DAMKLUBBEN Kapitel 4
Författare: damklubben Datum: 2010-01-22 17:19:29
E-post: damernasklubb@live.se
Läst:
29 650 gånger
Betyg: 4.3 (15 röster) 7 medlemmar har denna novell som favorit
FÖRFATTARENS ORD:
För nytillkomna läsare av denna historia, kan rekommenderas att skumma igenom tidigare kapitel först för att få ett sammanhang. Och för framtida avsnitt för den intresserade, så kan ett kapitel vara kort eller lite längre. Helt beroende av händelseutvecklingen.
Det är som om tiden står stilla i rummet. Som om kvinnorna totalt slutat andas där de står i sina förnedrande ställningar. Det enda som hörs är små förtvivlade snyftningar från Marie. Helena kämpar med sitt inre, försöker förmå sin kropp att spotta ut den förnedrande nappen ur munnen, resa sig, slita av ögonbindeln. Skrika ut sitt raseri och avsky över denna vidirga mansgris, få stopp på allt detta innan det är försent. Allt snurrar i hennes mörker. Men sekunden efter, är det så hon snyftar till då hon hör ett långt utdraget kvidande från andra sidan bordet.
-Åh gud..neeeeeejjjj! tänker Helena förtvivlat och tårarna börjar stocka sig i ögonen bakom bindeln av insikten av vad som har skett.
Marie biter allt hon kan i den förnedrande nappen för att inte skrika rakt ut då det känns som hennes trånga orörda stjärt tar eld när det grova ollonet lyckas tränga sig förbi hennes kämpande muskel. Hon känner tårarna komma bakom bindeln av den glödande smärtan, samtidigt som hon impulsivt åter vill dra undan sin putande rumpa.
-Såja..såja…lugn och fin, lilla voffsingen, säger den vidriga mansgrisen,..lilla fru Headhunter vet ju hur det kan smärta att bli satt på plats…och du vet ju att detta är för ditt eget bästa, he he!
De andra kvinnorna rasar av de vidirga orden, men fasan och medlidandet är än starkare. Marie känner hur den stora hårda lemmen dras ut lite innan den pressas in igen, nu än djupare. Tårarna kommer och blöter ögonbindeln. Gång på gång upprepas proceduren och Maries kvidande ekar ut över bordet då hon biter i nappen för inte skrika rakt ut av smärta och förtvivlan. För varje gång pressas den grova hårda lemmen bara djupare och djupare in i hennes stackars trånga orörda stjärt. Ingen kvinna runt bordet tvivlar på vad som händer då de hör sin stackars väninna kvida gång på gång. De hör sin älskade Marie andas tungt och snyftande genom näsan. Ingen tror knappt detta kan vara sant! Marie känner förtvivlad hur den grova lemmen till slut har pressats in till botten och den håller sig still. Det känns som hennes stackars trånga stjärt har blivit som spetsad av en grov glödande påle. Hon kvider, snyftar. Den första fruktansvärda smärtan vid inträngandet lättar, men det gör ordentligt ont. Men nästan än värre är den fruktansvärda förnedringen och nederlaget som börjar storma genom hennes stolta kvinnliga själ.
-Aaaahhh..vilken härlig syn…, hör de den vidriga mannen skratta ut,..detta skulle ni se, mina damer, ha ha…
Alla kvinnorna snyftar till, men Marie är nära på bryta samman av skam, förnedring och det fruktansvärda nederlaget av hur hemsk synen måste se ut. Denna stora, hårda, grova lem som totalt djupt begravd i hennes stackars trånga, smärtande stjärt! Hon snyftar till högt av den hemska synen som dyker upp på hennes näthinna i mörkret. Hon vill bara förtränga bilden som dyker upp mot hennes vilja på näthinnan.
Samtidigt på andra sidan bordet är Helena nästan lika mycket i uppror av insikten över vad som har hänt. Att denna avskyvärda, vidriga, mansgris pressat in sin hårda lem i hennes stolta, vackra, starka väninnas förbjudna hål. Bland det mest förnedrande en stark, självständig kvinna kan tänka sig. Helena förbannar sin svaghet att hon inte kunde förmå sig spotta ut nappen, slita av bindeln och skrika ut sitt raseri och sätta stopp för detta som redan hade gått alldeles för långt. I djupet av hennes själ känner hon att något än värre än de hemska bevisen på deras oegentligheter nu har snärjt dem så totalt. Att det nu är försent, att de nu för alltid är så fast i detta vidriga, skickligt spunna nät.
