När bojorna brister
Författare: ingen_ser_mig Datum: 2012-10-26 23:29:07
Läst:
21 198 gånger
Betyg: 4 (10 röster) 10 medlemmar har denna novell som favorit
Minah stod bland pelarnas skuggor och iakttog hur vakterna släpade den tillfånga tagna krigaren genom salen. De tunga stegen och kedjornas rassel ekade mellan de kalla stenväggarna. Hon pressade kroppen mot den skrovliga baksidan av en pelare och andades ljudlöst den råa luften, en fuktig doft av sten.
De tio vakterna som omgav Krigaren nådde knappt upp till dess axlar. Han var knappt mänsklig. Det var vad de alla fått lära sig under de hundraåriga krigen mot en annan ras. En annan slags människa, som oftare jämfördes med ondskefulla djur.
Minah hade ibland svårt att se skillnad mellan sitt eget och detta främmande folk, båda sidor var lika hänsynslösa och törstande efter blod och makt.
För en tid sedan hade man börjat tillfångata krigare, nya tortyrmetoder öppnade portarna för nya försök att få reda på mer om fiendens förehavanden. De flesta försök var enligt rykten meningslösa, fienden var näst intill omöjlig att bryta ned.
De flackande facklorna som fästs i rostiga metallhållare längst korridorens väggar, kastade ett svagt ljus över den framåtskridande formationen. Hon skymtade de kvarvarande delarna av en svartsotig rustning, en muskulös smidig kropp under söndertrasat tyg. Runt halsen bar krigaren ett brett järnbeslag, kedjor korsade armarna över bröstet. Hon skymtade spår från krigsfältet, det torkade blodet färgade delar av den blottade huden mörk och en rysning for genom hennes kropp när hon för en sekund kunde ana ett par svarta ögon bakom det tovade håret som fallit framför hans ansikte.
Hon fuktade sina läppar och lade kinden mot den kalla stenen.
Fukten började krypa upp från hennes nakna fötter men hon tvingade sig att stå alldeles stilla medan processionen fortsatte förbi mot fånghålan. Om någon såg henne var hon illa ute, inte ens hon, kejsarens yngsta dotter, fick ta sig friheten att smyga sig in i palatsets förbjudna områden. Straffet för olydnad skulle inte undgå henne om hon blev upptäckt. Ett svagt lättjefullt leende spreds över hennes läppar. Inget skulle någonsin ana att hon var här och vad hon skulle ta sig för att göra.
Just därför hade hon lyckats ta sig så här långt. Det smala mellanrummet mellan huvudportens järnstänger hade varit nätt och jämt för litet för henne men med viss ansträngning hade hon lyckats pressa sin kropp igenom.
Hon hade vetat att de var på väg, tillfånga-tagningen hade offentliggjorts på ett av palats-torgen under eftermiddagen och hon hade tålmodigt väntat härinne bland pelarna i flera timmar. Nu kunde hon se det kalla ljuset av månsken spela långt där borta mellan huvudportens järnstänger.
När ljudet av steg klingade bort i djupet av korridoren vågade hon sig på att luta sig fram och spana efter dem. Hennes kropp var på helspänn, det stack av kylan i hennes fötter men det bekom henne inte. Tålmodigt väntade hon.
Metalliska ljud ekade från fånghålan och längst korridoren, skrik och rop ökade i styrka för att sedan tvärt avbrytas. Plötsligt kunde hon åter se skepnader komma gåendes från fånghålan och hon drog sig bakåt bakom pelaren, lutade svagt på huvudet för att lättare höra hur männen rörde sig förbi henne på andra sidan.
När de åter passerat kunde hon se deras ryggar avteckna sig i det flackande ljuset. De släpade på en livlös manskropp. Minahs blick uppfattade ett mörkt spår på golvet bakom dem, facklornas ljus fick det att blänka i den dödes blod som sakta men stadigt flödande lämnade kroppen medan den släpades genom korridoren. De främmande krigarna var omättliga på hämnd och död.
