Del 4 i serien om pastor Jansson...eller snarare skulle det vara del 3.1 eftersom den är mer en direkt fortsättning på del 3 än en friståemde del om den amoraliske pastorn. pastorn själv lyser med sin frånvaro i den här delen, som handlar mer om den unga kvinna han föförde i del 3.

nog om detta, mycket nöje önskar
PhG




Eva njöt av sommarvärmen medan hon skuggade handen ovanför ögonen för att spana ut
över den lilla stranden vid sjön där ungdomarna nyss badat. Inget kvarglömt, inga handdukar eller dyra prylar som sen skulle saknas under mycket skrik och höga röster.
Eva hade inte trott att en grupp med unga tonåringar kunde vara så jobbiga!
Tack och lov för att hon hade hjälp av pastor Knut Jansson.
Tanken på honom fick värmen att sprida sig igen i hennes kropp och hon kände att hennes kinder blev rödare under solbrännan.
Tanken på den äldre mannen, hans starka kropp, hans händer, hans mun…
Gode Gud, mumlade den unga blonda kvinnan. Det var som om hon inte kunde sluta tänka på honom, inte efter den där magiska kvällen dom haft tillsammans då han visat henne allt det underbara.
Utan att tänka på det rätade hon ut ett veck på sin T-shirt och hennes hand strök lätt över hennes ena bröst, hon kände hur styva hennes bröstvårtor blev vid tanken på det som skett kvällen innan.
Det pirrade i hennes kropp och Eva vred sig lite oroligt, hon längtade efter att få känna pastor Janssons hård varma kropp mot sin och hennes sköte dunkade av längtan.

Hon sneglade på klockan, ungdomarna skulle tillsammans med dom andra ledarna åka in till det lilla samhället för att gå på disco som den lokala kyrkogruppen ordnat. Dom skulle vara borta ett par timmar minst och för den unga kvinnan kändes det som en evighet.

Dom hade träffats igen, ensamma, strax innan.
Pastor Jansson hade kastat en blick omkring sig där dom stod inne i den lilla dungen bredvid sjön där ungdomarna badade.
Deras blickar hade mötts och Eva hade känt som om hon sögs in i pastorns ögon och hon kände sig som om hon var en liten skolflicka, kär för första gången.

Han hade kramat om henne och Eva hade känt hur hennes kropp hörde hemma i pastorns famn, deras läppar hade mötts för en snabb kyss. Förbaskade ungar! Det var outhärdligt att behöva smyga så här. Men pastor Jansson hade sagt att dom måste vara försiktiga och Eva hade insett att han hade rätt.
Någonstans i bakhuvudet insåg hon att det inte var rätt det hon gjorde, att hon bedrog sin man. Men hon hade heller aldrig känt så här.
Det var en underbar känsla och hon längtade efter Knut Jansson så det värkte i hennes kropp och fick hennes mest intima delar att hetta efter honom.
Känslan var ny, hennes kropp ville något som hon inte känt inför sin man, inte för någon man.
Hon hade varit så ung då hon gift sig med Lennart, visst tyckte hon om honom, men inte på samma sätt som pastor Jansson.
Och för fösta gången i sitt liv kände hon svartsjukan sticka till i sig då hon tänkte på att pastor Jansson just nu var på dans tillsammans med flera unga tonårsflickor från gruppen.
Inför sin inre syn kunde hon se pastorn dansa med några av dom snyggare tjejerna och hon kände hur svartsjukan växte i henne.
Eva skakade lite på huvudet och log, hon behövde inte oroa sig för att knuta Jansson skulle göra något otillbörligt med någon annan kvinna, det visste hon.
Han hade till och med sagt att han tyckte om henne och dom orden hade varit som honung för henne. Kanske skulle hon samla mod och berätta för honom hur mycket hon höll av honom?

Det skulle vara det ärliga att göra och hon visste att han kände likadant som hon själv och då var det ingen synd att två vuxna människor som känner så kom varandra nära, eller hur?
Men hon måste också tala med sin man. En kall hård klump växte i den unga kvinnans mage då tanken slog henne.
Hon måste berätta för sin man, hon ville inte smyga med det, inte när hon och Knut kände så inför varandra.
Märkligt nog hade hon aldrig funderat över vad hennes åldrige make gjorde dom gånger han var på konferenser eller hon var borta på resor.
Tanken på att Lennart skulle umgås med andra kvinnor var helt främmande för henne och på något vis så oroade det inte henne heller.

