Revision - Konsekvens
Författare: din bara din Datum: 2013-01-23 20:51:46
Läst:
8 868 gånger
Betyg: 1.8 (4 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Jag har varit så där konstig hela dagen. En sådan där dag då du mest blir trött på mig och vi går varandra på nerverna. Du har försökt fråga några gånger om det hänt något särskilt men jag fräser mest av dig. Du vill ha en förklaring, en enkel, rak, begriplig förklaring som jag inte ger utan säger bara att alla dagar inte kan vara perfekta. Jag protesterar mot saker jag borde acceptera och andra saker gör jag med ett leende. Ler och pratar vissa stunder för att vända ryggen till och titta ut över havet i andra stunder. När du backar undan ifrån mig, ger mig utrymme, blir jag ledsen och orolig. Men när du kommer för nära visar jag mitt missnöje och uppför mig otrevligt.
Jag har rört mig oroligt omkring i lägenheten. Egentligen har jag inte fått gjort något, jag har bara varit för rastlös för att sitta still. Funderade ett tag på att fråga dig om jag skulle åka hem. Om hela jag ändå bara retade dig med min avighet, var det kanske bättre om jag inte var där. Men hade inte lyckats uppbåda tillräckligt med mod för att fråga. Hade en känsla av att du rent verbalt skulle explodera över ett sådant förslag. Stönade lågt för mig själv och var så upptagen med mina tankar att jag inte märkte att du kom upp bakom mig. När du la händerna på mina axlar reagerade jag utan att tänka mig för. Jag tog ett steg bort och talade om att jag inte ville att du skulle röra vid mig. Du vände ryggen åt mig, gick ut ur rummet och jag lutade pannan mot fönstret där jag stod. Vissa dagar gick bara allt fel. Lyssnar efter dina ljud men flyttar inte på mig. Trivs där, vid fönstret, med utsikt över havet. Märker att du är tillbaka, du stannar demonstrativt två meter ifrån mig och i fönstret ser jag hur du speglas.
Jag vet att du väntar på att jag skall vända mig om och ge dig den mjukhet du förväntar dig av mig, som jag lovat att ge dig. Men jag väljer att inte göra det som du förväntar dig och tystnadens sänker sig. Tillslut så tröttnar du och ber mig att vända mig om. Jag vänder mig om, jag lyder. För hur det än är så är jag din och jag vet att det är vad du förväntar dig av mig nu, lydnad. Närmare, kräver du och jag tar de stegen som för mig rakt in i din famn och du lägger dina armar runt mig och kramar mig hårt. Du håller mig så hårt att jag nästan kvider medan du säger att du tröttnar på mitt beteende. Att jag inte vet vad som är bäst för mig och inte förtjänar den frihet jag har. Att mitt uppförande under dagen är under all kritik och om jag inte kan uppföra mig får du ta ett större ansvar för mig. Jag öppnar munnen för att protestera men istället tar du ena handen runt min käke och kysser mig djupt.
Jag kommer inte loss, du omsluter mig och jag tvingas att andas genom din mun. Tillslut blir min kropp mjuk, jag står stilla, blundar. Öppnar ögonen av smärta när du biter till i min läpp. Ha ögonen öppna, säger du, jag har inte gett dig tillåtelse att stänga dem, att stänga mig ute. Tittar på dig med stora, blanka ögon som visar hur förvirrad jag känner mig. Stå stilla, kräver du och låter sakta ditt tag släppa runt mig, ta av dig kläderna. Jag tar händerna mot magen, stannar till, blir generad över att du tittar på mig men inte ser ut som du vill ha mig. Som jag vore vilken ägodel som helst, inget speciellt. Men även om ditt avståndstagande gör mig förvirrad har jag har varit din för länge nu, för att göra motstånd. I alla fall när det gäller något så självklart som om jag skall ha kläder på mig eller inte. Knäpper upp jeansen, ålar mig ur dem och lägger dem prydligt över stolen. Allt för att du inte skall behöva tillrättavisa mig för att jag är slarvig. Drar linnet över huvudet och står där i trosor och bh, och halsbandet jag fått av dig. För att vinna tid är jag ytterst noggrann när jag lägger linnet över jeansen.
