När folk hör ”Internet-beroende” eller ”spelberoende” så tycker nog de flesta att det är såna där halvberoenden som inte alls är lika allvarliga som kemiska beroenden som heroinmissbruk och dylikt. Jag är inte säker på vad som är värst, men jag kan garantera att de förstnämnda beroendena är ytterst allvarliga, och ingenting man bara slutar med över lunchen.

Jag hade länge spelat spel on-line, StarCraft, Diablo, Quake och Counter Strike, men det var när den nya typen av on-line-spel började säljas i affärerna som jag verkligen fick upp ögonen för web-spelandet. Jag talar förstås om MMORPG som World of Warcraft, Guild Wars, och liknande. Jag var fast, och satt där i mina föräldrars källare och spelade, ibland hela dygn, och med så lite sömn, för att inte tala om skola, som möjligt. Det fortgick i kanske ett år. Ett år av idel samtal med skolan, föräldrarna, till och med en psykolog, men allt det där var bara distraktioner som höll mej från mitt spelande, under varje ”allvarliga” samtal satt jag och räknade ner sekunderna tills jag kunde komma tillbaks till min kära dator, vilket såklart innebar att jag inte lyssnade till någonting andra hade att säga, det innebar också att jag lovade dem allt de ville. Ja, jag skulle satsa mer på skolan. Ja, jag förstod att man inte kunde slösa bort sitt liv framför datorn. Ja, den här gången kunde man lita på mej. Ja, ja, ja.

Livet lekte för mej, jag var förvisso ingenting IRL, men på nätet var jag ostoppbar, en kung, en hjälte, helt otrolig. Det var då det hände. Mina föräldrar konfiskerade min dator och körde ut mej. De ägde en etta i den centrala delen av staden där jag fick bo, utan dator, utan Internet, och knappt nog med pengar för att ha råd med någonting mer än mat. Det första dygnet spenderade jag i ursinne, det andra i gråt, och det tredje i desperat frustration. Jag började besöka kompisar, kompisar som jag visste spelade just mitt on-line spel, och under en tid bodde jag praktiskt taget hos dem. Men det varade inte, jag ville bo hos dem, eller hos deras dator, ”bara en liten stund till”. Jag var skamlös i mitt tiggande, men förstod att de inte kunde tillgodose mina behov. Att bara spela max fyra timmar på en dag var oacceptabelt, alldeles för lite, särskilt i jämförelse med mina tidigare sjutton timmar per dygn.

Det var då jag hittade ett ’Internet-café’, inte så mycket ’café’ som ’Internet’. Det var rena himmelriket för mej, de nyaste datorerna, de nyaste spelen och en rent ut sagt gudomlig fart på linan. Nackdelen var att det kostade trettio kronor i timman. Ganska billigt faktiskt, men med min aptit så började pengarna tryta efter bara några dagar.

Ahab, ägaren av Internet-caféet, var stor och svart, men talade perfekt Svenska, helt utan brytning. Han var ung och hade med hjälp av sin rike far startat eget direkt efter universitetet. Det ska nog tilläggas att jag vet så mycket om honom eftersom jag talat med honom väldigt mycket. Jag hade tidigt insett att om jag höll mej väl med honom så skulle jag kanske få rabatt, kanske till och med få sitta där gratis då och då. Jag smörade rejält för honom och låtsades som att han var min allra bästa vän – och med tanke på hur lite tid jag hade haft med RL-kompisar det senaste året så var han i stort sett min enda kontakt utanför Internet.

”John, det är dags att stänga nu.” Ahabs röst fick mej att bli medveten om hur öde det var i lokalen, endast ett par datorskärmar lyste upp mörkret, ”Kom igen, Ahab, bara en kvart till?” Jag såg bedjande upp på honom och fick nästan nackspärr, han VAR stor. Jag möttes av ett skratt, ”Okej, men efter femton minuter så stänger jag av strömmen, så glöm inte att spara ditt spel.” Spara mitt spel, va? Trots att han drev ett sånt här ställe verkade han inte veta mycket om MMORPG-spel. ”Tack, Ahab, du är bäst.” Ahab skakade på huvudet när han gick därifrån.

