En liten lekstund


"Letar du efter något?"

Kvinnan tittade häpet på mannen som tilltalade henne... Han var lång och reslig, kraftig utan att för den skull vara tjock, oklanderligt klädd i svarta, italienska Gabor-skor och en diskret kritstrecksrandig figursydd Armanikostym som framhävde en välformad överkropp. Han log ett bländande brett leende som spred sig i skrattrynkorna kring de mörkgröna ögonen och framkallade en märklig, varm känsla inom henne. Hon fattade genast tycke för honom, det var något oemotståndligt, något avväpnande vänligt, något mystiskt men ändå... något hemtrevligt...

"-Ursäkta mig.. Jag uppfattade inte att du tilltalade mig" fick hon fram, och förbannade genast sitt klumpiga sätt, samtidigt som hon kände rodnande sprida sig som en löpeld över hennes kinder...

Han skrattade glatt..

"-Hmmm. Jag kanske skulle ha presenterat mig först... Mitt namn är Clark. Clark Davis."

Han sträckte fram en brunbränd hand mot henne i en fast hälsning och hon sträckte automatiskt fram sin hand och kramade den. Hon kunde inte undgå att notera att hans händer var stora och vältränade med långa, smala fingrar, och naglarna var välmanikyrerade

"Lois Parker. Kul att träffas!!"

Kul att träffas ... vilken vansinnig replik tänkte hon tafatt, men hans leende visade ingen osäkerhet eller ogillande, snarare tvärtom, intresse och ... varmhet...

"Det här är banne mig inte klokt" tänkte hon för sig själv .. "Skärp dig Lois!" "Du beter dig som en sextonårig snärta som är ute på sin första dejt... Alldeles kollrig" Hon rätade på sig i stolen, rätade till den vita blusen så att urringningen inte skulle vara alltför generös, och log ett brett leende tillbaka. Ingen ide att vara vulgär. Hon skrattade tyst samtidigt som det pirrade lustigt i magen.

"Det var verkligen inte min mening att tränga mig på men... Jag såg att du satt alldeles ensam och.. tja.. du verkade trevlig... Dessutom verkar du leta efter något??"

"Ingen fara! Jag är ensam. Och ja. Du får göra mig sällskap!" Ensam!!! Varför behövde hon säga det??? Lois skämdes än en gång... Än en gång den 16-åriga lantlollan i henne som kom fram....

Clark satte sig ned i stolen mitt emot henne och tittade roat på henne..

"Får det vara något att dricka??" Hans röst var behaglig och mjuk. Lois kunde inte slita sina ögon från hans välformade, fylliga läppar och det kluriga leendet som hela tiden verkade vilja bryta fram i hans ansikte. Undrar hur de.. smakar. Läpparna.. Lois var häpen!!! Det här var VERKLIGEN inte hon..
Lois forsatte studera Mr Clark. Hans anletsdrag var raka och klassiska och han påminde inte så lite om forna tiders gentlemän - Cary Grant, Gene Kelly, Burt Lancaster... (Lois var VÄLDIGT svag för gamla romantiska filmer...) Fortsatt hade han ett markerat hak- och käkparti och var oklanderligt rakad. Mmmm. Inget dåligt kap.. Om man nu skulle vara intresserad. Och tillgänglig förståss. Fast det var hon ju inte. Inte än. Inte ikväll i alla fall.

"Mmm. En Martini Bianco. Tack." Han kan gott få bjuda mig på en drink. Clark vinkade diskret till sig en ledig kypare och beställde sedan drinkar till de båda.

När kyparen serverat de beställda drinkarna tyckte Lois att det var dags att gå vidare.

"Varför trodde du att jag letar efter något???" undrade Lois nyfiket.

Lois kunde inte hjälpa det, men hon var en smula intresserad av Clark.. Han använde en lite udda öppningsfras som hon inte hade hört, dessutom... Han verkar så självsäker - på ett bra sätt... Lois hade alltid uppskattat karlar som var självsäkra, men på ett civiliserat sätt, inte på ett själupptaget fotomodellaktigt fånigt sätt... Clark verkade i alla fall inte vara sådan. Än. Fast Lois var på sin vakt.