Du är fortfarande tyst och jag inser att du förväntar dig att jag fortsätter. Jag känner mig så osäker av din tystnad, försöker se något tecken på ömhet där men hittar ingen spricka. Det känns som jag blir liten inför din blick, osäker, fumlig. Knäpper upp bh:n. Mina bröst blottas för dig, och jag lägger bh:n med de andra kläderna. Täcker instinktivt mina bröst med händerna vilket gör att jag inte får av mig trosorna. Då ler du för första gången för du inser att jag vet att jag kommer bli tvungen att flytta händerna för eller senare. Jag ryser över kroppen samtidigt som kinderna hettar av skam. Jag skäms över vad jag gör när jag uppgivet sänker händerna från bröstet och lirkar ner trosorna så de kan läggas tillsammans med de andra kläderna. Biter mig hårt i läppen när jag tillslut står jag naken framför dig. Min blick tittar stint ner på golvet framför dig. Se mig i ögonen, säger du genast. Jag tänker att det är det värsta och det bästa jag vet, men det är så svårt. Varför kan jag inte få hålla min blick sänkt? Tittar långsamt upp och möter din blick, du småler och låter din blick svepa över min kropp. Den som du äger och känner varje kurva på.
Jag andas djupt och undan slipper mig ett gnällande. Att du fortfarande inte sagt något gör mig orolig men också, för första gången idag, tyst. Osäker på vad jag skall säga. Du tar tag runt min haka med ena handen och vrider upp mitt huvud mot dig. Trots att jag inser att du gör det bara för att förstärka din dominans över mig ger det önskad effekt och jag skälver till. Eftersom du inte kan uppföra dig, upplyser du mig om, så har jag bestämt att du inte får bestämma själv över ditt agerande ikväll. Du får bara göra saker som du fått min direkta tillåtelse att göra, och det gäller även att tala. Jag vill inte höra ett ord från dig om det inte är på min direkta tillåtelse och när du tilltalar mig skall det ske med respekt. Jag tittar på dig och vet att du kan läsa alla protester som bubblar i mig genom ögonen.
När du tystnar igen räcker du fram mitt vibrerande ägg. Jag tar emot det utan tvekan och lite fumligt särar jag på bena och för in det i min fitta. Jag är inte tillräckligt blöt så det skaver lite och jag får trycka lite extra. Men jag vill inte behöva göra om det och ge dig mer skäl att vara missnöjd med mig. När jag är klar och tittar upp ser jag att du har knölat ihop mina trosor och tittar uppfodrande på min mun. Jag viskar ett tyst snälla men lämnar munnen helt öppen för dig att trycka in trosorna i. Jag känner hur de fyller min mun, smakar av mig. Är glad över att jag valt minimala trosor idag. Du leder mig fram emot vardagsrumsfönstret. Jag känner mig lite förvirrad men jag följer snällt efter dig där du håller min hand. Du ställer mig så att jag kan se ut genom fönstren. Du arrangerar min kropp tills du är nöjd med mig. Sedan lämnar du mig. Inte ett ord om hur länge jag skall stå där, eller vad som händer sedan. Tänker att du ställt mig här för att du tycker om mig. Både i skamvrån men också just här att du vet hur ledsen jag blir. Att havet ger mig lugn, men inte möjlighet att fly från mig själv. Kulorna vibrerar och i munnen blir trosorna allt blötare.
Du kommer tillbaka till mig. Säger inget utan vrider mig om. Om du inte hade hållit kvar en hand runt min ena arm hade jag backat undan utan att ha tänkt på det. I din hand håller du ett halsband som du utan att säga något om det sätter runt min hals. Det är av mjukt läder och du spänner fast det varsamt men så att det sitter åt. Jag rör mig oroligt, jag avskyr att ha något runt min hals vilket du är väl medveten om. Jag är så fokuserad på att andas normalt att jag först inte märker att det löper en tunn kedja från halsbandet till din hand. När du märker att jag noterat kedjan börjar du prata med mig: Om jag inte har gett dig något annat direktiv förväntar jag mig att du hela tiden är med mig, ungefär någon meter bakom. Du får inte göra något, inte säga något, men du skall vara där. Om jag går på dig, är du för nära, om kedjan sträcks är du för långt bort. För varje gång något av de två sakerna händer kommer du straffas.
