Duperad av min motsats
Författare: pokeandpuke Datum: 2010-06-29 01:00:46
Kategori: Heterosex
Läst:
16 450 gånger
Betyg: 4 (2 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
[b]Duperad av min motsats[/b]
Karriärkvinna, ja det kan jag kanske kallas. Jag lever till stor del för mitt yrke ock anstränger mig till mitt yttersta för att visa mig duglig ock klättra i karriären. Att sätta ett mål ock nå det är en självförverkligande kick utan dess like, det förklarar även varför jag är träningsfreak, mer om detta senare. Pengarna bryr jag mig annars inte så mycket om, ändå om det är en trevlig bonus ock jag njuter av att emellanåt skämma bort mig med en exotisk semester eller dyrare praktfulla kläder. Dock hade mitt val av yrke en stor nackdel, alla män jag möter på inom mitt yrke är så ointressanta ock för mig intetsägande. Visst de kan se snygga ut, de kan vara trevliga men utanför den sociala trivseln ger det mig inget.
[b]Dilemmat[/b]
När jag nu närmar mig 30 ger det här mig alltmer bekymmer då jag utanför yrket inte har så stort umgänge. Jag flyttade till den här småorten för det här yrket, således finns det inga gamla bekanta som jag kan mingla med ock nå nya bekantskaper via dem, ock de på jobbet är inte sådana som jag umgås med på fritiden.
Det är nu fem år sedan jag flyttade hit ock av en händelse även fem år sedan jag senast hade sex. Jag kan fylla ut det här, det var fem år sedan jag var på en fest, det var fem år sedan jag var berusad, det var fem år sedan jag skrattade hejdlöst i sällskap av vänner. Jag våndas över att erkänna det här eftersom jag anstränger mig för att ge ett oberoende intryck ock vara en sådan som har ett upptaget liv. Bakom den ridån gömmer sig ett liv vars höjdpunkter ofta är shopping ock anonyma resor med mina syskon ock långpromenader igenom stadens utkanter vid gränsen där bebyggelse möter skogen till ljudet av hörlurar som maler på My Bloody Valentine.
Men samtidigt är detta något som inte bekymrar mig så mycket som det kanske låter, jag får mitt umgänge på jobbet ock vid sidan av det njuter jag av stillheten ock lugnet som breder ut sig resten av dagen. Det är endast detta om sex som jag finner ingen väg att nå fram till. Utseendemässigt lider jag inga brister ock vet att jag duger men vart uppsöks personer endast för detta syfte? Ska jag gå ut ensam på en klubb ock se vad som händer? Jag ser framför mig hur det kommer vara i den här hålan, hemsk urvattnad musik ock mitt utseende har ofta den effekten att folk inte vågar ta kontakt med mig ock de som gör det är självsäkra manssvin eller dryga idioter som går mig på nerverna.
[b]Grannen[/b]
Jag har en granne som flyttade in i vintras. Han är tjock. Väldigt tjock. För att inte tala om kort. När vi möter varann är han säkert 20 centimeter kortare än mig ock har jag klackskor blir det skrattretande. Lilla Fridolf har jag döpt honom till. Hans vikt är förvisso inget nytt för mig ock något jag delvis hyser sympati med, men också anser att han borde göra något åt det. Då jag i överlag inte är en medkännande person så ska jag förklara varför jag hyser sympati med honom. Som liten var jag klassens knubbiga tjej men senare i livet satte jag ett mål, vid sidan av mitt mål vid val av studier ock yrke, att jag även skulle bli smal. Sagt ock gjort skärpte jag till mig ock tränade, åt rätt ock räknade kalorier ock hade en kort period av bulimi. Det gav resultat. Inte bara kroppsligen utan även mitt ansikte blev smalare av detta, samtidigt som den behöll en del drag av min gamla kropp såsom mina stora bulliga läppar som nästan ser opererade ut för de är så stora jämfört med mitt i övrigt beniga ansikte men jag kan intyga de är fullkomligt naturliga. En annan mindre angenäm kvarleva, i brist på bättre ord, är mina stora bröst som måhända gör sig bra i en mindre avslöjande urringning men nakna vänds de snarare till en akilleshäl då de hänger påtagligt. Jag har betänkt en förminskning, pengarna är inget problem, men inte riktigt kommit för mig, ock känns det inte som en feg utväg? Men vilka val har jag? Nåväl så länge ingen behöver se dem nakna så lider jag inte av det för närvarande, ock är jag ute ock joggar ger en rejäl sport-bh det stöd jag behöver. I övrigt är jag besparad allvarligare bristningar som en viktminskning brukar ge, min mage är killer ock min häck to die for. Långa smala tränade ben som jag gärna framhäver på min längd av 185 cm. Jag är med andra ord ingen liten flicka.