"Jag har sett dig flera gånger här, alltid sittande vid samma bord. Jag måste få säga att du har en alldeles utomordentlig smak. Du lyser upp och dominerar rummet där du är och det är mycket svårt att undvika att lägga märke till dig.. men samtidigt ser du ibland så.. ensam ut... som om du söker. Någonting.. Spänning?"

"Hoppsan!" Lois puls började slå snabbare. "Han hade minsann hållit henne under uppsikt. Svårt att undvika henne... Lyser upp rummet...Hoppsan igen! Clark vet minsann vilka tangenter han ska spela på" tänkte Lois. "Bäst att akta sig. Fast det var ju lite gulligt ändå.. Att han lade märke till just henne."

Hon hade visserligen sneglat på honom också några gånger tidigare men... Hon hade trott att han var där i affärer... Att han inte hade tid för... Kvinnor... Han hade alltid verkat formell och suttit i sällskap med flera män. Han var en typiskt affärsman. Kanske.. Aktiemäklare? Lois lät fantasin segla iväg..

"Tack för komplimangen! Eller komplimangerna , kanske jag skulle säga. Du är verkligen inte heller den anonyma typen." Lois kunde inte låta bli att retas lite grand - det tål han säkert, tänkte hon.. "Var gör du annars, när du inte går om kring och utmanar ensamma kvinnor som sitter vid sitt bord och ser övergivna ut, på jakt efter spänning?"

Lois tittade uppmärksamt på Clark när hon uttalade de utmanande orden. Han mottstod testet.

Clark skrattade gott.

"Den var bra! Touché skulle man kanske kunna säga! Det är inte ofta en attraktiv kvinna får mig mållös. Inte ofta som NÅGON får mig mållös, faktiskt.." Lois noterade komplimangen än en gång.

Han gjorde en kort paus medan han lät blicken svepa över henne. Lois tyckte sig än en gång notera ett gillande i hans ögon. "Bra!" Hon kastade huvudet bakåt i ett lätt kast och gav honom ett värmande leende. Han fortsatte:

"När jag inte går om kring och utmanar ensamma kvinnor som sitter vid sitt bord och ser övergivna ut, på jakt efter spänning, så arbetar jag inom den finansiella sektorn: Corporate Finance. Företagsöverlåtelser, utlandsaffärer, bankgarantier. Det kan vara rätt intressant även om det låter lite trist.. Men just nu så utmanar jag alltså kvinnor!!"
Han log ännu ett avväpnande leende och hans spontana skratt fick henne att slappna av..

Han har humor, tänkte Lois. Det är positivt. En bra egenskap. Dessutom verkar han hålla igång - han var vältränad utan att vara biffig - Lois hade lite svårt för den alltför muskulösa typen, den som bröstar upp sig och speglar sig i alla speglar medan de drar handen genom håret och beundrar sig själva.

"Jag måste erkänna att jag funderar lite över hur du gör när du utmanar ensamma kvinnor? Fast... Du kanske inte vågar berätta???" Lois var inte rädd för att spela med i hans utmanande stil..

"Åh... Det är egentligen inte så märkvärdigt - och absolut inget hemligt" svarade Clark retfullt och blinkade menande. "Jag brukar undra om de vill leka en lek. En lek där kvinnorna själva bestämmer men ändå inte.." fortsatte han kryptiskt. Han lyfte försiktigt sin drink till munnen och smakade på den. Hela tiden med ett utmanande leende. Utforskande hennes reaktion.

"Du förstår.." fortsatte han, utan att invänta ett svar "Jag träffar en hel del människor i mitt yrke - ett yrke som jag verkligen älskar - missförstå mig rätt - men det gör mig också ..." han letade efter rätt ord "Nyfiken... Eller törstig skulle man kanske kunna säga. På relationer." Han fortsatte:

"Jag älskar människor. Jag är fascinerad av människor! Det är kanske det som gör att jag uppskattar mitt yrke så mycket... Men min människokännedom och nyfikenhet kan användas på annat sätt också - inte bara yrkesmässigt. Det är där leken kommer in. Som en ny krydda - ett spännande äventyr, eller varför inte, att utforska ett svårtillgängligt område.." Clark tittade henne rakt in i ögonen och hans blick vek inte en millimeter.

