Ariel & Yvette. Del 1
Författare: mtho Datum: 2007-12-30 13:41:54
Kategori: Lesbiskt och Första gången
Läst:
16 396 gånger
Betyg: 2.5 (2 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
En av pigorna skrek ner i köket att Master Sebastian ville träffa Ariel i lilla salongen omedelbart. Ariel lade ifrån sig kniven hon skurit grönsakerna med och lutade armarna tungt mot bänken och skalv till. Hon ville inte träffa honom nu... Hon hade inte tid. Klockan var sju och gästerna skulle anlända om två timmar och middagen servas om tre och innan det skulle hon hinna tvätta av sig och byta om inför middagen.
Hon tog av sig förklädet och gick långsamt upp för trappen till den stängda dörren till lilla salongen. Hon drog ett djupt andetag, sträckte på ryggen och knackade på dörren:
- Kom in Ariel!
Ariel öppnade dörren och steg in i rummet och vände sig om för att stänga dörren, men stannade mitt i rörelsen. Där stod Louis... Ariel satte händerna i midjan och skakade långsamt på huvudet.
– Louis... sade hon och såg upp på honom igen.
– Ja, sade han, det är jag och så log han sitt mest bländande leende, tog henne om skuldrorna och vände henne runt, så at han stod bakom hennes rygg. På det stora ekskrivbordet satt Master Sebastian och vid fönstret stod Lestad med ryggen mot henne.
– Lestad... viskade hon och drog häftigt efter andan, tog ett halvt steg bakåt och stötte in i Louis
– Ariel, Ariel, Ariel muttrade Master Sebastian. Louis förde henne mjukt framåt mot skrivbordet. Lestad stod fortfarande med ryggen mot henne, men Ariel kunde inte slita sin blick från honom.
– I kväll skall du servera vid mitt bord, började Master Sebastian, och då skall du bära denna klänning och pekade på en svart ärmlösklänning som hängde på dörren till barskåpet. Den hade ingen krage, var urringad fram men det som fångade blicken var den bara ryggen. Ariel såg på klänningen och sedan på Master Louis, med rynkad panna.
– Du får gärna gå fram och känna på den sade Master Sebastian.
Master Sebastian, Louis och Lestad följde henne med blicken när hon gick fram till klänningen. Hon rörde vid det vackra tyget, rös till och vände sig mot de tre männen.
– Jag kommer inte att bära klänningen sade hon med fast stämma och lade armarna i kors över bröstet.
Alla tre männens ögon mörknade och Lestad sade:
– Du har rätt broder, hon revolterar mot dig.
– Det var ju det jag sa, sade Master Sebastian utan att ta blicken från Ariel. Ariel stirrade honom i ögonen med vrede och skräck i blicken. Louis och Lestad såg vad Sebastian hade menande när han tidigare under dagen sagt att hennes känsloliv var full synligt för envar som var intresserad, att hennes ögon visade hela hennes själ.
Master Sebastian reste sig från skrivbordet, lade armarna i kors över bröstet och gick långsamt fram mot Ariel, som tog ned sina armar så att hon skulle vara beredd om han gav henne ännu en örfil. Master Sebastian visste vad hon tänkte och sade lugnt småleende:
– Var inte orolig, jag skall inte slå dig nu, men ditt uppträdande är noterat till senare.
Han tog tag om hennes skuldror och vände henne om igen, mot klänningen. Han smög sin vänstra arm runt hennes midja och rörde vid klänningen med den högra. Ariel stelnade till och drog ett häftigt andetag samtidigt som hon slöt ögonen och lutade sig mot Sebastian en kort sekund, innan hon återfick jämvikten. Ett leende lekte i Sebastians mungipor samtidigt som han böjde sig ner och viskade i hennes vänstra öra:
– Inte nog med att du skall bära denna klänning i kväll, det är det enda du skall bära, förutom ditt halsband. Ingen korsett, inga underkläder, inga skor.
– Nej, viskade Ariel och försökte ta sig bort, men Sebastians grepp hårdnade.
