Berättelsen om Pierre del 4
Författare: Ylva Datum: 2004-07-05 10:33:44
Kategori: Heterosex
Läst:
7 321 gånger
Betyg: 2.7 (212 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Berättad av honom själv för Ylva Alatalo som skrev ner den.
-"Jag tror jag måste ta det lite försiktigt idag," sa Pierre vid frukostbordet. "Jag har fått skavsår på snoppen! Du var mig en hejare på att rida!"
-" Ska du säga! Jag har fått ett blåmärke på kullen, av ditt bankande!"
De fortsatte att smågnabbas hela frukosten och snart var det dags för Pierre att duscha och knalla iväg till sitt möte med Birgitta.
-"Ta det nu försiktigt med lilljäntan!" förmanade Agneta när han gick iväg.
Stan är liten och det tog inte Pierre mer än fem minuter ner till tryckeriet i andra änden av centrum. Elof undrade vad han ville och Pierre förklarade:
-" Jag har ett bråttomjobb, en översättning, som en lärarinna i sta'n har lovat hjälpa mig med. Får jag låna gamla datorn som står i fikarummet ett par timmar? Min är lite nerplockad, för jag skall byta hårddisk och den nya har inte kommit än." En liten vit lögn, men det fick passera.
-"Visst, det går bra. Vem är det som skall översätta? Gumman min är annars rätt bra på sånt.
-"Mja, det här är en fattig deltidsarbetande språklärare, som behöver lite extraknäck. Men jag skall komma ihåg det där om din gumma i framtiden."
Strax efter 10 dök Birgitta upp. Fräsch i sin vita blus och jeans. Elof gav Pierre ett menande ögonkast, men sa inget. De slog sig ner framför den gamla svartvita skärmen och Pierre matade in sin diskett. Skärmen var stor och det gick gott att ha två dokument öppna samtidigt. Birgitta öppnade en ny tom sida bredvid Pierres engelska text och började läsa.
-"Det här handlar ju om din flickvän! Skall man inte ha sånt för sig själv? Eller är det din dagbok du vill ha översatt?"
-"Javisst handlar det om min flickvän, men jag tror inte hon har ett dugg emot att fler får läsa om oss och vad vi har för oss!"
-"När hände det här? Det tycks ju vara ganska nyligen," frågade Birgitta efter att ha läst igenom hela storyn.
-"För ett par veckor sedan."
-"Ditt språk är ganska mysigt, jag hoppas jag kan göra det rättvisa," fortsatte hon. "Tänker du publicera det här någonstans på Nätet eller så?"
-"Ja, det finns några häftiga ställen, för sånt här snusk. Så det kommer nog ut."
-"Jaha, då får man väl vara extra noga med stavningen då?"
Birgittas fingrar dansade över tangenterna och på skärmen växte berättelsen om Lindas besök och deras utflykt fram. Pierre stod bakom henne och läste. Då och då snusade han i hennes hår. Luktade på henne, hon doftade gott. Varje gång ruskade hon irriterat på huvudet och mumlade: "Stör mig inte!"
Då och då tittade Elof in, som för att kolla Pierre, men han blev snabbt utkörd. Ingen av dem ville naturligtvis att Elof skulle läsa några känsliga ord på skärmen och fatta vad som översattes! Efter ungefär halva historien gjorde de en paus och tog varsin kopp kaffe. Pierre tyckte det såg ut som om Birgittas jeans hade antagit en mörkare nyans i baken! Men det var nog bara inbillning.
-"Vad jag har förstått så tänker du stanna här i sta'n ett tag?" frågade Birgitta.
-"Ja, jag har faktiskt varit och tittat på en kåk och snackat med en byggfirma om att renovera den. Jag trivs ganska bra här. Många justa företagare, som borde kunna hålla mig vid liv."
-"Tja, vad jag har förstått av Agneta, så har du ju fått en kanonstart."
-"Ja, med rätt affärsidé så har det faktiskt funkat."
-"Ingår det i din affärsidé att dra över de kvinnliga företagarna också?" undrade Birgitta med ett fräckt, menande, flin.
-"Nä, det är bara en liten extra service, som tydligen efterfrågas!" returnerade Pierre och strök henne över armen.
-"Hördu du, jag vill nog veta mer om dig innan jag tar betalt 'in natura'!" Hon skakade av sig Pierres hand och satte sig ner vid datorn igen.
Efter ytterligare en timmes skrivande, läste hon igenom sin översättning, rättade några upprepningar och kommafel och förklarade sig nöjd.
-"Vad vill du ha för jobbet?" frågade Pierre, i det att han kopierade över det skrivna på en diskett och slängde originalet i papperskorgen, som han noga tömde.
-"Det var faktiskt ett ganska angenämt jobb, så varför inte betala mig med en angenäm middag! Är du bra på att laga mat, det verkade så på matsäcken du bjöd din flickvän på i berättelsen?" sa hon, efter en stunds funderande.
-"Visst, vill du ha samma marinerade kyckling?"
-"Mmmm, det vore gott, men hinner du till i kväll?"