Minah tassade mjukt ut i korridorens mer upplysta del när hon hört ljudet av järngrindarna som stängts bakom männen. Hon rullade sina axlar och skulderblad bakåt för att mjuka upp dem efter att ha stått stilla så länge. Hon sträckte ut, spände och knöt handen och såg hur fingrarna avtecknade sig vita mot det mörkröda blodspåret som ojämnt slingrade sig på stengolvet. Hon höjde blicken och följde spåret bort mot valvet som ledde till fånghålan. Hon andades tungt mellan lätt särade läppar. Kastade en snabb blick över axeln, järngrinden stod fast och okuvligt, hon visste att tre rader av Kejsarens bästa väktare stod bergfast utanför. De skulle inte släppa någon levande ut.
Det var ett vanskligt företag hon gett sig in på men hon hade länge vetat vad hon ville ha och nu när det var inom räckhåll tvekade hon inte för det. Hon kunde inte dela sin önskan och sina begär med någon annan, ingen skulle förstå. Inte ens hennes systrar, de levde i skugga och underkastelse för deras far. Ständigt hungrande efter hans bekräftelse, ivriga att följa hans ledning och hylla hans överhet.
Som yngsta dotter av sju kunde Minah lätt hålla sig i bakgrunden, på ytan kontrollerad, foglig och hängiven – nästan oavsiktligt hade det gjort henne till hans favorit. Men under ytan vilade en hunger och en egen vilja.
Ett plötsligt ljud fick henne att sno runt. Kejsarens män må vara kraftfulla krigare men att smyga hade de inte mycket till övers för. Mannen hade lossat en tung yxa ur bältet och varit redo att tillintetgöra den inkräktande kvinnan men när hon vänt sig om och det kejserliga emblemet blänkte i guldkedjan på hennes bröst hejdade han sig. Förvånat stirrade han på den yngsta av Kejsarens döttrar, iklädd en tunn vit klänning, åtsnörd kring det smala livet och löst sittande över de bara axlarna. Hennes intensiva guldgula ögon lyste med samma brinnande passion och hänsynslöshet som Kejsarens egna.
Vakten kände hur yxan vilade allt tyngre i handen, hon borde inte vara här. Det var belagt med oåterkalleligt dödstraff utan dröjsmål att beträda fånghålornas område om man inte var av kejsargardet. Kejsaren var obeveklig när det gällde de anvisningarna. Order var order, det var inte vaktens sak att ifrågasätta. Han blängde intensivt på den unga ljushåriga kvinnan som malplacerat stod handfast i den mörka korridoren. Den gröna stenlaven från pelarna hade fläckat av sig på det ljusa tyget i klänningen. Vätan hade krupit sig upp i en mörk skuggning längst nedre delen av klänningen och blodet på golvet färgade delar av fållen röd.
Minah såg hur han drog ett förberedande andetag. Tiden förflöt trögt och hon tog ett snabbt väl beräknat steg åt sidan och lutade sig svagt bakåt när eggen på yxan klöv luften strax framför hennes bröst. Han grymtade till av överraskning och ansträngning när yxan fortsatte genom luften utan motstånd. Utan kraft att hejda kroppens vridning lämnade han fältet öppet för henne.
Hon var snabbt framme och utnyttjade hans o kontrollerade rörelse för att få honom än mer ur balans. Med lätthet fiskade hon upp kniven ur hans bälte och hans vrål avbröts och byttes till ett gurglande andetag när kniven med lätthet begravdes i hans strupe. Blodet forsade ned över Minahs högra arm innan hon släppte kniven och hukade sig för att ta emot och dämpa mannens fall mot golvet.
Hon höll andan och lyssnade spänt mot yttre porten. Mannen rosslade svagt och det ryckte till i kroppen ett par gånger medan livet lämnade den. Minah hade dödat förr, det bekom henne inte att släcka ett liv, priset var allt för lockande för att det skulle bekomma henne.
När tystnaden åter sänkt sig och hon kände sig säker på att ingen hört rätade hon på sig och kastade en snabb blick på den blodiga kniven. Efter en kort tvekan tog hon upp den och torkade det hala hantaget mot mannens byxben. Han hade lyckligtvis fallit in mot pelargången och hon behövde bara släpa honom en liten bit för att han skulle uppslukas av skuggorna. Kvävandes sina ansträngda andetag stod hon bredvid honom och samlade sig. Huden började strama när den mörka hinnan av blod började torka på hennes underarm. Efter att ha dragit ett djupt andetag vände hon liket ryggen och började gå i skuggorna mot fånghålan.
