Prinsessan Nathalie, del 1
Författare: pumps-lover Datum: 2011-03-08 19:02:22
Kategori: Heterosex
Läst:
22 677 gånger
Betyg: 4.5 (2 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Av: Pumps-Lover
Novellen skrevs för några år sedan, jag har tidigare publicerat den på en annan sida. Men efter att ha läst så många härliga noveller här som givit mig mycket, tänkte jag bidra med lite själv. Det är kanske inte så mycket "pang på", men detta är första delen.
Prinsessan Nathalie, del 01.
Det var en gång en prinsessa som var så ensam så ensam. Hon satt hela dagarna och visste inte vad hon skulle göra. Ibland tittade hon på fåglarna och ibland gick hon ner till den lilla sjön och tittade på fiskarna som hoppade i vattnet. Inget verkade göra henne glad.
Så en dag när hon gick på stigen ner mot sjön fick hon syn på en häst som stod bunden mot ett träd. Vem kan det vara som är här ute? undrade prinsessan. Sakta smög hon fram mot hästen som tittade på henne Med sina stora ögon. Prinsessan var verkligen vacker, Långt gyllene hår, ett sött ansikte och, fast det Tyckte inte kungen om när någon sade, en verkligt Kvinnlig kropp. Så hörde hon plötsligt något borta vid sjön. Ett plask! Snabbt smög hon in bakom några buskar för att inte bli upptäckt. En tagg rev upp prinsessans klänning i ryggen när Hon hukade sig under busken. Oj, tänkte prinsessan, nu blir inte drottningen glad. Sakta kröp hon fram under busken för att få en skymt av hästens ägare. Hon kände att klänningen inte satt riktigt som den skulle längre, den hade åkt ner så att axlarna blev bara. Hoppas jag inte fastnar igen, tänkte hon. Hur ska Jag då kunna ta mig hem?
Nere vid sjön simmade Christoffer runt i det varma sommarvattnet. Efter en så lång ritt var det verkligen skönt att bara slänga av sig alla kläder och hoppa i den glittrade sjön. Han njöt av att låta vattnet omsluta kroppen. Med några kraftiga simtag tog han sig in mot land och började gå upp ur vattnet så som gud skapat honom. Nu skulle solen få torka hans kropp innan han red vidare.
Prinsessan lutade sig fram och kikade mellan två grenar. Nu såg hon sjön och klipporna vid stranden. Nu såg hon också vem som ägde hästen. Och vilken ägare det var. Aldrig tidigare hade hon sett en så stilig man. Men, han hade ju inga kläder på sig!
______
Christoffer vadade upp ur vattnet. Hans vader klöv vattenytan och små droppar spred sig i luften så att det såg ut diamanter i solljuset. Fåglarna kvittrade och vinden var ljum och lite svalkande. Det hade varit en varm sommar. Den varmaste på mannaminne. De äldre pratade ofta om sommaren då Christoffer föddes. Den sommaren hade floden torkat ut. Inte en droppe regn hade fallit under hela juli, och solen hade skinit på sitt allra gladaste humör varje dag. Det var 32 år sedan nu.
Klippan såg så inbjudande ut, solvarm och så len som bara en klippa längs kusten kan vara. Christoffer tittade upp mot dungen. Var det något i busken där? Det såg ut som något vitt låg där längst in under. Nej, han måste ha sett fel. Istället för att tänka mer på det lade han sig ner på den varma klippan och lät solen göra sitt jobb. Han tyckte om att ligga naken i solen när ingen såg på. Han kände sig som ett med naturen då. Fick nästan kontakt med alla djur och växter. Till och med klippan fick ett medvetande i hans huvud. Sakta slöt han ögonen. Det saknas bara en sak tänkte han där han låg. Det rörde sig lite i busken tänkte han innan han föll in i drömmens rike. Drömmen fylldes snart med ljuvliga nymfer som dansade runt honom. Och hans kropp reagerade på vad drömmen visade.
-----
I drömmens värld var Christoffer en mäktig kung. Hovdamerna svärmade runt honom hela tiden. De visade upp sig i sina allra vackraste kläder, några av dem var lite djärvare och visade ibland lite för mycket av benen, eller lät klänningen falla ner från axlarna. Christoffer njöt av drömmen. Han vågade sig till och med att röra vid damerna. En lätt smekning längs axlarna när han gick förbi dem i slottets korridorer. De vek inte undan.
Sömnen lämnade hans kropp ensam på klippan. Den levde där sitt eget liv. Medan fåglarna sjöng och vattnet kluckade mot stranden reparerade den sig och återhämtade de krafter som ritten sugit ut ur den. Christoffers ädlare delar levde också sitt eget liv. När han i sömnen gick runt på slottet och såg alla de vackra damerna reste den på sig och sträckte sig upp mot den blå himlen. Den var ståtlig och många av de kvinnor Christoffer varit tillsammans med kunde inte få nog av den. De fick något trånande i blicken när de kände hur den tryckte sig mot deras kjoltyg. Det Christoffer tyckte mest om var att känna hur den växte under en tät dans. Hur den gled uppåt mot damens höfter, och hur hon när hon kände att den fanns där, tryckte sig ännu närmare honom.
_______
Prinsessan låg under busken och tittade på mannen som låg och sov på klipporna. Mossan och gamla löv doftade så underbart där i skuggan. Hon drog djupa andetag och fyllde näsan med dofterna. Hon vågade inte titta på mannen hela tiden. Han hade tittat upp mot henne när han var på väg mot klippan. Hade han sett henne? Pulsen hade stigit och hon hade känt hur ansiktet bolmade av rodnad. Tänk om han frågat vem hon var, eller ännu värre, kommit fram och dragit ut henne i solen. Naken. Tanken flög genom prinsessans huvud. En naken man som tar upp mig i sin famn.
