Sommar på landet. Del 20
Författare: mrlobo Datum: 2013-01-10 10:21:28
E-post: ben.afterburner@gmail.com
Kategori: Heterosex
Läst:
18 189 gånger
Betyg: 4.5 (121 röster) 6 medlemmar har denna novell som favorit
Harriet hittade numret till sjukstugan, efter några signaler svarade doktor Elwin, jag berättade snabbt vad jag ville. Lugn nu och ta det sakta igen sa hon, jag försökte lugna ner mig och berättade igen vad jag ville. Har hon haft feber Ben, ja de senaste dagarna, vi tar och rekvirerar ambulanshelikoptern sa Elwin. Häng kvar Ben så ska jag ringa lite, efter några minuter, är du kvar Ben, jag är kvar, kan du prata med ledningscentralen och berätta var ni är Ben. Jag berättade var jag befann mig och var lägret låg, ett ögonblick sa mannen i andra ändan. Efter en lång stund kom han tillbaka, vår helikopter har precis startat från Gotland och måste tanka på Arlanda så det kommer att ta cirka två timmar sa han, Elvin tog över, tack hörde jag henne säga. Om jag kommer till dig Ben kan vi ta oss dit tror du, gillar du hästar frågade jag, ja det tror jag svarade hon.
En dryg halvtimme senare dundrade Elwin in på gården i ett moln av damm, doktor Elwin som hette Kristina i förnamn hade jeans och jeansjacka och inte vit rock. En minut senare var vi på väg, Kristina hade ingen ridvana och dessutom utan sadel så hon fick det jobbigt. Hon höll hårt om mig för att inte ramla av, galopp var uteslutet så Lomma struttade fram och plågade våra bakdelar. Förlåt att jag är så närgången sa Kristina som satt tryckt som ett frimärke mot min rygg, ingen fara slappna av lite och följ med i stället så blir det lättare sa jag. Två gånger höll vi på att ramla av, tufft jobb att vara läkare skojade jag, ingen tvekan skrattade Kristina.
Vi passerade halva vägen med tiden fyrtio minuter, halvvägs sa jag hur går det doktorn? Jag lär mig men säg Kristina du. Vad kan det vara för fel på Anette Kristina, svårt att säga Ben, jag förstår muttrade jag. Jag förstår att du är orolig men jag ska göra mitt bästa lovade Kristina och kramade mig lite kort. Nu är det inte långt kvar Kristina, vi ska över den där lilla kullen så ligger det på baksidan. En busvissling hördes och jag såg Ann springa ner för kullen åt andra hållet, Ann hade väntat på oss och hållit utkik.
Lomma gnäggade högt och ökade farten när vi närmade oss lägret och Kristina höll på att glida av men jag fick tag i henne i sista sekunden. Jag höll in Lomma, ta emot sa jag och höll fram Kristinas stora väska som jag haft framför mig. Med ett hopp stod jag på marken och hjälpte Kristina komma av, Anette låg kvar och tittade blekt på oss. Hur mår du Anette sa Kristina, jag har ont i bröstet och känner mig jätte konstig. Kristina öppnade väskan och tog stetoskopet och lyssnade på Anette, blodtrycket är lågt sa Kristina och såg riktigt orolig ut nu. Kristina pratade med Anette om myokardit och det var termer som jag inte förstod, Anette började gråta. Kristina gav Anette en injektion i armen, och lyssnade på henne med jämna mellanrum. Hon mätte blodtrycket och fortsatte lyssna på Anette, hon gav ytterligare en injektion och tittade oroligt på mig.
Jag förstod att det var allvarligt, jag skakade i hela kroppen och var tvungen att sätta mig ner. Ann tittade på mig, vad ska vi göra viskade Ann? Vi måste flytta Anette dit bort sa jag och pekade, varför då undrade Ann, det kommer en helikopter och hämtar henne och den kan bara landa där borta. Nu var Ann med på noterna, Ann hjälp mig hitta lite sur ved och granris jag vill ha massor med rök. Elden ökade snabbt i omfång och med löv och granris som bränsle rykte det ordentligt, alla matade elden och en stadig rökpelare steg upp mot himlen. Anette tittade på oss så jag satte mig hos henne, vad gör du Ben ska du bränna ner hela skogen, nej jag skickar lite röksignaler för jag vill inte att helikoptern ska behöva leta efter oss lilla älskling.