– Du är färdig med ditt arbete i köket för idag. Du får fortfarande inte äta något. Nu kallar jag på Yvette som kommer och hämtar dig och för dig till mitt badrum. Yvette har tappat upp ett varmt bad åt dig och kommer att hjälpa dig att tvätta dig. Du får inte själv tvätta dig, det gör Yvette för dig. När du är ren och torr kommer Yvette att hjälpa dig med klänningen och sedan kommer du tillbaka till oss så får vi se dig innan festen.
Ju längre han talade till henne, ju svårare fick hon att kontrollera sin andhämtning. Hennes hjärta slog hysteriskt och det brusade i öronen. Hon kunde inte slita blicken från klänningen… Han kunde inte mena allvar. Hon kunde lika gärna vara naken som att bära den klänningen! Tyget var tungt, svart siden och kjolen var rak med ett litet släp. Hon skakade vantroget på huvudet, förlorad i sina egna tanka.
– Louis, ring efter Yvette, sade Master Sebastian och släppte långsamt greppet om Ariels midja så att hon inte skulle falla. Så vände han henne om, tog fatt om hennes haka, stök henne över ögonen med tummarna och kysste hennes panna.
– Yvette kommer och hämtar dig nu. Du får inte tala med henne endast svara om hon ställer frågor till dig.
Dörren öppnades och Yvette kom in. Hon gick fram och tog ned klänningen och hängde den över sin högra arm, samtidigt som hon mjukt tog Ariels hand med den vänstra. Hon log mot Ariel när hon vände sitt huvud mot henne.
– Gå nu, Liten, njut ditt bad och kom sedan tillbaka och visa upp dig innan festen, sade Master Sebastian med mjuk stämma…
Ariel såg sig om i rummet och mötte både Lestads och Louis blick innan hon såg in i Master Sebastians ögon, neg, samlade sina kjolar och gick iväg, hållandes Yvette i handen.
– Yvette kommer att smeka henne till orgasm i badet, sade Master Sebastian.
– Yvette har alltid varit glad i kvinnor sade Lestad, med viss sarkasm i stämman.
– Jag önskar jag fick vara med det och se det sade Louis
Master Sebastian kastade huvudet bakut och skrattade.
Yvette var en högrest, storbystad, vacker mulatt kvinna med en kroppshållning som en drottning. Hon vare Sebastians privata slavinna och tog endast hand om Master Sebastians välbefinnande, vilket i sig själv kunde vara nog så krävande. Ariel hade hört ryktet om att om Yvette skulle förlusta sig själv så föredrog hon kvinnor och ingen kvinna på plantagen vågade säga nej. Hon hade ju direktförbindelse med Master Sebastians öra. Straffet för att vägra kunde bli hårt… Ariels hjärta slog som besatt då hon anade att detta skulle bli mer än ett vanligt bad, men hon vågade inte tänka tanken till sitt fullbordande. Yvette gick ett halvt steg före Ariel, fortfarande hållandes hennes hand. När de nådde trappan till övervåningen vände sig Yvette om mot Ariel och sade mjukt:
– Ditt bad är upptappat i Master Sebastians badrum. Var inte rädd, slappna bara av och njut.
De två kvinnorna gick upp för trappen, fortfarande hållandes händer. Ännu så länge kände Ariel inget obehag. Hon var visserligen skräckslagen, men hennes kropp fylldes av ett behag som förvånade henne.
De två kvinnorna steg in i badrummet där det brann ett hav av ljus. Yvette släppte Ariels hand när de var mitt i rummet, lade ifrån sig den förhatliga klänningen och stängde dörren. Hon vände sig om och betraktade Ariel som stod orörlig med ryggen mot henne. Hon var ytterst tacksam mot Master Sebastian som lät henne få Ariel innan de förstörde henne. Hon hade själv blivit utsatt för det som Ariel skulle gå igenom för 15 år sedan och klarat provet i Master Sebastians ögon.