Tillbaks till grannen. Först var han någon som jag såg ned på ock ignorerade, det var inte så svårt då han själv skyndade förbi mig i korridoren ock jämt såg åt ett annat håll. Inte så att han verkade blyg, mer som han var besvärad ock jäktad av något som gjorde att han inte hade tid med att se åt mitt håll. Eller skrämde jag honom? Män är fruktansvärt svåra att tyda emellanåt. En dag var jag emellertid på ett friskt humör, vi kom båda ut ur dörren samtidigt så när vi stod ock låste efter oss så hojtade jag till “HEJ!” ock stampade samtidigt ned klacken i golvet för att se hans reaktion. Han kucklade till med sådant där typiskt gubbskratt varpå hans röst gick upp i ton som för att hävda sig, skämtade om hur man måste tänka på gamla gubbars hjärtan men att fagra fruntimmer emellanåt kan ursäktas ifrån den regeln. Han log ock han log ock han log medan vi kort samtalades ock skiljdes med en nick som jag efterhärmade. Sådant som får offras för grannsämjan, kändes i efterhand som ett välkommet nyck. Det är ibland lättande med personer som befinner sig långt ned på den sociala statusgraden. Jag bryr mig inte så mycket om vad de tycker om mig så jag känner mig mer fri till att ta ut svängarna. Den där säkerhetszonen som man försöker hålla sig inom, den som är ens personlighet, den blir inte lika viktig att uppehålla. Hur ofta upplevs inte personligheten som en begränsning som skaver, hur skönt är det inte att töja ut den ock känna hur världen för en stund öppnas upp? Den korta känslan av en befriande frihet.
[b]Balkongen[/b]
Vi bor i en lägenhetslänga som har delade balkonger med endast ett uppskruvat brädplank som skiljer dem åt. Plankorna är glesa till den grad att man kan stå ock titta igenom plankorna om man står intill dem. Ibland har jag sett grannen stå på balkongen ock röka, är det något jag avskyr så är det cigarettdoft men för grannsämjan har jag hittills inte sagt något om det men när tillfället dyker upp ska jag be honom att hålla sig längre ifrån min del av balkongen då vädringsgluggarna lätt snappar upp doften. Nåväl, det sker inte så ofta men min mindre angenäma bitchiga sida har tendens att dyka upp vid sådana här lägen ock ju längre tiden går desto mer irriterad blir den ock riskerar att explodera vid illa valt tillfälle. Nu var det i alla fall så att det endast sker på kvällarna att han röker, således kan jag räkna med att ha balkongen för mig själv på morgonen ock dagarna. Det här har gjort mig alltmer trygg ock kansäga djärv, inte så att jag solar topless på balkongen, det anser jag är osmakligt ock obscent, men liggandes i underkläderna under varma sommardagar gör jag ofta ock gärna. Ändå om han mot alla odds vaggar ut på balkongen medan jag är där ger träplanket en del skydd till att diskret smyga mig in i lägenheten så att inga genanta situationer uppstår.
Såhär var det, all eftertanke ock sunt förnuft till föga nytta. Ens mina värsta farhågor, ock då är jag ofta en person som har en pessimistisk syn på tillvaron ock garderar mig för det värsta tänkbara, skulle förbereda mig på detta. Det var en tidig fredagmorgon som det inte var något arbete så jag valde att stiga upp något senare, ägnade en timme åt min morgongympa så kroppen kommer igång ock jag håller mig i form. Placerade mig sedan på balkongen, tryggt förevisad om att jag hade balkongen för mig själv idag så jag hade inte iklätt mig några fler plagg än de jag klev ur sängen med på morgonen. Genomskinliga hudfärgade trosor ock bh, smaka på den ni. Ändå om ingen får se mina underkläder så skadar det inte att ha något fint för det, inte sant. Nåja, fint ock fint, de ger ingen nåd mot mina brösts hängighet men i övrigt passar de bra till min solbrända hudton. Då kommer lilla Fridolf ut ock stör mitt morgonparadis, jag antar han först inte lägger märket till mig för obekymrat ställer han sig vid balkongräcket ock tänder en cigarett som han röker alldeles bredvid balkongplanket ock det är fan självklart att röken blåser rakt åt mitt håll. Glömskt reser jag mig ock går fly förbannad till planket för att något behärskat nämna hans rökning ock tar till orda, “Ursäkta..”, ock jag känner redan där hur luften går ur mig när han vänder sig om mot mig ock jag inser hur jag är klädd, “..din rök blåser rakt mot min balkongen”, fortsätter jag med en lägre ton medan jag bedömer min situation ock inser jag inte kan skylla mig med händerna för det kommer se dumt ock osäkert ut, “om du måste röka på balkongen kan du åtminstone placera dig på andra änden av balkongen”, får jag ur mig samtidigt som jag viker av ifrån hans blick ock försöker så diskret ock naturligt som möjligt placera mina armbågar ock armar på balkongräcket så han inte får total insikt om hur jag ser ut under underkläderna. Fan jag som inte rakat mig mellan benen på ages, visst det är inte som en bäver placerat sig mellan mina ben men en liten mus har jag allt. Då slår det mig, iockmed att jag placerat mig med sidan åt honom får han total insikt i hur mina bröst hänger. Jag står där, stekhet om kinderna, vinglig på benen, svettig sen träningen som nu övergått till kallsvettning. Jag vill sjunka igenom marken men där står jag ock pladdrar vidare utan att invänta hans svar på rökningen, “fin dag idag, några till av dom här så..”, han svarar, “ja bland dem finaste jag någonsin sett” med tillagd underton. Fan fan fan. Känner hur luften gått ur mig komplett så jag skiter i diskretionen ock ursäktar mig så abrupt som man kan inte att snäsa någon av ock vänder på benen, skyndar mig in väl medveten om att han nu kan ögna mina runda halvmånar till skinkor medan jag söker reträtt i lägenheten. Han har sett allt, den meningen upprepas flera gånger medan jag ligger inne i soffan i fosterposition ock försöker återfå lugnet
Först efteråt tänker jag på hur tragiskt det är att det närmaste jag haft en sexuell interaktion på fem år är med den där tjocksmocken. Under kvällen tänker jag på det upprepade gånger ock det gör mig bara mer ock mer förbannad utan att jag vet vad det är jag är arg på. Är jag arg på honom? Är jag arg på mig själv? Är jag arg på min livssituation? Framåt kvällen när solen går ned sitter jag framför tvn ock börjar spontant att snyfta utan att veta varför. Förbannat, vad är det med mig. Jag biter ihop ock lagar en kladdkaka till ungdomsgestalterna The Smith för att sedan ta sömnmedel ock sova bort resten av den här skitkvällen.