Kristina tittade på mig och lyssnade på nytt på Anette och kollade blodtrycket, alla satt tysta och tittade på Anette. Hör! Sa Ann och reste sig tvärt, nu kunde vi höra ett dovt brummande. Mera rök skrek jag och vräkte löv och granris på elden, Ann kom med ett stort fång med ris som hon vräkte på elden. Ser dom oss inte nu då vet i fan sa Ann och tittade mot himlen, Kristina vi måste flytta Anette dit bort sa jag och pekade på den gräsbevuxna ytan i ändan av tjärnen, hon är rätt stabil nu men ta det försiktigt Ben. Med Anette i famnen gick jag längs kanten på tjärnen, helikoptern dånade in över oss och vände nosen mot oss.
Sakta sänkte sig helikoptern ner mot oss, det var en stor helikopter och den fick inte plats på gräsplätten. Helikoptern hovrade på en halv meters höjd ungefär, dörren öppnades och en orangeklädd man hoppade ner i vattnet, vi kan inte landa så vi får lasta in här sa han. Jag tar emot sa han och hoppade in igen, jag vadade ut med Anette och lyfte henne mot mannen i dörren som tog henne med starka armar och lade henne på en bår. Anette sa något men det gick inte att höra i allt oljud. Kristina klättrade in med min hjälp, dörren slog igen och helikoptern backade sakta samtidigt som den steg. Nosen sänktes och helikoptern dånade iväg över trädtopparna, jag skakade fortfarande och mådde illa.
Alla var skakade och satt tysta och stirrade på elden, luften gick ur oss på något vis, vi sticker hem sa Ann och tittade på oss. Alla höll med Ann så vi började packa ihop, jag tömde vatten på elden och gav Lomma vatten. Vi städade i vindskyddet under tystnad, lite senare var vi på väg hem. Kristin och Solstråle red på Lomma och vi andra gick, jag kände mig fortfarande skakig. Aldrig har den här vägen varit så lång som nu, till slut kom vi fram vid torpet och det började skymma nu. Vi lastade av Lomma, jag rider ner Lomma till hagen på en gång sa jag och hoppade upp.
Jag ledde ut Lomma i hagen stängde grinden och befriade Lomma från bettslet, jag klappade henne innan jag kickade igång moppen och åkte hemåt, Lomma följde efter mig i hagen en bit och blev sen stående och tittade efter mig. Oron gnagde i mig och jag stannade och kräktes i dikeskanten, jag satte mig ner dikeskanten och försökte lugna ner mig lite men det blev bara värre så jag åkte vidare. Vi bestämde att jag först skulle köra Emmi hem och sedan Solstråle som skulle ta bussen hem i morgon, Emmi hoppade upp bakom mig och så bar det av. Jag försökte trösta Emmi som var jätte orolig för Anette, när vi svängde in på gårdsplanen hos Emmi kom Eva ut på trappan.
Doktor Elwin ringde nyss sa hon och tittade allvarligt på oss, jag blev alldeles iskall, Anette ligger nedsövd på intensiven med hjärtmuskelinflammation sa hon med tårarna rinnande utmed kinderna. Chockad satt jag mig i gruset och kunde inte hålla tillbaka tårarna, Emmi höll om mig och snyftade. Elwin ville att du skulle ringa henne Ben sa Eva, jag gör det på en gång sa jag och reste mig upp. Telefonnumret står på lappen under telefonen sa Eva, jag slog sammanbitet numret och hörde signaler gå fram. Syster Lillstrand sa en röst och jag frågade efter Elwin, Elwin sa Kristina när hon tog luren, hej det är Ben sa jag, hej Ben Anette har burit på någon infektion som spridit sig till hennes hjärtmuskel, hon är nedsövd för att slippa all ångest man får i samband med hjärtproblem av den sorten.
Hur allvarligt är det Kristina, allvarligt Ben men jag hyser stort hopp om att hon klarar det här. Hon är ung och frisk i övrigt och kom snabbt under behandling, har du penna så ska du få mitt hemnummer, jag skrev ner det på lappen. Tveka inte att ringa mig Ben, Emmi hade stått bredvid mig hela tiden utan att jag märkt det. Kan jag hälsa på henne Kristina, hon är nedsövd Ben men förändras läget så lovar jag att ringa dig. Kristina lovade att vaka över henne, kram sa Kristina och lade på.