-…men det kommer ni kanske få se tids nog, mina vackra damer! skrockar mannen vidare.
De andra är så förskräckta och i panik att de inte ens tänker på insikten av orden. Men orden får Helena att nästan flämta till rakt ut, då de bara bekräftar hennes fruktansvärda farhågor.
-Åh..gud..nej nej! tänker hon.
Marie märker hur de starka händerna greppa hårdare om hennes höfter, innan hon känner hur den stora grova lemmen långsamt börjar glida ur hennes stackars ömmande, trånga stjärt, innan det åter igen pressas in till djupet så hon biter till hårt i nappen och kvider rakt ut. Hon är totalt i uppror där hon bara tvingas stå framåtlutad över bordet med kjolen över ryggen och låta denna avskyvärda man ta hennes förbjudna hål. Smärtan är inte lika hemsk längre, men det stramar och gör ordentligt ont. Tårar av förtvivlan och förnedring väter ögonbindeln då hon känner hur mannen gång på gång i långsamt takt nästan drar ut hela den stora grova hårda lemmen innan den pressas in igen. Hon biter i nappen i förtvivlan, samtidigt som hon kvider och snyftar till varje gång hon fylls upp totalt. Det känns som hennes stackars trånga, tidigare orörda stjärt, spetsas av en stor grov glödande påle som tränger rakt in i hennes stolta kvinnliga själ.
Ingen kvinna runt bordet kan undgå att inse vad som händer då de hör sin älskade väninnas snyftande och kvidande komma i en jämn takt. I denna stund är de för chockade och förtvivlade för att förmå sig förbanna denna avskyvärda, skamlösa man. Inte ens Helena kan tänka klart då hon av ljuden inser vad hennes stackars Marie genomlider i denna stund.
-..ahhh..härligt.., hör de mannen belåtet frusta ut. Skulle kunna hålla på hela kvällen, lilla argbiggan min, men det är ju fler rasston här i lokalen som pockar på uppmärksamhet!
Alla de andra kvinnorna rycker till av förtvivlan och fasa av orden, även om de tyvärr inte kommer som en överraskning. De hör mannen småskratta gott åt sina egna, vidriga ord. Alla vill bara flyga upp och fly, men inser det är omöjligt.
Marie flämtar till av lättnad då hon känner den grova stora lemmen glida ur hennes så ömma bak. Men hon hinner knappt inte ens känna den lättnaden, förrän hon på nytt kvider till och biter i nappen. Hon kan bara inte tro det är sant där i sitt mörker. Hon känner hur någon slags vidrig plugg börjar pressas in i hennes så ömma rumpa. Trots att den stora lemmen tänjt ut henne, så känner hon hur muskeln kämpar emot mot den grövre delen av pluggen. Hon snyftar och kvider till då den delen tar sig förbi muskeln och som med ett litet plopp glider den avskyvärda pluggen in och fastar i den ömmande stjärten som om den var fastgjuten. Tårarna bara bränner i hennes ögon av förnedring då hon inser vad hon har fått fastsatt i sin rumpa. Förnedringen är fruktansvärd. Det är knappt inte så hon vet vilket som är mest förnedrande, att blivit tagen i sin stjärt av denna avskyvärda karls stora hårda lem, eller att ha fått denna vidriga plugg ditsatt! Allt är bara helt overkligt i hennes mörker. Om inte hennes stackars rumpa skulle ömma och värka så, skulle hon tro att allt detta enbart var en helt absurd, hemsk mardröm. Samtidigt blir hon chockad då hon känner hur hennes sköte bara fortsätter att pulsera och hetta, att hon känner hur styva hennes känsliga bröstvårtor är under bh och blus. Det lilla hatade ägget vibrerar ju fortfarande på en låg hastighet mot henens svullna känsliga clitoris. Men hon kan inte fatta, i denna hennes mest förnedrande stund någonsin, hur hennes kropp än mer bara stormar av hetta! Hon känner en fruktansvärd skam storma upp. Allt bara snurrar i hennes mörker.
-Såja...då ska vi se! hör de mannen muntert skratta ut, innan kvinnorna i sitt mörker märker att han på nytt börjar gå runt bordet.
Fler noveller av samma författare
underbar, låt det gå framåt, håll ner tempot!