[b]Bjuden på middag[/b]
Dagen efteråt är vädret lika soligt fint ock jag har lämnat händelsen med min granne bakom mig, läs förtryckt minnet, således planerar jag obekymrat att klä mig i mina svarta tights ock diskret pösiga svarta jacka med hög krage fast kort nedtill samt en svart keps varpå jag ska ut ock kuta allt jag kan tills jag faller ihop. Nåja, något sånär. Jag duschar ock fixar, ordnar musik i mp3-spelaren ock öppnar dörren, låser efter mig ock tar trapporna. En våning ned skakar min värld till för vem är det jag möter om inte lilla Fridolf, han som i vanliga fall jämt tar hissen. Hörde eller såg han mig komma ock valde således att ta trappan? Jag kurrar först ihop ock är på väg att passera honom då han harklar till sig, “nästan så jag inte känner igen dig sådär påpälsad”. Vafan menar han med det. “Ehm nej, hej” är allt jag får ur mig ock är överaskad över min egna stelhet ock ptja jag erkänner det, osäkerhet. “Tycker du inte det är en varm dag?”, “Ahm nej det här är mina vanliga springkläder”, “Inte behöver väl du träna så mycket?”, “Hm jo, jävligt skönt få av sig energin om inte annat” får jag ur mig med en för mig ledsam betoning på om inte annat, “Jasså det vet jag inget om”, skrockar han ock klappar sig för magen på ett makabert men samtidigt inte fullkomligt ocharmigt självironiskt sätt, han fortsätter så ock är tillmötesgående fastän jag är så kort i svaren ock jag visar tydligt att jag är på väg iväg men han lyckats på något sätt hålla mig kvar där i trapphuset ock får mig faktiskt mer avslappnad efter ett tag varpå jag ler åt en del saker han säger, “Du borde inte ha så stora solglasögon som döljer ditt stora leende”, ah fan jag bara ler mer ock försöker med mungymnastik bryta leendet ock överhuvudtaget bryta hela uppehållet ock då äntligen, som om jag var tvungen att vänta på hans signal, “Ja men jag ser du är på väg ut ock springa, benen ser rastlösa ut”, “Mm ja tack, men trevligt att råkas”, jag är just på väg att rusa utför trappan när han över axeln säger att han bjuder mig på middag ikväll ock mitt givna svar efter allt det här är förstås ett tydligt nej men efter han lirkat ock varit så jävla trevlig mot mig är det som jag inte kan svara annat än ja ändå om jag skriker nej inombords. Kanske är det även ett sätt för mig att visa honom hur oberörd jag är av gårdagens skamligheter, att iockmed jag tackar ja till middag som det var ingenting betyder även den händelsen ingenting. Nåja, har man ingen logik så skapar man sin logik. Jag är ute ur huset så fort att det är som jag hoppat ut ifrån balkongen, springer allt jag kan ock varskor mig själv om att jag inte gjort bort mig ock att en middag bara är en middag ock han ändå är en trevlig gubbe ock absolut ingenting är fel. När mina irrgångar i tankegångarna kring honom äntligen klingar av har jag sprungit längre bort än någonsin tidigare ock befinner mig långt ut i skogen ock är så uttömd på kraft att jag promenerar den större delen av vägen hem. När jag kommer hem är klockan 5 ock jag lämnade hemmet vid 10, go figure, you do the math.