Jag hämtar Solstråle sa jag och åkte hemåt, jag försökte tänka klart men det gick inte. När jag bromsade in framför torpet stod Ann ensam på gräsmattan, hon är på sjukhuset och har hjärtmuskelinflammation berättade jag. Hur allvarligt är det sa Ann utan att släppa mig med blicken, allvarligt Ann. Kristin, Mari och Solstråle kom och jag berättade det jag nyss sagt till Ann, Mari kramade mig hårt och jag kände hur hon darrade. Med Solstråle bakpå var jag på väg igen, Solstråle var lika bedrövad som oss andra och sade inte mycket på vägen till Emmi.
Eva hade ringt sin kompis som skulle hjälpa henne att hämta sin bil, jag kramade Solstråle länge och lovade att höra av mig snart. Vi kommer sen sa Eva när jag startade moppen, fortfarande var det blockering i tankeverksamheten och rätt som det var så var jag framme. Tio minuter senare kom Eva och hennes kompis skumpande i en gammal Volvo, vi pratade om Anette utan att komma fram till något. Eva tog sin bil och hennes kompis åkte efter, nu var det i det närmaste mörk ute. Stannar ni undrade jag, jag stannar sa Ann, jag med sa Kristin och Mari nickade bara.
Vi var inga muntergökar precis så vi bestämde oss för att ta kväll, jag och Kristin låg på golvet och Mari och Ann i sängen. Jag sov inte en minut den natten när jag någon gång höll på att somna vaknade jag med ett ryck. Kristin vred och vände under hela natten så jag var inte ensam om att sova dåligt, Ann pratade i sömnen och det hade jag aldrig hört förut. Alla var mer eller mindre chockade, klockan blev halv åtta på morgonen och jag orkade inte ligga kvar längre. Efter lite krångel lyckades jag tända i järnspisen och fick på kaffepannan, ute på bron som man säger här var det varmt redan. Jag satt försjunken i min egen lilla värld när Mari satte sig bredvid, kommer Nettan att klara sig Ben, jag hoppas det Mari.
Mari satt tyst och tittade upp i himlen, det visslade från kaffepannan i köket så jag sprang in. Jag gjorde mackor och tog två koppar på brickan och gick ut till Mari, vi fikade och åt mackor under tystnad. Anns pappa gick förbi med korna och tittade surt på oss, jag vinkade åt honom bara för att reta honom. Vem var det sa Mari, Anns pappa, varför såg han så sur ut Ben? Ingen aning sa jag sanningsenligt. Ann kom ut på bron och tittade på oss, du ser för jävlig ut Ben sa hon och glodde på mig, tack Ann. Din pappa gick förbi med damerna nyss sa jag i förbigående, jävlar sa Ann som gick i bara trosor och försvann in. Mari skrattade till. Ann kom tillbaka i shorts och linne, vi såg hennes pappa komma och Ann försvann in.
Var Kristin vaken Ann, ja jag tror det, jag gläntade försiktigt på dörren och Kristin tittade på mig. Med min hjälp så tog sig Kristin ned för trappan oskadd, vi njöt av solen och fikade vidare. En polisbil stannade på gräsmattan och Stig hoppade ur, hej kollegor skrattade han. Vi var tvungna att titta till er när vi var i krokarna log han och presenterade sin kollega Ulf, jag pratade med Hans och Jörgen så jag hörde om tjuvjägarna, snyggt jobbat sa Stig. Har ni mer spaningsarbete på gång eller latar ni er bara skrattade Stig. Vill ni ha kaffe undrade Ann, ja det skulle smaka bra sa Stig och satte sig. Ann serverade kaffe, tyvärr har vi bara skorpor att bjuda på, skorpor blir bra sa Stig.
Vi var vid deras koja och fotograferade i går och det kom en stor helikopter på låg höjd som passerade oss sa Stig och tittade på oss, Anette blev sjuk så de hämtade henne med helikopter sa jag. Hon med de blå ögonen sa Stig, ja hon har någon infektion som spridit sig till hjärtmuskeln. Det där låter inte bra sa Stig allvarligt, nej hon kämpar för sitt liv just nu hörde jag mig själv säga. Det blev tyst en stund, det var tråkigt att höra sa Stig. Hans var tydligen väldigt imponerad av ert spaningsarbete och Jörgen lovordade er inför någon murvel också så nu kommer ni säkert att figurera i bladet log han.