-"Inga problem, men inte före åtta. Dom måste dra minst sex timmar innan jag steker dem och så skall jag hinna baka också." Pierre kände att nu hade han henne på kroken, men försökte tassa försiktigt ändå. "Törs du verkligen komma hem till vargens boning, innan du känner honom bättre?"
-"Du, inbilla dig ingenting, jag är bara i behov av ett riktigt gott mål mat. Som jag aldrig kan laga själv. Och på krogen har jag inte råd att äta sådana rätter, det blir mest bara dagens. Jag kommer klockan åtta!" Och med det var hon försvunnen.
Pierre hade handlat och lagt kycklingfiléerna i marinad och medan brödet jäste, gick han ut på sta'n en vända. Vädret var vackert, om än lite kallt, så han var snart hemma igen. Han dukade med vikta servetter och levande ljus. Här skulle det bli romantiskt så det förslog!
Prick åtta ringde det på dörren. Birgitta klev in och Pierre tog artigt hand om hennes kappa. Hon hade en tunn gul klänning, som var ganska frikostigt urringad och slutade på halva låret. Pierre bjöd henne att stiga in och satte en iskall dry martini i hennes hand.
-"Skål, och välkommen i min enkla boning!
-"Skål själv. Din boning verkar inte särskilt enkel, tycker jag. Jag skulle då inte ha råd och bo så här flott!"
-"Det är faktiskt inte så farligt dyrt," svarade Pierre lite generat och tillade: "Dessutom har jag fått ärva, så jag har råd!"
Han bjöd henne att sitta ner vid matbordet och serverade de marinerade kycklingfiléerna och vitlöksbrödet, som var beställt. En grekisk sallad, stekta klyftpotatis och ett gott grekiskt vin, fulländade måltiden.
-"Det blev visst grekiskt det här!" fnissade Birgitta och fortsatte: "Nu måste du berätta allt om dig själv!"
-"Hoppsan, det var inte lite du begär! Jag tror nog att jag måste censurera lite först. Du vet ju, efter att ha läst lite i mina memoarer, att jag är svår på tjejer."
-"Mmmm, man har ju hört lite också!"
-"Vad säger du?" utbrast Pierre förskräckt. "Snackas det på sta'n redan? Jag har ju inte bott här så länge."
-"Det är en liten stad och skvallret färdas fort! Skämt åsido, det är faktiskt bara Agneta som har berättat lite om någon konferens och sedan allt om vad ni gjorde i går."
-"Jaså det har hon hunnit med?"
Birgitta fnissade lite och drack några klunkar vin till. Så riktade hon sina blå ögon mot Pierre och sa med stort allvar:
-"Visserligen är jag inte särskilt pryd av mig och visst kan jag tänka mig att ligga med en lite äldre kille. Men jag vill nog veta mer om honom då! Vill du ligga med mig, vilket jag är övertygad om att du vill, så får du allt argumentera bättre för det."
-"Ojdå, är jag så genomskinlig att du kan läsa mina avsikter eller önskningar? Visst kan du få veta mer om mig, jag har inga stora skelett i garderoben. Men jag tycker det är lite svårt att berätta sådär rakt upp och ner. Det kan så lätt bli skrytigt." Birgitta log lite och muttrade att det var väl bara en typiskt manlig, barnslig egenskap, som man kanske kunde överse med.
-"Men jag har ett förslag," fortsatte Pierre. "Jag har faktiskt skrivit ner det mesta jag har gjort i mitt liv, visserligen på engelska, men det är ju du bra på. Det har jag gjort för att det kan vara bra att ha, om man skulle tappa minnet någon gång. I en olycka eller så. Jag skriver ut valda delar, som du kan få läsa. Om det inte räcker, så får jag väl fylla i resten för hand, eller mun, eller hur man säger. Duger det?"
-"Du är nog lite tokig du, i alla fall!" skrattade Birgitta. "Lämnar ut sin dagbok är det väl ingen som gör!"
-"Du får inte läsa allt såklart, men det mesta är faktiskt ganska ofarligt. Visserligen ganska mycket om tjejer, men det är ju mitt stora intresse här i livet!"
-"Nåja, det intresset delar du väl med de flesta killar, men det är inte så vanligt att killar skriver detaljerade dagböcker om sitt sexliv."
-"Nja, det handlar inte bara om mitt sexliv, det står en massa annat också! Jag har en hel del nerskrivet med tankar om olika saker, som om skolan t.ex. vilket kanske du är intresserad av, om kulturpolitik i de länder där jag bott och om människors sätt att vara mot varandra.
Jag har också skrivit ner tankar om vädret, musik, motorcyklar och naturligtvis om mina jobb. Så det finns nog så att det räcker, för att du skall kunna bilda dig en rätt bra bild av vem jag är."
-"Det låter ju himla spännande! Vill du verkligen lämna ut dig så till mig? Är du verkligen så sugen på att ligga med mig? Eller har du något annat i bakfickan?"
-"Nädå, det handlar inte så mycket om sex. Det är mer frågan om att ge sta'n en lite annan bild av mig än den, som tycks vara den allenarådande just nu. Du känner ju hela sta'n och kanske du med mera vetskap om mig, kunde hjälpa till att skapa lite balans i ryktena?"