[b]Middag[/b]
Kanske var det ett undermedvetet försök att missa middagen hos honom vid 6, men jag kom hem en timme tidigare så det fanns gott om tid att duscha ock dricka vatten ock ta itu med en del privata hygienbestyr. What for? Det ska du skita i. När jag såg mig själv i spegeln kändes det bara som något som behövdes göra för att återtillföra mig en del självförtroende. Samma sak vid val av make-up, röda läppar ock röd ögonskugga. Någonstans halvvägs blir det bråttom ock jag får ångest över klädvalet ock funderar på om kräksjuka är en trovärdig ursäkt ock om jag isåfall behöver fejka kräkningar på toaletten så högt som jag förmår så han hör men till sist väljer jag något lagom ledigt ock avslappnat ock samtidigt behagligt fint, en vit kort tajta polotröja samt vita tajta jeans med mitt nyfärgade blonda hår, jag är egentligen en uttråkad brunett, ock nej jag färgade det inte för gubben utan gjorde det redan förra veckan. Varför så mycket vitt? Det är oskyldigt. Jag ställer mig ock ringer på utanför honom med ett jävla råge självförtroende som tyvärr fastnat mellan tänderna av någon outrannsaklig anledning ock som jag nu gnisslar på. Ringer en gång till varpå han ropar inifrån att jag kan stiga på. Hur ser hans hall ut? Hans kök ock vardagsrum som jag passerar? Hans röst ropar ifrån balkongen så jag går raka vägen ditåt utan att lägga märket till mer än golvet framför mig, parkett. Jag kommer ut ock min käke hade ramlat av nu om jag utåt sett var en mer expressiv person för där sitter han endast i ett par små röda shorts ock inget mer.
“Fin kväll för grillning ock solning inte sant Gabriella?”. Har jag nämnt mitt namn till honom? Isåfall har jag glömt det. Hummar med honom ock slår mig ned på en stol med blicken ut i skogen som vår del av huset gränsar mot. Han lutar sig tillbaks ock verkar hur lugn ock tillfreds som helst, lustigt för det är oftast ombytta roller där jag kan vara den lugna personen som lutar mot mitt utseende för att försätta andra personer i ett lagom osäkert läge. Andra personers osäkerhet, finns det en bättre källa för den egna självsäkerheten än det? Han knäpper upp en öl ock föser den mot mig, “Här, jag har redan haft för många för att den ska vara säker hos mig”. Jag häller i mig den, närmast halsar, såklart på ett fint sätt men tillräckligt fort för han ska anmärka vid det ock skratta ock fösa en till öl till mig. Jag borde ha sett varningslamporna här, knappt ätit något på hela dagen ock här sitter jag ock halsar i mig öl. Det blir vingligt ock yrt, jag blir fnissig ock störtroad av allt han säger. “Ja se se, det är nog bäst jag serverar lite mat så inte all vår dricka försvinner innan vi hinner sätta igång”. “Haha ja, törstiga ock glupska, fram med maten!”, säger jag när jag är inne på min femte öl ock även solskenet ock hans humör har gjort sitt för att mjuka upp mig.
Vi äter mitt emot varann på balkongen. Jag ser hela tiden hans stora ölmage i ögonvrån, som med stor chans är den största jag sett på en så liten gubbe, medan jag anstränger mig för att äta lugnt ock sansat för bordsvett är ytterligare en sådan där sak jag sätter onödigt med värde i. Jamen finns det något värre än folk som äter som grisar med munnen öppen ock får mat kring munnen. Jasså, du menar som din granne äter, han som sitter mittemot dig just nu? Ehm ja just det. Jag äter färdigt ock under måltiden hinner jag med två eller tre till öl, kanske fler? Han ger mig komplimanger medan jag fokuserar blicken i talriken ock jag ler ock ler ock ler med min stora mun som enligt honom ska vara så speciell ock allt med mig ska vara så speciellt ock speciellt ock speciellt och han kallar mig för sin svala drottning för jag uppenbarligen ska ha sådana ögonlock som alltid halvligger över ögonen med rådjurslånga ögonfransar ock jag blir så generad med blicken hela tiden i talriken förutom när jag sträcker mig efter ölen ock jag kan känna hur hans blick ständigt är på mig. Jag hinner bli färdig med maten innan det kommer. Hulkning på hulkning försöker jag låtsas som inget tills jag med stor brist på diskretion rapar rakt ut ock måste fort springa upp ock ställa mig över balkongräcket ock spy ned i busken under oss.
[b]Det nödvändiga onda[/b]
Han kommer upp bakom mig. Trycker sin nakna vulgära mage mot mig ock klappar mig på ryggen, “Såja den busken behövde sig en vattning, ser förresten finare ut sådär”. Jag börjar storgrina. Vill dölja mitt ansikte men han är där ock hux flux står jag vänd mot honom, lutandes mig nedåt ock grinar honom rakt i famnen. Hans händer, klappar något längre ned på min rygg än vad som är passande. Mitt huvud, lutandes på hans axel med mitt ansikte dolt i hans hals. Hans mage, trycker mot mitt sköte med en märklig närvaro. Min byst, den hänger rakt på hans nyckelben i den märkliga krokiga lutningen jag fått för att luta mig ned mot honom. “Kära vackra jag vill inte bekymra ditt betyngda tillstånd ännu mer men du har fått lite uppstötningar på din fina vita så låt mig.. “, jag är full, jag grinar, jag hinner inte hänga med i svängarna där han utan något omsvep vänder mina armar uppåt ock drar tröjan upp över mitt huvud för att kastas på hans balkonggolv. Svart linne ock svart bh, jag har lärt av mina tidigare transparenta misstag men varför i allsin dar valde jag den mest vulgära push-up jag har med mitt mest urringade linne? Ehm för jag ville ge ett stadigare intryck under min tajta polo för att vederlägga hans tidigare intryck av hm dem.