Stig berättade att köttet från tjuvjakten sålts till restauranger i stan och några restaurangägare kommer att bli åtalade fortsatte Stig. Jörgen ville se er på stationen och bjuda på tårta någon dag och vi kan höras närmare om det. Plikten kallar sa Stig och reste sig upp, behöver ni hjälp med något förresten, ja om ni kan hämta Kristinas eh, doktor Elwins bil och köra den till sjukhuset så skulle jag vara hemskt tacksam.
Det fixar vi var är bilen, här vid Sunby sa jag och pekade i kartan, bonden har nyckeln. Jag fixar det sa Stig, Ulf tackade för kaffet och hoppade in i bilen. Stig tog mikrofonen, vi är åter efter avbrott och åker till Sunby och tittar på en bil hörde vi honom säga. Hej då ungdomar sa Stig och stängde dörren, vi tittade efter dem ett tag och satte oss på bron igen. Vi var apatiska och blev bara sittande på bron, inte ens Ann som brukade skoja fick ur sig något.
Jag måste gå hem ett tag sa Ann och tog sin ryggsäck, kommer du sen undrade Mari, jag kommer sen. Ann kan du ringa Eva och höra om hon hört något är du snäll sa jag, jag ringer så fort jag kommer hem. Ann vinkade och hoppade över diket, Mari lutade sitt huvud mot min axel. Kristin var på väg att säga något men bet av mitt i meningen, vill du köra mig hem Ben sa Kristin, ja visst. Kristin plockade ihop sina saker och hoppade upp bakom mig, hej så länge Mari.
Jag körde ända fram till ingången hos Kristin, hon klarar sig sa Kristin tyst och höll om mig. Det behövdes inga ord jag kände Kristin, jag åkte till hagen och spolade i vatten i badkaret som fungerade som ho. Lomma kom och drack girigt, var du törstig gumman sa jag högt och såg inte Karl som kom på cykel. Pratar du med hästen Ben eller har solen ställt tät, hej, jag pratar med Lomma för hon förstår mig bäst log jag. Ni har tydligen funnit varandra skrattade Karl, hon är en fin kompis Karl sa jag allvarligt. Jag berättade om Lommas insatts som ridhäst i skogen i går, Karl tittade på mig. Det går rykten om att ni tagit tjuvjägare å fan vet sa Karl, det stämmer att vi hjälpte polisen lite.
Ja jävlar Ben hur fan hinner ni med allt sa Karl och ruskade på huvudet, jag berättade hela historien om tjuvjägarna och hur Lomma varnade mig vid deras koja. Du valsar väl inte med mig nu sa Karl och spände ögonen i mig, nej jag svär sa jag. Kan du slå av lite bakom traktor garaget och dra ut till Lomma jag har så jäkla ont i min axel i dag, det är klart sa jag och gick med Karl som ledde sin cykel. Jag berättade att polisen hälsat på oss tidigare, ja då får kärringarna något att prata om skrattade han.
Med cykelkärran på släp och lien över axeln gick jag bakom garaget, jag slog av några kvadratmeter och lastade det på kärran och hängde lien i en björk. Jag vräkte gräset över stängslet till Lomma som kom farande, jag drog tillbaka kärran och hängde tillbaka lien. Tack Ben sa Karl som kom ut från ladugården, för all del sa jag. Är Kristin hemma nu undrade Karl, ja hon är hemma. Karl gick mot boningshuset och jag gick mot hagen och min moppe.
Jag trampade till på kicken och styrde hemåt, Kristin vinkade när jag passerade i full fart. Mari stod på gräsmattan och väntade när jag kom, vart har du varit jag blev lite orolig sa Mari och kastade sig om min hals. Mari oroade sig för minsta lilla, gumman sa jag och kysste henne. Vi har ingen mat kvar ska vi åka och handla något Ben, ja har du några förslag på vad vi ska äta Mari, nej men det ordnar sig när vi kommer till affären.
Gör du en lista på vad vi behöver är du snäll Mari, fixar jag sa Mari och gick in. Lite senare åkte vi mot byn med en lång lista på varor vi behövde, Mari körde och jag satt bakom. Vi börjar hos Eva och hör om Kristina har ringt föreslog jag, då börjar vi där sa Mari. Vi stannade och Emmi kom emot oss, har du hört något frågade jag, nej inget sa Emmi. Får jag låna telefonen Emmi, ja det är klart sa hon. Jag slog Kristinas nummer och det gick fram signaler, Kristina svarade hon, hej det är Ben, hej Ben hur är det med dig, jo tack Kristina det är som det är. Anette svarar på antibiotikan men är fortfarande nedsövd och kommer att vara det ett dygn till minst, hon är stabil och strider tappert Ben.
