Jag hade under en längre tid fått E-brev på jobbet av någon som beundrade mig och mina nylonklädda ben.
Avsändaren hade alltid olika hotmail adresser och innehållet bestod i intima frågor angående mina ben.
Vad använde jag för sorts nylonstrumpor,,var det strumpbyxor,stay ups eller kanske strumpor i höfthållare.
Till en början trodde jag det var min exman men slog bort det då han ju faktiskt inte hade brytt sig speciellt i detta tidigare samt inte hade någon anledning att psyka mig.

Med tiden så blev E-breven allt mer grövre.
Personen som skrev berättade detaljerat hur han eller hon onanerade med mig i tankarna, hur han eller hon smekte mina ben, mina fötter, hur mycket han eller hon ville suga på mina nylonklädda tår.
Frågor om hur min fitta såg ut, om jag älskade stora kukar,om jag var bisexuell, hur ofta knullade jag iförd nylon o.s.v.

Det var mycket nära att jag anmälde detta till min närmsta chef, men tyckte det hela var så otroligt pinsamt att jag struntade i det.
Var gång det dök upp ett E-brev och jag såg vad texten innehöll så raderade jag det omedelbart utan att läsa vidare.
Jag började klä mig mer i byxor och sockar för att på det sättet kanske bli av med min knäppa beundrare.

Med tiden så upphörde E-breven.

Så kom en fredag då jag direkt efter jobbet skulle vidare på middag hos några vänner och därav var jag tvungen att under arbetsdagen återigen ha kjol,blus och nylonstrumpbyxor på mig.

Efter lunchen så kom E-brevet.

Så fin du är idag Marianne, så sexig i solbrunt nylon, dina fötter så fina i dina öppna sandaletter, mm så kåt på dig Marianne,,så kåt.

Jag blev alldeles stel,,det var någon på min arbetsplats,,,vem i hela friden var det ??

Jag svepte med blicken över kontorslandskapet,,vem ?..var det Per,,Anders,,Monika,,var det min chef Erik,,var det Jens, den unga killen på IT avdelningen,,var det någon annan ?

Jag slog av datorn och reste mig och gick sedan raskt bort från min plats ut mot korridoren sedan ner för trappan, öppnade med kod dörren till IT avdelningen och gick sedan genom den långa korridoren bort mot datasupporten.

Precis då jag skulle runda hörnet hörde jag Solveigs röst långt bakom mig.
Marianne !!...Vänta!!

Jag blev alldeles kall,,var det hon, Solveig,,Receptionisten ?
Hon närmade sig och såg med skamsen blick på mig..och jag stirrade spänt på henne.
Solveig,,denna paranta gulliga kvinna, alltid i knytblus och dräkt, alltid i,,,,som jag, nylonklädda ben och klackar.
Det slog mig,,det är Solveig.

Hon stannade någon meter framför mig, högröd i ansiktet,,hon viskade med darrig röst.
- Snälla Marianne,,det är jag,,jag erkänner,,gå inte till IT killen,,jag vet inte hur jag någonsin skall kunna få dig att förlåta mig.

- Men varför just jag Solveig, varför var du tvungen att skriva detta om mig,,till mig ?

- Det var inte min mening,,jag har svårt att motstå mina sexuella drömmar, jag tänder på just dom sakerna jag skrev till dig om,,du har eggat mig att göra det Marianne.

Hennes sista mening for som en elektrisk stöt genom min kropp,,E-breven svepte genom minnet,,jag kände hur stressen släppte, hur något annat tog över.

Kom Solveig,,jag vill prata,,sa jag och gick in i ett kopieringsrum brevid,,hon följde mig.
Jag låste snabbt dörren.

Sätt dig sa jag bestämt till henne och pekade på en stol i hörnet.
Hon satte sig försiktigt, lika röd i ansiktet som tidigare.

- Vad vill du veta Solveig,,fråga på bara?,jag är här nu !

- Jag vill att du förlåter mig Marianne, jag skäms så för detta.
- Nä du,,du vill nog veta något eller,,kanske du vill något annat sa jag och satte mig på skrivbordskanten brevid henne,,sparkade av mig en sko och placerade min fot på hennes högra svarta nylonklädda knä.

- Känn Solveig,,åhh smek min fot är du snäll sa jag och gned med tårnas undersida upp under hennes kjol och det tog bara någon sekund innan hennes tunga slickade min vrist, hon stönade,,tog mina tår i munnen,,sög dom som om dom vore en kuk,,slickade undersidan av foten.

Åhh du doftar så skönt Marianne..mmm dina nylonfötter..mmm.

Forts följer...