Jag kände mej nöjd när jag stängde av skärmen och ställde mej upp, så där nöjd som bara ett sprillans nytt magiskt supersvärd kan göra dej. Jag kom fram till disken mot vilken Ahab satt lutad och drog upp plånboken. ”Hur mycket blir jag skyldig ers nåd idag då?” Han tittade ner på en miniräknare, ”Du har suttit i tio timmar idag, va?” Jag nickade, och Ahab skakade återigen på huvudet, ”Jag förstår inte hur du klarar av det, har du ens ätit idag?” Jag ryckte på axlarna, ”Jag klarar mej.” Och som inbiten datorspelare klarar man sej verkligen ytterst länge utan mat, det är som om kroppen försätts i dvala framför datorn. När jag öppnade plånboken kom en plågad min över mitt ansikte, bara 200 kronor kvar, och det var i mitten av månaden. ”Något på tok?” Jag klistrade hastigt på mitt bästa leende, ”Ingen fara, 150 kronor, va? Här har du, din blodsugare,” Ahab skrockade åt vårt lilla internskämt och slog in summan på kassaapparaten. ”Du ska inte med på en hamburgare? Jag bjuder.” En gratis hamburgare tackar man ju inte nej till, särskilt om ett gratis mål mat innebär att man har råd med två extra timmar framför datorn den här månaden. ”Du har övertalat mej, Ahab. Jag får väl offra mej, då.” Ett vitt grin klöv hans ansikte och vi stängde caféet och gick mot närmsta gatukök.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord, ochjag insåg att Ahab verkligen var en trevlig prick som faktiskt verkade bry sej. Efteråt frågade jag lite generat om jag kunde få hans tomma halvliters PET-flaska. Jag mumlade någonting om att det var dåligt för naturen att bara slänga flaskorna, men jag tror att vi båda visste att jag skulle panta dem för att få pengar. Efter att vi gått skilda vägar så tittade jag i varje soptunna och hittade några tomburkar och en och annan plastflaska. Jag räknade snabbt ut att jag skulle kunna sitta tre timmar nästa dag, inte ens i närheten av vad jag behövde. Vad skulle jag göra resten av dagen? Alla aktiviteter bleknade i jämförelse med att spela på Internet.

Jag tog en lång sovmorgon, jag skulle ha mycket tid att fördriva den dagen. Klockan var ett på dagen när jag än en gång gick in på G2, som var namnet på Ahabs ställe. Jag hälsade på honom och på några andra killar som jag kände till utseendet. En sorts lättnad föll över mej när jag satte mej vid datorn, det var som att komma hem. Jag loggade smidigt in och började spela.

Efter två, alldeles för korta, timmar loggade jag ut. Det kändes inte tillräckligt alls, och det verkade till och med som att solen fortfarande var uppe. Släpigt gick jag fram till disken och langade fram mina sista pengar. ”Redan?” Ahab lät förvånad. Jag tvingade fram ett leende, ”Har man inte råd så har man inte. Det är inget att göra något åt.” Han såg lite tveksam ut, men tog mina pengar och slog mej lite löst på axeln ”Du ska se att det ordnar sej.” Jag ryckte på axlarna och gick.

Resten av dagen spenderade jag att gå mellan papperskorgarna, skörden av pantbart material var inte stor, inte stor alls. Jag skulle inte ha råd att sitta ens en timme, och även om jag skulle ha råd med det så skulle det inte vara nog. Två timmar var inte nog. Jag kände hur min gamle vän förtvivlan började svälla i mitt bröst. Vad skulle jag göra?

Nästa dag utökade jag mitt sökområde, men hittade inte alls tillräckligt med burkar, folk drack alldeles för lite! Oron låg som en sten i min mage, om jag inte fick tag i pengar snart så skulle jag få vänta i nästan två veckor innan jag fick pengar... Jag skulle inte klara det, det visste jag.

Den natten sov jag inte gott, hur skulle jag ha kunnat göra det? Mitt liv höll på att gå i spillror, i alla fall den del av mitt liv som jag fortfarande brydde mej om.

Med påsar under ögonen gick jag runt på stan, morgonljuset stack i ögonen och jag undrade om Ahab hade öppnat G2 än, jag visste att han brukade vara där lite tidigare för att göra iordning stället, men han öppnade klockan tio. Med en blick på klockan beslöt jag mej för att chansa.