Så där är jag, med armarna hängandes ock min make-up förstörd ock ett av mina plagg på hans balkonggolv, fortfarande snyftandes. Han tar min slappa hand ock leder mig mot hans hammock med blommiga dynor. Han slår sig först ned ock dirigerar sedan ned mig bredvid honom med en klapp på dynan. Jag är mer sansad nu ock har slutat snyfta för att mer övergå i en passiv slapphet medan han placerar mitt huvud på hans nakna axel ock slår armen kring mig i en tröstande position som om jag viljat kunde ha uppgått i men endast melankoliskt vilar mitt huvud mot, sammanbitet. “Jasså det där springet gör mirakel för dina armar med?”, säger han om mina muskulösa armar, “Hm jag gör även annan träning”, “Jaha-ha vad dumt av mig”. Mm skitdumt, observera bristen av citationstecken kära läsare. “Minsann du är ett litet energiknippe, det är annat än vissa andra”, han klappar med en ljudlig smäll på sin skvalpande mage som är alldeles för makaber för att jag inte ska börja fnissa sådär igen ock där finner vi på sätt ock vis tillbaks till varann trots alla vändningar. Det blir oskyldigt ock vanligt igen fastän jag sitter där något mer avklädd, något mer nära, ock ölen kommer fram igen ock är jag inte så genomblåst att jag går på samma nit ännu en gång.
Uppe vid balkongräcket igen ock spyr ur huvudsakligen galla med gubben bakom mig som jag nu är så bekant vid att jag vågar be honom om att hålla upp mitt hår så det inte hamnar spya där. Han gör så men drar samtidigt ut mitt hår ifrån hästsvansen som inte var något jag bad honom om, håret blir utslängt ock sedan insamlat i hans näve där han nästan måste stå på tå bredvid mig för att nå upp. “Jag tyckte det blev finare så”, säger han när jag vänder mig ifrån räcket utan att jag efterfrågar någon förklaring för min blick är än en gång mest fäst i marken när jag försöker dölja mitt ansikte ock nå till en hushållsrulle som är framställd. Jag svarar honom inte. Jag trävar efter pappret, är just framme vid det lilla bordet då han griper min hand ock oväntat smidigt snurrar mig runt i hans famn ock sträcker upp sin hand, tar mig om bakhuvudet ock föser mitt huvud nedåt mot honom. Han trycker upp sitt ansikte i mitt ansikte ock sin tunga in i min mun. Min nyligen spydda mun kan tilläggas.
[b]Kräkhångel[/b]
Han visar ingen ovilja till smaken i min mun medan jag för en kort stund känner mig som den äckliga av oss eftersom jag nyss spytt tills jag samlar tankarna ock inser jag står på grannens balkong ock blir upphånglad. Han smeker mig över håret ock finner en slags nerv i att samtidigt göra det långsamt ock mycket fort så jag hinner knappt registrera alla rörelser i mitt fortfarande berusade tillstånd. Ock vart är hans händer? Ptja, vart är dem inte. Han smeker mig över ryggen, klämmer mina skinkor, smeker ned handen över min mage för att sedan hamna under linnet ock smeka uppåt ock runda min navel med oväntat flinka fingrar för så knubbiga händer. Hans hand vilar ett tag rakt över mitt sköte men tycks dra sig vidare efter handen inte vågar ta sig djärvheten att knäppa upp knapparna. Hans händer är överallt utomhus just min byst. Just då jag börjar fundera om min byst inte väcker något begär hos honom tar han tag i båda kloten ock nästan lyfter dem uppåt för att sedan borra ned sitt ansikte mellan dem ock kyssa, slicka ock gnugga sig mot dem.
Vart är mitt nej, vart är min resignation? Den föll till golvet redan med min vita polo. Det är klart jag inte vill, ock jag är fullständigt medveten om det just då ock där inräknat min fjortisfylla, men tiden tickar på ock det nej som för länge sedan borde varit där blir alltmer avlägset ock otillgängligt för var stund. Vad ska jag göra, abrupt avbryta allt ock rusa iväg snyftandes som en pinsam flicksnärta? Vad som än håller mig tillbaks är det åtminstone inte hans styrka. Det är tvärtom det som gör det än mer fånigt för han är så liten ock otränad, jag är övertygad om att trots mitt tillstånd så hade jag kroppsligen inte haft några problem med att övermanna honom ock sätta stopp för hans övertag på ett ögonblick, men här är jag. Han är även den första man som varit över mig såhär på flera år ock vet ni vad som är ännu värre, han är inte helt hopplös på det han gör.