Har du kontakter hos polisen Ben, ja lite hur så, jo de ringde från receptionen på sjukhuset och berättade att polisen lämnat min bil på parkeringen. Det är helt mitt fel Kristina, fel sa hon fundersamt jätte snällt kallar jag det, Ben hur ordnade du det? En av poliserna som heter Stig fixade det åt mig. Jättegulligt av dig Ben det löste en massa problem, jag kommer att vara på sjukstugan i morgon kan du inte hälsa på mig då, jo visst kan jag det. Vi sa hej och lade på, hur mår hon undrade Emmi, jag upprepade vad Kristina sagt.
En stund senare stannade vi utanför affären, Mari tog en korg och med lappen i andra handen började hon plocka i varor. En halv timme senare var vi på väg tillbaka, Mari körde och jag hade en kasse i var hand. Mari bromsade och svängde upp på deras uppfart, Mery satt i en solstol och tittade upp när vi kom. Jag ska bara hämta några saker sa Mari och försvann in, hej sa Mery och reste sig och kom fram till mig. Tjenare kopian skojade jag, Mery tittade sig omkring innan hon kysste mig med tungan djupt i min mun.
Mery var riktigt het och jag lät henne hållas, hon tryckte underlivet hårt mot mig men drog sig undan när Mari kom tillbaka. Ni har hittat varandra sa Mari och log lite konstigt, kopian hittade mig Mari rättade jag leende. Vi åkte vidare med våra matkassar och Mery tittade efter oss, hon gillar dig sa Mari. Ann vinkade åt oss när vi åkte förbi, Mari bromsade mjukt på gräsmattan framför torpet. Mari stökade i köket och jag sågade korta bitar björkved för att använda på grillen senare.
Tankarna föll på Anette hela tiden, jag visste att hur jag än oroade mig kunde jag inte påverka situationen. Frustrerad klöv jag en björkklabb med ett hugg, jag fortsatte att avreagera mig i vedhögen. Är du arg sa Mari som tittat på mig ett tag, nej då jag känner mig så jäkla hjälplös bara så jag avreagerar mig lite. Okey sa Mari och gick in igen, jag hörde henne rumstera på övervåningen och fönstret for upp. Jag sträckte ut mig på gräsmattan och bristen på sömn tog ut sin rätt, tre timmar senare vaknade jag och kände doften av kaffe. Stel som en pinne reste jag mig och stapplade in i köket, Ann och Mari satt vid bordet.
Har du sovit gott undrade Mari, jag vet inte för jag har sovit hela tiden, Ann stönade och himlade med ögonen. Kaffet gjorde susen och livsandarna började återvända, jag kände mig rätt så mosig och avslagen. Ann tittade på mig, du ser fortfarande ut som en utskiten skit sa hon eftertänksamt, tack för upplysningen Ann. Mari skrattade hjärtligt och det kändes rätt skönt att höra henne skratta. Vill ni vara ensamma undrade Ann, vill vi det Mari, nej stanna du Ann. Ann kunde vara omtänksam och jag visade min uppskattning med en puss på kinden.
Jag har städat lite där uppe och vi skulle behöva tvätta lite lakan bland annat, det brukar vi göra i bäcken sa jag. Då sätter vi fart så får vi nytvättade lakan till i natt sa Ann och reste sig, Mari och Ann försvann till övervåning och var strax tillbaka med lakan i famnen. Balja och tvättbräda visste både Ann och Mari hur man hanterar, så jag blev kvar vid torpet och mina funderingar. Jag kunde höra dem prata vid bäcken där jag satt i solen på bron, Ann kom springande, vi behöver varmt vatten kan du ordna det, jag ska fixa varmvatten men det tar ett tag.
Jag fyllde en stor balja med vatten och satte den på spisen och stoppade in ett par vedträn, tillbaka på bron med samma oroliga tankar. Ann och Mari kom tillbaka och Ann var genomblöt, varför badar du med kläderna på Ann? Tig sa hon bara och gick förbi mig, Mari skrattade hjärtligt. Ann hade halkat i när hon försökt pricka Mari med ett par blöta trosor, tjejer sa jag för mig själv. Grillen fyllde jag med småbitarna jag huggit tidigare och tände med papper, det var lite tidigt att tända grillen men jag fick något att sysselsätta mig med, något som skingrade tankarna en aning.
