Vi hade pratat i flera veckor nu. Allting hade börjat med att du skrev till mig på en lite ovanlig dejtingsida. Sedan hade vi bara fortsatt skriva nästan varje dag. Om vi bara hade bott lite närmare varandra hade det nog inte dröjt så länge. Jag hade tagit första bussen hem till dig redan första dagen vi började prata. Men kanske är det bättre så här. Vi har faktiskt hunnit lära känna varandra, så gott man kan genom meddelanden. Du vet precis vad jag vill ha, och jag kan inte vänta längre på att du ska ge det till mig.

“Jag är utanför nu.”
Mitt hjärta rusar när jag ser ditt sms. De senaste timmarna har känts oändliga. Jag har gjort hela min göra-mig-i-ordning-rutin med extrem noggrannhet. Lång, varm dusch med inpackning, tvålning och hårborttagning. Jag har smörjt in mig, sminkat mig, fönat håret. Jag stod nästan två timmar framför spegeln innan jag kände mig helt perfekt från topp till tå. Du har inte bett mig ha på mig något speciellt, så jag fick välja själv. Ett ljusrosa, blommigt underklädesset i mesh, ovanpå en vit spetsblus och en väldigt kort svart omlottkjol med tunn snörning.

Jag stannar upp i spegeln en sista gång. Min spegelbild påminner om en ballerina, eller kanske en docka. Hoppas att du kommer tycka att jag är, åtminstone, söt, tänker jag när jag skyndar mig ner i trapphuset för att öppna åt dig.

Genom glaset i porten ser jag din siluett. Plötsligt blir jag så nervös att jag nästan inte vågar öppna. Men då vänder du dig om, får syn på mig, och ler stort. Jag kan inte låta bli att le tillbaka när jag öppnar dörren.
“H-hej”, min röst kommer ut för lågt och försiktig. Jag känner mig fånig. Varför ska jag bli så nervös nu när vi har pratat i flera veckor? Så typiskt mig.

Du svarar inte direkt, bara fortsätter le medans din blick tar in hela mig. Sedan drar du in mig i en stor, varm kram.
“Hej älskling, vad fin du är.” Din röst är lugn och nära mitt öra.

Jag smälter nästan in i dig. Nervositeten är fortfarande där, men något annat börjar spridas i mig, en känsla av trygghet. Lite fumligt och fnissande leder jag upp dig till min lägenhet.

Jag har verkligen förberett allt. Ljusen är tända, spellistan noggrant utvald. I vardagsrummet står en flaska vin framdukat på soffbordet, och till och med en bukett snittblommor. Jag skäms lite när vi sätter oss, över att jag har ansträngt mig så mycket.

Vi börjar prata om din resa hit. Om trafiken, om parkeringen. Små saker. Vanliga saker. Och det känns… lite stelt. Inte alls som i min fantasi.
En oro börjar krypa fram i mig. Tänk om kemin bara fungerade i text? Tänk om vi har byggt upp något som inte finns här, i verkligheten? Jag märker att jag flackar med blicken medan jag dricker. Nästan hela vinglaset försvinner på några minuter.

Då, mitt i vår ganska vardagliga konversation, tar du lugnt glaset ur min hand och ställer det på bordet. Du lägger händerna runt mina höfter och drar mig lite närmare. Våra knän nuddar varandra. Jag märker hur min andning förändras direkt. Men du fortsätter prata, som om ingenting har hänt. Om hur smidigt det var att hitta parkering bara en minut bort. Samtidigt ligger dina händer kvar på mig. De rör sig långsamt över mina ben. Och plötsligt försvinner all oro. Kemin finns här.

Vi fortsätter prata om nästan ingenting alls. Du frågar om saker jag har berättat tidigare. Om skolan. Små vardagsproblem jag nämnt i förbifarten. Under tiden fortsätter dina händer. Långsamma, cirklande rörelser över mina lår. Sedan ner över mina vader. Dina händer är varma, metodiska. Till och med mina fötter får samma uppmärksamhet, från hälarna ner till tårna.

Jag börjar förstå att det här är medvetet och att du har en plan, att du ska känna varje centimeter av mig. Och mycket riktigt börjar dina händer röra sig uppåt igen. Över mina armar, från axlarna ner till mina handleder och fingertoppar.

Testar han mig?
Att han verkligen äger mig?

Blodet rusar i mitt huvud. Jag minns vad jag själv har sagt till dig. Att jag vill att du ska göra så här. Att du ska ta på mig utan att fråga. Som om jag vore din ägodel. Och känslan som sprider sig i kroppen är starkare än jag hade kunnat föreställa mig.

När dina händer till slut når mina bröst biter jag mig automatiskt i underläppen. Jag ser hur något rör sig i din mungipa, ett dolt leende, men vi fortsätter ändå låtsas som om ingenting förändrats. Som om vi fortfarande bara sitter och pratar.