Lois kände en rysning av nyfikenhet spira i kroppen. Huden knottrade sig på hennes arm och hon kände sig lite yr. Clark påverkade henne mer än hon hade trott. Det var något magiskt, rent utav fullständigt trollbindande, över hans sätt att röra läpparna, han sätt att se på henne, hans sätt att flytta händerna när han pratade.. Hon undrade vart det här skulle komma att sluta... Hon smakade försiktigt på sin drink. Inte läge att bli mer onykter nu, Lois!!.

"Den här... leken... Hur... fungerar den?? Jag menar.. Vad går den ut på?" Lois hade problem att finna orden. Det var verkligen märkligt vad hon påverkades. Hon kunde tydligt känna blusens mjuka tyg mot sina bröstvårtor. Hon kände att pulsen dunkade snabbare i hennes hals. Det fanns en tydlig erotisk underton i det här samtalet.. En underton som hon gillade..

"Du lär känna dig själv på ett nytt sätt. Du kommer att känna åtrå och längtan. På ett sätt som du kanske inte upplevt tidigare. Det är hela tiden du som bestämmer men du måste våga lita på andra människor och du måste hänge dig fullständigt till leken. Man kan säga att det handlar om ett par osynliga mentala handbojor och mycket beröring" Det lät som en självklarhet när Clark berättade. Han fortsatte.

"Fast leken kräver miljöombyte, förstås. Jag vet en perfekt plats" Clark tystnade och tittade nyfiket på Lois, försökte läsa av hennes reaktion.

Lois var skakad. Clark verkade så rättfram, så ärlig men samtidigt så.. magnetisk. I normala fall skulle det ha varit "Tack och God natt" men det var inte så enkelt. Inte ikväll. Inte nu.. Hon var alldeles för nyfiken. Alldeles för påverkad redan. Det var verkligen inte likt henne!!!

Hon brottades med sina samvetskval. Clark satt stilla och gjorde sig ingen brådska, försökte inte påverka henne, inte tvinga fram något avslut eller någon fortsättning. Faktum var att han såg precis lika lugn och harmonisk ut som tidigare.

Hennes hjärta slog som en stånghammare. Hon tittade sig nervöst omkring. Det måste nästan höras!!! Blicken flackade. Munnen var alldeles torr. Hon behövde syre! Hon darrade lite grand när hon höjde sitt glas igen och häpnade över de ord som kom ut ur hennes mun:

"Miljöombyte låter.. trevligt.. tycker jag.. Är det långt? Dit alltså"

Hon lät inte som hon brukade. Mycket mer förväntansfull, mjuk, hennes röst var mörkare. Hon kunde fortfarande nästan inte andas. Hon höll på att förgås! DET VAR SÅ SPÄNNANDE!!!!!!!!! SÅ FÖRBJUDET!!!!

Hon kände en ensam svettpärla ringla ned mellan brösten och fortsätta ned genom urringningen. Hon kände sig alldeles varm och fuktig.. Temperaturen i rummet tycktes öka för varje sekund. Hon reste sig lite ostadigt, inte så mycket pga av alkoholintaget, utan mest av de känslor som vällt fram inombords. Clark betalade notan och de båda lämnade lugnt och värdigt den stilla restaurangen..


"Reglerna är som sagt mycket enkla" Clarks röst var alldeles bakom henne, nära hennes högra öra. Hon kunde känna hans varma, friska andedräkt och i dunklet kunde hon ana hans varma leende.

Lois stod i Clarks magnifika takvåning. Det var inte mer än en timma sedan hon och Clark hade börjat prata och nu var de redan här i hans våning! På väg att.. Leka? Lois var lite skrämd över hur snabbt det hade gått.. och ändå.. det kändes som om hon känt Clark för evigt.