Minuterna gick och snart såg hon att han hade somnat i solen. Som av en händelse följde hon mannens kropp med blicken, från hans lite grova ansikte, nedför bröstkorgen. Det var då hon såg den. Hon hoppade till och ett litet pip undslapp hennes läppar. Den pekade rakt upp som en pelare som sköt upp ur hans kropp. Ett tydligt huvud syntes också och det blänkte lite när solen sken på det. Mannen rörde sig när hon rörde sig under busken. Skulle han vakna? Hon såg hur även pelaren rörde sig lite. Undrar vad han drömmer om, funderade prinsessan.
Med försiktiga rörelser kröp prinsessan närmare. Hon ville så gärna se mer. En svag känsla i magen började hon också känna. Det var som om en humla var fångad där inne och ville ut. En kort sekund funderade hon på att smyga ut ur busken och gå hemåt igen. Lämna mannen och hans häst här nere vid sjön och inte störa. Men så tittade hon upp mot mannens pelare som nu stod ännu stoltare mot skyn, och då ändrades planerna.
En försiktig rörelse med vänster ben bara så skulle hon kunna sitta och titta riktigt bekvämt. För titta det ville prinsessan verkligen göra nu. Då! Med ett brak tappade hon balansen och ramlade framåt. Klänningen hade fastnat i en gren och medan hon föll mot marken hörde hon hur den gick sönder. Det lät nästan som när åskan går då klänningen och grenarna under henne brast. När hon landat platt på mage med brösten nedåt i myllan vågade hon inte titta upp mot mannen igen.
Han måste ju ha vaknat av hennes fall.
----
Gud vad hon skämdes där hon låg. Klänningen hade gått sönder och ansiktet hade blivit smutsigt av myllan. Inte kunde hon låta honom se henne så här? Det fick bara inte ske. Sakta reste prinsessan på sig och försökte komma upp på benen igen. Det gick inte så lätt för klänningen hade gått sönder längs hela ryggen och det vita tyget trasslade in sig runt hennes ben.
Vill du ha hjälp? frågade en röst. Prinsessan ville sjunka genom marken och försvinna. Framför henne stod mannen hon tjuvkikat på från busken. Utan att titta upp nickade hon försiktigt. Mannen tog ett försiktigt tag under hennes arm och hon kände hur två starka armar lyfte upp hennes kropp. Humlan i magen surrade mer nu än någonsin tidigare.
Först nu tittade prinsessan upp och fick se att mannen fortfarande var, naken! Snabbt blundade hon igen, men inte helt. En liten blick nedåt och hon fick se det hon blivit så trollbunden av. Den var fortfarande lite hård kunde hon se. Och den stod rakt ut från hans kropp. Nu var humlan verkligen i farten. Det var nästan så att det syntes utanpå kroppen tyckte prinsessan. Tänk om han såg?
Christoffer hade aldrig sett en så vacker kvinna i hela sitt liv.
_______
Prinsessan var som paralyserad. Vad skulle hon göra nu? Springa därifrån? Det gick inte, klänningen satt inte uppe tillräckligt. Den hängde faktiskt ner ganska mycket nu. Hon kände att båda axlarna var bara och en stor del av brösten. Sedan var den trasig i ryggen. Hela vägen kände hon nu, ända ner till, nej hon vågade knappt tänka på vad som skulle kunna hända om hon sprang iväg. Den skulle helt enkelt inte sitta kvar.
Med blyga ögon tittade hon försiktigt upp mot mannens ansikte. Han tittade redan på henne med en glöd i ögonen som hon aldrig känt tidigare. Det gjorde henne knäsvag. Ett svagt leende spred sig över hennes läppar samtidigt som kinderna bytte nyans från lätt röda till blodröda.
Tack, sa hon lågt och mannen svarade med att det skulle vilken man som helst ha gjort för henne. Hans pelare hade inte minskat i storlek, såg hon. Varför?
Ska du följa med bort till vattnet? frågade han. Du ser ut att behöva tvätta av dig lite. En len hand smekte hennes näsa. Hon påminde sig om att hon säkert var jordig i hela ansiktet. Tillsammans gick de sakta bort mot vattenbrynet. Hon före och han strax efter. Hela tiden tittade han på hennes bara rygg och hennes gång fick honom att tänka på hovdamerna i drömmen. Men det här var ingen dröm. Pelaren reste sig mer av den tanken.
Prinsessan visste att han tittade på henne. Och nu kunde hon att det var precis det hon ville att han skulle göra. Hon fick ju se på honom. När hon närmade sig vattnet drog hon upp klänningen till låren för att den inte skulle bli blöt. Och så gick hon ut i vattnet. Det var skönt och svalkande. Men hur skulle hon nu kunna tvätta sitt ansikte? Händerna höll ju upp klänningen. Christoffer såg att hon tvekade och utan att säga något tog han tag om hennes klänning och höll upp den mot hennes höfter.
Nu kan du tvätta av ansiktet, sa han. Bara böj dig lite fram. Hon gjorde som han sade och böjde dig ner mot vattenytan.
Det vore intressant att få höra vad ni tycker. Del 2 är på gång. Bara lite redigering återstår.
Eder Pumps-Lover
Fler noveller av samma författare
Mycket intressant novell, har inte läst något liknande tidigare vilket jag tycker du ska ha en eloge för.