När jag knackade på glaset dök Ahab nästan genast upp. När han såg mej öppnade han och släppte in mej. ”Följ med mej in på kontoret, jag måste byta en glödlampa.” Jag följde med honom och såg tyst på när han balanserade på en stol för att byta glödlampan. ”Hur många timmar blir det idag då, John?” Han klättrade ner och satte sej på stolen. ’Kontoret’ var inte mycket mer än en städskrubb, men Ahab hade lyckats klämma in ett litet skrivbord, en dator, och en stol. Om dörren hade varit stängd hade vi båda inte fått plats där inne. ”Jo... Det var det jag ville prata med dej om.” Jag skämdes, men jag visste vad alternativet var. ”Du har inget jobb som jag skulle kunna göra häromkring? Jag kan dammsuga, städa...” Jag fortsatte inte då Ahab skakade sorgset på huvudet, ”Jag är ledsen, men rent ekonomiskt kan jag verkligen inte rättfärdiga en anställning.” Mitt mod sjönk, ”Men jag skulle kunna-” Jag blev avbruten, ”Tyvärr, det går inte.” Vad skulle jag göra? Två veckor utan Internet, utan dator, utan liv! ”Men... Men jag har inga pengar att spela, jag behöver...” Min röst tynade bort inför hans medkännande men bestämda blick. ”Kan du inte låta mej spela lite gratis då? Bara några timmar varje dag, du kommer knappt att märka att jag är där, jag lovar.” ”Jag har redan gett dej rabatt, halva priset, och det är inte dåligt. Och nu vill du att jag ska låta dej spela gratis?” Han suckade, ”Jag gillar dej, men... jag kan inte.” Mina händer var knutna, men min röst var under kontroll, ”Jag förstår.” Ahab ställde sej upp, ”Om det inte var något mer så har jag några saker att ta hand om.” Men jag stoppade honom med en hand på hans mycket större arm, ” ... ..... .. ...” Han höjde ögonbrynet, ”Vad sa du?” Mitt hjärta hamrade i mitt bröst, mina handflator var svettiga, ”Om jag suger av dej, då?” Min röst var ynklig, och jag vågade inte se upp i Ahabs ansikte. ”Vad i helvete!” Han lät vädligt arg och jag drog mej tillbaks några steg. ”Tar du mej för en bög eller? Tror du att jag har varit snäll mot dej för att jag är kåt på dej? Är det det du tror?” När han gick mot mej vände jag om och sprang. Jag var en idiot. En stor jävla idiot.

Jag insåg att jag hade gjort ett stort misstag, Ahab var min livboj, han var den som hade gett mej tillgång till Internet, billigt. Jag skulle inte hitta sån generositet någon annanstans. Och så hade jag erbjudit mej att suga av honom, jag var ens inte bög, hur desperat fick man bli egentligen? Idiot!

Jag insåg vad jag var tvungen att göra. Jag hade inget annat val än att be Ahab om ursäkt. Om han kunde förlåta mej så skulle jag få tillgång till Internet igen, när jag hade pengar. Om inte... Jag ville ens inte tänka på vad jag skulle göra om han beslutade sej för att inte förlåta mej.

Nästa morgon darrade jag i hela kroppen av nervositet, jag visste vad jag var tvungen att göra, jag skulle göra det, men jag var så nervös! När jag knackade på rutan till G2 vågade jag inte se upp, Ahabs ansiktsuttryck skulle berätta allt. Glaset gled åt sidan och jag hörde hans röst ”Och vad vill du, då?” Jag kunde inte utläsa någonting från hans röst, ”Jag har kommit för att be om ursäkt.” Ahab mumlade någonting och skyfflade med en stor hand in mej i caféet. Utan ett ord gick han till kontoret och satte sej med ett knarrande på stolen, ”Nå?” Jag harklade mej skamset, ”Förlåt för det jag sa igår. Det var inte meningen att antyda att du var... homosexuell. Kan vi inte bara glömma att det hände?” Jag vred mina händer, ”Jag vet ens inte varför jag sa så, jag är inte bö-, homosexuell heller.” Tystnaden bredde ut sej mellan oss, och jag stod kvar och tittade på golvet. ”Jag har tänkt på vad du sa,” började han, ”och jag kanske var en aning oresonlig igår. Jag vet att du gillar och spela det där spelet, och jag vet att du är fattig.” Jag tittade upp på honom, hoppfull för första gången på dagar. ”Jag förlåter dej.” Jag andades ut, lättad. ”Och om du vill spela här, så kanske vi kan komma till en,” han hostade till ”...överenskommelse.” Jag tittade oförstående på honom, ”När man ar ett eget företag och jobbar så mycket som jag gör, får man inte mycket tid till att träffa kvinnor. Det finns saker man saknar. Närhet, till exempel...” Jag svalde, mycket väl medveten om vart han ville komma med sitt resonemang. ”Nu?” Jag var plötsligt lugn inombords, det var det här jag var tvungen att göra. Ahab nickade, synbart förlägen.

