlagd på sjukhus, jag är van med längre vistelser på sjukhuset i och med min sjukdom, och i och med det givetvis en naturlig fallenhet för den skönhet och sensuella karaktär som förekommer hos många sjuksköterskor. Speciellt de där som talar med ögonen, som vet, som ser precis vad det handlar om utan att man ens sagt ett ord. De där som kan identifiera och känna doften av ens tankar rent naturligt.
Så många timmar jag spenderat att prata med alla dessa sköterskor under alla de år jag spenderat tid på sjukhuset. Och de än fler timmar jag spenderat att fantisera om de som jag kände för allra mest. Av dem alla så fanns hon, den absolut mest speciella, hon som fick hela min värld att rasa bara när hon såg på mig. Hon var betydligt äldre än mig, som vid tillfället var ganska ung. Men det spelade ingen roll, för med de grönblåa ögonen och det rödblonda håret så föll åldern i glömska och alla känslor trängde sig före och matade mitt sinne med de allra ömmaste och behagliga fantasierna.
Jag hade spenderat ett par veckor på sjukhuset i sträck, och var tungt och tydligt bedövad med kraftiga smärtlindrande droger. Det var något jag fick med jämna mellanrum på dagarna, och det levererades alltid av en sköterska. Jag brukade ligga och drömma om vem det var som skulle komma och ge mig medicinen nästa gång, drömma om att det kanske skulle vara hon.
Det knackade på dörren, och jag var nyvaken, väldigt seg och inte riktigt med. Men så öppnades dörren och där steg hon in. Med sin vanliga sjuksköterskeutstyrsel, hur osexig den än var, passade henne perfekt. Och hennes vackra rödblonda hår flätat längs ryggen. Hon var av den lite kraftigare typen, men ändå sådär obeskrivligt vackert varm. Som en sådan kvinna du vill hålla i handen och bara viska dina djupaste fantasier till.
Hon kom fram till mig hälsade, frågade hur det var med mig. "Det är ok" svarade jag med min nyvakna röst. "Jag klarar mig, som vanligt". Hon log på det där obeskrivliga sättet, som att hon såg igenom min lögn direkt. Hon visste att jag hade ont, hon var den typen av kvinna du inte kan ljuga för, ens om du försöker. Den typen av kvinna som ser igenom dig direkt, vet vad du tänker innan du ens själv gör det.
"Du har ont, jag ser det" sade hon ömt. Och satte sig på stolen bredvid sängen. Hon gjorde i ordning sprutan med morfin, och kopplade den till infarten på min arm. Sakta men säkert sprutade hon in läkemedlet i min arm, medan hon tog mig i handen med sin andra hand.
Genast började mitt hjärta slå kraftigare, tvärt emot effekten av läkemedlet som jag var så van med. Det här var betydligt annorlunda, och jag kände mig genast stimulerad. Hennes blick flackade, och jag förstod genast att hon kände samma sak. Det där oförklarliga bandet som uppstår utan direkt förklarlig anledning.
Hon log ömt, som om hon kunde se alla de fantasier jag haft om henne tidigare, som om hon visste precis, mina djupaste mörkaste hemligheter, som jag inte för en sekund i mitt liv skulle våga berätta. Hon var ju trots allt äldre än mig, hon hade kunnat varit min mor. Men samtidigt, den där känslan gjorde hela det faktumet oviktigt.
"Känner du dig ensam?" frågade hon lent, som om hon precis hört vad jag tänkte. Jag rodnade djupt, inte nog med att läkemedlet började bedöva mig och göra mig allmänt snurrig.
"Jag förstår inte, det känns varmt." jag skakade på huvudet, läkemedlet hade gjort sitt och slagit på, för det var första tecknet på det, att man pratade osammanhängande och spontant.
"Jag menar, jo, ibland.." fick jag försiktigt fram, jag var så nervös inför hennes säkerhet och kvinnliga värme.
"Du är inte ensam, det vet du va?" svarade hon, och jag kunde inte riktigt fatta mina tankar. Allt snurrade runt, inte bara av medicinerna, utan även av hennes närvaro och intima inriktning på samtalet. Var det jag som fantiserade, var det drogen som spelade mig ett spratt, hallucinerade jag, eller sa hon verkligen de här sakerna, och vart skulle det leda.
"Ibland känns det så" svarade jag så ärligt jag kunde.
Hon sade inget mer, istället smekte hon mig ömt över armen, och upp mot axeln. Fram och tillbaka ett par gånger, sedan smekte hon mig på kinden, vidrörde försiktigt min underläpp.
Mitt hjärta slog så kraftigt att det kändes som att jag skulle svimma. För det fick verkligen kämpa mot morfinet som får hjärtat att slå långsammare. Plötsligt fick jag en svag rädsla för att få en hjärtattack av min upphetsning. Men det spelade ingen roll, jag kände mig så trygg i hennes närvaro, att även om det skedde så skulle jag dö lycklig.