Eva började att gå tillbaka till sin stuga, en vind blåste genom trädens kronor som böljade grönt och brusande ovanför hennes huvud.
Det var tyst och tomt i den lilla stugbyn.
Kanske skulle hon ha följt med ditt discot, men hon hade varit lite generad över att erkänna att hon inte kunde dansa.
Evas uppfostran hade varit mycket strikt och hennes föräldrar hade ansett att dans var en av många vägar som ledde till synd, så när andra ungdomar gick på dans så satt Eva hemma och pluggade eller var på bibelskolan.

Eva rynkade pannan tankfullt, vad hon än skulle säga till Lennart fick det vänta tills hon kom hem. Det skulle vara det hederliga sättet att berätta det för honom, ansikte mot ansikte istället för att ringa till honom.
Plötslig blev hon medveten om det val som hon gjort, att hon valt kärleken framför att göra det som alla andra förväntade sig av henne.
Plötsligt kände hon den kalla klumpen i magen försvinna och den underbara värmen fylla hennes kropp igen.
Hon behövde inte oroa sig, hon var ung, söt och förälskad i den mest underbara man i världen och kanske när dom var ensamma så skulle han lära henne att dansa och…
En rörelse bland träden och hasselsnåren avbröt henne, en mörk gestalt klev ut framför henne och blockerade vägen. Det var Vaktis, dom kallade honom så, han skötte om den lilla stugbyn, gjorde lite av varje här för kyrkans räkning.
Eva drog efter andan av överraskning.
-V...vaktis, du skrämde mig..., började hon men en glimt i den äldre mannens ögon fick henne att känna ett sting av rädsla i kroppen.
Den gamle mannen betraktade henne tyst för ett kort ögonblick, ett hånflin kröp över hans läppar och han gned ena handen runt de grå skäggstubben.
Eva kastade en snabb blick åt sidorna, dom var ensamma i stugbyn, alla var borta, men varför skulle hon tänka så? Inte hade hon väl något att vara rädd för här? Eller...?
Vaktis tog ett steg framåt och Eva backade instinktivt bakåt.
Så stoppade han ner handen i fickan på sin oljiga smutsiga overall och drog upp en mobiltelefon.
-Tänk så mycket dom hittar på nuförtiden..., sa han och höll den lilla telefonen i handen.
Eva svalde, instinktivt kunde hon känna hotet från den äldre mannen, men hon stod som lamslagen framför honom, som ett litet djur hypnotiserad av en orm.
-... och alla funktioner, fortsatte han,... Bilder kan man ta också... titta här vad jag tog igår kväll...
Vaktis flin var bredare nu och hon kunde se hans gula tänder, men hennes blick drogs mot den lilla telefonen i Vaktis oljiga händer.
-Ånej... Gode Gud nej..., Eva blev stel av skräck, det var som om marken försvann under hennes fötter och det snurrade i huvudet.
På mobilskärmen såg hon sig själv och pastor Jansson! Nakna... Det var från igår kväll och hon kunde se sig själv tydligt, ansiktet förvridet i njutning. Pastorns anletsdrag var dolt i skuggorna, man kunde knappt se att det var han. Men hennes eget ansikte syntes tydligt, väldigt tydligt.
-V... Vad vill du... jag... jag..., den unga kvinnan kände färgen vika från ansiktet då hon tittade upp på den flinande äldre mannen.
-Dom här bilderna skulle lätt kunna spridas till din man, dina föräldrar, ja till alla i församlingen..., hon såg hur han njöt av sin makt, hur han inte kunde få nog av hennes rädsla och ångest.
-Jag vill ha det som pastorn fick i går kväll..., han sträckte ut sin smutsiga hand och tafsade på evas ena bröst, den unga kvinnan skrek till, ett ynkligt pipande skrik.
-Va?! Nej! J... Jag vill inte... Du får inte...!
Kallsvetten bröt fram på hennes panna, det kunde inte vara sant! Detta kunde bara inte hända!
Men Vaktis var blixtsnabbt framme vid henne, hans händer greppade tag om hennes handled i ett stålhårt grep och med ett skratt drog han den unga kvinnan med sig.
-V... Vad gör du?! S... Släpp... aj... Du gör mig illa!
Hon stretade emot, samtidigt som en del av henne insåg vad som kunde hända om den onda gubben gjorde allvar av sitt hot om att sprida bilderna. Hennes liv skulle bli förstört!