Du vänder dig om och går ut mot köket. Jag funderar en kort stund att bara vägra, men när kedjan sträcks och jag ser din blick börjar jag genast röra mig efter dig. Märker att jag måste vara extremt uppmärksam på dig för att kunna vara nära men inte stå i vägen eller vara för långsam. Du för din del lägger inte märket till mig men jag vet att varje gång jag misslyckas noteras det av dig. Du börjar göra ordning maten, som blivit försenad, du pratar högt, till dig själv men så att jag skall höra. Ibland gör du små utflykter till de andra rummen. Jag är övertygad om att du gör det bara för att tvinga mig att följa efter. Jag känner hur jag börjar bli hungrig och törstig. Att jag skulle behöva gå på toaletten. Sitta ner. Samtidigt är jag helt fokuserad på dina rörelser, och även om jag inte vill det känner jag hur ilskan sakta rinner ur mig. Det är svårt att vara arg när man hela tiden studerar det man älskar. Ilskan försvinner men ledsamheten finns kvar. Tårarna börjar sakta rinna ner längs kinderna. Jag låter dem rinna, osäker på om jag får lov att torka bort dem eller inte. Du kommer närmare mig och jag backar fort för att du inte skall krocka med mig. Stå stilla, säger du hårt och jag fryser mitt i en rörelse. Du kommer fram till mig och med tummarna torkar du bort tårarna på mina kinder. Min blick så nära din. Biter mig i läppen, tvingar mig att inte flämta eller sträcka mig efter dig.
Du säger fortfarande inget men du lägger upp maten på två tallrikar. Bestämmer hur mycket jag skall få äta utan att fråga mig. Tar med tallrikarna och går ut i vardagsrummet och sätter dig i soffan. Jag står osäkert kvar tills du visar att jag skall sitta på golvet, vid dina fötter. Jag sjunker ner på golvet, bredvid dig och känner hur jag har börjat frysa. Du tittar på mig och jag inser att du är missnöjd med mitt sätt att sitta. Rättar till mig, sätter mig på knä, särar på bena, låter armarna falla rätt ner. Motstår en önskan att skyla mig. Känner att bröstvårtorna styvnar med vägrar att titta på dem. Jag vet att om du rörde vid mig nu skulle du känna att jag var fuktig. Min kropp avgudar dig, man skulle tro att den inte förstår att den hör till mig. Men det gör den ju inte, den tillhör dig. Jag ser maten framför mig men du har fortfarande inte sagt att jag får lov att äta. Du sätter på TV:n, börjar äta själv. Jag är osäker på vad jag skall titta på där jag sitter. Mot dina ögon, mot TV:n, havet, maten. Du flyttar din bestick till min tallrik och börjar mata mig. Jag vill säga att jag är stor, jag kan äta själv. Men jag gapar, tuggar och sväljer, lydigt. Och jag är glad över att du tar dig tid med mig, tar hand om mig. Och jag inser att jag inte får ihop dig, hur dina ord kan såra mig så medan du i nästa sekund behandlar mig som jag skulle kunna gå sönder. Inser att jag gråter igen, på mina läppar kommer salt.
När maten är slut sitter du stilla en stund innan du reser dig. Mina ben värker när jag sträcker ut dem. Jag har svårt att hinna med dig när du går och snubblar till. Du tar med tallrikarna in i köket men fortsätter direkt till badrummet. Jag antar att du vill gå på toaletten säger du. Du öppnar dörren och jag tittar på dig, rör mig inte. Varsågod säger du utan att flytta på dig. Jag måste gå förbi dig och jag inser att du inte tänker flytta på dig eller lämna mig själv. Jag skäms över att jag tänker gå på toaletten medan du studerar mig men jag måste verkligen gå på toaletten. Och du får lov att torka dig, säger du efter att du ser min tvekan. Jag är så kissnödig att inte ens att jag skäms kan hindra mig att klara av toalettbesöket fort.