Rummet de befann sig i var dunkelt upplyst med lampor på många olika platser och dess, nästan flämtande sken, kastade långa skuggor och skapade en romantisk och påtagligt elektrisk stämning i våningen. Den var smakfullt och exklusivt inredd men Lois konstaterade snabbt att det faktiskt levde någon här, det var verkligen ingen sterilt maskininredd övernattningslägenhet eller representationsvåning.

Det verkade som att Clark hade det gott ställt. Våningen var generöst tilltagen, säkerligen uppemot 200 kvadratmeter och Clark verkade ha en mycket trevlig smak. Raka linjer och mycket ädelträ men ändå inte ointressant.

I en del av våningen hade han inrett en träningsstudio med olika träningsredskap - det var därför hans kropp var så vältrimmad!, tänkte Lois gillande.. "Här har han nog spenderat många timmar, varm, svettig.." Lois log tyst inombords men leendet nådde snart hennes mun som sprack upp i ett brett och vällustigt leende. Lois kände sig varm och lugn. Förväntansfull.

Hon spände alla sina sinnen, blundade och doftade.. Det luktade fräscht av.. lavendel?... men inte på ett påträngade blommigt sätt utan mer subtilt, lockande, förföriskt.. I bakgrunden strömmade en mjuk och sensuellt ström av musik, oklart vartifrån.. När hade han satt igång den??? Hon öppnade sina ögon och tittade rakt in i den stora väggspegel som hon stod framför. Bakom sig hade hon hela våningen. Och Clark.

Lois armar var lätt sträckta mot taket och hennes händer greppade ett par romerska ringar som Clark sänkt ned från taket. En spotlight belyste henne snett bakifrån, från ovan och sidan, och fick henne att trivas med sin spegelbild. Hon konstaterade att ljussättningen framhävde hennes figur, hennes kurvor, som både såg smalare men ändå... på vissa ställen... mer generösa ut.
På golvet låg en mjuk matta av träningstyp, kanske för att dämpa ett eventuellt fall från ringarna...

Hon var fortfarande klädd i sin vita sidenblus och svarta slitsade chanelkjol som slutade en bit strax ovanför knäna. Hennes ben var något särade och ställningen kändes inte alls obekväm!!
Temperaturen i lägenheten var behaglig och ibland kom även en liten vindpust som fick huden att knottra sig på hennes armar och bröstvårtorna att upproriskt gnida sig mot den matta sidenblusen.

Clarks ord fick henne att återvända till medvetande igen.

"Kom ihåg att det är du som bestämmer när vi ska sluta.. leka... Det är du som bestämmer! När du släpper händerna från ringarna slutar vi leka.. Okej?"

Lois nickade mot sin spegelbilden och log. Hon var beredd! Ljuset i lägenheten flämtade till och dämpades ännu mer. Det blev mörkare omkring henne, hon kunde inte längre se lägenhetens bortre delar i spegeln, bara sin egna, utsatta kropp i spegeln. Och Clark.

Hon kunde höra hans lugna andetag, känna luften vibrera mellan dem. Han var tätt bakom henne men nuddade henne bara. Lätt. Obemärkligt. Nästan som en fjärils vingslag.

Hans händer smekte hennes bara ärmar, virvlade runt dem, letade sig upp mot hennes handlovar, upp mot hennes händer, som krampaktigt greppade trähandtagen. Hon rös av vällust och böjde huvudet framåt och blundade, lyssnade, luktade.

Clark fortsatte med sina lätta, nästan omärkliga smekningar. Nu var hans händer uppe vid hennes nacke och pressade, masserade, smekte.. Letade sig nedför båda sidorna av hennes ryggrad. Hon kunde nästan inte stå still! Så skönt var det!!! Hon kände huden bli varm, hur blodet fyllde hennes ytliga blodkärl. Hur hennes hud blev känsligare och känsligare. Hon flyttade vikten till vänster ben medan Clarks händer fortsatte sin dynasti. Hennes knän ville nästan inte bära.