Med sin fria hand knuffade gubben upp dörren till hennes stuga och med en omild knuff puttade han in Eva i stugan.
Den unga kvinnan föll nästan raklång på golvet och hon fick upp händerna och tog emot fallet på trasmattan.
Bakom sig hörde hon dörren smälla igen.
-Du får inte...! Jag tänker inte göra det med dig! Skrek hon desperat, rädslan förlamade henne och hon stirrade upp på den äldre mannen.
Eva insåg att hon inte ens visste vad han egentligen hette, alla kallade honom bara för Vaktis och hon insåg nu att han skulle ta henne... Vaktis skulle våldta henne!
Skräcken växte i henne, det var en mardröm!
-Snälla... Om du slutar nu så kommer jag inte att berätta för någon, snälla...
Eva kröp bakåt på golvet medan hon försökte beveka mannen. Inte kunde han vara så grym att han skulle tvinga henne? Det måste finnas något som var gott i honom, inte skulle väl gamle Vaktis...
Den äldre mannen tornade hotfullt upp sig ovanför den darrande unga kvinnan, Eva kunde se hur det putade i hans fläckiga overall. Han stod bredbent framför henne och hon kunde känna hans blick på sin kropp, Eva kände sig mer sårbar och hjälplös än någonsin tidigare i sitt liv, hennes tunna klänning kändes alldeles för liten för henne, hon kunde känna Vaktis blick på sina solbrända släta ben och lår.
-S... Snälla, nej..., åh gode Gud..., snyftade hon. Eva kände hur hennes kropp var som förlamad av rädsla. Gubbens ögon var blanka av sadistisk lusta och ett hånfullt flin klöv hans solbrända rynkiga ansikte.
-Ta av dig..., vässte han med tjock röst.
Eva visste att det var farligt att reta upp våldtäktsmannen, men hon kunde bara inte göra det, hon kunde bara inte!
-Aldrig! J... jag vill inte... du kan inte..., den blonda unga kvinnan skakade på huvudet, hon kunde känna hur hennes ögon blev dimmiga av tårar och hur dom började rinna ner för hennes kinder. Gubbens flin blev hårdare och grymmare, Eva kände instinktivt att hon gjort ett misstag.
Vaktis var snabb för sin ålder, han svingade sin öppna hand framåt och med ett ljudlig skarp smäll örfilade han till den vettskrämda kvinnan. Eva skrek till, mer av rädsla än av smärta, hon hade aldrig blivit slagen förr, aldrig någonsin och chocken fick hennes motstånd att rinna av henne. Gubben stirrade ner på henne och Eva skrek till då hon såg den sadistiska glöden i hans ögon. Han tyckte om det! Herregud, han njöt av att slå henne! Den iskalla vetskapen sköljde över henne. Han skulle kunna göra vad som helst med henne utan att tveka, hon hade inget val. Hon måste göra som ha ville!

-J... jag ska g... göra som d... du vill..., Eva fick kämpa fram orden mellan snyftningarna. Hennes unga kurviga kropp skakade av rädsla och förtvivlan. Det var som om hennes fingrar styrde sig själva då dom sakta och klumpigt började knäppa upp knapparna i klänningen. Långsamt drog hon av sig klänningen och hon kunde känna Vaktis blick glida över hennes kropp. Det snurrade i Evas huvud då klänningen föll ner i en oformlig hög vid hennes fötter. Som i en mardröm sträckte hon händerna bakom ryggen och knäppte upp bh´n och lät den falla. Vaktis blick slukade hennes stora uppnosiga bröst och Eva kände hur skräcken fick henne att bli illamående.
”Gode Gud, låt det gå fort”, bad hon. Kanske detta var hennes straff för att hon varit otrogen, kanske var det Gud som såg till att det här hemska hände henne?
Eva drog ner trosorna, ner över hennes breda feminina höfter nerför hennes smidiga blanka ben och ner till klänningen på golvet. Så tog hon ett steg bakåt, hon var naken nu och hon lände sig mer sårbar och hjälplös än någonsin tidigare i livet.