Nu är det dags för min ägodel att duscha, konstaterar du. Jag går mot duschen men du stoppar mig med en blick. Jag skall duscha dig, konstaterar du. Så att det blir gjort på rätt sätt. Jag står kvar medan du viker upp skjortärmarna och tar av dig sockarna. Du viker upp byxbena också. Innan jag går in i duschen ber du mig ta ut ägget som vibrerat i mig så länge. Jag tar fingrarna och för in dem i mig. Känner ägget och tar ut det. Det går mycket enklare än det gick att sätta in det. Jag är så blöt i fittan nu, svullen och villig att användas. Slicka av det, begär du och jag flämtar till. Söker din blick och med ögonkontakt för jag upp det till munnen, räcker ut min tunga och slickar noggrant av det. Det smakar av mig, precis som mina trosor gjorde. Jag avslutar med att stoppa in ägget i munnen innan jag varsamt ger det till dig. Duktig hora, berömmer du mig.
Du använder kedjan för att dirigera mig in i duschen och visa hur jag skall stå. Jag står helt stilla medan du låter vattnet rinna över mig. Du behöver bara röra vid mig för att jag skall byta position. Du tvålar in min kropp, masserar mina bröst, smeker min mage, kramar mina höfter och när du kommer till min fitta tvingas jag kväva ett skrik. Du märker naturligtvis det och smeker mig hårt och länge. Sedan schamponerar du in mitt hår, leker med skummet över min kropp. Du kommenterar mig samtidigt, berättar för min kropp att den tillhör dig. Beskriver hur fantastiska brösten är, runda och tunga. Hur min kropp är lydig och ständigt blir kåt efter ditt önskemål trots att jag uppför mig illa. Hur mina höfter känns under dina händer, min mages mjukhet. Känslan av att smeka insidan av låren.
När du är nöjd stänger du av vattnet och börjar torka mig med det stora badlakanet. Du smörjer in mig, torkar mitt hår och du ser på mig att du uppnått det du ville. Jag är så kåt att jag inte vet vad jag skall göra. Dina händer får mig att längta. Jag vill bli använd, knullad, utnyttjad. Känna dig i mig, hur du njuter av mig. För det ger mig njutning. Men du ser också att jag fortfarande är ledsen. Att dina ord under dagen inte går att torka bort. Att jag vill ha dig men är skygg för dig. Att din tystnad mot mig skyddar mig från din ironi när du är missnöjd med mig och från mina egna hetsiga ord. Gapa, begär du och jag inser att du till och med tänker borta tänderna på mig. När du börjar tramsa dig och leta efter tandtroll funderade jag på om jag av misstag skulle ramla och slå dig på smalbenet. Sedan tar du min hand och leder mig in i sovrummet.
Jag vet ju att du är kåt också, om inte annat så syns det. Men du lägger mig ner i sängen, på mage. Men med huvudet mot TV:n. Du binder varsamt ihop mina händer och sätter fast dem framför mig. Rättar till kedjan så den inte skall komma i vägen för mitt ansikte men ignorerar min tysta vädjan om att du skall ta av mig halsbandet. Lägger en kudde för huvudet och två under magen. Inser att även om jag skulle välja att inte svanka för dig håller du på att forma min kropp till din njutning. Du ställer upp mig på knä och även mina fötter binds, åt var sitt håll så det enda valet jag har är att sära på dem mer. Jag kan inte föra ihop dem. Du smeker varsamt min fitta och mjukar upp min anal. Jag känner dina fingrar och vill ha dem i mig. Rör min kropp efter dig och genast smäller du till mig på min stjärt. Inga rörelser har din Ägare sagt, som inte getts tillåtelse för.
Du fortsätter att smeka mitt bak medan jag får reda på att jag nu kommer få straffet för de gånger jag misslyckades med att hålla kedjan på det sätt du önskade tidigare. Och, lägger du till, att som straff för mitt dåliga uppförande under dagen, som lett fram till allt det här, kommer jag inte att få reda på hur många slag jag skall straffas med. Hårt slår du till min bak, flera gånger. Du brukar sluta men den här gången fortsätter du. Du lägger dig precis på gränsen där du vet att jag inte har någon ursäkt för att flytta mig undan dig. Men ändå får ont, och skäms. Och jag gråter igen. Andas stötvis. Smärtan river i mig. Du vet att jag inte är vidare förtjust i smärta. Att jag stretar emot, vill komma undan. Efter ett tag lägger du ena handen över min svank för att markera var du vill ha mig. Jag gnäller men när smärtan blir tillräckligt intensiv slutar jag även med det. Tillslut finns bara du. Jag ber dig inte att sluta. Jag bara finns där för dig att använda. Smärtan är inte lika påtaglig längre den har ersatts av tillfredsställelse att vara din. Att vara undergiven och ägd, av dig.