Birgitta skrattade.
-"Så du tror att jag är en sån skvallerkäring! Kan du inte sätta in en annons i tidningen i stället? Tidningen behöver mer annonsintäkter och den kunde ju bli på ett par sidor. Kanske en hel bilaga!"
-"Du är tokig! Jag tänkte bara att du kunde lägga ett gott ord om min person kommer på tal, när ni tjejer har symöte, eller vad det nu kallas när ni träffas."
-"Du är nog ganska gullig i alla fall! Låt oss gå in till din dator och sätta igång utskriften."
De reste sig från bordet och Pierre visade vägen in till sitt arbetsrum. Vid datorn slog han sig ner och plockade fram några mappar med digert innehåll. Efter en stunds sorterande, hade han fått ihop det material som han tyckte sig kunna lämna ut. Medan han satt och funderade stod Birgitta bakom honom och kikade över axeln. Då och då stötte hans huvud mot hennes bröst och även om det inte syntes, så sände denna beröring ilningar av välbehag genom bådas kroppar neråt mot deras skrev! Pierre drog då och då djupt efter andan, för att insupa dofterna från kvinnan bakom hans rygg.
-"Vad du suckar! Är det svårt att välja?" frågade Birgitta och lade i förbigående handen på hans axel.
-"Nej, men du luktar så gott!" svarade Pierre och belönades med ett nyp i axeln.
-"Fräckis där!" Men hon tog inte bort handen.
Efter en kvart var allt hopsamlat och skrivaren gick igång.
-"Nu tar det en stund innan den har skrivit ut allt," sade Pierre och reste sig från stolen. "Och vi har ju både efterrätten och kaffet kvar." De lämnade arbetsrummet och datorn åt sitt öde och slog sig ner i soffan. Birgitta lutade sig kattlikt bakåt och sträckte händerna mot taket. Klänningen åkte uppåt låren en bit och urringningen öppnades en aning. När Pierre kom in med kaffebrickan hade han god insyn under kjolen och kunde konstatera att Birgitta hade valt samma färg på sina trosor, som Linda hade den där dan då de hade samma middagsmeny! Röda. Vad kunde det betyda? Eller var det bara en tillfällighet?
Pierre hällde upp kaffet och likören innan han satte sig och när Birgitta lutade sig fram efter sockret, fick han en vidunderlig insyn i hennes frikostiga urringning. Ingen BH skylde de små brösten, som han kunde se helt och hållet för ett ögonblick. Han slog sig ner i en fåtölj mittemot soffan, för att kunna betrakta den ljuvliga varelsen, som satt där, bättre.
-"Vågar du inte sitta här bredvid mig i soffan?" frågade Birgitta leende.
-"Nä, jag litar inte riktigt på mina händer. Jag kanske skulle bli närgången då. Dessutom vill jag gärna se den jag pratar med."
Birgitta gav honom en lång blick och sträckte sig efter likörglaset. Samtidigt fick Pierre en ny flukt ner i hennes urringning. När hon böjde sig fram, särade hon okvinnligt på benen och när hon reste sig upp igen och tog en liten klunk ur glaset, fortsatte hon att sitta med knäna isär! Det var svårt att veta om hon gjorde det med flit, för att retas, eller om det var helt omedvetet. Pierre hade svårt att slita blicken från de röda trosorna, medan de satt och småpratade. Birgitta sjönk längre och längre fram i soffan och visade mer och mer av sina välformade ben, när ett "kvack" från datorn förkunnade att utskriften var klar. Båda hoppade till och reste sig samtidigt för att gå in i arbetsrummet. En försvarlig bunt papper låg i uppsamlingsfacket på skrivaren. Pierre samlade ihop utskriften, slog hål i den och letade fram en pärm att sätta in den i.
-"Bara så att inget kommer på villovägar."
Birgitta tittade på klockan, som var en bra bit efter midnatt.
-"Oj, vad tiden runnit iväg! Och jag som har lektion i morgon bitti!" Hon rusade ut i hallen för att leta reda på sina skor och sin kappa. "Tack så hemskt mycket för den goda middagen! Jag hoppas jag inte gjort dig besviken."
-"Ingalunda, det var trevligt att ha dig här. Du är välkommen tillbaka när som helst. Här har du nattlektyren!" sade Pierre och räckte över pärmen. Birgitta krängde på sig kappan och tog emot den. Efter ett ögonblicks tvekan tog hon ett steg emot Pierre och gav honom en stor kram. Pierre kramade tillbaks och han kände att Birgitta tryckte sitt sköte hårt mot hans lår, för ett kort ögonblick trodde han att hon ändå skulle stanna över natten. Så sköt hon bort honom och gav honom en klapp på kinden och var försvunnen. Till ljudet av hennes klackar i trappan, stängde han sakta och fundersamt dörren. 'Har jag lagt av charmen?' funderade han. 'Eller är det hon som är svårflörtad?' Med pannan i djupa veck städade han av efter middagen, diskade och gick sedan och lade sig. Han somnade omedelbart, men drömde om röda trosor hela natten!
forts.
Fler noveller av samma författare