Hon ställde sig i den välvda öppningen och iakttog det runda rummet, direkt uthugget ur bergets massa. På varsin sida om sig hade hon facklor vars brinnande olja med jämna mellanrum droppade ned och fräsande mötte det kalla stengolvet. Det högt välvda taket sträckte sig uppåt, kupolen i mitten omgavs av små galler försedda fönster där det kalla månljuset silades ned och bildade suddiga mönster på de fuktiga väggarna.
I mitten förband en stenpelare golvet till takkupolen och hon kunde se den mörka siluetten av krigaren som satt med ryggen lutad mot pelaren, händerna fastlåsta i en grov järnring ovanför hans huvud. Hon dröjde kvar och iakttog honom. Han satt orörlig med huvudet framåt lutat, det svarta håret föll i en kaskad ned över ansiktet. Andetagen fick överkroppen att häva sig i en långsam men stadig takt.
Halvvägs in i rummet, mitt emellan där hon själv stod och mittpelaren där krigaren satt fängslad, höjde sig ett massivt altare från stengolvet. Det var inte högre än midjehöjd, stenen var ljust rentvättad och man kunde ana suggiga konturer av symboler jämt spridda över ytan. Rykten gick om att prästerna fortfarande brukade altaren till det gamla blod och offersederna.
Minah drog tankfullt tummen över dolkens ornamenterade skaft medan hon iakttog krigaren i det svaga ljuset. Hans kroppsbyggnad var större än andra mäns, inte jämförelsevis lika grov som vissa av hennes egna folks, utan smidigare, mer djurisk. Hon kunde se musklernas konturer kring överarmarna som de söndertrasade tyget blottade, revan nådde även över bröstkorgen så hennes blickar kunde delvis skönja bröstet och revbenens konturer. Med kniven i ena handen drog hon sig sakta in i rummet samtidigt som hon hakade ned en av facklorna från väggen. Ljudet fick Krigaren att nästan omärkbart rycka till och svagt vrida på huvudet för att lyssna efter hennes steg.
En efter en tände hon facklorna som satt placerade längst med den runda väggen. Hon kunde skönja en mörk pöl av blod vid sidan av krigaren som avslöjade platsen för den döde soldatens största och sista misstag.
Efter att hon fullbordat varvet och åter hakat fast facklan vid sidan av entrén andades hon tungt, inte av ansträngning utan av spänning för vad hon skulle komma att företa sig. Åsynen av mannen gjorde henne lätt knäsvag men samtidigt stark och intensiv medvetenhet om sin egen kropp. Hur det tunna lätt fuktiga tyget svepte över huden när hon rörde sig, hur svalkan fick bröstvårtorna att styvna och ilningar att spridas längst hennes lår.
Hon tog två steg fram emot mannen men stannade till när en dov morrning rullade ur hans strupe, ljudet var fängslande likt kejsarens tigrar när de var på sitt sämsta humör. Han höjde lätt på huvudet och ett par glimmande ögon skärskådade misstänksamt den unga vitklädda kvinnan framför honom. Inte större än ett flickebarn men med en brinnande blick som nästan fick själva luften omkring henne att vibrera.
Minah mötte hans blick och lät en hand sakta smeka sig över magen, undrande iakttog han henne, fortfarande med tunga andetag som sakta lyfte och sänkte den kraftiga bröstkorgen. Minah tog ännu några långsamma steg så att hon stod strax bredvid honom, vid sidan av hans lätt böjda ben. Hon insåg att han lätt skulle kunna knuffa till henne och bryta nacken av henne trots de bakbundna händerna, men han fortsatte sitta orörlig.
Hennes andetag blev tyngre, nästan omedvetet lät hon dem anamma samma takt som hans. Pulsen ökade och bultade under den lena huden över hennes nyckelben. Krigaren höjde än mer på huvudet för att kunna se upp på henne. Kniven som hon nästan krampaktigt höll i ena handen glimmade till och ännu en hotfull morrning lämnade hans strupe och hon kunde hänfört se de blottade tänderna, likt rovdjurets var de vassa i spetsen och hörntänderna något längre. Ett vapen som hennes egna folk saknade och som fienderna gärna utnyttjade på slagfältet.