Han får mig att resa armarna uppåt än en gång ock trycker samtidigt upp mig mot vårt avgränsande plank, linnet flyger upp över huvudet på mig ock jag står där i mina vita jeans ock svarta push-up ock försöker för första gången under vårt urartade kaos ta ett initiativ. Jag vill vi ska röra oss inåt mot hans lägenhet för fastän ingen kan se oss där vi är finns det en mikroskopisk chans att någon rastar hunden i skogen eller whatever men den fräcka gubben gör exakt tvärtom mot mina fumlande rörelser ock leder mig mot räcket där han vänder mig om med ansiktet utåt ock honom bakom mig. Han är snabb som sagt, innan jag hinner dra en suck har han knäppt upp mina jeans ock lutar sig ned för att föra dem ända ned till mina fötter. Hans behärskning börjar bedarra, jag hör honom mumla för sig själv om hur fulländade mina ben är ock han för fingrarna utefter mina muskelmarkeringar. “Kära vackra, jag kan inte vänta..”, han greppar resåren i mina svarta trosor ock så faller även dem. Det som följer är mummel om min stjärt ock skinkor ock ptja uppskattning må vara trevligt emellanåt men det här börjar göra mig generad, som om jag inte vore nog så generad över att stå halvnaken på hans balkong. Jag lutar mig framåt ock låter mitt rufsigt utsläppta hår omsluta mig så det känns som jag aningen försvinner. Han smeker mina skinkor, nyper dem, biter i dem. Med ett grepp om mina höfter formar han min kroppsställning som om jag var lera mellan hans knubbiga händer, han får mig att svanka med stjärten mot honom. Sedan ger han mig några klappar med handflatan på insidan av mina lår som får mig att sära alltmer på benen tills jag når en position som känns aningen riskabel med tanke på mitt tillstånd. Se där, troslös med stjärten svankandes ock benen särade, vad mer?
[b]Bortanför alla förluster kan det inte finnas annat än vinster?[/b]
Efter han inspekterat min stjärt verkar han inte ha mer intresse av att göra det skönt för mig, han reser sig upp ock en snabb blick bakåt låter mig förstå att han avlägsnat sina små shorts ock är nu helnaken. Dock jag tack ock lov inte fick en ögonglimt av vad han har mellan benen ser det ut att förändras då han tar mig om handen ock beger sig mot hammocken med mig i släptåg bakom. Det finns inga passande ord för den stjärt som min blick ögnar förbi, jag bestämmer om jag ska genomlida detta är det bäst jag håller mina ögon stängda eller ser åt ett annat håll. Han slår sig naken ned på hammocken ock jag är på väg att sätta mig med men han låter mig förstå att det inte är min plats längre utom jag ska sätta mig på hans golvmatta, mellan hans ben. Han särar benen, sätter sina händer bakom huvudet i en utflängd pose som är utstuderat segervis. Det är som om han menar det är självklart vad han vill jag ska göra men jag är upptagen med att lägga blicken på överallt utom mellan hans ben men han tar det med ett skratt ock tolkar det kanske som om jag är blyg, vilket jag definitivt inte är. Han lutar sig fram ock tar mitt huvud med ena handen, för mitt huvud mellan sina ben ock skrockar “Det är någon som väntar på dig här”, till sist är den rakt framför ansiktet på mig. Den är rakad, oväntat. Medan jag glor som ett frågetecken på hans rakade kuk, hans lilla tjocka rakade kuk, hm ordentligt tjocka med en oproportionerligt stor hängpung, så lutar han sig fram ock försvinner med båda händerna bakom min rygg ock hakar av mitt sista plagg, “Sådär lilla hoppetossan låt dem hänga fritt”. Allt är så långt gånget nu att jag kan börja skrika allt jag kan ock skrika ända tills jag kommit i sängs i min egna trygga säng ock det skulle inte nämnvärt påverka hur intensivt hejdlös den här stunden är. Han lyfter på bäckenet ock placerar sitt stora ärsle ännu längre ut på soffan ock blir således halvliggandes med sin stora magen utvällandes på sidorna ock sina ben ännu mer särandes rakt i ansiktet på mig. Jag inser för mig själv att allt kommer flyta på betydligt mer smärtfritt ock angenämt om jag från ock med nu låtsas att han är en valfross. En livslevande äkta valross på min grannes balkong. Jag ler plötsligt till åt mig själv ock är nära ett skratt när jag inser det kan tolkas fel ock hans handgrepp om mitt bakhuvud väcker mig ifrån mitt dagdrömmeri.
“Sug”, är allt han säger utan ytterligare finesser ock blundandes kan jag inte göra annat än att öppna munnen ock omsluta mina läppar kring hans tjocka hårda kuk. Den är oväntat ren ock jag dränker ned den i mitt egna saliv för att göra det hela mer angenämt för honom ock mig. Jag kittlar med tungspetsen på toppen av ollonet ock försöker med fingrarna runka skaftet, jag får rentav för mig att gå ned ock suga ock långsamt kyssa hans pung ett tag medan jag runkar honom med handen. Jag börjar faktiskt anstränga mig för att göra det skönt för honom ock just då det känns som jag just börjat munknulla honom faller hans labb på min panna ock drar mitt huvud bakåt som om jag gjort något fel i trafiken ock han är trafikpolisen som ger mig stopptecknet rakt i pannan på mig. “Fram med dem”, harklar han sig stressat ock jag säger automatiskt fast med en osedvanligt tyst ton, “Ursäkta?”, “De dära!” säger han ock pekar, varpå han drar mig nära ock formar mig kroppsligen som en oduglig trasdocka tills jag står på knä ock håller upp brösten för honom. Det här sker fort under bara några sekunder, han reser på bäckenet på ett uppenbart ansträngande vis sedan sprutar han mig rakt över brösten.