Det kändes nästan om om det var någon annan som ställde sej på knäna framför Ahab, ”Kan du knäppa upp...?” Med darrande händer gjorde han som jag bad och drog ner byxorna och kalsongerna en bit. Han verkade lika nervös som jag kände mej. Hans kuk var enorm! Minst tjugo centimeter och riktigt grov, redan hård. Jag svalde än en gång och tog tag i monstret, fascinerad runkade jag honom – han suckade vällustigt. Vad höll jag på med? Var det så här långt jag kunde gå för att få spela mitt on-line-spel? Hans kuk var varm i mina händer. Jag var tvungen, jag skulle kunna spela hur mycket jag ville, utan att betala för det. Tanken gjorde mej lycklig, och på något sätt komplett. Jag såg upp på Ahab, som såg förväntansfullt, upphetsat på mej där jag satt emellan hans lår, ”Om jag gör det här, ” jag kunde inte säga ’det’ rent ut, ”kommer jag att få spela då?” Min röst var ostadig av en salig blandning av nervositet, förväntan skam, och någonting mer? ”Hela dagen.” Situationen var bisarr, här satt jag, en kille som inte ens gått ut gymnasiet och höll i en stor svart mans penis – och förhandlade. ”Jag gör inte det här för att jag vill det, jag gör det för att jag vill spela, jag är inte kär i dej eller nåt sådant. Okej?” Jag ville att det skulle vara glasklart vilka mina avsikter var, både för honom, och kanske en aning för mej själv. Ahab tog ett skakigt andetag, ”Jag förstår, en uppgörelse mellan dej och mej, en tjänst för en tjänst.” Jag märkte att han började bli otålig, av förståeliga skäl, men jag ville få vissa saker sagda innan det hela skedde, och för att vara helt ärlig ville jag nog fördröja det så länge som möjligt. Jag försökte gömma mej bakom en mask av professionalitet, men jag visste att den snart skulle gå upp i rök när min del av vårt avtal påbörjades. ”Det här är bara mellan mej och dej, eller hur? Ingen annan.” Jag ville inte att det skulle gå rykten om att jag var homosexuell. ”Mina läppar är förseglade.”

Jag påmindes plötsligt av vad jag höll i händerna och harklade mej. ”Så, h-hur vill du ha det?” Jag ville verka professionell, men jag kunde inte möta hans ögon, och på hans röst hörde jag att han var aningens besvärad också, ”Ta,” han tvekade, ”ta den i munnen.” Ögonblicket hade kommit. Nu gällde det. Jag blundade och förde in hans kukhuvud i min mun, det var inte så farligt, faktiskt. Tentativt slickade jag honom och fick en djup suck till svar. Jag kunde knappt få mina läppar runt hans grovhet, men det gick. Min knutna hand var fast sluten om den del av hans kuk som jag inte lyckats få in. Jag kände blodet hetta i mitt ansikte, tänk om någon hade sett mej nu. Skammen var nog det som gjorde att mina ögon var slutna. Jag utforskade honom med mina händer, läppar och tunga, jag smakade på hans mandom och insåg att om jag faktiskt hade varit en bög, så hade jag inte kunnat vara lyckligare. Ahabs kuk var verkligen någonting i särklass. ”Mmmrrhh,” basen i hans röst fyllde det lilla rummet och det började bli varmt. ”Så skönt....” Jag hörde hur han greppade armstöden hårt och hur hans kuk svällde mellan mina läppar. Det var underligt, jag kände mej stolt över mitt hantverk, stolt över att tillfredställa honom, eller så kanske det bara var så att jag snart skulle få det jag ville ha: en hel underbar dag framför datorn. Våta ljud lät när min saliv gjorde hans påle våt och när jag bearbetade honom med min mun. ”Åh, herre gud,” Ahab tog mitt huvud i sina händer och började knulla i mun. En ilning gick igenom mej och jag stönade till, av överraskning, kanske? Hans ollon gled mot min tunga och stötte mot mitt svalj. Jag hade nu händerna på hans lår, i ett försök att hindra honom från att trycka sej in för långt. ”Mmm, jag kommer snart...” Varningen gjorde mej ingen nytta, fast i hans starka grepp kunde jag bara ta emot hans sats när hans konvulsiva orgasm exploderade.

