En gång för länge sen
Författare: ellen-karin Datum: 2009-03-25 16:48:53
Kategori: Heterosex
Läst:
18 222 gånger
Betyg: 4.5 (17 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Det är tio år sedan nu. Tio år. Tio år och lite till. Jag minns att det var den 30 november och jag tog tåget till staden där du bodde. Jag var i en period av ovisshet och hade tappat fotfästet rejält. I ett försök att hitta tillbaka hade jag varit på semester några dagar. Jag skulle byta tåg i din nya hemstad på vägen hem och vi bestämde att vi skulle ses. Du skulle möta mig vid tåget och jag skulle sova över hos dig och åka hem dagen därpå.
Jag minns inte mycket från resan, men jag minns pirret i magen när tåget rullade in på stationen. Jag minns att jag utgick från att jag skulle få vänta på dig när jag kom fram. Passa tider har aldrig varit din grej och nu var tåget dessutom några minuter tidigt. Jag blev förvånad över att du redan var där när jag klev ut på perrongen. Och det var bara den första i raden av saker som inte var som de brukade.
Det pirrade ännu mer i magen när jag såg dig och när du kramade om mig var det inte bara i magen det pirrade. Jag kände upphetsningen i hela kroppen när jag var i din famn. Du höll mig hårt och länge och det var i alla fall som det brukade. Jag tillät mig själv att falla som så många gånger förr och allting annat slutade existera.
Vi tog oss hem till dig. Jag minns inte om vi gick eller åkte buss, men på något sätt kom vi i alla fall dit. Det var ett äldre hus och du bodde några våningar upp. Det bodde någon lokal kändis i samma hus och du pekade ut namnet på tavlan i trapphuset. Vi tog trapporna upp, du före och jag efter. Du låste upp en dörr och släppte in mig i ditt hem. Å som jag önskade att du skulle släppa in mig även i ditt liv!
Lägenheten var liten, men fin. Du delade den med en vän och ni hade målat om och fräschat upp. På väggen hängde en tavla som du fått av mig. Det gjorde mig rörd att veta att jag ändå var delaktig i ditt liv. Du fanns ofta i mina tankar och kanske fanns jag i dina oftare än jag trott.
Du bjöd på mat. Jag tror att det var pasta-sallad. Och jag har för mig att den inte var så god. Eller så var det bara svårt att äta. Det snurrade i huvudet och jag kände mig illamående av alla känslor. Jag blev någon helt annan i din närhet och jag hade inte ens vett att protestera. Jag kunde inte göra annat än att bara följa med. Jag var som en marionett i dina händer.
Vi åkte till en gemensam vän en bit ut från city. Egentligen ville jag bara vara med dig, men jag vågade inte säga det. Och en del av mig vågade inte riktigt vara ensam med dig och jag tror att du kände samma sak. Så vi åkte. Jag gjorde vad du ville bara du var där. Jag följde dig var som helst. Jag hade nog följt dig till världens ände vid det laget, men nu behövde jag bara åka till förorten.
Det var trevligt hos vår vän. Vi drack vin och såg på film. Jag minns titeln, men inte handlingen. Good Will Hunting. På video. Videofilm. VHS. Det känns avlägset. Längesen. Och det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess.
Men en sak från den kvällen är fortfarande tydligt. Minnet av dig. Känslorna jag kände. Känslorna som var så starka att de nästan gick att ta på. Det var lust i luften. Jag ville ha dig. Jag ville ha dig så gärna och då, precis där, i det ögonblicket, insåg jag att känslorna kanske faktiskt var besvarade.
Vi gjorde ingenting. Vi kunde inte göra något. Inte där. Inte då. Men det gnistrade ändå mellan oss. Värmen av att sitta nära. Utbytet av blickar. Det var inte bara vinet vi drack som gjorde mig rusig. Blotta närvaron av dig fick blodet att rusa genom min kropp. Det snurrade i huvudet och du log.
Jag undrar vad som gjorde just den kvällen så magisk. Jag undrar vad som gjorde dig så magisk. Vad som alltid gjort dig så magisk. Jag drogs som en magnet till dig redan första gången vi möttes och jag har aldrig kunnat släppa den känslan. Möjligtvis nu, men absolut inte då. Du var en helt vanligt kille, men i mina ögon blev du ovanlig. Ovanligt vacker. Ovanligt fin. Och du gjorde mig ovanligt fylld av begär.