Vattnet kokade på spisen, jag hämtade tvättbaljan från bäcken och bar den till torpet i stället för att bära dit det heta vattnet. Har du några smutsiga kallingar undrade Ann, jag plockade ihop några och slängde i korgen som Ann höll upp. Nu var allt som vanligt Ann sprang runt i bara trosor och domderade och pratade för sig själv, jag dolde mitt skratt med handen framför munnen. All veden i grillen brann nu men det skulle ta lång tid innan det blev lämplig glöd, Ann och Mari kånkade tvätt till bäcken som skulle sköljas.
Någon timme senare såg trädgården ut som ett flaggspel, det hängde tvätt över allt som fladdrade i vinden. Ann stökade i köket och förberedde maten, jag kastade mer ved på grillen när jag såg Evas bil komma längs vägen. Eva, Emmi och Kristin hoppade ur, har ni hört något om Anette frågade jag, kul att se dig också sa Emmi. Elwin ringde för en stund sedan och Anette är fortfarande sövd sa Eva sammanbitet. Förlåt, hej på er, jag är lite ur gängorna ursäktade jag mig.
Ann kom ut, vi har inte mat så det räcker, var lugn Ann jag har köttbullar och lite annat godis med mig sa Eva och gick mot bilen. Det skramlade från flaskor när Eva kom med en stor korg, jag började omedelbart tänka på Anette när jag såg Eva som Anette ärvt sitt söta ansikte och blå ögon från. En öl för dina tankar sa Eva, jag tänker på Anette sa jag och tittade på henne. Eva sträckte fram en öl utan att säga något. Ölen försvann österut i några klunkar medan Eva tittade på mig, här sa hon och gav mig en öl till och gick. Tjejerna samlades i köket och jag fann det bäst att hålla mig undan, grillen var full med fin glöd nu.
Grillen var fylld med kött och köttbullar champinjoner, tomater och sparris. Vi åt och hade det trevligt, ölen började ge sig till känna och jag kände mig lite upprymd. Eva öppnade sista vinflaskan av fyra, hur ska vi komma hem mamma sa Emmi. Eva tittade på glaset hon hade i handen, det finns plats men du får ta seden dit du kommer Eva sa jag stärkt av ölen. Har jag något val? Här sover vi näck allihop fortsatte jag och tog lite mer öl. Emmi såg lite lidande ut men det märkte inte jag som tyckte det skulle bli spännande att se Eva naken, Eva insåg förstås komplikationerna mellan mor och dotter men det verkade som hon struntade i det.
Jag blev lite upphetsad när jag började fantisera om Eva naken i bäcken, innan vi lägger oss så blir det kvällsbad i bäcken utan kläder log jag. Eva såg allt annat än orolig ut, jag har allt hört om era rutiner log hon. Då kom jag på var Anette antagligt ärvt sitt skarpa intellekt ifrån, fan hon har planerat det här slog det mig plötsligt. Insikten höjde spänningen några grader utan tvekan, Eva var en vacker kvinna trotts sin ålder. Sista flaskan vin började sina och stämningen var hög, det hade blivit mörkt ute och jag matade grillen med mer ved och fyllde på mig själv med mer öl.
Jag smygtittade lite på Eva som hade blivit ganska glad i hatten, hennes sommarklänning hade glidit upp och hon visade sina bruna lår och en bit röd trosa. Eva blev mer och mer fräck i munnen, hon hade lite svårt att hålla blicken stilla. Ann pratade sex med Eva och det började bli intressant, när fick du något sist Eva sa Ann lite uppkäftigt, det var länge sedan sa Eva tyst. Vi ligger flera gånger om dagen ibland sa Ann med ett brett leende, vilka vi sa Eva med lite höjda ögonbryn, jag och Ben och, ja alla fortsatte Ann.
Du är full lilla vän sa Eva, ha! Sa Ann och lutade sig bakåt och granskade Eva, jag fick en skrattattack och hostade. Ann älskling, äldre kvinnor har kanske inte samma sexdrift som du och inga andra heller för den delen skrattade jag. Ann tittade lömskt på mig men hon svalde orden och förblev tyst, Eva granskade mig när hon smuttade på vinet. Tant är lite kåt tror jag sa Ann och glodde på Eva, kanske det lilla vän sa Eva och tittade leende Ann i ögonen.
Fortsättning följer.
Fler noveller av samma författare
"Hubben4" Det var en irrelevant kommentar!