[b]En slagen kvinna[/b]
Han sjunker ned ock pustar ut, för en stund tror jag allt är över ock funderar på vad fan har jag gjort ock vad i helsike ska jag ta mig till men han gungar upp ur soffan ock tar mig om överarmen för att dra in mig i lägenheten men mina byxor ock trosor är fortfarande kring fötterna så jag far ned lika fort som han rycker upp mig. Jag faller pladask över hans balkong ock som tur är har han mattor över hela balkongen så jag inte skrapar mig mot den kala betongen men jag känner mig påtagligt blåslagen ock tror ett tag han lutar sig ned för att trösta mig eller se efter om jag är skadad men hans huvudproblem verkar vara mina skor ock kläder som han bänder av mig i ett nafs så även de hamnar utslängda över hans balkonggolv. Min stolthet kunde inte vara mer skrubbad där jag halvligger på golvet ock vrider mig, min kavaljer märker inte mina plågor utan han tar tag i min överarm igen ock fort är jag uppe på benen igen för att ledas in i lägenheten ock halvslängas över soffan framför hans tv. Jag har inte haft chansen att torka hans sperma ifrån mina bröst så jag tar en servett ock försöker fixa till mig medan han verkar fixa med tvn utav någon outgrundlig anledning.
Vilken överraskning, porr. Hårdporr. Det är vad han satt på dvdn där jag sitter helnaken i hans soffa. Han vänder triumferande blicken mot mig för att få ett gensvar. Gud vad trevligt, jag som ännu kan minnas hur jag en gång skrev en ambitiös uppsats om feminism ock dess naturliga nödvändighet, den hade en särskilt fördömande bit om hur porr påverkar oss. “Inte är vackra hoppetossan en präktig bambi eller?”, vad svarar man på det? Jag har kurrat ihop kroppsligen med min haka i ena handen ock mina privata kroppsdelar dolda så gott som det går medan jag tittar bort ut på hans balkong ock får en oväntat klarsynt fundering. Varför får hans språk en mer barnslig ton gentemot mig ju längre det här pågår? “Du kunde inte se vackrare ut än i denna stund, du ser så fundersam ock tillfreds ut”, hm om han med tillfreds menar dyster ock melankolisk så visst. Han slår sig ned bredvid mig ock smeker sin hand över min krökta ryggrad där jag sitter ihopkrupen, han omfamnar min rygg ock tar tag i mina armar på var sida ock för dem åt sidorna, “inte ska du dölja dina främsta tillgångar”. Vad är det för skämt, är mina bröst mina främsta tillgångar? Jag känner ett raseri gro men han börjar kyssa mig över ryggen ock smeka mig stillsamt på ett oväntat ömt vis, kanske minns han hur jag föll över hans balkong ock vill vara mer försiktig med mig nu. Jag blir varm ock mjuk i kroppen, samtidigt som jag blir tung så tung ock så fullkomligt utmattad av hans smekningar att jag kan somna över hans soffa vilken stund som helst ock som om han läser mina tankar puttar han på mig så jag faller ned på sidan ock blir snett liggandes på hans soffa.
Det är en plastic fantastic docka med tre, möjligen fler, killar runtomkring henne. Jag ligger ock slötittar på hans filmval medan han placerar sig bakom mig ock jag känner hans mage trycka mot min rygg. “Hon påminner lite om dig”, jo jag tackar, “Skulle du kunna tänka dig att ställa upp på något sådant där?”. Aldrig i livet din fläskiga sinnesjuka snuskgubbe, hade varit ett lämpligt svar men jag inser att tystnad är det bästa svaret. Tystnaden säger ofta allt mycket klarare ock bättre. Jag hade hoppats på att en pinsam tystnad infann sig nu, på hans bekostnad, men obesvärat ber han mig fort att resa upp ena benet. Han för ned sina knubbiga händer över min kropp, ned till min fitta där han börjar pulla mig där jag ligger i en kissande hunden position fast på sidan. Filmen har min odelade uppmärksamhet, kanske för jag vill slippa allt annat, jag ser på hur aktrisen överspelar sin roll ock männen är överallt på henne. Gubben smeker mitt hår med sin andra lediga hand ock börjar slicka ock dreggla mig över axeln där jag ligger nedfallen på hans soffa ock får fittan något klumpig pullad men tyvärr inte helt utan effekt. Jag blir kåt. Jag vänder blicken ifrån den högklassiga filmen ock lutar ned huvudet på soffan så jag kan vila mitt ansikte mot den ock blunda. Det hela får ha sin gång, jag tänker åtminstone inte börja stöna.