Tystnaden efteråt var total. Vad fanns det att säga? Jag hade just utfört oralsex för första gången, och på en man! Han hade blivit avsugen av en många år yngre kille i utbyte mot en dags datorspelande. Båda hade vi varit med på det, men ingen ville prata om det. Med baksidan av min hand torkade jag mej om läpparna och ställde mej upp, det var då jag såg hans ögon på mitt skrev. Jag var hård. ”Öh, jag...” vad kunde jag säga? Jag hade ingen förklaring, ingen ursäkt. Hur hade det kunnat ske? Jag ville inte tänka på det. ”Kan jag gå och spela nu?” Min röst var knappt hörbar och hans följande nick var den ursäkt jag behövde för att snabbt lämna kontoret.

Vi sa inte ett ord till varandra på resten av dagen, båda generade över vad som hänt, vad vi, vad jag, hade gjort. Jag visste inte om jag skulle vara mer orolig för om en liknande överenskommelse skulle göras följande dag, eller om en inte skulle ske. Jag sov oroligt den natten, men klockan tio följande morgon stod jag likväl utanför Internet-caféet. G2 hade ovanligt nog flera kunder redan vid öppningsdags. Ahab sa ingenting när jag gick fram till disken utan nickade bara åt en av de lediga datorerna.

En hel dag av spelande går väldigt snabbt, särskilt när man ser tillbaks på den efteråt. När Ahab lade sin hand på min axel och jag tittade upp, upptäckte jag att klockan var mycket och att G2 var tomt sånär som på oss två. Min mun var plötsligt torr när jag loggade ut från mitt konto och snurrade runt stolen så att den svarta mannen var rakt framför mej. En tjänst för en tjänst, och han hade fyllt sin del av avtalet. Knarrandet från en gylf hade aldrig förr låtit så ödesdigert. Han lät sina byxor och boxer-shorts falla till golvet.

Den såg större ut än föregående dag. Jag hade inte saliv nog att svälja. ”H-hur vill du ha det?” Under omständigheterna lät min röst inte SÅ liten, kanske. Han höll ut den, som för att erbjuda mej att beundra den, vilket jag kanske gjorde, en aning. ”Ta den i munnen, men blunda inte den här gången...” Jag rodnade när jag föreställde mej hur jag sett ut dagen innan, med slutna ögon, som om jag njöt. Det hade inte alls varit min mening. ”Jag vill att du ser mej i ögonen hela tiden.” Borta var rösten han använt upp tills då, ”kompisrösten”, istället lät han bestämd, resolut. Det kanske var mer passande i situationen, vi var inte kompisar nu, vi var... Jag visste inte vad vi var, men ’kompisar’ var inte ett bra ord för att beskriva oss just då. Den här gången fanns det inget trevande i hans handlingar, han var lika bestämd som sin röst. Han tryckte in sin penis mellan mina läppar med en suck och knullade sakta min mun, ”Se mej i ögonen,” upprepade han. Jag kunde nu se vilken effekt jag hade på honom, hur min tunga fick honom att kippa efter andan och hur hela situationen upphetsade honom. Han hade makten över mej, och utnyttjade det till fullo. Ahab fick mina käkar att värka med sin storlek och jag blev än en gång tvungen att ta spjärn mot hans nakna, muskulösa lår. ”Tafsar du på mej?” Hans röst lät avmätt, eller så avmätt en röst kan låta när den är ansträngd av upphetsning. Jag drog genast bort händerna och såg bort från hans ansikte. ”Titta mej i ögonen,” jag lydde, hans kuk var så stor i min mun. ”Det gör inget att du tar på mej.” Han slutade jucka och drog ut sin salivblanka mandom, ”Jag sa: det gör inget.” För ett ögonblick såg jag frågande på honom, men sen förstod jag. ”Okej,” jag försökte låta neutral, men det var ingenting jag lyckades med. Jag förstod vad han menade. Ahab tornade upp sej över mej, med sin stora kuk i handen, bara några centimeter från mina läppar, och för första gången på länge kände jag mej liten, som ett barn bredvid en vuxen. Mina händer fann hans lår igen, men Ahab rörde sej inte en tum förrän jag prövande smekte dem (med den blicken på mej var jag ju tvungen att försöka med någonting!)