När jag är helt mjuk i kroppen slutar du. Sätter på TV:n för mig. Nu skall jag gå och göra klart i köket och duscha själv. Väntar du på mig här, frågar du. Innan du går kör du upp dildon i min fitta utan förberedelse. Men jag är redo för den, min kropp längtar. I analen är du försiktigare, men även den fylls, av en plugg. Du lämnar rummet utan att se dig om. Jag antar att du gör allt det du sagt att du skall göra. Jag hör dig i alla fall i duschen, och i köket, och i telefon. Jag ligger bekvämt, det finns inget som hindrar min kropp från att bli kåt, känna hur den är fylld. Och TV:n gör att jag inte har långtråkigt, även om jag inte själv fått välja kanal. Smärtan i baken förvandlas sakta till en ömmande värmande känsla. Dildon och pluggen blir allt mer påträngande. Jag är så kåt. Frustrerad över att bara kunna ligga ner och känna mig vara fylld. Inte få lov att röra. Jag kramar desperat med fittan runt dem. Stönar så lågt att jag är säker på att du inte hör mig. Kväver det i kudden.
Och sedan är du i rummet igen, naken. Även du duschad. Du kommer fram till mig, tar ut det jag har i mig, stänger av TV:n och tar dina händer på mina höfter. Utan att röra vid mig mer kör du in din kuk i mig hela vägen. Men du knullar mig inte hårt. Utan djupt, rytmiskt och obevekligt. Jag måste koncentrera mig för att vara tyst. Du smeker mig inte, pratar inte med mig. Du använder mig. Belönar dig själv med min kropp. Visar att du äger mig. Att du gör det genom att göra det du vill utan att göra mig illa. Att jag njuter av det, att hela min kropp vill ha dig.
Du är hård, och dina händer gräver sig in i mina höfter. Dina händer byter plats. Särar på min stjärt så min anal blottas för dig. Känner hur du mjukar upp hållet med hjälp av tummen och någon kräm eller olja. Det är du som lärt mig njuta av det. Och du vet att jag fortfarande skäms över det. Helst inte vill. När du anser att jag är redo så byter din kuk hål. Du kör in den i mig även den här gången utan förberedelse eller att stanna. Hela vägen in och sedan fortsätter du i samma tempo, Som om det inte är någon skillnad.
Din ena hand söker sig neråt, mot min klitoris. Du börjar smeka mig. Och jag vet att du kommer smeka mig till orgasm. För det är du som bestämmer över mig, Och jag lyder, under din kontroll, din dominans. Och jag kommer inte få välja. Du kommer kräva min orgasm, för din njutning, för att få mig att skämmas, acceptera ditt ägandeskap. Utan att öka tempot känner du hur min kropp får orgasm, hur min fitta börjar krampa och precis då för du åter in dildon i min fitta. Och knullar mig hårdare. Du kommer utan att ge ett ljud ifrån dig. Men jag känner dig för väl för att inte märka skillnaden.
Du står kvar stilla bakom mig, länge. Jag väntar på din tillåtelse att röra på mig. Känner när du tar ut dildon ur mig, och sedan själv glider ur. Din hand trycker mot min svank och visar att jag skall lägga mig ner. Du går ur sängen och ställer dig framför mig. Jag känner hur mitt ansikte visar vad du gjort med mig, hur din sperma rinner ur min stjärt och att fittan är helt blöt. Vem äger dig, frågar du där du ser ner på mig. Min ägare, svarar jag, min ägare äger mig, som sin ägodel. Vem kontrollerar, styr och dominerar dig? Min Ägare, svarar jag igen. Ägodelen är styrd, kontrollerad och dominerad av sin Ägare. Vad är du, frågar du? Jag är din ägodel, svarar jag lågt. Du tittar begrundande på mig, böjer dig ner och kysser mig på munnen. Jag öppnar min mun för dig, känner din värme. Du reser dig upp igen, tittar på mig och lämnar rummet. Jag lägger ner huvudet på kudden, låter kroppen vila mot kuddarna och vet att du kommer komma tillbaka till mig.
Fler noveller av samma författare