Du tar god tid på dig. Känner. Pressar lätt. Nuddar mina redan styva bröstvårtor så att jag nästan måste hålla andan. Sedan fortsätter dina händer uppåt. Förbi mitt nyckelben. Upp mot min hals och nacke. En hand sluter sig runt min hals, den andra greppar min nacke stadigt och drar mig närmare. Trycket ökar en aning. Du lutar dig fram mot mitt öra.

“Du tycker om det här.”

Det är sagt som ett konstaterande, inte en fråga.
Jag svarar ändå. En liten nickning. När jag möter din blick känns det som om du ser rakt igenom mig. Sedan kysser du min överläpp. Först försiktigt.
Jag lutar mig mot dig och kyssen djupnar. Dina händer är fortfarande kvar runt min hals och nacke. Din tunga möter min.

När vi till slut bryter kyssen kommer ett ljud ur mig som jag inte riktigt hinner stoppa. Ett lågt stön. Det får dig att le. Du släpper min hals och för istället två fingrar mot mina läppar. Jag öppnar munnen direkt och suger in dem med tacksamhet, utan att släppa din blick.

Snälla, ge mig mer.

Dina fingrar glider djupare, ner i min hals, och jag känner hur pulsen slår i tinningarna. Samtidigt kysser du min kind.

“Duktig flicka”, säger du lågt.
“Jag tror du är redo för mig nu.”

Och innan jag riktigt hinner tänka drar du ner mig på knä på golvet framför dig.

• ~ • ~ • ~ • ~ •

Nu sitter jag på knä framför dig vid soffan. Du reser dig långsamt upp och ser rakt in i mig. Böjer du dig ner lite och smeker min kind ömt, men utan att släppa den där intensiva blicken. Med ett par fingrar under min haka vinklar du mitt ansikte mot ditt.

“Varsågod, hjärtat. Visa hur du tar hand om mig nu.”

Det dunkar i hela kroppen när jag för händerna mot ditt bälte. Jag öppnar det försiktigt och drar långsamt ner din gylf. Du rör dig inte ur fläcken. Du bara står där, rak framför mig, utan att bryta vår ögonkontakt en sekund. Jag drar ner dina byxor tills de faller runt dina ben och du står i kalsonger framför mig. Mina händer glider upp längs dina lår, långsamt. Jag vill känna din hud under mina fingertoppar. Jag för in händerna genom benöppningen vid ditt skrev och låter dem stanna där en stund.

Du väntar.

Jag masserar din ljumske, drar fingrarna längs ditt könshår när jag låter handen vandra upp mot ditt skaft. Jag håller lätt om dig under tyget och lutar mig fram, andas nära dig. Min mun är bara några millimeter från din växande bula. Jag kysser dig mjukt genom tyget. Du säger fortfarande ingenting. Men jag ser hur något förändras i din blick. Den blir mörkare, mer fokuserad. Som om du låter mig fortsätta, men bara så länge du vill. Det gör mig ännu mer ivrig. Jag för ut händerna från dina kalsonger, tar tag i linningen i stället och drar långsamt ner dem. Tyget glider ner över dina höfter och släpper fram dig helt.

Du är hård. Men jag vet att jag kan göra dig ännu hårdare.

Jag placerar händerna lätt mot dina höfter och slickar mina läppar innan jag öppnar munnen. Min tunga glider försiktigt upp under ditt mjuka huvud. Du drar efter andan. Det är första gången du inte riktigt lyckas hålla samma lugna min. Nu är det mina mungipor som drar ut i ett litet leende. Jag börjar slicka dig långsamt, från skaft till topp. Jag låter tungan arbeta i lugna drag, sedan mindre, mer precisa rörelser. Jag kysser dig längs hela din längd tills ditt stånd blir ännu hårdare, glansigt av saliv. Till slut tar jag ditt huvud i munnen.

Nu är det jag som stönar lågt. Jag har väntat så länge på det här. På att få känna dig i mig, få visa dig hur jag kan ta hand om dig. Jag håller tillbaka mig själv. Jag vill inte rusa fram. Jag vill att du ska känna varje sekund. Med toppen i min mun låter jag tungan arbeta längs undersidan, följa varje liten rörelse i din kropp. När jag släpper dig är du stenhård och jag ser den lilla droppen som bildas. Jag lutar mig fram och slickar upp den varsamt. Stolt sväljer jag din försats.

Den här gången ser jag tydligt hur något förändras i dig. Jag börjar ta dig djupare nu. Lite mer varje gång. Mer saliv, mer rytm. Små ljud lämnar mig utan att jag riktigt kan stoppa dem. Du känns underbar i min mun. Halva din längd glider in och ut ur mig i en långsam, kontrollerad takt. Du låter mig fortsätta en stund medans du lägger du händerna på mina axlar. Efter några rörelser flyttar du ena handen upp i mitt hår. Det är inte hårt, bara ett tydligt grepp.

“Mhm… jag behöver mer av dig.”