Fingrarna letade sig nu ned längst hennes sidor, lätt tryckta mot hennes vita blus. Hon såg hans fingrar i spegeln, hur de trevade fram, försiktigt, som om de var rädda., osäkra.. Händerna letade sig fram till hennes mage och hans handflata strök mot hennes navel, letade sig in under blusen , kramade och smekte området just nedanför hennes navel och letade sig långsamt upp mot undersidan av hennes bröst, stannade, smekte, nästan retades, och fortsatte ut mot hennes sida igen.
Brösten var varma och välformade, svullna av känsla. Hon ville bara skrika rakt ut. Ville att hans händer skulle ta ett ordentligt tag, smeka dem, leka med hennes bröstvårtor. Hon gav ifrån sig en djup, låg suck. Clark log för sig själv.

Lois kände Clarks närvaro intensivt nu. Uppfylldes av hans doft, kände strömmen av hans kroppsvärme. Han stod helt nära henne nu. Hon kunde känna hans kropp stryka försiktigt mot baksidan av kjolen. Hon besvarade försiktigt hans närvaro och tryckte sig långsamt mot honom. Han gled retfullt undan men händerna, GUD, händerna... De fortsatte att smekas, att vandra över hennes kroppslandskap, utforskade försiktigt och girigt alla veck och skrevor.

Hon hörde att han andades fortare, tyngre. Hon kände andedräkten flämta i sin nacke och anade hans tunga. Hans händer hade fortsatt ned mot hennes baksida och nuddade nu ovansidan av hennes rumpa. Fingrarna letade sig ned mot undersidan och Lois stönade till och ryckte krampaktigt i ringarna... "Släpp inte taget Lois" tänkte hon intensivt. "Inte nu.. Jag vill ha mer. Å Gud."

Hans händer fattade tag om hennes höfter och drog henne mot sig. Sakta men bestämt. Hon kunde känna hans åtrå, hans lust, mot sin baksida. Hon kunde känna hans fasta bröstkorg mot sin rygg, hans mage och hon tryckte sig villigt emot honom. Hans händer letade sig nu upp över hennes blus, undvek noggrant de utsatta delarna som putade våldsamt under det mjuka tyget. Hans fingrar började att knäppa upp knapparna på hennes blus, blottlade hennes barm framför spegeln och Lois letade efter hans lystna blick, ville fånga hans ögon när han såg henne för första gången. Fånga hans uppskattning! Hennes hjärta slog så snabbt!!

Blusen var nu helt uppknäppt och hängde halvöppen utan att avslöja alltför mycket. Hon kände hans händer komma igen, bakom ryggen, över sidorna, fram emot magen. De vandrade sakta uppåt mot hennes bröst och nu vek de inte av längre... Än en gång knep hon hårt med fingrarna kring ringarna för att inte släppa taget. Hans händer kom upp över hennes rundlar, virvlade försiktigt runt hennes svullna bröstvårtor, kramade försiktigt hennes barm och Lois njöt. Hon ryste av både lust och köld. Han tryckte sig hårdare mot henne, visade tydligt sin uppskattning och upphetsning. Hon gned baksidan mot hans underliv, retades med hans mandom. Hon ville smeka honom tillbaka, kyssa honom, virvla över honom med tungan men hon kunde inte. Kunde inte släppa taget. Kunde inte vända sig om. Hon var helt fastlåst! De mentala handbojorna satt fast. Stenhårt. Hon ville öppna dem men inte sluta! Vilken paradox!
Hon svankade med ryggen, särade med benen, kände hur underlivet värkte och våndades. Önskade.

Hon kippade efter andan. Hon hade tunnelseende nu. Syrebrist i hjärnan. Hennes kjol föll plötsligt till golvet och hon undrade förvånat men förtjust hur det hade gått till. Han var riktigt flink med fingrarna!! Hon sparkade trotsigt iväg kjolen med fötterna och svankade med ryggen. Hon njöt av hans uppmärksamhet, visade upp sig för hans blick, spände sin kropp i en båge och visade honom sin vältrimmade kropp, sina former. Retades. Förförde honom.