Jacob Hellman sjunger: ”Det finns ingen vackrare än du i din vanliga tröja och i ditt våta hår” och jag tänker alltid på den kvällen. Ditt hår var visserligen inte vått, men din tröja var en sån som egentligen inte alls stack ut samtidigt som den gjorde dig vackrare än någon annan. Vackrare än någonsin förr. Du spillde rödvin på den och mina ben darrade när du tog av den för att försöka få bort fläcken.
En evighet senare var vi på väg tillbaka hem till dig. Det var kväll, nästan natt, och vi stod och väntade på bussen. Det var mörkt. Kallt. Men just då var det precis den avkylning jag behövde. Du bjöd på tuggummi, någon sort som då var helt ny och som skulle få mig att tänka på dig under många år framöver.
Vi färdades genom natten. Våra kroppar åkte buss, men våra sinnen var någon annanstans. Jag vågade knappt röra mig av rädsla att förtrollningen ska brytas. Jag vågade inte röra dig. Men ändå finns bara vi. Ingen annan. Inget annat. Jag vill ha dig, mer än jag någonsin velat ha någon annan. Jag kan inte vänta, men kan inte göra något.
Äntligen är vi tillbaka hemma hos dig. Jag minns att din vän, han som du delar lägenhet med, är hemma. Så mycket mer av det minns jag inte. Jag tror att han var vaken, precis på väg att gå och lägga sig. Kanske var det så. Kanske sov han redan. Det var liksom inte viktigt just då. Det enda som spelade någon roll var du. Vi. Du och jag. Tillsammans.
Jag skulle sova i din säng. Det hade vi redan bestämt. Du erbjöd dig att sova på soffan, men jag sa att det inte behövdes. Jag vågade inte säga att det fanns inget jag hellre ville än att sova nära dig. Mitt nattlinne var lila och jag bedyrade att det skulle gå bra att dela säng och snart så låg vi under samma täcke. Närmare än någon gång tidigare.
Det var mörkt. Varmt. Svindlande nära. Vi låg tätt intill varandra utan att göra något. Det var som om vi höll andan. Det var som om tiden stod stilla. Känslan i luften var densamma som förut. Kraftig. Magisk. Elektrisk och fylld av lust. Jag ville inget annat än att röra vid dig, men jag var som förlamad.
Det var du som uttalade orden som beskrev hur det var. Spännande. Pirrigt. Lite läskigt. Men oundvikligt. Om vi vågade. Gjorde vi det? Vi lovade varandra att vad som komma skulle inte fick sätta vänskapen på spel. Att ingenting fick förändras. Och sen fanns ingen återvändo. I nästa ögonblick lät vi alla uppdämda känslor forsa fram.
Dina kyssar var det godaste jag smakat. Din tunga passade perfekt i min mun och dina läppar lika perfekt mot mina. Mjuka, men heta och med ett löfte om något mer. Jag kunde inte få nog.
Jag lät mina händer smeka över din kropp. Jag ville känna alla delar av dig. Överallt. Känna. Känna. Smeka. Ta. Försäkra mig om att det var på riktigt. Försäkra mig om att det inte var en dröm och att du var där. Med mig. Just då.
Mitt nattlinne åkte snart av och det dröjde inte länge förrän våra underkläder följde efter. Bådas våra händer dansade över naket skinn. Varm hud mot varm hud och jag har aldrig tidigare varit mer upphetsad. Känslorna var så starka att det nästan gjorde ont. Jag kände tårarna bränna i ögonen. Det var för bra för att vara sant. Det var så underbart att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Det var som om vi var gjorda för varandra. Det fanns inte längre någon osäkerhet oss emellan. Det var som om vi instinktivt visste vilka ställen vi skulle smeka på. Vilka knappar att trycka på för att njutningen skulle bli total. Jag stönade högt när dina händer letat sig in mellan mina ben. Dina fingrar gled lätt in i mig. Jag tror aldrig att jag varit våtare än precis då.
Långsamt men målmedvetet lekte du med fingrarna vid min öppning. Ömsom utvändigt, ömsom inuti mig, precis som jag helst vill ha det. Du smekte försiktigt min klitoris och det svartnade för ögonen av upphetsning. Jag ville ha mer. Allt. Samtidigt som jag ville att det aldrig skulle ta slut.