Jag ryser av dina ord och slappnar av och låter dig börja ta över. Mina rörelser följer dina höfter när de börjar möta min mun. Din röst är mörkare nu.

“Älskling,” säger du lågt, “nu vill jag att du slappnar av och gapar så stort du kan.”

Jag nickar lite och tar ett djupt andetag. Jag vill visa dig att jag kan ge dig det du vill ha. Du pressar varsamt din längd ännu längre ner. Men det tar stopp. Jag försöker slappna av, men kroppen protesterar. Min hals spänner sig och din rörelse stannar. Jag ser dig djupt i ögonen och hoppas att du förstår hur mycket jag försöker. Plötsligt drar du dig ur mig i en häftig rörelse. Jag hinner knappt reagera innan din hand träffar min kind. Inte tillräckligt hårt för att göra mig rädd, men tillräckligt för att få mig att stanna upp helt. Värmen sprider sig över huden och jag snyftar till. Handflatan du just använt för att slå smeker mig nu mjukt.

“Såja.”

Du hukar dig ner framför mig, nära mitt öra.

“Det här kommer vara svårt. Men du har varit så duktig. Jag vet att du klarar det. Du kan lita på mig.”

Det rinner tårar och saliv längs mina kinder. Jag nickar mjukt. Jag vill fortsätta. Jag vill göra dig nöjd. Du reser dig upp igen och tar ett ordentligt grepp om mitt hår. Den andra handen placerar du omsorgsfullt under min haka och lyfter mitt ansikte mot dig. Nu bestämmer du tempot. Du börjar röra dig i min mun igen i en lugn men bestämd takt. Jag försöker fokusera på att slappna av, andas genom näsan, låta kroppen följa med och släppa taget om mig själv. Saliven forsar nu längs mina mungipor och droppar ner mot mina knän.

När du trycker dig djupt den här gången lyckas jag ta ett andetag i rätt ögonblick, och plötsligt kommer du förbi där min hals tidigare gjort motstånd. Långsamt för du ner mig tills du bottnar och min näsa nuddar dig. Du håller mig där. Luften försvinner snabbt och kroppen börjar kämpa emot, men jag försöker hålla mig stilla. Det är svårt att kontrollera mina armar och ben, de börjar sprattla utan min kontroll. Du står kvar. Stadigt. Du låter mig känna hur långt jag kan gå. Det börjar bli för mycket, jag måste ha luft. Jag trycker ifrån med mina händer, men du väntar några sekunder till. Sedan drar du dig ur mitt svalg och jag tar ett djupt andetag. Du håller upp nästan hela min vikt med ditt tag i mitt hår. Jag flämtar efter luft och försöker frenetiskt få kontroll på andningen igen.

“Jag sa ju att du skulle klara det.”

Du låter nästan nöjd.

“Du är otrolig.”

Sedan förändras något i dig och du för mig tillbaka igen innan jag knappt hunnit återhämta mig. Nu är du inte lika försiktig och du bottnar lätt i min hals. Dina rörelser blir långa, stora, tunga. Jag kan bara följa rytmen så gott jag kan, hålla munnen öppen och försöka slappna av medan du knullar min hals som om jag vore en trasdocka.

Samtidigt låter jag en av mina händer glida innanför min troslinning. Jag är genomvåt och varm. Jag börjar försiktigt smeka mig själv medan du fortsätter använda min mun och hals. Känslan av att vara helt utlämnad, helt använd, gör något med mig. Det rinner överallt nu. Ur min mun, där saliven droppar ner längs hakan. Ur mina ögon som fortfarande tåras av hur djupt du tar mig. Och mellan mina ben, som bara blir våtare och våtare. Jag känner hur värmen sprider sig ut från magen, ner mellan benen och upp genom bröstet. Jag hör dina och mina egna ljud men de känns långt ifrån. Jag är så inne i känslan av hur du använder mig, av rytmen, jag rinner.

Är jag nära nu?

Men då stannar du upp djupt inne i mig. Jag hör hur ett högt stön lämnar dig. Din kropp spänner sig och du släpper. Jag känner hur din kuk pulserar inuti mitt svalg. Du sprutar rakt in i mig och jag sväljer så gott jag kan.

När du till slut drar dig ur mig flämtar vi båda högt. Ur mig rinner det saliv blandat med sperma och min mascara har smetats ut över halva mitt ansikte. Om jag kunde se min spegelbild nu skulle den inte likna den oskyldiga tjejen jag såg i hallen förut. Våra blickar möts, och nästan samtidigt spricker ett leende fram.

“Kom.” Din röst är mjukare igen. Du hjälper mig upp från golvet och drar mig in till dig i soffan. Jag lägger mig skakande mot din bröstkorg medan du kysser mig lätt på pannan.

“Du var fantastisk.” Du drar handen mjukt genom mitt, nu trassliga, hår. “Men vi är inte klara för ikväll, inte förrän jag fått dig att skrika.”