Med en morrning var gubben på henne, Eva pep till som ett skrämt djur innan det dödande hugget. Gubbens mun sökte sig till hennes stora mjuka bröst och Eva kände hur Vaktis mun slöt sig runt ett av hennes trubbiga bröstvårtor. Hans tunga slickade den känsliga lilla knoppen, hans oljiga händer kladdade och tog på hennes bröst, rygg höfter, stjärt. Han pressade henne bakåt och med ett halvkvävt skrik föll hon ner på sängen. Vaktis låg på henne, hans mun och tunga slickade och sög allt han kom åt, hennes mjuka stora bröst glänste av saliv. Eva kunde känna hans kuk pressa mot sig genom hans grova overall. Vaktis händer slöt sig runt hennes glänsandemjuka halvklot och eva såg sina bröstvårtor mellan hans mörka smutsiga fingrar.
Vaktis kramade till hårt och Eva skrek till av smärta, hans fingrar lämnade röda märken efter sig i hennes mjuka känsliga hud. Hans fingrar tog vant tag i hennes stretande bröstvårtor, han smekte och drog lätt i dom och Eva kände hur dom styvnade till ofrivilligt under hans behandling. Gubbens händer gled nerför hennes sidor, ner till hennes platta mage och smala midja. Eva lutade sig bakåt på sängen och stirrade upp i taket, det var som en mardröm!
Kvällen innan hade hon och hennes älskling pastor Jansson legat här och hon hade haft sin mest underbara natt någonsin med mannen som hon älskade av hela sitt hjärta. Nu låg hon igen här, tvingad av en vidrig snuskgubbe. Hon kunde känna hur hans valkiga händer särade på hennes darrande ben och hon hatade sig själv för att hon inte gjorde motstånd. Men vad kunde hon göra?
Han var så mycket starkare än henne och så hade han bilderna. Vad skulle pastor Jansson säga om allt det här kom fram? Att hon låtit gubben ta henne, låtit sig utpressas till att ge sig till en man mer än dubbelt så gammal som henne själv. Kanske skulle han lämna henne? Tanken skar som en kall kniv i hennes inre. Hon skulle aldrig överleva om hennes stora kärlek lämnade henne, hon kunde bara inte tala med honom om det som nu skedde, hon skulle vara tvungen att bära det här själv! Eva kände hur Vaktis tunga gled in mellan hennes blygdläppar och hur han började att slicka henne. Hans tungspetts hittade hennes klitoris och hon kunde känna hur den styvnade instinktivt under den mjuka tungan.
-Ånej..., snyftade hon då hon kände hur hennes kropp reagerade på den äldre mannens erfarna mun. Små förrädiska ilningar av lusta gick genom hennes kropp och hon kände äckel och själförakt stiga inom sig. Hennes hjärna sa en sak, men hennes kropp en annan.