Han höll fortfarande sin bruna påle framför mitt ansikte, och jag ville ha den i min mun - självklart bara för att få det hela överstökat, ingenting annat. Sakta förde han den mot min mun, men när jag sträckte mej efter den så drog han sej undan och skrockade. ”Här,” han stoppade in den igen, ”använd tungan, och glöm inte att se mej i ögonen.” Jag gjorde mitt bästa, det gjorde jag verkligen, och han njöt i fulla drag. Mina händer smekte över hans lår, och till och med över hans fasta stjärt. Hade någon sett oss då hade den personen säkert gissat på att jag avgudade Ahab, men jag visste ju att jag bara gjorde som jag blev tillsagd, och det var allt.. Den här gången varade han mycket längre än föregående dag, och när han fått sin orgasm lämnade han mej med ett andfått: ”Klockan nio imorgon.”

Nästa morgon hade jag knappt kommit in förrän Ahab, alldeles för lätt, tryckte ner mej på rygg bakom disken. ”Ligg kvar.” Jag rös när jag hörde hur han beordrade mej, och jag lydde. ’En tjänst för en tjänst’ rabblade jag upp i mitt huvud – det lät mindre och mindre övertygande, men det fick duga. Från golvet såg jag hur Ahab fick av sej sina byxor. Började det här gå för långt? Varför bad jag honom inte att ta det lugnare? Plötsligt gränslade han mitt bröst, hans knän låste mina armar vid golvet och hans mandom låg hård och varm mot mitt ansikte. Det var skrämmande, det var hisnande, det var... Vad var det jag kände?

Ahab såg på mej, som om han väntade på ett svar, ”V-vad sa du?” Ännu en bisarr situation. ”Jag frågade: gillar du det här?” Varför hade jag inte sett att han var så skrämmande när han bara varit min kompis? ”V-vad?” ”Jag tror du faktiskt börjar gilla att suga av mej, är det inte så?” Jag vred på huvudet, och kände hur mina läppar snuddade undersidan av hans kuk. ”Det är en överenskommelse,” bedyrade jag, ”det är allt.” Han hade fel! ”Verkligen?” Ahab lät inte övertygad, ”Hur kommer det sej då att du blir kåt varje gång du ger mej oralsex? Är du bög eller tycker du att det är skönt med lite hårda tag?” Jag blundade hårt ”N-nej!” Jag ville inte höra. ”Sluta...” ”Jag tycker att du och jag ska ta reda på saken, en gång för alla.” Han tog tag i sin kuk och höll den som en domares hammare över mitt ansikte, ”Du vill väl fortfarande uppfylla din del av avtalet? Du vill väl spela ditt lilla spel?” Jag klämde ihop läpparna. Jag var fångad av mitt eget beroende, och den svarte mannen som gränslade mej visste det. ”Svara.” Jag ville inte, men jag hade inget val, spelet var mitt liv och jag var ingenting utan det. ”J-jag vill inte bryta avtalet...” Jag kunde nästan höra hans belåtna leende genom tystnaden, men jag ville inte se på honom. ”Tänkte väl det,” han tog tag om mitt bakhuvud och flyttade sina ben så att mina armar blev fria, ”Gapa.”