Han ger mig långa slickningar över axeln, ett tag tänker jag att det istället är en gigantisk katt bakom mig som försöker tvätta “pälsen” på mig. En gigantisk katt som även råkar pulla mig mellan benen samtidigt, mest av misstag liksom. Så reser han sig upp ock placerar sig mer strategiskt med ansiktet mellan mina ben, min tanke är att han tänker ge mig oralsex men den tanken skingras när han med ena handen särar mina skinkor där jag fortfarande ligger på sidan ock med andra handen pang på startar att röra sig i runda cirklar kring mitt anus. Jag har aldrig tagit analt ock det här tänker banemej inte bli första gången så som ur ett ryck vågar jag äntligen protestera mot något, sålunda gnyr jag “Näe” som ett bångstyrigt barn. “Joe” svarar han muntert, “Visst ska lilla drottningen vara en duktig flicka nu, alla stora prinsessor klarar av det här”. Utan rim ock reson blandar han orden till en segflytande honung som jag inte vet hur jag ska handskas med, ock mitt tidigare undermåliga nej som ens inte kunde tas på allvar av det mest dresserade husdjuret gör att jag får svårt att höja rösten igen. Han ger mig inte någon längre stund att vänjas vid den här främmande situationen, innan jag gått igenom alla mina möjligheter till att säga nej har han redan ett finger långt inne i mig ock fler är på väg medan jag med rynkade ögonbryn ock tätt slutna ögonlock inte vet om jag ska slappna av eller spänna mig allt jag kan för att lättast ta mig ur det här. Jag spänner käken ock andas igenom mina ihopspärrade tänder ock uppdragna läppar så jag kan tänka mig det inte ger ett harmoniskt intryck, snarare skrämmande aggressivt, kanske lägger han en blick på mitt ansikte för han slutar ock återgår till att smeka mig där fram. Jag ger en kort blick mellan mina slutna ögonlock på honom, han sitter lite grann som en övergödd Buddha mellan mina ben ock tittar fokuserat ner mellan dem som om han kontemplerar om djupa ock svåra tankar. Jag sluter ögonen igen ock allt blundade börjar ha den effekten att tröttnaden blir tyngre ock tyngre, ett tag hamnar jag utanför tid ock rum för att hastigt återkomma till en förnyad frenesi av aktiviteterna mellan mina ben.
[b]Somnar, vaknar, pannkaka[/b]
Jag har dregglat på hans soffa så min kind vilar på en kall pöl saliv, sömndrunken försöker jag vända mig bort ifrån den ock rulla ned på mage men gubben har vänt mina ben i en sällsam röra så jag kan inte röra mig åt något håll utan bara sära dem för honom medan han har en förtrollad fascination för vad jag har mellan benen. Han pullar mig med båda händerna, på båda sidorna nu. Jag uppger en suck när jag märker hur jag inte kan komma ifrån min salivpöl, något som han uppenbarligen tolkar som ett stön för han fäller en kommentar om hur jag ska stöna ut på riktigt istället för mina fegstön. “Stöna som hon i filmen, det gör hela tjusen, det lovar jag dig.” Jag är ingen billig överspelande porraktris, jävla onanimaskin till gubbe. Nej jag säger förstås inte det. Jag kan bara ligga ock sära benen ock låta mig utsättas för den grundligaste onani jag varit med om, det känns ända ut i tårna hur han vibrerar ock gnuggar ock penetrerar. Han är överallt, utanpå, just vid ingången, inuti, ibland hinner jag inte med hur hans rörelser övergår till något annat utan det blir en enda kakofoni av fittgnuggningar ock anala vibrationer.
Han slutar plötsligt utan att jag hinner nå höjdpunkten, något som jag inte var särskilt långt ifrån. En hård smäll om ena skinkan klatchar högt till i rummet ock skakar om hela mitt centrum, “Upp nu på alla fyra så ska prinsessan få åka karusell”. Sagt ock gjort. Han sätter sig ett tag ned ock pustar ut, glor på porrullen ett tag medan jag reser mig upp på skakig ben som en mörbultad bambi. Jag står på alla fyra med stjärten mot honom ock undrar om han ångrat sig, då tar han tag i min nederdel ock närmast drar den intill sig där han fortfarande sitter. Han lägger ena handen över min svank, andra handen undersöker nästan doktorlikt mina svullna fittläppar ock ömmande anal. Ifrån bordet bredvid sträcker han sig ock tar något, tänder en sticka ock snart känner jag doften av billig cigarr. Undrar om han minns min utskällning av hans rökvanor, för han sitter där stillsamt ock röker sin cigarr samtidigt som ena handen är kvar på min svank som för att hålla mig kvar i den positionen.
[b]Dumpad[/b]
“Klockan är sen fina vackra, jag tror du redan hunnit med att ta dig en lur inte sant?”, “Mm” det är allt jag svarar. “Kanske dags för även stora flickor att gå i sängs?”, “Mm” är fortfarande min stående replik. Han andas ut röken ock är uppenbarligen motbjudande självnöjd med sig själv. “Jag hade mina förhoppningar när det gällde dig, vilken man skulle inte ha det, men det här var något speciellt”, “Mm-hm”. Han klappar ock smeker mig förstrött över svanken samtidigt som han pratar med min putande häck. “Men det är en helg även nästa helg ellerhur, vi får bara se upp med ölen ock kompensera den med ännu mer käk eftersom när jag ser på din kropp känns det som den behöver fyllas på, inte för jag på något sätt klagar över dess självklara tillgångar men det går alltid att fylla på dem ellerhur fina vackra?”. Vem tror han att han är som kan kommentera mig såhär eller tro att han har något att säga till om, jag flyttar ifrån den här stadsdelen eller ännu hellre staden redan imorgon. “Vill du sova här eller ska jag leda dig hem?”.
Fler noveller av samma författare
Imponerande novell men när kommer nästa del?
Lycka till med kommande noveller!
Mighty