Hon gick fram till Ariel och ställde sig framför henne. Hon strök henne varligt över kinden som hade börjat skifta i blå-lila efter örfilen. Varligt, varligt tog hon Ariels huvud mellan sina händer och kysste henne mjukt på munnen. Yvette hade två timmar på sig och hade fått förmaningen att gå långsamt och försiktigt fram, vilket passade hennes syfte ypperligt. Det var meningen att Ariel skulle njuta utan att bli rädd, hon skulle gå med på det hela utan att protestera. Detta var hennes favoritutmaning, att få en kvinna som inte var bisexuell, eller åtminstone inte visste att hon var det, att njuta av hennes beröring. Yvette lutade sig en smula bakåt, fortfarande hållandes hennes huvud mellan sina händer och såg henne djupt in i ögonen. Det hon såg förundrade henne, förvirring, skräck och i botten – åtrå. Master Sebastian hade sannerligen rätt, hennes ögon återspeglade hennes själ som en öppen bok.
Ariel kunde inte slita sin blick från Yvettes ögon. Hennes läppar skildes åt, utan att hon själv var medveten om det, varpå Yvette lutade sig fram och gav henne en långsam tungkyss. Först hände inget, sedan kom ett trevande, försiktigt gensvar. Yvette slöt ögonen och log inombords. Hon hade passerat det första och mest avgörande hindret. När Yvette slutade kyssa Ariel och lutade hennes ansikte mot sin hals hade Ariels puls och andhämtning ökat avsevärt. Yvette strök henne över håret, rätade upp henne och gick bakom ryggen och började sakta knäppa upp knapparna i ryggen på klänningen. Ariel skalv. Hon fylldes av ett välbehag hon aldrig tidigare känt. Hennes underliv blev varmt och fuktigt och hennes bröstvårtor styvnade, under korsetten. Vad var det som hände med hennes kropp?
Klänningen föll till golvet. Yvette lossade lite på korsettbindningen i ryggen för att det skulle gå lättare att knäppa upp den. Så drog hon sakta av henne mameluckerna och Ariel upphörde nästan att andas. Yvette log. Nu låg kläderna runt hennes fötter. Yvette snörade upp Ariels kängor och tog dem av henne. Så gick hon framför Ariel igen och drog ned hennes strumpor och tog av dem. Vid varje beröring av hennes nakna hud drog Ariel häftigt efter andan. Yvette reste sig sakta och drog samtidigt sina händer utefter Ariels ben. När hon nådde knäna skiftade hon till insidan av låren varpå Ariel gav till ett kvidande och slöt ögonen och lutade huvudet bakåt. Skammens rodnad lyste röd på hennes kinder för det välbehag som drog igenom hennes kropp.
När Yvette nådde upp till hennes våta springa reste Ariel sig på tå för att undkomma beröringen. Hon drog fram sin högra hand för att mota bort Yvettes beröring av hennes innersta, men Yvette parerade snabbt och fångade hennes hand innan den nådde ända fram. Ariels ögon var vitt uppspärrade och hennes ansiktsuttryck var plågat. Yvette skakade sakta på huvudet och log ett mjukt leende samtidigt som hon såg Ariel djupt in i ögonen. Yvette förde in sitt långfinger i Ariels fuktiga hål varpå Ariel gav ifrån sig ett långdraget kvidande och lutade sitt huvud tungt mot Yvettes skuldra. Ariel lade sina händer på Yvettes höfter och borrade in sina fingrar i dem. Yvette omfamnade henne ett kort ögonblick innan hon reste henne upp och började knäppa upp korsetten. När korsetten föll till golvet och Ariel stod naken framför henne slogs hon av alla de ärr som täckte Ariels kropp. Ariel hade levt ett hårt fysiskt liv och det kunde mycket väl vara så att Master Sebastian tagit sig vatten över huvudet.
Yvette lät sina fingrar följa Ariels nyckelben, sedan tog hon tag om Ariels huvud och kysste henne igen, denna gång krävande. Ariel lades sina händer över Yvettes och besvarade kyssen. När Yvette släppte henne, snyftade Ariel till och böjde sitt huvud i skam över sin uppenbara åtrå och lust. Yvette tog hennes hand förde henne fram till badkaret och hjälpte henne i badet.
Mycket välskriven novell som gjorde mig nyfiken på del 2