Minah lät kniven rulla mellan fingrarna och när hon såg hur han började spänna sig inför en rörelse smet hon snabbt förbi honom runt på baksidan av pelaren. Med en flämtning pressade hon ryggen mot den och slöt ögonen, hjärtat slog vilt i bröstet. Hon kunde höra hans andetag på andra sidan.
Lusten välvde sig över henne i heta vågor, varför hon attraherades så av situationen var en gåta. Allt hon visste var att hon ville ha honom, ha honom i sig. Inget hade någonsin påverkat henne så mycket som dessa främmande män, som en svepande död härjade de hennes folk och hennes fascination var… helt okontrollerad och bortom allt förnuft.
Hennes kropp riste till innan hon åter stod stadigt. Efter en stund sökte sig den lediga handen först upp mot brösten, lät fingertopparna fladdra lätt över den känsliga huden. Hon pressade samman käkarna och svalde ett stön. Vred sakta på kroppen, kände musklerna arbeta under huden.
Hon stod nu framåt lutad mot pelaren, med pannan mot armen som stödde mot den skrovliga kalla stenen, ett krampaktigt grepp om knivskaftet som kändes varmt och svettigt i hennes hand. Den andra handen letade sig ned över tyget som spändes över magen, och fortsatte över den välvda kullen och in mellan hennes lätt särade ben. När hon kände den fuktiga hettan mot sin hand kunde hon inte hålla tillbaka en flämtning. Underlivet värkte och hungrade. Hon gnydde frustrerat och tvingade handen att avlägsna sig. Efter att hon åter kände att hon hade kontroll över sig själv smög hon sakta runt pelaren och fann sig åter stående vid sidan av krigaren.
Minah, som knappt vågade möta hans blick i rädsla för att inte kunna behärska sig, fick en än mer upphetsande syn när hennes blick svepte över hans kropp. Han hade hasat ned något och hon fick en bättre överblick över hans halvt blottade överkropp. Hon svalde hårt när hennes uppmärksamhet fångades av bulan i hans byxor. Hennes läppar särades och hon rös när den kyliga luften drogs in i lungorna.
Månljuset kastade kalla skuggor över golvet omkring dem medan elden i facklorna längst med det runda rummets väggar bildade en flämtande varm omramning. Oljan som droppade från en läckande behållare fräste mot det fuktiga stengolvet.
Minahs bröstkorg hävde sig ansträngt när hon sakta tog några steg runt honom och sen ett steg in mellan hans lätt böjda, särade ben. Hon fick hålla tillbaka reflexen att hoppa undan när han rörde på sig för att hitta en mer bekväm ställning. Det kändes underligt, och förbluffande upphetsande, att stå höjd över krigaren, slagen i bojor men ändå så livs levande. En påtagligt närvarande fara, hennes puls slog allt fortare när blicken svepte över hela hans kropp. Den blottade huden avslöjade tidigare strider i form av ärr, men han bar även färska spår av de senaste dygnens strider. Symetriska tatueringar följde halsens konturer och letade sig nedåt över bröstet och magen.
Det hon såg fick henne att le svagt och åter fånga hans blick som nu utforskade hennes egen kropp, knappt skyld under det skira fuktiga tyget i klänningen. Hennes hand letade sig ned sakta, plågsamt. ned mellan benen, belåtet såg hon hur han följde rörelsen utan att blinka. När fingrarna fann det våta genom tyget förde hon dem sakta fram och tillbaka, smörjde den allra känsligaste punkten. Hon flackade med blicken och hennes hår föll över ena halvan av ansiktet, som svalt silke kittlade det hennes kind.
Ett nöjt stön och hon slöt njutningsfullt ögonen, kniven låg löst i hennes andra hand.
Innan hon ens hunnit reagera och slå upp ögonen hade han hakat fast sin ena fot mot hennes knäveck och tryckt till. Benen vek sig och hon for handlöst ned på knä, utan att hinna återfå balansen tippade hon framåt och landade med magen mot hans skrev. Han spände kroppen men ryckte ändå till och hon tog emot fallet mot hans överkropp.