Eva vred sig på sängen, Vaktis hade böjt hennes ben bakåt och dragit dom åt sidan och den unga kvinnan kunde känna hur hennes kropp gjorde uppror mot hennes förnuft. Kunde det inte ta slut?
-Såja, vänd dig om nu på alla fyra..., flinade Vaktis och Eva hatade sig själv för att hon gjorde som han sa. Varför kunde hon inte kämpa emot? Varför var hon så förlamande rädd?
Kanske var detta straffet för otrohet? Kanske förtjänade hon detta?
Eva svankade instinktivt med ryggen, det var första gången som hon skulle bli tagen bakifrån. Hon kände den äldre mannens trubbiga ollon mot sin våta och lite svullna fitta.
-Förlåt knut..., hulkade hon fram medan hon kände hur den äldre mannens stora svullna ollon sakta tvingades in mellan hennes hala läppar.
-Fan! Snacka inte om honom då du är med mig din lilla hora! Skrek Vaktis med ett plötsligt ursinne och Eva gnydde till av skräck. Vaktis greppade tag om hennes höfter, nu jävlar skulle han visa henne, det här skulle hon minnas.
Med en brutal stöt stötte han in i den trånga kramande lilla fittan som kämpade för att ta emot honom.
Eva skrek till av smärta och försökte fly undan, men Vaktis fingrar sjönk in i hennes höfter och höll henne kvar. Så stönade han till medan han juckade framåt utan att bry sig om den unga kvinnans förtvivlade skrik och patetiska böner om att han skulle ta det försiktigt. Tvärtom eggades han bara av att göra henne illa, han njöt av att höra henne be honom om att ta det försiktigare.
Nu skulle hon få för allt som han utstått under sitt liv, alla högdragna snobbiga tjejer som tyckte att dom var så mycket bättre än han och som inte ens ville titta åt honom. Med sadistisk brutalitet knullade han henne, hans tjocka grova kuk spände och tänjde ut hennes tränga lilla fitta och hans höfter slog med höga smackanden mot hennes mjuka svala stjärt. Han tvingade den unga blonda kvinnan att stöta bakåt mot hans långa hårda kuk som fyllde upp henne helt och hållet.
Vaktis kunde känna hur hans ollon stötte emot hennes livmodermun och han njöt av att knulla den här underbart vackra varelsen. Hon såg ut som en modell med sitt långa mjuka hår och kurviga kropp, visst hon kunde spela pryd, men han hade sett henne i gårkväll så han visste hur hon egentligen var. En skenhelig liten hora som fick vad hon förtjänade, dessutom kär i passtor Jansson! Herregud vilken idiot hon var, men hon fick skylla sig själv. Det var inte första gången som pastorn förförde unga naiva kvinnor som han sen utnyttjade och sen lämnade då han tröttnat på dom. Vaktis kunde känna hur Eva svarade allt ivrigare på han stötar, hennes trånga fitta var hal av könsafter och han kunde höra hur hennes hennes smärtfyllda stön ändrat sig till stön av njutning. Han kunde se hennes ryggmuskler arbeta och hur hennes mjuka hud glänste av svett då hon arbetade mot hans hårda stora kuk. Vaktis drog isär hennes stjärthalvor och stirrade ner på hennes rynkiga hårlösa anus, under hennes anus kunde han se sin kuk plöja in och ut ur hennes fitta med sina blonda små fjun. Nu skulle han allt visa henne!


Eva kände den grova kuken lämna henne, en frustrerad våg som ilade genom henne och hon längtade efter hans hårda kuk i sig, vilken kuk som helst bara det fortsatte. Hon vred på huvudet och tittade mot honom, hon ville inte se honom i ögonen, hon skulle inte kunna stå ut med sig själv om hon såg hans triumfatoriska blick.
-Varför slutade du...? Flämtade hon fram. Men sekunden senare kände hon Vaktis fuktiga ollon pressa mot sitt bakre hål. Eva skrek till rätt ut. Inte kunde han ta henne där!? Hon hade aldrig gjort det, inte där, han skulle spräcka henne... hon skulle aldrig klara av det!
Eva skrek fram ett långt desperat nej som övergick till ett gutturalt skrik av smärta då gubbens kuk pressade sig in genom ringmuskeln som försökte hindra angriparen. Men till ingen nytta.
Eva föll ner mot sängen men Vaktis pressade sig brutalt in i henne, Eva kunde känna hennes anus tänjas isär till en skär ring runt den stora kuken och en våg av intensiv smärta högg i hennes kropp. Men hon visste också att hon inget kunde göra för att stoppa honom, han hade henne fast och det visste han om. Med långa hårda stötar tryckte sig Vaktis längre in i Evas bak, han njöt av varje sekund, hennes skrik av smärta ekade i det lilla rummet och han stirrade ner på sin svullna glänsande kuk som erövrade det sista i hennes kropp, snart skulle segern vara total över den blonda unga kvinnan. Han låg tung och hård på hennes svettiga mjuka kropp och han njöt av hur hennes bakre hål slöt sig kring hans stora kuk. Herrejävlar så trång hon var! Att hon var oskuld där tvivlade han inte en sekund på. Så började han att sakta låta sin kuk glida fram och åter i hennes lilla hål.