Den numera välbekanta lemmen fyllde mej och gled hett mot min tunga, Ahab höll upp mitt huvud, där jag låg raklång på rygg, och tillfredställde sej själv genom att knulla min mun. ”Mm, så ja. Du vet vad du ska göra med dina händer, eller hur?” Det gjorde jag, och jag påminde mej själv om att jag inte hade något val, det var han som bestämde. Mina fingrar grävde sej in i hans skinkor och han trängde in djupare i mej. Jag bara låg och tog emot. Jag övertygade mej själv om att det bara var ett jobb, och att min tid vid datorn var min lön. En liten stund av.. det här för en hel dag on-line. Jag tjänade på det. Jag tjänade på det. ”Sug hårdare. Kom igen, använd din lilla mun. Jag vet att du inte kan få nog.” Han stönade och stötte, jag kramade och smekte hans lår och stjärt - särskilt hans stjärt. Han hade väl sagt att jag skulle smeka särskilt den? Jag andades tungt genom näsan, endast av ansträngningen, inget annat.

”Mm, du är jätteduktig.” Då drog han sej ur mej, han slutade att knulla min mun. Mitt bröst höjdes och sänktes när jag låg ett ögonblick och undrade vad som hände, varför hade han slutat? ”Ställ dej upp,” jag lydde utan en tanke. Jag flämtade förvånat när hans hand plötsligt fanns mellan mina ben, på min stenhårda kuk. Elektricitet for igenom min kropp, ”Titta på mej.” Hans andra hand var under min haka, och hans röst lät vänlig. Jag kunde bara se upp på honom, vad kunde jag annars göra? ”Nu vet vi, eller hur?” Hans hand rörde sej inte, åh, varför rörde den sej inte? ”Du tycker om det här.” Svaret fanns i Ahabs handflata, men jag ville inte erkänna det. ”Gå ner på knä och fortsätt suga av mej, och tänk på hur kåt du blir av det.” Jag gjorde det, jag tog honom i min mun och slickade och sög honom till vad som måste ha varit en underbar orgasm. Jag ville inte tänka på det han sagt, men hans ord ekade i mitt huvud.

Som tur var Ahab upptagen med kunder resten av den dagen, så jag blev inte tvungen att tala med honom där jag satt vid datorn, det enda avbrottet var när en av killarna som jag endast kände till utseende lämnade en inplastad smörgås till mej och hälsade från Ahab. När det blev dags att gå ställde jag mej tungt upp, sköt in stolen med överdriven noggrannhet och vände mej till sist mot utgången. Ahab avtecknade sej som en stor mörk siluett i kontrast till friheten som låg bakom honom. Glasdörren stängdes och Ahab drog för en tung svart bomullsgardin, en rad av spotlights lyste ensamt upp den midjehöga disken, resten av lokalen var mörk sånär som på några påslagna bildskärmar. Någonting kändes i min mage, var det förväntan? Ängslan? Rädsla? Jag var inte säker, men min enda väg gick framåt.

Hans djupa röst ljöd i lokalen, ”Kom hit.” Ahab gick mot disken och tittade mot mej. Vad kunde jag göra? ”Men... Imorse...?” Jag hade ju redan gjort det! ”Kom.” Hans röst var mjuk, men bestämd. Den svarte mannen hade insett att jag behövde det han hade att erbjuda, oavsett priset. Jag gick ostadigt fram till honom, mina ben rörde sej automatiskt och mitt huvud försökte finna utvägar ur denna hopplösa situation.

När jag kom nära nog tog han tag i mej och lutade mej mot disken, ”Om jag skulle be dej att suga av mej, skulle du göra det?” Han visste redan svaret, men han ville höra mej säga det. Jag viskade ut ett hest ”Ja.” Han stod så nära, hans närvaro var så överväldigande, jag hade inget att sätta emot. Jag kände mej fångad, och en del av mej njöt av det, jag visste inte varför. ”Och om jag sa åt dej att jag vill se dej naken, vad skulle du göra då?” Jag rodnade och svalde, jag tänkte just svara när han avbröt mej, ”Visa mej.” Det var inget förslag. Jag rös i hela kroppen. Varför reagerade jag så starkt på hans befallningar?

Ahabs ögon smekte beundrande min överkropp när jag tog av mej min t-shirt. Jag var inte muskulös som han, jag var snarare smal, ”Bra,” Jag knäppte upp mina jeans och satte tummarna innanför linningen, jag tvekade och kastade en blick på den store mannen framför mej. ”Snälla...” hans min tystade mej och jag tog ett djupt andetag. Mina byxor och kalsonger åkte av tillsammans med mina strumpt och skor. När jag reste mej upp var jag pinsamt medveten om min hårda penis. Varför var jag så upphetsad?