Min hand hade redan tidigare greppat din styva kuk och jag smekte den ömt. Jag lät fingrarna glida över ollonet som var blankt och halt av försats. Jag tog god tid på mig och undersökte minsta vrå innan jag omslöt skaftet med min ena hand och taktfast började runka den. Jag smekte hela vägen upp och tillbaka igen. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Och jag njöt av att känna din styva kuk omslutas av min hand. Din allra heligaste kroppsdel i mitt grepp.
Det var svårt att bestämma sig för nästa steg. Jag ville ha allt på samma gång. Dina kyssar. Dina händer. Över mina hud. Över mina bröst. I mig. Din kuk i min hand. I min mun. I mig. Jag ville inte välja. Jag ville ha allt av dig. Allt på samma gång. Mer och mer och mer i all oändlighet. Och det kändes som om du ville detsamma.
Vi lät det ta tid. Vi lät våra kroppar lära känna varandra. Vi lät våra händer undersöka varenda liten vrå. Det var som om gränsen mellan dig och mig var på väg att suddas ut. Vi var snart så nära att vi var en och samma kropp.
Plötsligt stannade du upp och tittade på mig. Din blick sa precis det som därefter kom ur din mun:
–Jag vill komma in i dig. Jag kan inte vänta längre. Nu! Nu, vill jag komma in i dig.
Jag vet inte om jag sa det högt eller om jag bara tänkte det, men jag kände bara: ”Jajajajaja! Kom in i mig. Med en gång. Kom. Bara kom!” Och du kom. Din styva kuk gled lätt in där dina fingrar förut smekt mig. In i mitt allra innersta. Ingenting hade kunnat kännas mer rätt. Ingenting hade kunna vara skönare än din kuk i mig just precis då.
Jag såg på dig. Rakt in i dina vackra ögon och jag kunde inte annat än att tänka att du var den vackraste jag mött. Just då var du den vackraste jag någonsin sett. Kåtheten i dina ögon. Stönen från din mun. Din kropp som var blank av svett. Varje smekning. Varje andetag. Det fanns inget annat än du i mina tankar. Med blicken riktat rakt mot dig sa jag:
–Knulla mig! Knulla mig hårt, tills det går för oss båda!
Dina rörelser ändrade karaktär. Takten blev snabbare. Din kuk gled in och ut ur mig i ett snabbt tempo. Underbart snabbt. Jag spände mina muskler och kramade din kuk med min fitta. Du smekte mina bröst. Kysste dem. Klämde på dem. Rullade mina styva bröstvårtor mellan dina fingrar och mina stön kom tätt i takt med att dina kom tätare.
Vi kysste varandra. Heta, varma, blöta kyssar. Över munnen. Ansiktet. Halsen. Bröstet. Axlarna. Tillbaka till munnen. Överallt som vi kom åt. Du smakade salt och jag ville bara ha mer. Det gick ilningar genom min kropp när din tunga svalkade min varma kropp. Din saliv kändes uppfriskande kall mot min hud.
Mina händer smekte över din rygg. Svetten hade pärlat sig över din kropp. Våra lekar hade gjort oss båda svettiga. Det var hett i mer än en bemärkelse. Hett och varmt. Hett och lustfyllt. Händerna gled lätt över ryggen och ner över dina skinkor. Det var underbart att hålla händerna där och följa med i dina rörelser när du knullade mig.
Jag lät händerna glida in mellan dina skinkor, in mot ditt anus. Svetten fungerade som glidmedel och jag lät ett finger glida in i dig. Ett finger och ett till. Nu var jag inne i dig och du i mig. Närmare kunde vi inte komma varandra. Det var en svindlande tanke och jag kände att jag inte skulle klara länge till utan att det skulle gå för mig.
Din kropp. Dina smekningar. Våra kyssar. Din kuk i mig. Mina fingrar i dig. Du stönade högt och jag tror att jag stönade högre. Jag ville inte vänta. Jag var redo. Det var dags att låta det ske. Jag viskade i ditt öra att det var dags. Med andedräkten kittlande mot mitt öra svarade du stönande:
–Du är det skönaste jag känt!
Och det var orden som fick bägaren att rinna över. Innan du hunnit avsluta meningen kom jag i en omtumlande orgasm. Min fitta kramade din kuk och det gick som svallvågor genom hela min kropp. Jag kände hur din kropp spändes och hur din kuk rytmiskt pulserade när du tömde din säd i mig.
Vi hade lovat varandra att ingenting skulle förändras, men i detta ögonblick förstod vi att ingenting skulle någonsin bli som förut.
Fler noveller av samma författare