Stel av överraskning och förskräckelse låg Minah över krigaren, andades flämtande mot hans bröstkorg. Han doftade tungt av jord, läder och rostig metall. Hon fuktade läpparna, hans erektion pressades mot hennes mage. Hennes kropp var på helspänn och det ryckte svagt i musklerna av ansträngningen att inte helt handlöst falla ned över honom. Andetagen fick hennes ljusa hårtestar framför ansiktet att bölja fram och tillbaka.
Innan hon hunnit samla sig och dra sig bakåt böjde han sig mot henne och hans tunga andetag befann sig plötsligt intill hennes öra. Andningsluften kittlade över hennes axel och hals och fick hennes nerver att nästan explodera. Han drog in hennes doft och letade sig närmare, hon förmådde inte röra sig en tum utan var som fastfrusen av skräckblandad lust. Kedjorna rasslade kallt när han rörde sig, Minahs synfält var suddigt och känslan overklig när hon kände hörntändernas vassa spetsar mot nyckelbenet.
Hon insåg genast faran och kniven blev verklig i hennes hand. Med en försiktig rörelse vred hon upp bladet och tryckte det mot hans mage. Han ryckte till och den hotfulla tonen i morrningen gick inte att missta sig på. Istället för att dra sig bakåt insåg hon skrämt att hans tänder pressades hårdare mot hennes hud. Hans morrning mullrade djupt nedifrån bröstet när hon svarade med att ytterligare pressa knivspetsen genom hans hud.
Hon kände sig alldeles yr över hur situationen plötsligt vänt och nästan desperat försökte hon återfå kontrollen. Men sakta penetrerade de vassa rovdjurs-tänderna hennes hud, hennes puls skenade vilt och hon flämtade till när en rännil blod kittlande rullade ned över hennes bröst. Hans läppar slöt sig snabbt mot huden och stoppade upp det rinnande blodet och hon ryckte till och kvävde ett skrik när tänderna sjönk djupare och han girigt smakade på henne.
I chock lade hon den andra handen mot hans axel och försökte pressa honom ifrån sig men han var orubblig, som förhäxad kände hon hur smärtan och åtrån handlöst slet i hennes kropp. Det var som att vakna ur en dröm när hon plötslig insåg sitt underläge och snabbt släppte kniven som med ett högt slammer föll mot stengolvet och hon försökte nu med båda händerna trycka honom ifrån sig. Motvilligt släppte han sitt bett och lutade sig tungt bakåt mot pelaren.
Minah stirrade på blodet som blänkte på hans läppar och haka, hennes blod. Sakta började en droppe åter rulla över hennes hud och det bultade i det blottlagda bettet. Hon lekte med döden, det hela var fullkomligt vansinnigt. Och hon njöt av det, så som hon aldrig njutit av något förr. En otyglad energi flödade inom henne och alla hämningar lämnade kropp och sinne.
Även krigaren blödde ur såret hon själv förvållat strax under nedersta revbenet. Fascinerat kunde hon inte slita blicken från hans hy, några nyanser mörkare än hennes egna. De spände över musklerna och hon följde linjerna som ledde henne nedåt mot nedre delen av hans mage som fortfarande doldes av den halvt uppslitna skjortan. Hon tog tag i tyget och med ett ratschande ljud rev hon det itu.
Hon hade hela tiden känt honom mot magen men insåg nu att hans kuk svällande letat sig upp och låg halvt blottad en bit upp från byxornas linning. Hon kunde känna hans tunga könsdoft och det värkte i hennes underliv.
Med flinka fingrar lossade hon det tunga bältet och byxornas knäppning. Hennes kropp skakade av spänning, han reste sig fjädrande och förbluffande grov. Ådrorna spände pulserande från roten upp över skaftet, från det mörka blanka ollonet rann en blänkande försats. Långsant sträckte hon fram handen, försiktigt smekte hon först ut satsen över ollonet och sen tog hon till den andra för att hjälpa till med att smörja en bit nedåt med svepande rörelser, upp och ned. Hon tog ett stadigare grepp, han var varm och verklig under hennes händer och stönade tungt vid beröringen.
Hon drog sig sen bakåt stående på knä, rak i ryggen, och kände hur hennes egna vätskor flödade från hennes svullna bultande kön. Sakta rann det längst hennes lår när hon på skakiga ben och ömmande knän reste sig. Hon hade bara ögon för honom, facklornas eld flammade lågt borta i hennes synfält och världen var någonstans mellan smärtsamt verklig och hänförande ogripbar.
