Tisdagens förmiddag segade sig fram och han försökte få lite av allt det som fanns uppskrivet på "Måste-Göra-Listan". Sommaren hade dröjt sig kvar litet. Fortfarande var vindarna någorlunda ljumma och solen värmde trots att det var mitten av september.
De flyktiga hösttankarna störs av telefonen.
- Pastorsexpeditionen, det är George, svarar han, väckt ur sin dåsighet.
- Hej, George, det är Sofia. Kommer du i håg mig? Förresten, stör jag?
George letade febrilt för att para i hop rösten och namnet. Javisst, Sofia, ja. En av konfirmanderna för ett par år sedan.
- Nej du stör inte alls. Det var en överraskning att höra från dig. Hur är det?
George plockar fram minnesbilder av Sofia. Vem kan glömma henne. Framfusig och mycket välutvecklad redan då. Nu, tre år senare är hon vackrare än någonsin. Han vet, för han såg henne förra veckan på Intersport när hon provade träningskläder. Den korta tighta toppen och "cykelbyxorna" slöt tätt runt kroppen och framhävde de kurvor som Sofia besatt. De hade hälsat på varandra och bytt några ord som allra hastigast. George fick anstränga sig för att inte stirra för mycket. Nej, visst hade han inte glömt Sofia.
- Det är något som jag skulle vilja prata med någon om och då kom jag att tänka på dig. Har du tid en stund, frågar Sofia.
- Javisst, har jag det. Du kan komma hit så får vi prata ostört.
- Jättesnällt, jag kommer på stört.
- Okej, hej.
- Hej.
Det föresvävade aldrig George att det kanske var opassande av pastorn att vara ensam med en ung, och dessutom mycket vacker kvinna. Däremot såg han åter och åter igen bilden av Sofia i de tighta träningskläderna. Tio minuter senare ringer det på dörren och Sofia kliver in och sätter sig i stolen snett mot George. De hejar och George frågar hur det är, vad det var hon ville prata om. Hon berättar om skolan, hemma och någon pojke som hon träffat under sommaren. George lyssnar och följer henne med blicken. Från det raka bruna håret, de vackra mörka ögonen och den smala röda munnen till axlarna, brösten. Tydligt synliga i formen genom den moderna tighta toppen. Faktiskt helt lagom stora, tänk att få hålla dem i sin hand. Blicken går vidare till de nätta händerna som ligger i knät och vidare till den lårkorta kjolen. En sådan där som så retligt glider upp när man sätter sig ner. Ett par mycket vackra slanka ben följer. Blicken vänder åter upp igen och George tycker sig ana att knäna inte är lika tätt sammanhållna som när blicken vänder ner. Nu ser han långt mycket högre upp, en bra bit in under kjolen, men inte riktigt ända fram. Via händerna i knät och de mjuka kullarna slår han upp blicken i ansiktet på Sofia och möter hennes blick. Han rodnar för han förstår att vart hans blick har varit har inte undgått Sofia. Skamset ser han på henne och ber henne fortsätta att prata, fast han kan inte komma på att han vet vad hon har sagt.
- Det gör inget, säger hon. Jag kom egentligen hit för en helt annan anledning än att prata.
Hon drar isär knäna ännu mer och låter George ana ett par vita smala trosor av string modell.
- Jag ville visa dig det här.
Hon reser på sig och går fram till honom samtidigt som hon tar tag i kanten av kjolen och hissar upp den. Helt stum och blossande röd sitter George och tittar på vad som utspelar sig framför hans ögon. En ung, vacker kvinna håller just på att visa upp sig för honom. Till sin egen skam upptäcker han att han inte är oberörd, snarare tvärtom. Han är mycket berörd, hårt berörd.
Sofia kliver fram och ställer sig med ett ben på var sida om Georges högerben, allt för att komma riktigt nära. Och så drar hon upp kjolen hela vägen. Nu ser George hela trosan och hur den smiter åt om venusberget på henne. Han anar en svag kontur av håret och den vita stringen försvinner ner och in mellan stjärthalvorna.
- Redan när vi läste vid konfirmationen bestämde jag mig för att en gång ska jag visa dig det här och sedan ska jag älska med dig, lutar sig Sofia fram och viskar i hans öra.
Hon kysser honom på sidan och ber honom känna efter om det känns skönt det han ser. All vett och sans är som borta och George låter sakta händerna smeka baksidan av hennes lår upp mot skinkorna. Han får händerna fulla av mjuk trosfri hud och hittar så troskanten som han följer upp och runt för att låta händerna vila på höfterna en stund medan han tittar henne i ögonen och hon bara ler tillbaka. Sakta, mycket sakta låter han då händerna glida över toppens glansiga tyg upp över magen, följer revbenskanten så att han från sidan greppar de vackra mjuka kullarna som är hennes bröst. Han suckar djupt över hur skönt det kan vara att känna en annan människas mjukhet och hon suckar över att äntligen är dessa händer där som hon har längtat efter så länge. Han känner två styva vårtor som känns genom toppen och BH:n.
Hon kliver förbi honom och lutar sig mot skrivbordet och ber honom ta henne trosorna. George vänder sig om på kontorsstolen och sticker in en hand mellan hennes särade ben bakifrån och lägger hela handen över venusberget. Sakta, mycket sakta och stilla låter han sedan handen färdas neråt, bakåt över det lena trostyget. Han känner att där fanns inte mycket till hår. Pekfinger och lillfinger följer rakninslinjen och fingrarna i mitten följer den öppna skåran i mitten. Så varmt, så levande och så mjukt. Sofia stönar, ja, av med dom nu och kom. Lusten är påtagligt för dem båda. Hon backar emot honom och känner en hårdhet genom tyget som hon har längtat efter att få smeka och smaka.
Sakta lirkar han av henne trosorna och låter dem ligga på skrivbordet. Snabbt, mycket snabbt får han av sig byxorna och hon styr honom rätt. Inget mer förspel, lusten är för stark hos dem båda. Andningen och flämtningarna blir högre och snabbare i takt med att han pumpar på. Hon hasar upp sin topp och flämtar;
- Brösten, smek brösten, ta på mina bröstvårtor, jag vill ha dig, kom, kom.
Han knäpper upp BH:n så att brösten kommer fram och kan sväva fritt. Inte länge dock förrän han har fångat in dom i sina händer. Tempot och intensiteten ökar och till slut exploderar allt för honom.
Soifa vänder sig om tar honom i famnen och säger att detta var bara början...