Eva snyftade och stönade. Det var vidrigt! Han tog henne på ett sätt som bara dom värsta horor lät sig tas och hon kunde inte göra något för att stoppa honom. Det värsta var inte smärtan som hans stora kuk orsakade henne, det värsta var dom små förrädiska lågorna av lusta som slickade hennes kropp. Hon slöt ögonen i skam och kände nya tårar rulla nerför kinderna, hur kunde hon tycka om det här? Vad var det för fel på henne? Men hennes kropp reagerade nu precis som då pastor Jansson så ömt och kärleksfullt smekt henne och älskat med henne. Men nu var det som om hennes kropp inte gjorde någon skillnad mellan deras olika kukar, hon ville ha mer, hon ville att han skulle utnyttja henne, ta henne, knulla henne.


Vaktis kände den unga kvinnans bak röra sig under honom i små stötande cirklar och han flinade ner mot henne.
-Allt var bara ett jävla spel, eller hur? Du är en riktig liten hora eller hur?
Eva kände att han hade rätt. Så måste det vara, varför skulle hon annars kunna njuta av det vidriga som han gjorde med henne? Hon skämdes mer än någonsin tidigare, han hade tvingat henne till sex och det värsta var att hon tyckte om det på ett sjukt masochistiskt vis. Hur skulle hon kunna se pastor Jansson i ögonen efter det här? Hon hade förrått deras kärlek och hon bad till Gud att hon skulle ha styrkan att berätta för honom och be om förlåtelse.


Vaktis stönade till och hans öppna handflata träffade hennes stjärt med en ljudlig smäll.
-Säg att du är en liten hora..., flåsade han. Han ville höra henne säga det, nu ville han ta ifrån henne den sista lilla rest av stolthet och värdighet som hon fortfarande hade kvar.
-Nej...!
Han smiskade till hennes stjärt igen och igen medan han gav den skrikande unga kvinnan ett par brutala stötar som skickade nya vågor av smärta genom hennes svettiga arbetande kropp.
-Aaaj! Ja...j... Jag är en liten hora...! Skrek hon rätt ut, dom snuskiga orden som vältrade sig ur hennes mun fick det att ila i hennes kropp av kåthet.
-Jag älskar din tjocka kuk i min röv! Vrålade hon och Vaktis stönade till i njutning, han var nästan där nu... bara lite till.
Eva kunde känna hur gubbens fingrar hittade hennes klitoris och en våg av njutning gick genom hennes kropp då han smekte henne. Herregud, det kändes lika skönt som då pastor Jansson...
Orgasmen kom snabbt och häftigt, som om den bara legat och väntat på den rätta beröringen för att kunna bryta fram som en flodvåg. Eva skrek i njutning bara vagt medveten om hur den stora kuken i hennes stjärt exploderade i stråle efter stråle av seg tjock sperma.


Efteråt låg hon kvar i sängen, den unga kvinnan skämdes för mycket för att se den äldre mannen i ögonen, men hon visste att han flinande tittade på henne. Hans triumf var total och han hade besegrat henne, erövrat henne och samtidigt krossat allt vad stolthet hette hos henne.
Vågor av njutning dröjde sig kvar i hennes ömmande kropp. Hur skulle hon kunna tala med pastor Jansson om det här? Hon visste att Vaktis inte skulle tveka en sekund att berätta om alla snuskigheter hon sagt eller hur hon njutit. Han kanske skulle göra det bara för att djäkla med henne?
-Sådär ja, nu var du en duktig kicka, sa gubben nöjt och klappade Eva på stjärten.
Så gick han äntligen och Eva låg kvar ensam i sängen, hon strök bort en tår som trillade nerför kinden. Hon måste behålla det här för sig själv, det visste hon, både för pastor Janssons skull och sin man. Eva svalde, vilken mardröm hon hamnat i, men så mindes hon pastorn, tack och lov för pastor Jansson, tänkte hon.