Hon drog sakta upp klänningen. Han hasade sig bakåt med ryggen tätt mot pelaren. När hon ställde sig gränsle över honom kittlade hans andedräkt strax nedanför hennes bröst. Hennes hand trevade nedåt och hittade honom. Hennes andra hand smekte henne själv, hela underlivet var varmt och halt och öppnade sig villigt när hon sänkte sig nedåt.
Hon kände honom pressa mot öppningen och stannade upp- stönade över förnimmelsen. Hon lät honom vänta och kittla henne retsamt tills hon nästan tappade behärskningen. Hon kände även hans ansträngda andetag mot bröstet.
Så lät hon honom komma in, kukhuvudet pressade sig in mellan hennes svällande läppar och stannade upp när hennes förhållandevis trånga öppning gjorde motstånd. Minah roterade underlivet för att sakta låta honom komma in ytterligare men än var inte ens hela ollonet inne. Känslan av att bli uppfylld hetsade henne och hon fortsatte mjukt juckande att krama om ollonet.
Samtidigt gled hennes hand ned och smekte, gjorde henne allt mer ivrig. Hennes kropp riste av ansträngning och lust och ilningarna började spridas upp längst med låren. Hon kurade med axlarna och fick ta stöd med andra armen mot hans axel, hon hade sjunkit ned så att hon flämtandes fick en snabb skymt av hans mörka ögon och svagt blottade tänder när han andades allt tyngre och häftigare.
Med en frustrerad grymtning lyfte han sig själv plötsligt uppåt med hjälp av kedjorna han hängde i och med ett bestört rop kände Minah hur han pressade in ollonet helt och hur hon hungrigt sög in honom ytterligare.
Känslan av att ha honom i sig, hur han svällde och pulserade mellan hennes heta väggar var överväldigande, hon klöste sig fast vid hans överkropp och följde villigt med honom tillbaka när han gled ned mot golvet igen. Hon började mjukt höja och sänka sig över honom men ökade snart takten. Han var snart mer än hälften begravd i henne och det hela kändes högst overkligt, han tänjde henne obönhörligt och varje rörelse sände en kaskad av skälvningar genom hennes kropp. Hon lät sig hejdlöst svepas med i strömmen och erfor snart känslan av att falla handlöst – med ett snyftande rop kom hennes kropp i extas och hon ropade om och om igen.
Hon lutade sig utmattad mot hans bröst och flämtade efter luft. Knappt medveten kände hon hur han spände sig och hur kedjorna rasslade. Han grymtade till och ett gnisslande ljud följdes av en distinkt smäll när kedjan bröts och skrällande föll till golvet bredvid dem.
Minah spärrade upp ögonen och uppbådade sina sista krafter till att räta på sig och glida av honom, benen bar henne inte längre än att hon hann vända sig mot utgången och efter ett par steg föll hon handlöst framåt mot det låga stenaltaret framför entrén.
Stenen kändes hård och kall mot hennes blossande hud. Som i en dimma hörde hon hur han reste på sig och en mörk skugga föll över henne.
Världen slutade snurra efter en liten stund och hon låg orörlig med magen pressad mot den kalla hårda stenen och lyssnade på hans tunga andetag bakom henne. Hennes kropp var i chock och hon skakade. Framför sig sträckte sig den dunkla pelargången och långt där borta skymtade hon järngrindens siluett i månljuset.
Hon rätade försiktigt på sig men krigaren bakom henne gav henne en brysk knuff i ryggen så hon åter föll ned över piedestalen. Handflatorna skrapade över den ojämna stenen. Hon kunde höra honom bakom sig, Han lutade sig över henne och hans ena hand grep om hennes nacke och tryckte henne djupare ned.
Tårarna brände, hon hade helt tappat kontrollen över situationen, den förnedring som hon tidigare känt sig förskonad ifrån grävde sig upp mot ytan i takt med att hans händer drog upp hennes rumpa och tvingade henne att svanka. Denna nya känsla gjorde henne räddare än hon någonsin varit. Sakta gick det upp för henne att rädslan tidigare öppnat portarna för den största njutningen hon någonsin upplevt, varför skulle inte denna rädsla kunna göra detsamma?