Clark var alldeles slut - både psykiskt och fysiskt. Hans kropp bultade och brann. Svetten porlade nedför bröstet. Han var lycklig och glad. Hans händer kändes som kirurgredskap som känsligt letade sig fram! Det stack av lust i hans fingrar, som om han fingrade på en nåldyna. Han ville ha henne. Åtrådde henne. Hon var vansinnigt vacker där hon stod, trotsig och utsatt på samma gång. Han hade blivit förvånad över att hon inte haft någon BH på sig! Hans blick vandrade över hennes blottlagda kropp - han ville slukade henne. Hon hade ett par röda spetstrosor med små diamanter fastsydda på och vid troslinningen satt en liten guldfärgad nyckel och retades med hans sinnen. Clarks händer letade sig ned mot nyckeln och fattade tag i den lekte retfullt vid trosmynningen, motstod lusten att gå FÖR långt ned.. Inte än.. Hon skulle få trånas lite mer först.! Han nafsade försiktigt i hennes högra örsnibb, drog in hennes lukt, hennes värme i sina näsborrar, begravde ansiktet i hennes sida. Det började bli dags att byta sida...

Han fuktade sina läppar och sög in lite luft så att de skulle bli lite kalla, sedan kysste han henne försiktigt I nacken, nafsade I hennes skinn tills han kunde se hennes hud knottras.
Han letade sig ut med munnen mot hennes sida samtidigt som han drog fingrarna genom hennes svallande hårman, masserade hennes hårrötter, killade hennes nacke.

Lois var i extas! Hon hade aldrig känt så mycket känslor på samma gång, så mycket lust, så mycket åtrå. Hon ville släppa taget, dra ned honom på golvet och grensla honom.. Men hon tordes inte, rädd att han skulle göra allvar av sina hotelser. Hon ville inte att lekstunden skulle ta slut. Hon orkade nästan inte mer nu. Hennes kropp darrade, blixtar passerade framför hennes ögon, hennes underliv kändes som varm gele, för att inte tala om hennes ben och armar.

Det kändes som om Clark var överallt, besatte henne. Hans händer var överallt. Hans mun. Han kysste hennes ansikte, följde käkbenet på höger sida, små, små mjuka kyssar med lite tunga, bara så att hon anade den. Hon vred huvudet mot honom ville känna hans mun mot sin, känna hans tunga smyga in mellan hennes läppar. Hon såg hans leende mun, hur han höll avståndet och bara kysste hennes läppar, retades igen.. Han var framför henne nu, kysste framsidan av hennes hals, letade sig ned mellan brösten med läpparna och tungan, lät tungan virvla runt lite lätt, lämna ett tunt och kallt spår. Lois vred sig, kunde inte stå still! Han kysste sidorna av hennes bröst. Myste med tungan på den känsliga undersidan och flyttade sig sedan långsamt upp mot hennes bröstvårtor. Hans läppar särades och hennes bröstvårta sögs in i hans varma mun, landade mot hans tunga.

Lois exploderade. Hon kände stickningar i hela kroppen, hur våg efter våg av värme sköljde runt i hennes kropp. Hon fattade febrilt tag i ringarna för att inte tappa taget när hennes ben inte längre bar. Clark hade fortsatt nedåt mot magen, han verkade helt obekymrad över att hon inte kunde stå, bara hängde. Hon kämpade sig upp igen, avlastade armarna, särade med benen. Inbjöd honom till sin grotta.

Hans tunga letade sig nedåt. Han ömsom kysste, ömsom lekte med tungan på hennes bara hud, virvlade under hennes navel och.. Lois exploderade igen. Samma känsla igen - flodvågor som verkade kunna förflytta berg rasade runt i hennes kropp, okontrollerat.

Han bet tag i den lilla nyckeln i hennes trosband, bet i den, nafsade, andades in hennes doft, Smakade. Sedan drog han försiktig av hennes trosor med munnen, avslöjade en perfekt liten triangel av välansad buske. Trosorna föll till golvet och Lois skrek rakt ut i luften - ett stön av lust och nöd.