Hon kopplade lös sprutan ur infarten, och lade undan grejerna på bordet bredvid sängen och frågade sedan: "Hur känns det?" Bortsett från att mitt hjärta både höll på att stanna och hoppa ur bröstkorgen på samma gång så var jag rädd, upphetsad, trygg och smärtlindrad på samma gång. Hon log återigen som att hon såg precis vad jag tänkte, och smekte mig över mitt klädda bröst. Jag kunde inte betvivla mina känslor längre, utan kände hur jag började bli upphetsad på allvar, och hur jag började bli hård. Jag rodnade, och försökte flämta fram ett svar på hennes fråga.. "Br.. bara bra, menar jag, underbart" jag kände mig genast löjlig som inte kunde få fram något mer djupgående än så. Situationen var alldeles för intim och jag ville helst att den aldrig skulle ta slut. Bara fortsätta i all evighet, hur det än ledde sig.
"Du behöver inte skämmas, det är ok, jag förstår.." sade hon ömt och log än en gång på det där odödliga sättet, samtidigt som hennes grönblåa ögon såg rakt in i mina, och letade sig längst in i min själ. Jag var såld, jag var hennes, i det ögonblicket hade jag gett vad som helst för henne, utan att tveka. Samtidigt så kände jag hur hon förde sin hand ned över min mage, ned under täcket och in under byxlinningen. Jag trodde jag skulle dö. Hon log igen, medan hon letade sig fram med sin hand och långsamt fattade tag om mig, för att sedan börja smeka mig ömt och långsamt. Trots den impotens-effekten som brukar följa av morfin så var jag hårdare än någonsin tidigare i mitt liv. Aldrig hade jag känt sådan här upphetsning.
Hon fnittrade flickaktigt "Du är större än jag trodde.."
Jag svalde hårt, och rodnade så djupt att jag förmodligen måste sett löjlig ut. "Jag.. ja.." men mitt försök att svara dog ut i ett stön när hon började smeka mig intensivare. Jag kunde inte göra annat än att andas tyngre, och fokusera på mina tunga intensiva hjärtslag, som verkade gå i takt med hennes smekningar.
Med andra handen så drog hon undan täcket, och drog ned byxorna tillräckligt för att blotta mig. Hon höll stadigt om mig och fortsatte smeka mig ömt men ändå intensivt. Hon såg mig i ögonen än en gång och log mot mig, sedan lutade hon sig ner och började suga av mig.
Om jag någonsin varit på alla platser, alla underbara platser samtidigt i universum så var det då. Om jag någonsin fått en verklig önskning uppfylld så var det då. Jag slöt mina ögon, stönade försiktigt som reaktion på hennes svaga smackande ljud medan hon sög mig hårdare och djupare. Det kändes som att varenda blodkärl i kroppen skulle brista, och jag hade nog aldrig varit så uppbyggd för en orgasm tidigare i mitt liv.
Jag kunde känna hennes svala tunga smeka smeka mig varsamt medan hon sög mig, och hur jag började bygga upp för utlösning. Det började bli svårt att stå emot, jag hade kunnat komma flera hundra gånger vid det här laget redan, men kämpade emot. För samtidigt som jag njöt mer än vid något annat tillfälle i mitt liv så ville jag aldrig att det skulle ta slut. Jag ville mest att hon skulle stanna hos mig för alltid, om inte för det här så bara för hennes närhet.
Hennes sugande intensifierades och jag noterade hur hon ökade takten, som om hon visste att jag var redo för att komma. Bara den gesten fick mig att tappa all fokus för att hålla mig, och jag närmade mig point of no return med stormsteg.
"Jag.. jag kommer" stammade jag försiktigt fram, och jag kunde känna henne sakta in, och göra sig redo på det. Sen kom det, explosionen. Jag kände hur jag började pumpa utlösning efter utlösning, hon fortsatte suga mig varsamt och jag kunde höra hur hon svalde medan jag kom mer och mer. Det verkade inte vilja ta slut.
Efter vad som kändes som en evighet så lugnade sig kroppen, och hon släppte mig varsamt med sin mun och tittade upp. Våra blickar möttes, och jag rodnade när hon än en gång log mot mig. Hon drog upp mina byxor och drog upp täcket igen.
Smekte mig ömt på kinden och sade sedan "Du är inte ensam, kom ihåg det." sedan tog hon sina saker från bordet och gick innan jag ens hann svara.
Jag låg kvar där och var fortfarande inte helt säker på om det var drogen som spelat mig ett spratt eller om det som just inträffade verkligen skett. Jag orkade inte hålla ögonen öppna, drogen hade slagit över mig och jag var bokstavligen utpumpad.
Sakta men säkert så somnade jag från verkligheten, mer nöjd än någonsin tidigare.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Vi tog det försiktigt | Första gången | 4.7 | 7/4-14 |
| När han smekte mig. (för henne) | Onani | 4.2 | 4/4-14 |
| Den rödblonda sjuksköterskan | Fetish | 4.1 | 31/3-14 |
Bra uppbyggnad av känslan genom novellen fram till finalen :)
Lätt att komma in i som läsare och ryckas med och känna med "stackaren" i sängen.
Jag vill också ligga på sjukhus ett tag ;)