Hans händer grep tag om hennes smala midja och höll henne som i ett skruvstäd, först spände hon sig och lutade sig från honom men en mullrande morrning fick henne att åter svanka bakåt.
Hon släppte på spärrarna och vältrade sig i känslan av att bli skändad, hon, kejsarens dotter, hade frivilligt gett sig in i detta. Hon kände åter hur värmen spreds sig inuti henne, hon iakttog hans väldiga skugga som tornade upp sig över henne.
Han grep tag i hennes ben ett i taget och placerade hennes knän uppe på stenen så att hon stod på alla fyra. Hon var helt blottad för honom och han tycktes betrakta henne en stund innan hon kände honom pressas mot sin skrevande öppning. Hon flämtade till och klöste med händerna mot stenen, hungern rev åter i henne och hon svankade mot honom. Hans händer slöt helt kring henne i ett hårt grepp över höfterna.
Denna gång gled han lättare in och hon kvävde sina stön mellan sammanpressade tänder. Han tycktes hejda sig något efter att ha stött ett par långsamma stötar men fortsatte snart, kraftigt rörde han sig rytmiskt ut och in, djupare och djupare.
Minah flämtade snart ohejdat och klöste med händerna mot stenen. Det blixtrade framför ögonen och hjärtat slog våldsamt i bröstet. Ett avlägset ljud fick henne att se upp och som i en dimma såg hon hur järngrindarna långt där borta öppnades. Insikten slog henne samtidigt som hon kände hur stötarna blev hårdare och djupare, han trängde längre in än förut och hon ropade överraskat till, blodsmaken spreds i munnen efter att hon bitit sig i läppen.
Vakterna var på väg, han måste ha sett det, tankarna tumlade över varandra i hennes huvud samtidigt som hennes kropp vred sig så gott den kunde i hans grepp. Allt brutalare forcerade han henne och händerna satt som bojor om hennes höfter och styrde lätt hennes kropp att möta varje stöt. Kittlingarna hade redan börjat leta sig upp över hennes kropp och maktlöst såg hon hur vakterna kom närmare, nu i snabbare takt som om de såg att något inte stod rätt till.
Plötsligt hävde han sig tungt mot henne och hennes rop ekade mellan väggarna tillsammans med krigarens djupa stön och grymtningar. Han pressades djupt in i henne och stötte snabbare om och om igen så att hon obarmhärtigt pressades ned under honom. Hans syfte uppenbarade sig för henne, vilken syn det måste vara, vad kunde vara mer förödmjukade för fienden? Kejsarens garde var nästan framme och vad de såg fick dem att chockerat sakta in.
Krigare stötte allt snabbare och Minah kunde inte hejda den extas som hon hjälplöst redan förnam kontrollera hennes kropp och sinne. Hon kunde inte kväva de njutningsfulla stönen, hon putade bakåt och mötte villigt hans stötar, det våta plaskande ljudet var som musik i hennes öron. Hennes kropp var blank av svett och klänningen satt nätt och jämt kvar. Det kejserliga emblemet i guld glimmade där det pendlade i sin tunna kedja och klingade rytmiskt när den träffade stenen.
Med en dimmig blick såg hon rakt fram hur hennes far, kejsaren, stannat upp och nu stirrade på henne. Hans yngsta dotter, närmast hans hjärta, blev mitt framför hans ögon brutalt knullad av en tillfångatagen fiende.
Och hon tycktes njuta ohämmat av behandlingen. Minah kände hans rörelser, hur han plöjde ut och in i hennes trånga heta inre. Han log ett grymt varggrin och fångade kejsarens blick och morrade hotfullt. Hon var glansvåt över hela låren av safterna och det smackade ljudligt för varje gång han stötte in. Han ökade takten ytterligare, stötte hårt och besinningslöst.
Minah blundade och kände hur hon välde uppåt mot toppen, flämtningarna och stönen blev allt mer gälla och okontrollerade. Kroppen slets åt alla håll- på samma gång som hela hennes medvetna väsen vände sig inåt.
Minah blundade och föll. Ned i den djupaste av njutningars avgrunder.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Jösses, det var riktigt sexigt! Fick mig att gå i gång ordentligt. Mer av denna stilen tack.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Den är helt fantastisk. Jag vet inte hur många gånger jag läst den! Meeer :D