Han fattade tag i hennes rumpa och förde henne framåt mot sin mun. Hon hängde i ringarna nu greppade hans huvud mellan sina ben, det kändes nästan som att hon sög in honom mot sig. Clark flämtade. Hon var stark! Han kysste insidan av hennes lår, försökte undvika hennes svullna läppar, men det var omöjligt. Hon pressade obönhörligt underlivet närmare och han satt fast som i ett skruvstäd. Hennes clitoris var svullen och putande önskade uppmärksamhet. Han mötte den med sin tunga, flämtade runt hennes hudflik. Han kände den pulsera under tungan, nästan skjuta sig framåt, inåt.... Och Lois exploderade igen... Ett ljudlöst, färgsprakande fyrverkeri. Hon kunde höra blodet susa i öronen, ögonen svartnade och hon kunde inte längre hålla fast i ringarna. Hennes händer gled ut och hon skrek av rörelse.. Han kände hennes händer runt sitt huvud, hur hon gled ned och de famlade plötsligt omkring i en hög på golvet. Fortfarande tätt omslingrade, hungriga, längtande efter varandra.

"Sluta inte. Sluta inte Clark. Våga bara inte sluta" snyftade Lois av lycka och såg Clark djupt in i ögonen. I ögonvrån såg hon honom le sitt vackra men retfulla leende...

"Nu är det min tur!" Lois hade en mystisk ton i rösten..

Lois var utom sig av upphetsning. Hon hade aldrig varit i närheten av sådan tillfredsställelse, av sådan njutning.. Tidigare.. Hon tryckte försiktigt men bestämt ned honom på den mjuka mattan så att han låg på rygg, han var fortfarande fullt påklädd. Hon knäppte upp skjortknapp efter skjortknapp på honom, lät sina läppar kyssa hans bringa, hans mage, kittlade honom med sina naglar, drog de försiktigt över hans bröst. Hon vek undan skjortan och knäppte upp hans svarta Tiger-byxor, lösgjorde honom från sitt fängelse, släppte ut hans manlighet ur dess fångenskap. Hon hanterade den med försiktighet, kramade den, kysste den, kände hur den bultade i sin hand, knep, kände hans värme strömma över i sin egen kropp, lyssnade till hans andetag, hans suckar, över behandlingen. Hon kysste honom på magen medan hon fortsatte behandlingen, imponerades över hans styvhet, ville ha honom inom sig, känna honom mot sin insida, krama honom. Hon kröp upp en bit, lät hans mandom smeka hennes buske, smaka på hennes sav, lukta på henne..

Clark trodde att han skulle dö. Av åtrå. Hon retades med honom. Hetsade honom. Men ändå. Det var så fint. Han var så upphetsad att det nästan gjorde ont. Plötsligt kände han en enorm värme omsluta honom...

Lois förde in honom i sig. Kände varenda millimeter av honom passera uppåt, inåt, tills den nedre delen av magen stoppade intåget. Hon kramade honom, pumpade honom, masserade honom med sitt underliv. Hetsade honom. Höll honom kvar. Sittande ovanpå var det hon som bestämde takten. Hon började sakta gnida sig upp och ned, kände hans styvhet bli värre, hur han darrade av åtrå, hörde hans djupa suckar. Såg honom rakt in i hans vackra ögon, drog upp honom så han kunde smeka hennes bröst med sin tunga. Lois njöt, hon ville att Clark skulle få njuta lika mycket. Hon kände hans mun mot sina bröst, hur han masserade henne, nafsade på henne.

Hennes ritt blev våldsammare. Hennes underliv piskade mot hans höft, mot hans mage. Kramade musten ur honom, sög tag i honom och släppte honom. Om vartannat. Clark såg plågad ut, hon såg att han inte skulle klara det mycket länge till. Och plötsligt kom den igen..
Explosionen. Fullständigt vansinnigt intensiv. Det kändes som ett vattenfall, ett 50-gradigt vattenfall som forsade fram i henne, som en fullständigt galen symfoniorkester som spelade utan dirigent... Hon öppnade ögonen och såg in i honom när han kom i henne, släppte lös sin kärlekssäd inne i henne, fyllde hennes inre. Stormade henne. Det var underbart. Fullkomligt vansinningt underbart härligt.. Hon kramade honom, höll honom mot sin nakna kropp, ägde honom, ägde stunden.. Hon flämtade fram svaret på hans inledande fråga:

"Nej Clark... Nu letar jag inte längre efter något...."