När han tog tag i min kuk smälte jag nästan, jag var helt i hans händer och väntade med andan i halsen på vad som skulle hända härnäst. ”Mmm,” han lät nöjd, ”Du har en fin kropp.” Jag visste inte hur jag skulle ta den komplimangen, men jag önskade inget hellre än att han skulle röra mej, röra min kropp. Jag kände mej så sårbar där jag stod, naken inför en stor svart man, som dessutom var fullt påklädd. Hans händer gled över min kropp, och jag suckade tyst. Hans händer kramade om min vita stjärt och jag kände hans kuk, genom hans byxor, mot min. ”Vad vill du just nu?” Han var så nära, vad ville jag? Jag visste inte vad jag ville, det var han som hade tagit initiativet hittills. ”Jag vet inte,” varför lät jag så desperat? ”Du vill se mej naken, eller hur?” Jag var så hård! ”Ja!” Jag insåg att jag ville att han skulle vara naken, precis som jag själv, och... Jag kunde ens inte fortsätta tänka i de banorna.

Han var naken, och han stod bakom mej, smekandes mitt bröst, min mage, mellan mina ben. Jag var yr och lutade mej undergivet in i honom. ”Du är så jävla sexig,” andades han i mitt öra. Han utforskade min kropp, runkade mej, nöp i min bröstvårtor. Jag gnydde och njöt och visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville bara ha mer.

På något sätt hade vi förflyttat oss bakom disken. Ahab viskade ”Ner på knä,” och jag sjönk ivrigt ner framför honom, jag ville suga hans grova svarta kuk, jag ville att han skulle knulla min mun. Jag ville tillfredställa honom! Det var då han gav mej en liten flaska och när jag läste texten på den förstod jag. ”Smörj in mej,” jag darrade, rädd, men jag lydde. När hans mandom glänste av glidmedel drogs jag upp på fötter, jag var osäker...

Men vad jag än hade att säga om saken så spelade det ingen roll. Jag trycktes ner på disken av en hand och med ett stön blev jag penetrerad av en stor svart kuk. ”Åh!” Jag vet inte om jag förväntat mej smärta, men det som blixtrade igenom mej nu var ren extas. Ahabs kuk var begravd mellan mina vita stjärthalvor och mitt stånd kändes dubbelt så stort som vanligt. ”Så ja. Slappna av.” Jag kunde inte tala, bara flämta och njuta av att bli uppfylld. Kuken stötte till en början in i mej i en långsam takt, ”Mm, jag visste väl att du skulle gilla att bli knullad.” Ahabs naglar skrapade över mina lår, ”Nu vet vi varför du erbjöd dej att suga min kuk.” ”Du är så stor, åh gud.” Jag hörde knappt vad han sa, jag var helt koncentrerad på hans enorma påle som smekte insidan av min stjärt.

Plötsligt vände han på mej och spetsade mej igen, vi var ansikte mot ansikte, jag låg hjälplös på rygg och vred mej av njutning. ”Jag älskar din kuk!” Och det gjorde jag, han knullade mej och skrapade mot mitt inre, hans tunga andning och njutningsfyllda stön drev mej mot orgasm. Hans läppar slöts om en av mina bröstvårtor och jag slog armarna om honom, ”Jag är så nära;” flämtade jag. Hans bultande kuk drev mej närmare och med ett utdraget stön försvann världen och allt jag upplevde var Ahab inne i mej. Spasmiskt kramade jag hans stånd samtidigt som orgasmen tvingades ur mej. Varje stöt in i mej fick hela min värld att pulsera av ljus och rå extas.

---

Efter den dagen kunde jag inte ljuga för mej själv längre, jag älskade Ahabs kuk, jag älskade hur han dominerade mej och alltid visste precis hur jag ville ha det. Jag kunde inte få nog av honom.

Nu var jag inte längre bara beroende av en sak.

---

Idéer och kommentarer är alltid välkomna, men den bästa lönen vore nog att du själv skrev en egen novell på ett liknande tema.